Politik

Svart fredag

Idag är det två år sedan det stora sveket. Det är två år sedan kvinnorna och männen i Sveriges riksdag meddelade Sveriges folk att: “Ni är inte pålitliga. Ni har inget rätt till ett privatliv. Ni har ingen rätt till privat kommunikation. Ni måste övervakas.” Det är två år sedan riksdagen använde grundlagen som dasspapper och inte bara legaliserade FRA:s olagliga verksamhet, utan dessutom utökade verksamheten.

Två år. Vi har inte glömt. Vi tänker inte glömma. Om dagen då riksdagen införde massavlyssning må vi berätta länge.

FRA-lagen föddes under Socialdemokratiskt styre och infördes av alliansregeringen. Rött eller blått spelar ingen roll. Respekten för ditt och mitt privatliv, för vår rätt att kommunicera förtroligt och för andra mänskliga rättigheter är obefintlig inom bägge de politiska blocken i Sverige.

19 september är det val till riksdagen. Kasta inte bort din röst på ett svikarparti. Rösta på Piratpartiet istället, för din egen skull, för dina medmänniskors skull, för barnens skull.

Riv upp! Gör om! Gör rätt!

Läs på! Läs mer! Till exempel hos futuriteter, Emil Isberg, Magnihasa, Liberal och långsint, Lakes Lakonismer, Personlig utveckling (listan uppdateras kontinuerligt)

Politik

Ska rätten till liv också vägas mot upphovsrätten?

Jan Rosén lär vara professor i juridik vid Stockholms universitet. Det borde borga för viss insikt i ämnet, men jag ställer mig väldigt frågande inför följande uttalande:

Det nödvändiga skyddet för privatliv måste vägas mot det lika nödvändiga skyddet av upphovsrätten.

Är det juridikprofessorns, Jan Roséns ståndpunkt alltså, att rätten till ett privatliv ska vägas mot och alltså vara jämbördig med upphovsrätten?

Menar alltså Jan Rosén, på riktigt, att Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som har grundlagsstatus i Sverige, kan övertrumfas eller likställas med en vanlig lag, som upphovsrättslagen?

Gäller detta andra grundlagar också? Kan en vanlig lag övertrumfa regeringsformen? Kanske kan vi upphäva den allmäna rösträtten och avskaffa kungahuset genom ett enkelt beslut i riksdagen?

Och vilka andra mänskliga rättigheter, menar Jan Rosén kan vägas lika mot upphovsrätten? Ska upphovsrätten vägas mot rätten till liv härnäst?

Jan Rosén pratar (framför allt väldigt mycket) om juristens plats i informationssamhället, men jag tvivlar på att det i framtiden kommer att finnas någon plats i samhället över huvud taget för sådana som Jan Rosén.

Är det bara jag som drabbats av känslan att grundlagen är tryckt på dasspapper och just nu håller på att spolas ned i toaletten?

En del borde börja knyppla istället.

Läs också:

Politik

Staffan Danielsson är skiträdd!

Staffan Danielsson (c) är skiträdd. Han är lite diffust skiträdd för att terrorister ska ställa till det, verkar det som. Det hela är ganska oklart.

Men skiträdd är han. Därför måste vi tyvärr acceptera att få all vår kommunikation avlyssnad av FRA och därför måste vi tyvärr acceptera att bli granskade nakna på olika flygplatser och därför måste vi i framtiden tyvärr acceptera ytterligare kränkningar av vårt privatliv och vad övrigt som eventuellt finns kvar av mänskliga rättigheter.

Tyvärr är Staffan Danielssons viktigaste argument för det här. Ja, det är hans enda argument faktiskt, att tyvärr måste vi acceptera en massa inskränkningar av vårt privatliv. För att det är så.

Men icke att oroas. Centerpartiet har sitt öppenhetsmanifest och “hävdar människors integritet så starkt som möjligt utifrån denna grund.” Bara vi inte förväntar oss att få ha vår kommunikation eller vårt privatliv eller vår brevhemlighet eller vårt meddelarskydd i fred så försvarar centerpartiet vår integritet.

Mest av allt, verkar det som, är Staffan Danielsson skiträdd för det öppna samhället som respekterar mänskliga rättigheter. Antingen det, eller så vågar han helt enkelt inte ta debatten med dem som vill inskränka våra liv än mer, men så blir det ju lätt när man är skiträdd.

