Epic fail – En månad med västtrafikkortet

Det har blivit dags att summera min första månad med västtrafikkortet som som jag till slut blev tvungen att skaffa, eftersom det gamla biljettsystemet fasas ut.

Eftersom jag är sällanresenär har det inte blivit jättemånga resor. Hade jag varit oftaresenär hade jagväl antagligen köpt ett månadskort och därmed kunnat undvika i stort sett all kontakt med biljettsystemet.

Hur har det då gått att använda det nya, fantastiska biljettsystemet? Vi får igenom mina resor…

  • 30 januari, buss 60 till Masthugget – Fail
    Vi ska åka två personer på ett kort. Det går alldeles utmärkt men det är bara på spårvagnen du kan lösa detta själv. Nu åker vi buss och ber chauffören stämpla kortet.
    Han har absolut ingen aning om hur någonting fungerar, så det går inte. En av oss får köpa SMS-biljett istället, till högre pris.
  • 31 januari, spårvagn till Krokslätts torg – Fail
    Vis av gårdagens händelse försöker vi inte ens ta bussen, vilket vore det normala, utan går lite längre, till en spårvagn istället. På spårvagnen finns nämligen en av de gula automaterna där passageraren själv kan stämpla för flera personer.
    Här får vi alltså anpassa vårt resande till Västtrafiks biljettsystem, vilket jag betraktar som ett misslyckande.
  • 1 januari, nattvagnen från Krokslätts torg – OK
    Här finns inget bussalternativ och därmed ingen busschaufför som kan ställa till det med sin okunskap, så resan förflyter felfritt.
  • 1 januari, spårvagn och pendeltåg till Jonsered – Epic fail
    Vi tar vagnen, återigen för att slippa inkompetenta busschaufförer och stämplar en flerzonsresa på vagnen. Sedan byter vi till pendeltåget. När jag går av i Jonsered glömmer jag förstås att stämpla ut. (Vem hittade på denna idioti?)
    Nåväl, jag är påläst och vet att det är bara att uppsöka närmsta buss för att få hjälp med detta, så jag inväntar nästa buss och ber om att få hjälp med utstämplingen. Busschauffören är mycket hjälpsam, men tyvärr går allting åt helvete i alla fall. Plötsligt har jag inte ett plussaldo på 40 kronor, utan istället ett minussaldo på lika mycket.
    Vi får åka på SMS-biljett tillbaka till Göteborg och några dagar senare tvingas jag köa hos tidpunkten i 30 minuter för att återfå mina 76 försvunna kronor.
  • 15 januari, buss 60 från Masthugget – Fail
    Två personer ska åka buss från Masthugget på ett kort, och gissa vad! Busschauffören har ingen aning om hur han ska fixa detta. Västtrafik har lagt en halv miljard kronor på ett biljettsystem som inte ens deras egna personal klarar av att hantera efter att systemet varit i drift i flera månader.
    Bla bla bla. En av oss får köpa SMS-biljett till högre pris…
  • 28 januari, buss 60 från Masthugget – OK
    En person ska resa på ett kort i en zon. Spänningen är olidlig!
    Men ja, systemet klarar faktiskt av den enklaste typen av resa som är tänkbar utan att haverera på någon punkt. Men å andra sidan hade vi klarat detta lika bra med papperskupongerna från 1970-talet, så jag tycker verkligen inte att detta är något att gratulera Västtrafik för.

Med Västtrafiks tidigare biljettsystem var det enkelt att hålla koll på resorna. De stod utskrivna på kortet. Du kunde direkt se ditt saldo och dina tidigare resor. Det var också enkelt att betala. Automaterna hade siffror för hur många “kuponger” du ville köpa. Det var bara att stoppa i kortet och trycka på rätt sifferknapp.

Nu är allting lite krångligare. Biljettautomaterna har en massa knappar märkta Å,S,V,K,+, och så vidare och en liten display med kryptiska symboler. Genom att trycka på rätt knappar i rätt ordning och därefter hålla fram ditt kort förväntas du kunna lösa dina behov av att kunna resa flera på ett kort, eller om du är vågad, resa i flera zoner.

