…är att plötsligt går inte tjänsten att nå på grund av nätverksproblem, och sen har du ingen musik alls att lyssna på, oavsett hur mycket du betalt för att slippa reklam.
Den stora sårbarheten är naturligtvis det största hindret för denna typ av affärsmodell. Att leverera musik som distribueras och lagras lokalt kräver visserligen också bandbredd, men är inte alls lika beroende av ett konstant tillgängligt nätverk.
Ikväll är det äntligen dags. Lösenorden för internet ska bytas, efter ett drygt år av förberedelser. I datorhallar över hela världen sitter tekniker nu i spänd förväntan inför det magiska klockslaget, 23:00 svensk tid, då allting måste klaffa.
– Det finns en risk att något går fel, men vi har skjutit på det här alldeles för länge redan och vi är väl förberedda, säger Jan Svensholm, vd för internetoperatören Fittnet.
Själva bytet väntas inte innebära några problem. Det är två lösenord som ska bytas – administratörslösenordet och användarlösenordet – och det hela beräknas vara klart inom en minut. För Sverker Åström, som utför bytet, gäller det dock att hålla tungan rätt i mun.
– Vi är ju några stycken administratörer som haft ett par veckor på oss nu att memorera det nya lösenordet, men det gäller ju att jag skriver in det rätt också. Annars lär det bli problem, säger han.
När bytet väl är genomfört måste alla routrar på internet konfigureras om. För de flesta hemanvändare innebär det ingenting annat än att bredbandsroutern måste starta om, eftersom den konfigureras automatiskt. Vissa kan dock tvingas att manuellt ställa om lösenordet. Därför har de flesta internetoperatörer inatt extraöppet på sina supportlinjer.
– Vi har femtio personer som sitter beredda att ge användarna hjälp efter 23:00. Så fort det nya lösenordet är satt kommer vår personal att få tillgång till det, säger Jan Svensholm.
Senast 23:15 ska lösenordsbytet vara genomfört över hela internet.
En filserver som drar 15 watt och som tar 15 minuter att konfigurera. Är det möjligt? Ja, om du inte har en massa exotiska idéer om kryptering och användning av underliga filsystem går det alldeles utmärkt. Dessutom kan du fortfarande använda din dator som dator när du är klar.
Man ska testa allt minst en gång, har jag hört, och idag tänkte jag att det var dags att testa hur bra det går att använda sin netbook som filserver. Det var väl kanske inte det Acer hade tänkt sig, men en dator som kostar under tre tusen och som drar ganska lite ström borde vara den perfekta utgångspunkten för ett sådant projekt.
Utrustningen bestod av en Acer Aspire One Linux, nyligen återuppstånden från tegelstensriket, och min gamle vän Lacie, en hårddisk på 160 GB som i ett tidigare liv tjänstgjort som backupdisk.
Efter att ha lagt en stund på att fippla med kryptering och exotiska filsystem bestämte jag mig för att det kanske var bättre att prova något som faktiskt fungerar till att börja med. Formatering av hårddisken på enklaste sätt alltså, med EXT3, och sedan installera en Samba-server.
Fast installera Samba-server visade sig onödigt. Allt nödvändigt fanns förstås redan på plats och bara lite konfiguration krävdes. Därefter var allt klart för test.
Det föga vetenskapliga prestandatestet utfördes genom kopiering av en rejäl avi-fil på sådär 750 MB till den utdelade disken, vilket tog drygt fem minuter, vilket den enhövdade juryn valde att betrakta som acceptabelt. Lite slött räknat blir detta runt 20 Mbit per sekund, men då körde jag alltså servern trådlöst. Med en nätverkskabel inkopplad kan du säkert komma upp i högre hastigheter utan problem.
Prestandatest nummer två bestod i att försöka titta på den just kopierade filmen, direkt från den utdelade disken. Och det går bra. Nästan. Men all tillgänglig erfarenhet visar att det trådlösa nätverket i det här hushållet inte är så fantastiskt stabilt, så jag är nog benägen att skylla de enstaka problemen på nätet.
Det här är en filserver du kan bygga in i väggen, bokstavligt talat, och sedan glömma bort. Sen kan antipiratbyrån eller polisen försöka hitta den om de kommer på besök. Eller så kan du ju helt enkelt ha den stående i ett hörn, om du tillhör de mindre paranoida. Eller hos grannen, om du föredrar det. Eller i en låda i trädgården. Eller i blien. Den funkar överallt där det finns ström och tar nästan ingen plats.
Eftersom det är en bärbar dator har den dessutom inbyggd UPS, så att den klarar ett kortare strömavbrott och stänger av sig snyggt och prydligt om strömmen är borta längre. Dessutom drar den 15 watt när skärmen är avstängd. Ja, det är ju nästan ingenting faktiskt.