Däremot är Staffan Danielsson inte skiträdd för nakenscanning. Vi är ju alla lika skapade, så att bli granskad naken av statens tjänstemän kan väl inte vara så farligt? Ja för tyvärr måste vi ju.

Upp till bevis! Jag tycker att Staffan Danielsson kan väl gå före då och publicera lite väl valda nakenbilder på sig och sin familj. Det är ju inte så farligt. Vi är ju lika skapade. Det säger han ju själv. Att tvingas visa upp sig naken är inte värre än att få sin väska genomsökt.

Politik

Demokrati utan principer är bara en meningslös process

– Dåså, då har vi beslutat att det blir lammstek till lunch, med röstsiffrorna 250 för och 249 emot, förkunnar ordföranden.

Alla har deltagit i beslutet. Alla 250 vargarna och alla 249 fåren har röstat. Beslutet är fattat i god demokratisk ordning.

Ändå är det helt oacceptabelt. Att demokrati råder räcker inte. Demokrati är bara en process för att fatta beslut. Det är bra med processer till en viss gräns, men som de flesta vet som jobbat i en processorienterad organisation krävs någonting mer än processer för att slutresultatet ska bli användbart.

För att det ska vara möjligt att fatta bra beslut måste det finnas någonting som talar om vad som är bra beslut. Det måste finnas principer att rätta sig efter. Det måste finnas ett ramverk som begränsar vilka typer av beslut som får fattas.

Jag ska erkänna att jag inte reflekterat så noga över denna distinktion tidigare men efter Andreas Ekströms påhoppPeter Sunde och de därpå följande reaktionerna står det klart för mig att det är en väldig skillnad på demokrati och principer.

Demokratin är något vi vördar högt här i Sverige. Man kan nog lugnt säga att de flesta är ganska stolta över vår demokrati, vår riksdag och vårt valsystem. Det finns förstås brister men inga akuta brister som hotar att störta oss i fördärvet.

Hur är det då med principerna? Vad har vi för principer för Sverige?

Vi har våra grundlagar. Vi har Genevekonventionen om de mänskliga rättigheterna som är upphöjd till grundlagsstatus. Vi har på papperet ganska hyfsat med principer.

Problemet är ingen kontrollerar att de där principerna efterlevs.

Visst, det finns ett lagråd. Det finns en rådgivande instans som kan yttra sig om huruvida ett lagförslag är förenligt med grundlagen. Sedan kan riksdagen fatta vilket beslut som helst och i princip använda grundlagen som dasspapper. Det är helt riskfritt. Det finns ingen påföljd för detta och det finns ingen juridisk instans i form av en författningsdomstol eller motsvarande, som kan upphäva beslutet.

Resultatet är att de principer vi har instiftat i våra grundlagar har ett oerhört svagt skydd och att det bara är riksdagens goda vilja som upprätthåller dem.

Vad händer då, frågar vi oss, om någon bryter mot svensk grundlag. Säg till exempel att en svensk myndighet, öppet erkänner att man bedriver verksamhet som man vet bryter mot grundlagen?  Blir det något åtal? Blir det någon fällande dom? Nej, istället belönas det brottsliga beteendet genom att riksdagen helt enkelt kör över grundlagen.

Den som försöker manipulera den svenska demokratiprocessen, till exempel genom att fuska med hanteringen av röster i riksdagsvalet döms till böter eller fängelse. Det betraktas av de flesta som ett ganska allvarligt brott.

Den som däremot bryter mot grundlagen, verkar inte riskera någonting mer än en klapp på axeln och en legalisering av verksamheten. Utredning och, åtal, dom och straff är inte aktuellt över huvud taget. Jag har aldrig hört talas om att någon ska ha åtalats eller dömts för grundlagsbrott i Sverige. Jag vet inte ens om det är möjligt.

Detta, Andreas Ekström, är ett problem av stora mått. Att vi saknar möjlighet att upprätthålla viktiga principer, som till exempel mänskliga rättigheter, är ett problem. Att människor hittar på metoder för att skydda sitt privatliv mot snokande myndigheter är däremot inte ett problem. Det är helt nödvändigt. Det kan i vilket fall som helst aldrig vara ett demokratiproblem. Den demokratiska beslutsprocessen hotas inte av att du och jag kan kommunicera förtroligt.

Upprätthållandet av mänskliga rättigheter och andra grundläggande principer är ett kraftigt eftersatt område i Sverige och jag är mycket oroad av utvecklingen under senare år.