Istället för att du talar om vad du vill betala för och får veta hur mycket det kostar så drar systemet kontinuerligt av pengar från ditt kort, utan att du egentligen har någon kontroll över det. Reser du över flera zoner drabbas du dessutom av behovet av att stämpla ut, för att inte systemet ska löpa amok och tömmas på pengar.

Av sex resor under en månad misslyckas fyra. I 1/3 av fallen fungerar alltså biljettsystemet. I ett fall tvingas jag stå i kö 30 minuter för att får tillbaka 76 kronor.

Detta kan bara sluta på ett sätt. Resorna blir dyrare. De blir dyrare eftersom biljettsystemet är obegripligt både för chaufförer och resenärer, vilket slutar med att människor blir av med pengar.

Om inte annat blir det dyrare därför att människor kommer att dissa kontoladdningen och istället välja begripliga, men dyrare alternativ som femresorsladdningen eller SMS-biljetten.

Som om det inte vore nog drabbas vi dessutom av att allas resor registreras i en databas som vi inte har en aning om vad den kommer att användas till i framtiden.

Vad var egentligen syftet med den här miljonrullningen?

Lögner från Stasis Järnvägar

Det är med viss vämjelse och en stor skopa obehag som jag numer bokar biljetter hos Stasis Järnvägar som börjat registrera vem som reser vart och när, tydligen för min trygghets skull. Det är visserligen ingenting som jag bett om eller kan välja, men tydligen är det något jag behöver eftersom jag annars kan bli bestulen på min biljett.

Exakt hur detta skulle gå till är mycket oklart. Det är rätt längesen jag förbeställde en pappersbiljett av SJ. Jag kan till och med tänka mig att jag skulle få betala extra om jag ville ha min biljett på papper.

Om det nu verkligen vore för min trygghet som denna registerföring infördes skulle det förstås vara helt frivilligt och för den delen belagt med en extra avgift. Om det verkligen vore något som någon av SJ:s kunder vill ha alltså. För om det är något som någon är intresserad att betala för så vore det naturligtvis oansvarigt av SJ att inte erbjuda denna tilläggstjänst.

Så är nu inte fallet och inte heller är det för min trygghets skull som SJ infört personliga biljetter.

Nej, det verkliga skälet till att SJ nu registrerar sina kunder och deras resvanor är att man säljer tågbiljetter alldeles för billigt. Det har helt enkelt varit lönsamt att köpa biljetter på spekulation och sedan sälja dessa till högre pris, närmare avresedatum. Detta är tydligen ett problem för SJ, men inte ett problem som de löser på ett marknadsmässigt sätt genom att sätta marknadsmässiga priser. Nej, istället införs obligatorisk registrering av kunderna och deras resvanor och i slutändan väljer SJ att ljuga kunderna rätt upp i ansiktet om orsaken.

Slutresultatet blir naturligtvis tomma platser på tågen. Det blir tomma platser därför att resan jag köpt med två månaders varsel kanske inte blir av. Tågbiljetten jag köpt är personlig och kan därmed slängas i soporna.

Slutresultatet blir förstås också att jag tvekar att ta tåget. Jag vet att SJ säger att de bara registrerar människors namn för att biljetterna är personliga. Det kanske är sant men det spelar ingen roll för när världens regeringar lägger en allt tätare filt av övervakning över samhället måste var och en välja att vara en del av övervakningen eller att vara en del av alternativet.

SJ har valt att vara en del av övervakningssamhället. De har valt att börja registrera sina kunder och deras resvanor när väl informationsinsamlingen börjat har den en tendens att utökas till allt mer information som sparas allt längre. En vacker dag kan SJ:s register över resor vara en del av statens övervakningsapparat, tillsammans med Västtrafiks register över resor och flygbolagens register över resor.

