Det är något med mitt ätande. Jag äter jämt. Åtminstone om man jämför med mina kollegor och vänner. De äter ju aldrig. Nåja, vissa äter lika ofta som jag. Morgan till exempel. Han äter nog lika ofta som jag. Eller borde åtminstone. Ibland glömmer han att äta. Då slutar han fungera.
Men det var ju inte Morgans matvanor jag skulle skriva om, utan mina. Jag är ett barn. Jag måste äta var tredje timme, annars blir jag grinig och dum i huvudet. Ja, jag blir ju förstås hungrig också, men det stör ju inte omvärlden lika mycket som grinigheten.
Så jag äter. Hela tiden. Massor! Inte blir jag tjock heller, men det kan vi nog bortförklara med att jag tränar. Det kanske är orsaken till att jag måste äta hela tiden också. Jag vet inte. Det är så konstigt. Och lite komplicerat. Det skulle vara lite enklare om jag slapp äta hela tiden. Jag kan ju knappt leva ett normalt liv. Måste planera mitt ätande hela tiden. Ibland måste jag äta preventivt för att jag skall kunna gå och träna. Energin får inte ta slut! Energi kan inte ta slut. Den kan bara övergå till alltmer lågvärdiga former. Värme är sämst. Energidegraderingen måste ständigt bekämpas!
Nu är jag faktiskt hungrig igen, trots att jag åt för en och en halv timme sen. Dags att proppa i sig!