Därför är jag Piratpartist. Därför kandiderar jag till piratpartiets valsedel. Därför är jag politiskt engagerad.

19 september är det val till riksdagen. Då kan du rösta för ett återupprättande av mänskliga rättigheter i Sverige. Rösta pirat!

Politik

Kina, yttrandefriheten och Sveriges hyckleri

En regimkritiker i Kina har dömts till 11 års fängelse för att ha “uppviglat till att undergräva statens makt”, skriver DN. Det låter misstänkt likt lagstiftningen mot terrorprat som den svenska regeringen vill införa, men det hindrar förstås inte det svenska EU-ordförandeskapet från att kritisera domen i ett pressmeddelande.

Allting är med andra ord som vanligt. Den svenska regeringen säger i ord att mänskliga rättigheter är viktigt. Det skulle till och bli ett prioriterat område under Sveriges ordförandeskap. Svenska politiker är inte heller sena att kritisera andra länder som till exempel Kina, som bryter mot dem.

I handling gör Sveriges regeringar något annat. I Sverige sparas numer ingen möda när det gäller att inskränka mänskliga rättigheter och på så sätt närma sig Kina.

Det började för ungefär tio år sedan med Thomas Bodström vid rodret som justitieminister, en gärning som är väldokumenterad. Sedan alliansregeringen tog över har ingenting förändrats i sak. Snarare har utvecklingen accelererat.

FRA-lagen var ett arv från den Socialdemokratiska regeringen. Allianspartierna hade kunnat stoppa den i papperskorgen. Istället hotade Fredrik Reinfeldt med att avgå som statsminister om inte lagen gick igenom. Så viktigt var det tydligen för regeringen att få införa allmän avlyssning av sin befolkning.

Datalagringsdirektivet är också ett arv från Thomas Bodström och Socialdemokraterna. Det är redan klubbat och klart i EU och skulle införts för  längesen i Sverige. Vi riskerar nu att få betala böter eftersom den svenska regeringen uppenbarligen inte vill införa allmän registrering av telefonsamtal och epost, samt spårning av alla mobiltelefoner, av valtaktiska skäl.

Men alliansen kan alldeles själva också. De har på egen hand infört IPRED-lagen, som i ett slag gör både domstolar och polis överflödiga, amtidigt som den upphäver rättssäkerheten för alla som har en internetanslutning.

Alliansregeringen försökte också, alldeles själv, att införa summariska digitala avrättningar. En anklagelse från upphovsrättslobbyn skulle vara nog för att stänga av en människas internetanslutning. Ingen epost, inget chatta, ingen web, ingen telefon (Ja, många har IP-telefon), inga bankärenden, inga bokinköp, inga prisjämförelsen, inga tidningar, ingen samhällsdebatt… Det är häxprocesser 2.0 som alliansregeringen vill införa, där blotta anklagelsen är bevis nog och straffet är, om inte döden, så i alla fall den digitala döden för inte bara den anklagade utan alla i samma hushåll.

Från och med nyår börjar den nya kassaregisterlagen att gälla. Då får Skatteverket reda på alla ekonomiska transaktioner som görs i butiker och på krogen. För det fall att du betalar med kort får alltså en statlig myndighet uppgifter om att du köpt stora mängder jäst och socker, eller att du dricker två starköl varje torsdag på väg hem från jobbet. Gissa hur lång tid det tar innan det där registret börjar användas för annat än skatteändamål.

Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. Det verkar helt enkelt inte finnas någon hejd på i vilken omfattning Sveriges regering vill övervaka vad du och jag håller på med. Det verkar inte finnas någon som helst gräns för hur mycket rätten till ett privatliv får kränkas. Det verkar inte finnas någon gräns för hur mycket rättssäkerheten kan inskränkas till förmån för upphovsrättsindustrins döende distributionsmonopol.

Det verkar helt enkelt inte finnas något stopp på de svenska regeringarna. Därför tycker jag att den ständigt återkommande Kina-kritiken luktar illa. Inte för att Kina gör rätt, utan för att de svenska regeringarna gör allt för att närma sig precis det där som de kritiserar så hårt.

Nästa år är det val till riksdagen. Då kan du hjälpa till och ge Sverige en regering som kan kritisera människorättsbrott utan att det stinker. Det är enkelt.

Rösta pirat!

Politik

Du beter dig väl normalt?

Jag minns tydligt när jag lärde mig att bete mig normalt. Det var när jag började gå på fotbollsmatcher.