SJ vet hur man bygger badwill och olust. Det kan SJ göra eftersom de i praktiken har monopol på sina tågsträckor. Riktiga företag på riktiga, konkurrensutsatta marknader måste måna om sina kunder på riktigt.

Förtal som arbetsmetod

Brottsbalken, 5 kapitlet, 1 paragrafen:

Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt
levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta
denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

Detta är skånepolisens nya arbetsmetod. De tänker börja publicera bilder på människor som är misstänkta för brott. Fler väntas följa efter.

Hur landets polismyndigheter ska kunna göra detta utan att drabbas av en flod av förtalsmål framstår som en gåta, men polisen kanske vet något som inte vi andra vet.

Det kanske är som med FRA och Stockholms tingsrätts beslut att censurera internet. Man behöver inte bry sig så mycket om vad som står i lagen. Är man en tillräckligt stor aktör med tillräckligt gott om pengar kan man göra som man vill.

Hemköps egen FRA-lag

På Hemköp är de arga minsann. Så arga att de infört sin alldeles egen variant på FRA-lagen.

Nu ska mjölet kollas! Alla kunder ska visa upp sina väskor så att personalen kan kontrollera att det håller den rätta, vita kulören.

Ja, kunderna alltså. De som köper mat i affären. De ska kollas. Den som stjäl lär ju inte visa upp väskan, eller ens ha en väska med sig.

Det funkar lite som FRA-lagen. Alla ska visa upp sin påse så att en statlig myndighet kan kontrollera att mjölet är vitt. Det gör ju inget. Ingen som har vitt mjöl har något att dölja.

Nästa steg är att den som inte har någon påse med sig att visa upp automatiskt är misstänkt. Hos Hemköp är man ju uppenbarligen en tjuv om man inte har någon påse eller väska att visa upp och analogt måste ju den som försöker undvika FRA:s granskning vara skum.

På det sättet är ju Hemköps tilltag ganska praktiskt. Det plockar ned FRA-frågan på jorden och visar vad det handlar om – att den som har rent mjöl är den enda som egentligen har något att förlora på allmän övervakning.

Skillnaden är ju att jag kan välja att inte handla på Hemköp. Jag kan handla på ICA istället. Eller Coop. Det är fortfarande tillåtet. Men jag kan inte välja bort FRA. Det finns ingen alternativ infrastruktur jag kan använda, som FRA inte kommer åt.

Därför är FRA:s övervakning skadlig för hela samhället medan Hemköps lilla påhitt bara är skadligt för dem själva. Till slut är det väl bara tjuvar som bryr sig om att gå dit. För den som har smutsigt mjöl i påsen är den som verkligen inte har något att förlora.

Efter FRA-lagen: Nu ska posten skannas

FRA-lagen som hastades igenom riksdagen i de sista skälvande timmarna innan sommaruppehållet ger Försvarets Radioanstalt att tjuvläsa din epost, lyssna på dina telefonsamtal och kartlägga dina sociala kontakter och övriga förehavanden.

Men det är inte nog. Trots sina långtgående befogenheter kommer i stort sett all information som skickas med papperspost även i framtiden att undgå FRA:s informationstrål.

För att råda bot på detta problem och bistå FRA i övervakandet av människors kommunikation har syrrans granne som första redaktion i Sverige beslutat sig att börja skanna all inkommande post, och skicka filerna vidare till FRA.

– Vi vill dra vårt strå till stacken. När det gäller skyddet mot yttre hot är alla medel tillåtna. Det här är ett enkelt sätt för oss att hjälpa FRA, säger Kurt Oskarsson, postmästare hos syrrans granne.

Skanningen och den övriga hanteringen av kommunikationen med FRA kommer att ligga i ett separat bolag, kallat Försvarets brevanstalt, FBA. Genom ett specialavtal med Telia kommer FBA att kopplas upp mot FRA:s samverkanspunkter till extra förmånligt pris.

