Officeman – Ironman för kontorsarbetare

Inbox: 42195 olästaÖnskar du ibland att du vore en vältränad triatlet istället för kontorsarbetare, och att du ägnade dagarna åt att träna inför Ironman istället för att sitta av möte efter möte?

Nu finns en lösning, och du behöver inte ens röra dig utanför kontoret.

Unionen, i samarbete med Svenska Triathlonförbundet lanserar nu kontorsråttornas motsvarighet till Ironman: Officeman.

De tre tävlingsgrenarna, siming 3800 meter, cykling 180 km och löpning 42195 meter har i Officeman fått sina motsvarigheter i form av typiska kontorsaktiviteter.

Första grenen är att dricka 38 koppar kaffe. Med detta avklarat väntar ett mastodontmöte med 1800 Powerpoint-bilder som måste avverkas innan det är dags för finalen – att läsa 42195 mejl.

De första tävlingarna beräknas gå av stapeln i Göteborg, redan i slutet av augusti i år.

”Jag åker till molnet”

Förr i tiden var allt frid och fröjd. Mannen lämnade frun i hemmet på morgonen med orden: “Jag åker till jobbet.”

Så är det fortfarande i de flesta hushåll, med undantag för att även kvinnan lämnar hemmet, om det nu finns någon kvinna i hemmet. Eller så finns det bara kvinnor. Eller transpersoner. (Eller som i detta hushåll: tramspersoner.)

Men i framtiden då, när alla företag finns i molnet och de inte ens har något kontor. Hur blir det då? Vad ska man säga på morgonen när man går hemifrån?

– Jag åker till molnet.

???

Coolaste kontorsprylen? Nu kommer rökmaskinen

Espressomaskiner, bollhav och flipperspel – exemplen har varit många genom åren på vad företagen gör för att skilja sig från mängden och attrahera personal. Ingen har dock kommit på tanken att installera en rökmaskin – förrän nu.

Redaktionen för syrrans granne blir första arbetsplatsen i Sverige, ja kanske i hela världen, att installera rökmaskiner i rekreationssyfte.

– Vi ser det som en kul grej. Vi lyssnar ofta på hög musik här på redaktionen och nu vill vi stärka discokänslan, säger redaktionschefen upprymt.

Rökmaskinen, som skall hyras in på prov under ett halvår, kompletteras med en rejäl uppsättning färgade spotlights och eventuellt en spegelboll. Hela arrangemanget skall vara på plats inom en vecka och invigs lagom till semestern.

– Vi tänkte köra lite avslutningsfest här i slutet av nästa vecka. Det passar bra att ta in den nya utrustningen då.

Vad Arbetsmiljöverket kommer att säga om arrangemanget är det ingen som vet i nuläget, men redaktionschefen är inte bekymrad.

– Det kanske blir lite kladdigt av rökvätskan. En del tycker nog att det låter som om vi kommer att sitta och jobba i ett töcken, men det här är Göteborg. Dimman är vi vana vid sen länge. Vi bara tar den med oss inomhus, säger han.

Livet på ön

Det är hårt, livet på ön. Inte bara är allt olidligt varmt. Man tvingas dessutom arbeta, åtta timmar om dagen, i en ostimulerande miljö, med ostimulerande arbetsuppgifter.

Det är många som gillar arbetet på ön, men jag vantrivs. De känner sig trygga med en tillvaro där man vet vad som gäller från dag till dag, kraven är lagom hårda och ingenting i grunden förändras. Jag förstår dem inte. Eller, på ett intellektuellt plan förstår jag dem, men jag tror aldrig jag skulle kunna känna som de gör. Jag är inte sådan. Inte gjord för ett så förutsägbart liv.

Det är nästan ett år sedan jag var där på allvar men ändå kommer det över mig direkt, allt det där jobbiga. Jag vill bort. Jag skall bort. Det hade jag bestämt för längesen men nu är jag mer bestämd än någonsin. Innan året är slut tänker jag vara borta från ön och sedan kommer jag inte tillbaka. Inte på deras villkor. Möjligtvis på mina.

Om bara den jävla bron inte var ett ständigt pågående vägarbete! De hatar oss på Vägverket. Oss som arbetar på ön hatar de…