Det var rätt dåligt med publik på den tiden, för sådär 20 år sedan, men det fanns en skara supportrar som troget såg alla IFK Göteborgs matcher. Jag minns att vi hade väldigt roligt där på läktaren. Där fanns en och annan profil, kan man säga.

Ja, sen fanns ju också polisen.

Polisen låg som en mörk skugga under hela tillställningen. De var där för att hålla ordning förstås och ingripa mot eventuellt fotbollsvåld.

Nu fanns det ju oftast inte så mycket för polisen att göra. Fotbollspubliken var i allmänhet en ganska liten samling och underlaget för våldsamheter var rätt litet. Intresset för våldsamheter var också rätt litet, åtminstone bland supportrarna.

Som vanligt med folk som inte har något att göra så hittade polisen på något att göra. Uppfinningsrikedomen var stor när det gällde att hitta på saker att ingripa mot och om det inte fanns något att ingripa mot gick det ju alltid att provocera fram något att ingripa mot.

Ja, kan du tänka dig? Svensk polis ägnade sig i slutet av 1980-talet åt att provocera människor att begå handlingar som de sedan skulle kunna ingripa mot, gärna med lite lagom våld. I bästa fall slutade det med lite tjafs, men hade du otur blev du utkastad från arenan eller inslängd i en fyllecell. Du kunde till och med få lite stryk på köpet.

Så, det gällde att bete sig normalt. Bara göra det som var normalt att göra i sammanhanget och inte sticka ut eller synas över huvud taget. Jag var rätt bra på det. De flesta var rätt bra på det. Vi betedde oss, inte som vi eller andra brukade bete oss, utan på ett sätt som verkade normalt, så att ingen skulle kunna hitta någon anledning att ingripa mot just oss. Några få lärde sig aldrig och råkade illa ut gång efter gång. Det var precis som om de inte förstod att man får lägga band på sig när man blir övervakad av någon som har för lite att göra.

Nu, idag har vi en myndighet som heter FRA, som inte heller har något att göra. FRA hade något att göra en gång i tiden, men efter Sovjetunionens fall är behovet av signalspaning på hemmaplan försvinnande litet.

Det har blivit pinsamt uppenbart att FRA har alldeles för lite att göra. Så vad händer? Fattar våra representanter i riksdagen beslut om att myndigheten som har ingenting att göra ska läggas ned? Nej, istället ger de myndigheten ett anslag på drygt 500 miljoner kronor per år och fri tillgång till din och min privata kommunikation.

Något ska de väl kunna hitta med så bra förutsättningar? Det finns alltid några stackare som inte förstår att man får lägga band på sig.

Du beter dig väl normalt?

Politik

Prat som terrormetod

Det är straffbart att köra flygplan in i skyskrapor. Det är straffbart att spränga bilbomber i städer. Det är straffbart att släppa ut giftig gas i tunnelbanevagnar. Det har det varit länge.

Men det är skillnad på folk och folk numer. Om du eller jag dödar tio personer är det allvarligt, men inte alls lika allvarligt som om en terrorist gör det. Då blir brottet plötsligt mycket värre.

Politikerna säger att vi måste ha det så, för att skydda demokratin. Vi måste kunna döma vissa människor till mycket hårdare straff än vanligt, eftersom de uppfyller en högtst godtycklig och luddig definition av vad som är en terrorist.

Men det räcker inte där. Tydligen har vi nu problem med prat i samhället. Folk pratar om terrorism. De tycker saker. En del kanske till och med tycker att terrorism är bra. Eller leker med tanken i alla fall.

Så kan vi ha det. Om vi ska skydda demokratin måste vi hindra människor från att tänka vissa tanker och framför allt uttrycka vissa åsikter. Därför, säger den svenska regeringen, måste vi nu förbjuda terroristprat.

Gissa vad! Det är redan brottsligt att uppmana människor att begå brott. Det kallas uppvigling. Men det räcker förstås inte. För om man ska dömas för uppvigling måste man faktiskt ha kommit med direkta uppmaningar till andra människor att begå brott och det måste finnas en fara för att brotten faktiskt ska begås.

Så kan vi naturligtvis inte ha det i ett rättssamhälle. Det måste, enligt den svenska regeringen, bli möjligt att spärra in människor i fängelse på betydligt lösare boliner än så. I alla fall gäller det människor som enligt en luddig och högst godtycklig definition är terrorister.