Verksamheten tjuvstartade redan förra veckan och inom en månad planerar FBA att börja erbjuda sina tjänster till andra företag. Kurt Oskarsson hävdar att tjänsten i stort sett kommer att sälja sig själv.

– Kunderna slipper all pappershantering. Posten skannas av oss och levereras elektroniskt, till en låg kostnad. Samtidigt gör vi en samhällsinsats genom att kopiera hela skiten till FRA. Med den här tjänsten blir alla vinnare, säger Kurt Oskarsson.

Vill du också få din papperspost skannad och automatiskt kopierad till FRA? Kontakta redaktionen och begär en offert så kan du också, genom FBA, bli en del i FRA:s övervakningsnätverk.

Efter namnskandalen: Nu byter syrrans granne namn

Syrrans granne – på svenska ett helt oskyldigt, humoristiskt namn på en blogg. Men hur ser det ut på engelska? Dagens avslöjande om hur Skandiabanken diskriminerar kunder med arabiskklingande namn har fått redaktionsledningen för syrrans granne att reagera. Nu snabbutreds en namnändring för bloggen.

– Det har ju framkommit med all önskvärd tydlighet idag att vad du heter kan ha väldigt stor betydelse för dina möjligheter att agera i samhället. Det verkar ju inte finnas några gränser längre för hur du kan bli diskriminerad av USA och EU bara på grund av ditt namn, säger chefredaktör Fredrik Moberg

Inget nytt namn är bestämt ännu, men helt klart är att ”syrran” i syrrans granne skall bort. Det klingar alltför likt det arabiska namnet Syrràhn.

– Vi vet inte än. Det kan bli Nilssons granne eller Larssons granne. Vårt nuvarande namn är ju kört ändå. Det viktiga är att vi inte heter något som låter misstänkt för en amerikan. Vi vill ju inte fastna i amerikanernas nät, eller få vår epost utsorterad för granskning av FRA.

Med humorn som vapen mot FRA-lagen

FRA-frågan må vara tråkig. Träig, torr, teoretisk och riktigt trist är den, men ack så viktig. För tänk hur tråkig och miserabelt livet kan bli i det samhälle som godtar FRA-lagen.

Men det är inte bara FRA-frågan som är tråkig. Betrakta en genomsnittlig FRA-förespråkare. Vad ser du? En optimist? Någon som ser framtiden an med tillförsikt? Någon som ler? Ser du över huvud taget en tillstymmelse till gnista i den där människan?

Det är inga roliga människor som förespråkar FRA-lagen. De är tråkiga, allihop. De är tråkiga och gravallvarliga, och de saknar fantasi.

De saknar fantasi nog att föreställa sig något annat än sitt perfekta kontrollsamhälle. Ja, de saknar till och med fantasi nog att föreställa sig kontrollsamhället, för det kontrollsamhälle de föreställer sig har ingenting med verkligheten att göra. Det har historien visat, gång på gång.

Här har vi vårt stora problem och samtidigt vår stora möjlighet. Vi måste visa att det finns ett bättre alternativ. Ett samhälle utan FRA-lagen, som präglas av optimism, framtidstro och glädje. Ett roligare sämhälle helt enkelt, än tomhylsans, Åkessons och Odenbergs dystra Stasi-kopia.

Fortsätt göra motstånd, höj volymen, låt alla få veta vad övervakningssamhället innebär, men framför allt, peka på det positiva alternativet, visa glädje i ditt motstånd och använd humorn som vapen. Det skall vara roligt att vara motståndare till FRA-lagen och det skall vara roligare att följa FRA-motståndarnas satir och mothugg än att ta del av förespråkarnas ständiga upprepningar.

Det är med stor glädje och tillförsikt som jag nu officiellt startar höstterminen här på bloggen. Det kommer att bli en spännande höst med mängder av nya dumheter och annat kul, en hel del nedslag i debatten och förstås mängder av FRA-satir. Slackerprosa helt enkelt, såväl på längden och tvären som på diagonalen.

