Koreografens död nära förestående

Hoppalappa - en improvisationsdansföreställning

Hoppalappa – Postfolki tanzi teatter – drabbar Göteborg imorgon, tisdag 26 maj och på onsdag 27 maj, bägge dagarna klockan 19:00 med epicentrum på Atalante.

Hoppalappa drabbar även Stockholm 19 – 21 november, med epicentrum på Moderna dansteatern och strax därefter Malmö, 24 – 26 november, då med epicentrum på Dansstationen.

Egentligen skulle jag väl skriva en recension nu. Tyvärr är det omöjligt.

För hur ska jag kunna recensera improvisation? Visst! Jag kan ju sitta här och skriva ned en massa blandat tyckande om föreställningen. Men hur intressant blir det? Antingen var du där när spektaklet ägde rum och då har du redan sett det, eller så går du dit imorgon och får se något helt annat.

En sak som slår mig när jag sitter där och tittar är hur fullständigt onödigt det är med koreografi. Den här föreställningen har sannerligen ingen suttit och koreograferat. Istället uppstår den spontant, så som dansarna vill, om de vill.

De skulle ju lika gärna kunna sitta och sura på scenen om de får lust och det vore ju lika mycket improviserad dans som det hysteriska kringskuttande vi nu får se.

Ja, de spattar omkring och har sig. Till musik, allt som oftast. Ibland alla tre. Ibland två. Ibland en. Oftast hysteriskt roligt. Ibland hysteriskt tråkigt.

Ja, sen avbryts dansandet av diktläsning. Och frågesport. Och utdelning av diverse växter.

Hoppalappa - Plötsligt får jag ett fat med gräs och mossa i famnen

Riktigt förvånad blir jag när jag plötsligt får ett fat med gräs och mossa i famnen.

Det är omöjligt för mig att ge någon annan rekommendation än att helt enkelt gå och se föreställningen och låta ödet avgöra om det blir fantastiskt eller bara pinsamt. Jag tror faktiskt att du kan välja själv.

Om du tycker att 150 spänn är för mycket för att låta sig eventuellt underhållas av tre omkringskuttande jäntor föreslår jag att du lägger pengarna på en månad med Viasat Sport istället.

”Artister har rätt att få betalt för sitt arbete”

The Pirate Bay

Att artister har rätt att få betalt för sitt arbete måste vara ett av de vanligaste argumenten från upphovsrättskramare. Det är också ett argument som helt saknar substans.

Men låt oss anta att det är sant; att det finns en universell rätt att få betalt för sitt arbete. För det måste väl i så fall gälla alla, inte bara artister? Vad får det för konsekvenser.

Man kan förstås diskutera länge vad som egentligen är ett arbete, men jag tänker utgå ifrån att arbete är någonting som du gör som någon annan drar nytta av eller kan tänkas dra nytta av.

Musiker som spelar musik innefattas av denna definition. Andra kan lyssna på musiken och därmet ha nytta av den. Detsamma gäller andra konstnärer, vars konst andra också kan dra nytta av.

Vilka andra är det då som utför ett arbete som de har rätt att få betalt för? Ja, alla som är anställda av någon har ju rätt att få betalt. Det får de ju också. Det ingår i att vara anställd, att det betalas ut lön.

Mer då? Ja, alla som arbetar ideellt i en förening har förstås rätt att få betalt såvida föreningens medlemmar har nytta av deras arbete. Till exempel var jag kassör i en förening under ett par år, vilket var till stor nytta för medlemmarna. Alltså har jag rätt att få betalt för mitt arbete.

Piratpartiets aktivister har rätt att få betalt för sitt arbete. Massor av arbete läggs ned varje dag på att hålla partiets verksamhet igång. Detta är till nytta för partiets medlemmar och sympatisörer. Det är också till stor nytta för nyhetstörstande massmedier. Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter borde alltså betala Piratpartiets aktivister för att de deltar i att skapa bra nyheter.

Vissa bloggare arbetar oerhört hårt med sina texter. Det är till nytta för andra. Alltså har bloggare rätt att få betalt, inte bara för tiden det tar att skriva texten utan också för övrig tid de lägger ned på att förbättra sin blogg. I själva verket har de rätt att få betalt per sidvisning. Det är ju på motsvarande sätt som musikartister sägs ha rätt att få betalt.