Åsikts- och yttrandefrihet är viktiga rättigheter i ett demokratiskt samhälle. Så viktiga att vi har upphöjt dem till grundlagsstatus.

Så kan vi naturligtivs inte ha det. Om vi ska försvara vårt demokratiska samhälle mot terrorister måste vi upphäva viktiga demokratiska principer, som rätten att tycka att demokratin är skit och måste bekämpas med våld.

Jag kan egentligen bara tänka mig en anledning till att regeringen vill klassa kommunikation mellan medborgare som en terrorhandling och det är att vi ska kunna klassa dem som “yttre hot”. Du vet sådana där som FRA, helt lagligt får avlyssna.

Den här veckan måste du antagligen vara muslim för att godtyckligt klassas som terrorist. Nästa vecka kan definitionen vara annorlunda. Då kanske dina politiska diskussioner på verandan en fredagkväll kan bli betraktade som terroristhandlingar. Det blir två år på en högriskanstalt för lite fyllesnack.

Så funkar ändamålsglidning.

Fotnot
Såhär säger lagtexten i regeringens förslag (min fetstil):

…att sprida eller på annat sätt göra ett meddelande tillgängligt för allmänheten i syfte att anstifta till något av de brott som anges i artikel 1.1 a-h, om detta handlingssätt, oavsett om det är fråga om att direkt förespråka terroristbrott eller inte, medför fara för att ett eller flera sådana brott begås.

Politik

Åtala FRA:s underleverantörer!

Hur stoppar man samhällsfarliga företag, frågade sig Rick Falkvinge (pp) för en månad sedan och syftade då på upphovsrättsindustrin och deras ombud som arbetar hårt för att rasera det moderna samhällets pulsåder, internet.

Det är en intressant fråga. Alldeles för intressant, tycker jag, för att begränsas till att bara gälla upphovsrättsindustrin. Det finns fler och i många fall värre, samhällsfarliga företag.

Ta den välbekanta myndigheten FRA, till exempel. FRA har fått i uppdrag av Sveriges riksdag att söka igenom all elektronisk kommunikation, dvs alla telefonsamtal, all epost, alla fax och all annan trafik, som går över det som utgör internets stomme i Sverige. Myndigheten FRA kommer därmed att bryta mot svensk grundlag och utgöra en stor samhällsfara genom att i praktiken upphäva viktiga demokratiska rättigheter som till exempel rätten till förtrolig (privat) kommunikation och rätten till ett privatliv.

Så, FRA är en samhällsfara. Ja, men de skulle inte vara någon vidare samhällsfara utan hjälp utifrån. Någon måste ju till exempel leverara deras superdator. Åter någon måste leverera deras skrivbordsdatorer. Någon måste leverera nätverkskopplingar, elektricitet, vatten, programvara, och så vidare.

Alla dessa någon är förstås en massa företag som väljer, helt frivilligt, att leverera utrustning och tjänster till FRA:s kriminella verksamhet.

Det normala när man direkt bistår någon som håller på med grov, organiserad brottslighet är att man åtalas och döms för medhjälp till denna grovt organiserade brottslighet, i detta fall till fängelse förmodar jag, eftersom brottsligheten är grov och dessutom organiserad.

Vi kan förmoda att de flesta av FRA:s leverantörer är aktiebolag och därmed är det dessa bolags verkställande direktörer och eventuellt styrelser som ligger närmast tillhands att åtalas, men ingenting säger egentligen att inte även andra anställda som är involverade i brottslig verksamhet kan ställas inför rätta.

Så, berövade sina verkställande direktörer och eventuellt sin styrelse och sina anställda bör dessa samhällsfarliga företag vara ganska effektivt desarmerade.

Om detta visar sig otillräckligt eller om rättsväsendet av någon anledning visar sig oförmöget att vidta nödvändiga åtgärder för att upprätthålla lag och ordning på grundlagsområdet föreslår jag att vi istället går skattevägen.

Det är inte tillåtet enligt svensk grundlag att konfiskera egendom utan vidare. Däremot finns det ingenting som hindrar införandet av punktskatter på särskilt skadliga företeelser. Massiv övervakning av en hel befolknings privatliv är en synnerligen skadlig företeelse. Som extraåtgärd, för att ytterligare stävja verksamheten kan man därför tänka sig att införa en särskilt hög punktskatt på kanske 60 procent på inkomster (inte vinst, den är alldeles för enkel att trolla bort) som härrör från medhjälp till grov organiserad brottslighet.

