Mystiska skendörrar i toalettväggen

Det här, mina damer och herrar, är två dörrfoder. Eller kanske dörrkarmar. De finns inne på en toalett. Det i sig är inte så konstigt. De flesta toaletter har minst en dörr. Vissa har två. Det är inte så vanligt i kontorsfastigheter, men förekommer säkert. Alltså är det högst naturligt med dörrfoder på toaletten.

Vad som inte är lika naturligt är dörrfodrens placering, mitt på väggen, utanpå kaklet. Inte en tillstymmelse till dörr, dörrfoder eller ens dörröppning. Det finns inte ens något som tyder på att det faktiskt finns någon typ av skarv under de där dörrfodren. De bara sitter där.

Vad hände här, egentligen?

Livet på ön

Det är hårt, livet på ön. Inte bara är allt olidligt varmt. Man tvingas dessutom arbeta, åtta timmar om dagen, i en ostimulerande miljö, med ostimulerande arbetsuppgifter.

Det är många som gillar arbetet på ön, men jag vantrivs. De känner sig trygga med en tillvaro där man vet vad som gäller från dag till dag, kraven är lagom hårda och ingenting i grunden förändras. Jag förstår dem inte. Eller, på ett intellektuellt plan förstår jag dem, men jag tror aldrig jag skulle kunna känna som de gör. Jag är inte sådan. Inte gjord för ett så förutsägbart liv.

Det är nästan ett år sedan jag var där på allvar men ändå kommer det över mig direkt, allt det där jobbiga. Jag vill bort. Jag skall bort. Det hade jag bestämt för längesen men nu är jag mer bestämd än någonsin. Innan året är slut tänker jag vara borta från ön och sedan kommer jag inte tillbaka. Inte på deras villkor. Möjligtvis på mina.

Om bara den jävla bron inte var ett ständigt pågående vägarbete! De hatar oss på Vägverket. Oss som arbetar på ön hatar de…

Kassapersonalens äskling: Häftapparaten

En röd häftapparatHäftapparaten intar en särställning i många människors liv. Vi minns med glädje den röda häftapparaten i filmen Office Space som var upphov till mycket dramatik och till slut även rikedom. Men det finns andra som verkligen gillar sin häftapparat.

Mataffärer är av någon anledning undantagna men varje gång någon betalar med kort i någon annan typ av butik kommer den fram. Personalen häftar ihop kvittot och kortslipen med samma självklarhet som de knyter skorna eller går på toaletten.

Jag kan bara inte förstå varför. Vilket behov är det som tillgodoses genom detta beteende? Är det tillverkarna av häftapparater som sett sin produkt marginaliseras och därför lobbat effektivt för detta? Är det personalens behov av mer variation i arbetet? Behov av att få använda fler verktyg?

I den mån jag är intresserad av kvittot över huvud taget är det just kvittot jag är intresserad av, utan påhäftad kortslip. Antingen skall kvittot sparas av garantiskäl och då behövs ingen påhäftad kortslip, eller så skall det lämnas in till någon arbetsgivare och då behövs verkligen ingen påhäftad kortslip.