Jag heter Fredrik Moberg och det är med glädje jag tackar nej till FRA-lagen.

FRA-lagen: Hur skall det gå till, rent praktiskt?

Sydsvenskan rapporterar om kostnaderna för FRA-lagen, och då handlar det inte om den halva miljard kronor skattepengar myndigheten bränner per år i dagsläget utan om operatörernas kostnader för att ansluta sig till FRA:s samverkanspunkter, som för övrigt ingen verkar veta var de kommer att hamna.

Men det är förstås bara förjan på problemen för FRA. All den där utrikestrafiken som skall filtreras av myndighetens superdator måste naturligtvis först och främst transporteras dit. (Jag är säker på att Oscar Swartz skrivit om det här, men kan inte hitta inlägget. Hjälp, någon?) Till Lovön. Lägg samman all bandbredd som finns tillgänglig mellan Sverige och utlandet och multiplicera med två. (Det går ju trafik både in och ut.) Då får du en antagligen ganska ansenlig siffra, typ i nivå med rikets totala internet-trafik. Denna trafik skall alltså transporteras genom någon typ av nätverk, till FRA:s superdator på Lovön.

Det är nu som jag blir lite tveksam för såvida inte den där nätkapaciteten finns redan idag så måste den väl byggas och det tar väl tid och kostar väl pengar?

Jag bara undrar alltså. Vad är det som skall kopplas in 1 oktober 2009? Var skall det kopplas in och hur i helvete skall trafiken transporteras? Och vad kommer det att kosta? Jag har dessvärre inga reportrar att skicka ut, men Sydsvenskan kanske kan göra ett knäck på det. Om det nu anses intressant för läsarna att få veta hur galenskapen skall finansieras och gå till rent praktiskt.

På något sätt kommer du och jag uppenbarligen att få betala, kanske genom en avlyssningsavgift på interneträkningen.

Norsk olja det verkliga målet för FRA-lagen

Yttre hot, terrorism och utlandsstyrkornas säkerhet. Förklaringarna till varför FRA-lagen behövs är nästan lika många som förespråkarna.

Men alltihop är lögn. Dokument som syrrans granne kommit över visar att lagtextens skrivningar bara är dimridåer, avsedda att dölja det verkliga målet med lagen: att komma åt norska olje- och gasfält.

Enligt ett internt PM från regeringskansliet är det uttalade målet med införandet av lagen att skaffa sig information. Information som USA:s underrättelseorganisationer bara kan drömma om att få del av. Informationen skall sedan användas för att köpa loss Norge från Nato.

När Norge väl blivit utköpt är tanken att svensk trupp skall marschera in och ta kontrollen över det då i princip försvaslösa landet i väster. Därefter skall de norska olje- och gasreserverna kunna utnyttjas billigt av Sverige.

Passivt motstånd

Idag bedriver vi passivt motstånd mot FRA genom att stänga av våra mobiltelefoner och dra till stranden för lite offlajnaktiviteter. Inget ringande, inget surfande, inget mejlande.

Den som vill veta vad vi pratar om och vilka vi umgås med får vackert pallra sig ut i verkligheten.

PS. Nej Fredrik Reinfeldt, debatten är inte avslutad. Den bara vilar sig lite inför 16 september. DS.

Läsartävling: Varför behövs FRA-lagen?

Ingvar Åkesson, Anders Wik, Per Schlingmann… Makthavarna har stått i kö de senaste dagarna för att få förklara varför FRA-lagen egentligen behövs. Den behövs ju tydligen inte av de skäl som angavs under riksdagsdebatten innan lagen slutligen klubbades igenom, nämligen för att skydda mot yttre hot, terrorister eller talibaner i Afghanistan.

Fast det har inte varit så mycket förklaringar om varför den behövs. Mest har det varit dementier av tidigare förklaringar. Faktum är att efter de motstridiga uppgifter som kommit fram under den senaste veckan återstår nu ingen förklaring alls till varför FRA-lagen behövs. Ingen av de inblandade verkar ha en aning om vad den skall användas till.