En sådan punktskatt har fördelen att den kan utvidgas. Den behöver inte begränsas till företagens inkomster utan kan även komma att gälla styrelseledamöternas och förstås personalens inkomster. Skatten kan höjas och utvidgas ganska fritt tills dess att den samhällsfarliga verksamheter når en acceptabel nollnivå.

FRA:s olagliga avlyssning av privat kommunikation är inget nytt. Den har pågått sedan 1976 enligt deras tidigare överdirektör, Anders Wik. Det innebär att åtalen kan väckas med en gång och skatterna beslutas nu genast till att gälla från nästa halvårsskifte.

Men jag tycker man ska ge människor en chans att ta sitt förnuft till fånga. Jag tycker vi kan införa amnesti fram till årsskiftet. Det ger alla inblandade en stund att tänka över sina handlingar och bestämma sig för om de vill fortsätta ägna sig åt medhjälp till grov, organiserad brottslighet.

Frågan om amnesti bör dock bara gälla för medhjälp. De som är direkt inblandade i FRA:s kriminella verksamhet måste omedelbart ställas inför rätta och dömas för sina brott.

Politik

Hyckleri och dubbelmoral i Sveriges ordförandeskap

Mänskliga rättigheter ska bli ett prioriterat område under Sveriges EU-ordförandeskap, säger kabinetsssekreterare Frank Belfrage enligt SvD.

Det är ett märkligt uttalande, med tanke på den politik som förts av de senaste två regeringarna. Det hände något under Thomas Bodströms tid som justitieminister. Plötsligt var alla medel tillåtna. Allt som gjordes i brottsbekämpningens namn var bra, oavsett konsekvenser. Upprätthållandet av mänskliga rättigheter blev helt underordnat helt annat.

Bodström stred hårt för att lura på oss och övriga EU datalagringsdirektivet och han satt med i regeringen som låg bakom förslaget till FRA-lagen. Detta gick i arv till alliansregeringen som nu gjort det till verklighet och dessutom nyligen drivit igenom upphovsrättslobbyns egen privatpolislag som gör begreppet rättssäkerhet till ett ihåligt skal.

Under minst tio års tid har svenska regeringar drivit igenom lag efter lag som på olika sätt inskränker människors fri-  och rättigheter till privatliv och privat kommunikation.

Att vår regering i det läget ska prioritera mänskliga rättigheter känns inte som något annat än ett väldigt cyniskt hyckleri. Våra regeringar och våra riksdagsledamöter har under de senaste tio åren tydligt visat att mänskliga rättigheter är ungefär lika värdefulla för dem som dasspapper.

Den 7 juni i år är det val till Europaparlamentet. Då har du möjlighet att vara med och byta ut politikerna, mot några som bryr sig om mänskliga rättigheter på riktigt.

Piratpartiet ställer upp i valet till Europaparlamentet 7 juni och i riksdagsvalet 2010.

Politik

Nästa års stora aprilskämt redan klart

1 april nästa år – när annars – privatiseras svensk rättsskipning, då en ny lag börjar gälla som ger innehavare av upphovsrättsskyddade verk rätt att på eget hand få ut abonnentuppgifter från internetoperatörer och andra, åtminstone om regeringen får som den vill. Om detta skriver idg idag.

Konsekvenserna är givetvis helt oöverskådliga men en inte alltför vågad gissning är att stora delar av internettrafiken helt enkelt flyttar utomlands. Tjänster som dold.se och Relakks har redan banat väg för utvecklingen, men med tanke på de nya reglerna för informationsföreläggande lär det inte bli svenska VPN-tjänster som kommer på fråga.

Vi kan också räkna med att personuppgifter som tidigare varit belagda med sekretess nu börjar flyta vind för våg. Polisen, som tidigare varit ensam om att utreda brott klarar ju inte att hålla information hemlig och det är väl ändå ingen som tror att en massa privata skiv- och filmbolag, branschorganisationer och privatpersoner ska tillhandahålla bättre skydd för dina och mina personuppgifter.

Privatversoner skrev jag. Det var inget misstag. Rättighetsinnehavare kanske låter som en massa skiv- och filmbolag och visst är det deras lobbyister som ligger bakom detta vansinnesförslag men de är inte ensamma om att ha upphovsrätt till en massa saker.

Alla som någonsin skrivit någonting överhuvud taget som är längre än några få meningar har upphovsrätt till sina texter. Det betyder alla som bloggar. Det betyder också alla som kommenterar bloggar och alla som deltar i olika diskussionsforum. All epost (nåja, kanske inte all men en stor del) skyddas av upphovsrätten och nästan allt annat du producerar.

