Klädfascismen saknar gränser

När det gäller andra människors klädsel finns det tydligen inga gränser för vilka åsikter smakfascisterna kan tänka sig att lufta offentligt.

Förlaget Idg gjorde sig i veckan känt som företaget där kvinnor, men inte män får visa benen, genom att ha klädregler som tillåter kvinnor att bära kjol men inte män att bära shorts. Det mest uppeseendeväckande i den historien är kanske att företagets vd, Lars Dahmén, kraftfullt försvarar det uppenbarligen könsdiskriminerande regelverket.

Syrrans granne ser nu fram emot rapporter om att manliga medarbetare på Idg börjat bära kjol i tjänsten, något som garanterat lär ge företaget publicitet, om än kanske inte av den typ som Lars Dahmén önskar sig.

Idg är dock ett affärsdrivande företag och kan möjligen förlåtas. Några som omöjligen kan förlåtas och som snarast bör förpassas till sophögen är den grupp moderater i Eskilstuna som uppenbarligen inte kunde hålla tungan i styr när miljöpartisten Yuri Silva dök upp på ett nämndsammanträde i keps.

Moderater må tycka vad som helst om människors klädsel, precis som alla andra, men få handlingar kunde väl vara så effektiva för att smutskasta det egna partiet som att öppet håna en politisk motståndare för valet av huvudbonad.

Det kan inte vara några vidare nya moderater de har i Eskilstuna.

Carl Bildt: Historien om att leva i en glasbur

Att Carl Bildt lever i en glasbur tror jag de flesta uppfattat. Han befinner sig i en annan värld. Den stora frågan är om Carl Bildt själv inser detta, eller om han lever så isolerat att han inte uppfattar vilken bild han förmedlar av sig själv.

Att Carl Bildt gillar att leka med listiga reportrar som försöker ställa luriga frågor är väl dokumneterat. Det har också stundtals varit välförtjänt och riktigt underhållande. Det är svårt att glömma hur han fullständigt lurade brallorna av Lars Adaktusson och KG Bergström 1994, när de försökte lura honom med ett dunkelt resonemang om bilarna i norra Grekland.

Det gick bra för Bildt. Det var underhållande. Jag tror de flesta tyckte att det var underhållande redan då. Carl Bildt tyckte garanterat att det var underhållande.

Vad som inte är lika underhållande, utan snarare tragiskt, är att se hur detta, att lura journalister, förefaller ha blivit ett tvångsmässigt beteende hos Carl Bildt.

Förstår han verkligen inte att det inte fungerar; att människor ser rakt igenom det han säger och att han inte alls väcker folks sympati?

Det fungerade 1994 därför att reportrarna var dåligt förberedda och försökte sätta Carl Bildt på plats med illa genomtänkta frågor om skitsaker, men det betyder inte att det fungerar 2007 när det finns fullt legitima frågor som en massa människor tycker bör diskuteras.

Det här är bara tragiskt. Det värsta är att det bara bidrar till att öka avståndet mellan människor och politiker. Jag tror inte du behöver det, Carl Bildt. Jag tror inte du har något att vinna på det. Du må ha hur gott rykte som helst ute i världen, men vi här hemma i Sverige som du förväntas representera i ditt arbete är bara trötta på ditt tramsande.

Carl Bildt, du är en idiot!