Det är här ni kommer in, kära läsare. Vi inbjuder nu er till att komma med förslag. Kom in med din egen alldeles förklaring till varför FRA behövs. Ingen idé är för dum eller konstig. Bland förslagen kommer vi att kora en vinnare som förutom ära och berömmelse får… Ja, det blir en överraskning.

Per Schlingmann: ”Nej förresten, såhär var det…”

Moderaterna ångrar sig. Efter att ha blivit varse det kompakta motståndet mot FRA-lagen som pressades igenom har partiet nu ändrat ståndpunkt kring varför lagen behövs.

– Vi pratade ganska mycket om att lagen skall skydda oss från yttre hot. Tydligen var det många som inte gick på det, så nu har vi ändrat oss och säger istället att detta är en anti-terrorlag, säger moderaternas partisekreterare Per Schlingmann.

Information har nu gått ut internt i partiet så att ingen tvekan skall råda kring vad den officiella förklaringen är till att svenska folkets kommunikation måste övervakas av FRA.

– Det har varit mycket diskussion om integritetsfrågan och det är ju lite fel fokus. Vi har ju drabbats av en hel del terrordåd här i Sverige på senare år. Det är därför lagen behövs och det är viktigt att människor förstår det. Vi måste kunna skydda oss, säger Per Schlingmann.

Meddelande från redaktionen

Sedan chefredaktörens vansinnesutbrott den 9 juni har ingenting varit sig riktigt likt här på redaktionen. Inte på bloggen heller för den delen. Skrämda redaktionsmedarbetare har hukat i korridorerna så fort chefen varit i närheten och redaktionssekreteraren har vid flera tillfällen hittats gråtande i skrubben där vi förvarar våra gamla anteckningsböcker och annan skit som vi av nostalgiska skäl inte riktigt förmår slänga.

Det har varit nästan omöjligt för oss att upprätthålla vårt uppdrag som den femte statsmakten – kunglig hovleverantör av nästan helt obegripliga skämt och andra dumheter – enär Herr chefredaktören barrikaderat sig i serverrummet, kopplat ur redaktionens nätverk och bloggat med en frenesi vi aldrig sett maken till. Bara några enstaka, modiga själar har vågat sig in efter läggdags, då chefen somnat över en hög med gamla DOS-manualer som han envist vägrat slänga eftersom “det är det enda rätta operativsystemet, och det vet ni mycket väl!”

Nu har han dock kollapsat i ett hörn och verkar inte vara det minsta intresserad av varken internet, människor eller bloggar. Senast vid lunchtid hörde någon honom grymta något om en “påskpyntad gris med läppstift” men riktigt vad det skall betyda vet vi inte.

Vi skall bara städa upp lite här. Serverrummet har under den dryga vecka som gått blivit lite skräpigt. Det ligger fullt av pizzakartonger, ölburkar och tomma chipspåsar här. Det ser ut som fan, rent ut sagt. Vi vet inte riktigt hur han fått in allt, men det kommer att ta en jävla tid att få ut. Sedan återkommer vi, med förnyad vigör, i gammal, eller kanske något förnyad skepnad.

Vi vet inte riktigt, men vi har hört något om en ny brevmyndighet som skall införas. Det gav upphov till en hel del munterhet faktiskt. Tänka sig att riksdagen skall besluta om granskning av alla brev. Vilken fest det skall bli på Försvarets brevanstalt att få ta del av alla spännande elräkningar och hotfulla meddelanden från Radiotjänst.

Många brev blir det. Nio hundra personer skall anställas, för att granska breven och då kommer de tydligen bara att hinna med en bråkdel. Ryska brev skall de granska, säger en gammal räv som var med på den gamla goda tiden. De kanske skall leka ryska posten helt enkelt. Det kan bli intressant. Som en sån där sekt där alla ligger med alla och där tomten är far till alla barnen.