Regeringen räknar med att det blir 400-800 ärenden per år. Ja, det kanske det blir, för de flesta av oss försöker ju inte leva av att kopiera information, som skivbolagen gör. Skulle vi allihop använda den där lagen blev det väl snarare 800 000 ärenden per år. Eller 8 miljoner.

Egentligen vore det väl kanske bäst om vi gjorde så och sedan stämde varandra, så kan vi leva av skadestånd och royalties allihop sedan och slippa arbeta. Det vore väl skönt? Därefter kan vi offentliggöra allas ip-adresser i en stor nationell databas så slipper framtida rättighetsinnehavare besväret med att gå till domstol utan kan stämma folk istället.

För det är ju det saken handlar om. Att det ska bli lättare att stämma folk som delar film och musik med varandra. Inte för att det är rätt och inte för att konsekvenserna av en sådan lag är rimliga. Utan för att det går. Vad du tycker har politikerna för länge sedan slutat bry sig om. Du är inte viktig

Har du skrivit till din riksdagsman på sistone? Jag ska erkänna att det är alldeles för längesen jag gjorde det själv men det börjar bli dags nu. Gör det du också. Gör det nu genast! Du behöver inte skriva långrandigt. Skriv vad du tycker bara. Ju kortare desto bättre. De får massor av mejl och orkar säkert inte läsa allt, men ett kort mejl där du talar om vad du tycker om förslaget till privat rättsskipning borde de orka med. Glöm inte att påminna om att du inte har glömt FRA-lagen också. Det är fullt möjligt att de har glömt bort det där nämligen, att all internettrafik blir tillgänglig för staten nästa år. Antagligen är nästa steg att skivbolagen får tillgång till trafiken.

Monique Wadsted jublar förstås över det nya lagförslaget. Äntligen! säger hon, precis som Gert Fylking brukade göra. Jag är inte så förvånad. Hon får ju betalt för att jubla över det där. Jag avundas dig inte Monique! Jag har ingen aning om vad du tycker egentligen, men du har sålt dig för pengar och det du gläds åt kommer att vålla stor skada för många oskyldiga människor.

Det finns ett skäl till att vi har offentlig rättsskipning som sköts av myndigheter som står under offentlig insyn. Det beror på att rättsskipning är ett känsligt område som kräver stor aktsamhet och framför allt balans mellan parter som har väldigt olika styrkeförhållanden. Detta vill regeringen ändra på. Den vill sätta en massa makt i händerna på stora lobbyorganisationer med mycket pengar.

Vad du får i utbyte är en faktura. Och det är bara att betala, vare sig du är skyldig eller oskyldig, för när en stor antipiratorganisation stämmer dig för upphovsrättsintrång får du försvara sig själv efter bästa förmåga och när du förlorar eftersom du inte har råd med lika dyra advokater som motståndarsidan får du betala inte bara din egen utan även motsåndarsidans advokaträkning.

Så, du ska skriva ett brev nu. Till en riksdagsledamot. Gör’t genast!

Politik

Den odugliga regeringen

Fokus berättar idag historien om FRA-lagen, från insidan. Det är en berättelse om revirstrider mellan departementen, och om en ljugande försvarsminister och en undfallande justitieminister. Men framför allt är det en berättelse om en dysfunktionell regering som är så fixerad vid tanken på att verka regeringsduglig att den till slut piskar skiten ur sig själv.

FRA-lagen kommer inte att vara någon stor fråga i nästa val, om regeringen får som den vill. Därför är det upp till dig och mig att se till att göra den till en stor fråga.

Den stora politiska frågan nu för tiden är nämligen inte om det skall bli några hundralappar mindre i skatt nästa år utan om det över huvud taget ska finnas några medborgerliga rättigheter kvar i framtiden.

Riv upp! Gör om! Gör rätt!

Politik

Ohoj riksdagen!

Vi kommer nu! Till Stockholm kommer vi, från hela Sverige och kanske till och med från utlandet. Vi kommer och möter er imorgon, när ni kommer till jobbet för att påminna er, ifall ni glömt.

Vi har inte glömt.

Noterat

Viktigt meddelande

Denna webbplats är inte någon blogg.

Jag skriver det för säkerhets skull på engelska så kanske även Marianne Mikko förstår:

This web site is not a blog.