För under fyra tusen får du en strömsnål filserver som lagrar 500 GB och det blir ganska mycket musik och film innan den är full. Och när det händer kan du ju köpa en ny, större disk för mindre pengar än du gav för den första.
Ja, sen måste du ju köpa en hårddisk till förstås, för att göra backup. Eller två om du är en vidskeplig gammal gubbe som trots noll hårddiskkrascher hittills tror att det värsta verkligen ska inträffa. Men backup måste du ju ändå ha…
Fortsätt läsa Acer Aspire One – en filserver som drar 15 watt
Sydsvenskan rapporterar om kostnaderna för FRA-lagen, och då handlar det inte om den halva miljard kronor skattepengar myndigheten bränner per år i dagsläget utan om operatörernas kostnader för att ansluta sig till FRA:s samverkanspunkter, som för övrigt ingen verkar veta var de kommer att hamna.
Men det är förstås bara förjan på problemen för FRA. All den där utrikestrafiken som skall filtreras av myndighetens superdator måste naturligtvis först och främst transporteras dit. (Jag är säker på att Oscar Swartz skrivit om det här, men kan inte hitta inlägget. Hjälp, någon?) Till Lovön. Lägg samman all bandbredd som finns tillgänglig mellan Sverige och utlandet och multiplicera med två. (Det går ju trafik både in och ut.) Då får du en antagligen ganska ansenlig siffra, typ i nivå med rikets totala internet-trafik. Denna trafik skall alltså transporteras genom någon typ av nätverk, till FRA:s superdator på Lovön.
Det är nu som jag blir lite tveksam för såvida inte den där nätkapaciteten finns redan idag så måste den väl byggas och det tar väl tid och kostar väl pengar?
Jag bara undrar alltså. Vad är det som skall kopplas in 1 oktober 2009? Var skall det kopplas in och hur i helvete skall trafiken transporteras? Och vad kommer det att kosta? Jag har dessvärre inga reportrar att skicka ut, men Sydsvenskan kanske kan göra ett knäck på det. Om det nu anses intressant för läsarna att få veta hur galenskapen skall finansieras och gå till rent praktiskt.
På något sätt kommer du och jag uppenbarligen att få betala, kanske genom en avlyssningsavgift på interneträkningen.
Här surfar du snabbast i stan, för här finns en av Telias supersnabba surfzoner!
Att maxhastigheten är 54 Mbit/s, vilket inte är speciellt supersnabbt med dagens mått är tydligen inget problem. Det står ju supersnabbt på skylten!
Det är som om Telia pratar samma typ av nyspråk som FRA. Och moderaterna.
Tvärtomspråket…
Man har en Mac. Den har ett trådlöst nätverkskort. Ett trådlöst nätverkskort som man kan uppgradera till 802.11n. Så att det går skitfort jämfört med tidigare standarder.
Men tror ni då att Apple släpper en uppdatering till Mac OS X för detta? Nej, för vet ni vad Apple gör? Apple tar betalt för ett litet program som aktiverar n:et i datorn man redan betalt ganska mycket för.
Och vad tar då Apple betalt för detta? 200 spänn? En femhundring? Tusenlapp? Nej, Apple tar 17:95 för denna aktivering.
Apple administrerar alltså en mjukvara som säljs på deras webbplats för mindre än 20 spänn. På allvar alltså. Är det lönsamt? Täcker det ens bankavgifterna och försäljningsomkostnaderna? Är det fler än jag som tycker att det verkar fullständigt vettlöst?
Detta måste vara det löjligaste jag någonsin betalat för. Och inte går det skitfort heller för den delen. Dubbelt så fort. Vad hände med 300 mbit/s?
Det låter som ett skämt, men det är sant. Nu kommer det trådlösa avloppet. Med en enkel adapter förvandlas rördragning på toaletten och i köket till ett minne blott.
Uppfinningen bygger på en helt ny materiaomvandlare som helt enkelt löser upp skiten i sina beståndsdelar och sedan överför den elektroniskt – än så länge bara med Blåtand, men runt hörnet väntar bättre teknik – till mottagaren i avloppsstammen. Sedan är det bara att fimpa rördragningen.
För alla som äger ett hus innebär detta en revolution. Framtidens stamrenoveringar kan snabbt och enkelt förvandlas till en mycket smärtfri operation där en mottagare placeras centralt i huset och alla badrum och kök bara behöver förses med enkla sändare.
Personen bakom uppfinningen har valt att vara anonym men meddelar via sina patentadvokater att en motsvarande lösning för leverans av färskvatten är på gång, så snart vissa tekniska problem med tryckregleringen är lösta.
Med den snabba utvecklingen för trådlösa nätverk är det bara en tidsfråga innan hela avloppsnätet kan avskaffas. Allt avlopp i en hel stad kommer istället att kunna överföras trådlöst till det centrala reningsverket.
VVS-branschen lär, om inte försvinna, i alla fall genomgå kraftiga förändringar.