Folk som deltar i open source-projekt har rätt att få betalt. Tänk bara på de tusentals människor som lagt ned mängder av tid på att utveckla Linux. De har rätt att få betalt, inte bara av alla företag och privatpersoner som använder linux, utan också av alla företag som tjänar pengar på att sälja tjänster kring Linux.

Så, om vi håller det för sant att artister har rätt att få betalt för sitt arbete är det rätt många andra som också har rätt att få betalt för sitt arbete.

Hur ska nu detta gå till? Ja, antingen inför vi en massa skatter på allt från bredband till nyhetsförmedling, eller så får vi väl följa upphovsrättsindustrins exempel och börja kräva skadestånd av varandra.

Eller så kan vi bestämma oss för att man faktiskt inte har rätt att få betalt, bara för att man sysslar med något som man kallar arbete, oavsett om man spelar musik, leder en förening eller deltar i open source-projekt.

På tal om arbete förresten. Att skriva musik är arbete. Att framföra musik är också arbete. Att spela musik kan vara arbete. Men att framställa exemplar, som upphovsindustrin ägnar sig åt, kommer aldrig att vara ett arbete.

Att framställa fysiska skivor innebär i och för sig ett arbete, men oavsett vad Peter Danowsky inbillar sig är det inte skivbolagen utan verkligheten som håller på att göra CD:n till en historisk parentes.

På samma sätt håller verkligheten nu på att göra upphovsrätten till en parentes. Den tid när det fanns en rätt att få betalt för att man tidigare arbete är snart förbi. Frågan är bara hur många privatpersoner våra politiker ska låta upphovsrättsindustrin ruinera först.

På onsdag röstas utpressningslagen IPRED igenom av Sveriges riksdag.

Syrrans granne testar: Lights in Alingsås

Lights in Alingsås - Vatten, eller kanske gelatin - och så ljus förstås

Alingsås är sig likt, fast ändå inte. De har upptäckt elektriskt ljus och nu är de så uppspelta över detta att de vill att hela världen ska få veta.

Lights in Alingsås kallas spektaklet och jag antar att syftet är att sätta Alingsås på kartan. Den engelskspråkiga kartan antagligen, eftersom alltihop är på engelska. Undrar hur de har tänkt att göra med namnet. Gissningsvis tar de väl bort princkarna och kallar sig Alingsas.

Om du vill kan du betala femtio spänn för att gå runt och titta på installationerna och lyssna på rövarhistorier. Eller så kan du lalla runt alldeles själv. Det blir som en vanlig kvällspromenad, fast med inlagda stopp där du kollar på mer eller mindre intressanta ljusinstallationer. Ja och så befinner du dig i Alingsås också. Eller Alingsas. Det märker du inte minst på att alla hus är max två våningar höga.

Lights in Alingsås - här hänger strumpor på tork i oktobermörkret

Här hänger några strumpor på tork i regnet.

Lights in Alingsås - Knäppt eller bara konstigt?

Såhär fint blir det om man fyller sin bil med lysrör

Syrrans granne upprättar stjärtkatalog.

ArsleDen amerikanska fotografen Spencer Tunick hann före men syrrans granne låter sig inte nedslås utan går nu från ord till handling och upprättar Sveriges första stjärtkatalog.

– Att visa lite naket leder nästan till höga besökssiffror. Att kombinera naket med användardrivet är nästa naturliga steg. Jag är säker på att en stjärtkatalog ligger helt rätt i tiden, säger syrrans granne.

Stjärtkatalogen är tänkt att bestå av bilder på läsarnas egna stjärtar, som skickas in per mms eller epost. Stjärtarna kommer att presenteras helt anonymt.

Det finns också planer på olika kringtjänster. Bland annat finns planer på ett spel med arbetsnamnet “the Få arslet rakat på scenen ceremony” där användaren väljer ut en lagom hårig stjärt som han eller hon sedan skall raka på tid, inför publik.

Andra planer gäller olika typer av performance art, där användaren kan betala för att ge någon smisk på stjärten. Själva smiskandet kommer att utföra av en utvald grupp konstnärer som efteråt rapporterar om smiskandet tillbaka till beställaren. Några bild- eller ljudupptagningar kommer det inte att bli fråga om.