Inte för att jag har några förhoppningar längre. Vissa människor saknar faktiskt förstånd

Humor

Efter namnskandalen: Nu byter syrrans granne namn

Syrrans granne – på svenska ett helt oskyldigt, humoristiskt namn på en blogg. Men hur ser det ut på engelska? Dagens avslöjande om hur Skandiabanken diskriminerar kunder med arabiskklingande namn har fått redaktionsledningen för syrrans granne att reagera. Nu snabbutreds en namnändring för bloggen.

– Det har ju framkommit med all önskvärd tydlighet idag att vad du heter kan ha väldigt stor betydelse för dina möjligheter att agera i samhället. Det verkar ju inte finnas några gränser längre för hur du kan bli diskriminerad av USA och EU bara på grund av ditt namn, säger chefredaktör Fredrik Moberg

Inget nytt namn är bestämt ännu, men helt klart är att ”syrran” i syrrans granne skall bort. Det klingar alltför likt det arabiska namnet Syrràhn.

– Vi vet inte än. Det kan bli Nilssons granne eller Larssons granne. Vårt nuvarande namn är ju kört ändå. Det viktiga är att vi inte heter något som låter misstänkt för en amerikan. Vi vill ju inte fastna i amerikanernas nät, eller få vår epost utsorterad för granskning av FRA.

Politik

FRA ingen signalspaningsorganisation

Signalspaning – men låt oss kalla det vid dess rätta namn: avlyssning – utan brottsmisstanke är tillåten enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. I vissa fall. Men det ställer ganska hårda krav på hur avlyssningen får utformas, vad som får inhämtas och hur informationen får hanteras.

Juristerna Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer listar nio punkter där de anser att nuvarande FRA-lag bryter mot Europakonventionen.

De kommenterar också kravet på brottsmisstanke och säger att det aldrig kan krävas för signalspaning. Det visar Europadomstolens praxis. Kravet på brottsmisstanke hör istället ihop med polisens tvångsmedel.

Så kunde det varit i Sverige. Men så är det inte. Försvarets radioanstalt är inte en militär myndighet och myndigheten ägnar sig inte åt militär underrättelseverksamhet. FRA-lagen har inte skapat ordning i en tidigare oreglerad myndighets verksamhet. Istället fastslår den att FRA numer är en allmän avlyssningsmyndighet under regeringens kontroll.

Det är sant. Det står i propositionen. Ja, FRA får ägna sig åt militär underrättelseverksamhet – det står också – men FRA får dessutom ägna sig åt civil avlyssning på uppdrag av polisen och åt allmän inhämtning av information på uppdrag av regeringen.

FRA får ägna sig åt avlyssning av precis vad som helst, på regeringens uppdrag. Det är konsekvensen av lagen. I stort sett all elektronisk kommunikation skall finnas tillgänglig för FRA. Det är också konsekvensen av lagen. Med andra ord kan vem som helst eller vad som helst avlyssnas med, och i praktiken även utan, regeringens uppdrag.

Detta är fulltsändigt förödande för ett land som vill kalla sig fritt och demokratiskt. Att förvägra människor rätten till förtrolig kommunikation med varandra är att reducera deras frihet. Den som är ständigt övervakad krymper som människa, begränsar sitt liv och börjar censurera sig själv, inte bara offentligt utan överallt. För när staten kan lyssna på allt som sägs gäller det att vakta sin tunga hela tiden.

Från att ha ägnat sig åt militär signalspaning i luften har FRA:s verksamhet glidit, först till att avlyssna privat kommunikation via satellit, till att nu omfatta all elektronisk kommunikation över huvud taget. På samma sätt kan FRA-lagen glida, från ett luddigt formulerat syfte till kanske inget syfte alls, förutom att regeringen vill hålla koll på vad du säger och gör. Riksdagen har med FRA-lagen öppnat dammluckorna och upphävt alla begränsningar när det gäller vad staten får avlyssna.

FRA-lagen representerar ett demokratiskt haveri. Själva myndigheten FRA representerar ett demokratiskt haveri. FRA har perverterat sitt syfte och måste läggas ned, avskaffas och ersättas med ingenting alls och FRA-lagen måste upphävas. Nio punkter kan låta som detaljer, men den nuvarande lagen är så genomrutten att den måste skrivas om, från början.

Upphäv FRA-lagen, gräv upp Lovön och ge oss våra rättigheter tillbaka!

Den 16:e september ses vi i Stockholm.