Det kommer att gå ut mycket papper också för de skall tydligen inte granska breven direkt utan istället kopiera dem och granska kopiorna. Många lastbilar blir det för att transportera allt, men det skall läggas på portot, har vi förstått. Sedan skall majoriteten av breven förstöras. Alla utom de mest intressanta som skickas vidare till den som kan tänkas vara intresserad. Det är inte så noga uttänkt än, tydligen.

En gigantisk papperskvarn har de köpt, den nya brevmyndigheten. Där skall de mala ned alla brev som de inte vill behålla. Den nedmalda massan skall användas som grund för det nya Sverige som Moderaterna tänker bygga. “Land skall på lag byggas” heter det sedan gammalt, men nu är det nya tider och land skall på nedmalt papper byggas. På lösan grund, som sakta ruttnar.

Ja, det skall bli spännande att se hur det där skall gå till i verkligheten. Bara att bygga upp transportnätverket för all post skall ta flera år, enligt Björn Felten, och han har ju varit med i flera år, så han borde veta. Fast det vet man ju hur det är med gamla gubbar med träskomodem. Fidonet har nog glömt. Internet var inte ens tillfrågat. Men vi minns!

Nu skulle vi ju inte tjata om det här utan berätta om hur vi strax återkommer. Imorgon återkommer vi. Kanske. Ifall vi håller oss nyktra nog. Vi skall ju fira midsommar också. Inte imorgon kanske, men det kan ju bli lite för-midsommarfirande. Det är ju lätt hänt, när man sitter där med femton backar öl, att man tar sig ett glas. “Bara ett”

FRA satsar på lagring

Försvarets radioanstalt, FRA, ligger i startgroparna på att ge sig in i sökmotorbranschen, kunde syrrans granne avslöja härom dagen. Nu kommer nästa utspel i kommersiell riktning: FRA skall börja erbjuda lagringstjänster, med fokus på backup.

– Det är helt logiskt. Vi satt här i fikarummet härom dagen och resonerade och då tänkte jag att om vi nu ändå filtrerar all den här informationen och lagrar valda delar av den, varför då inte ta steget fullt ut och erbjuda det hela som en tjänst, säger FRA:s generaldirektör, Ingvar Åkesson.

FRA:s generaldirektör räknar med att myndigheten skall få stora kostnadsfördelar, tack vare det planerade övervakningsnätverket. Andra leverantörer av backuplösningar måste leverera sin programvara till många olika plattformar, något FRA slipper.

– Vi fångar ju all information som passerar samverkanspunkterna i operatörernas nätverk. Det är bara att skicka ut informationen på nätet så kan man som kund vara säker på att den finns lagrad för all framtid. Lagring av stora datamängder har vi lång erfarenhet av. Tillsammans med vår sökmotor blir det en fantastisk lösning, säger Ingvar Åkesson.

Rent praktiskt kommer FRA:s backuptjänsten att fungera så att speciella sökbegrepp definieras för FRA:s kunder. Sökbegreppen skall vara vida nog att garanterat fånga all kundernas kommunikation men smala nog för att inte fånga alltför stora mängder överskottsinformation.

– Överskottsinformation vill vi undvika. Det innebär merarbete för oss eftersom vi manuellt måste gå igenom och radera den. Det kräver manuella resurser. Någon måste ju titta på informationen för att avgöra om det är något som skall sparas.

Under dagen pågår en het debatt i riksdagen och enligt rykten planerar flera riksdagsledamöter att rösta mot lagförslaget. Ingvar Åkesson är dock inte orolig för att lagen skall fällas.

– Det där är bara spel för galleriet. I slutändan kommer riksdagsledamöterna att göra som Fredrik Reinfeldt säger. Riksdagen måste lyda regeringen. Det är en förutsättning för demokratin, säger han.

Klockan 18:00 återupptas debatten om FRA-lagen i riksdagen. Följ med direkt:

Läs mer: