Dagbok

Hur många hannlelistor skriver man på ett år?

Drygt 6000 valsedlar från EU-valet

På sant villaägarmaner kör jag alldeles för ofta omkring med en massa skräp i bilen. Den här lådan med överblivna valsedlar har till exempel stått i skuffen i en månad.

Men idag fick jag nog och tog med den in för att göra mig av med innehållet. Fast inte hela innehållet. För det är ett jävligt praktiskt format på de där lapparna för att skriva hannlelistor eller göra andra anteckningar på.

Frågan är bara: Hur många hannlelistor skriver man fram till nästa val?

Jag kanske skulle göra block av dem och sälja här på bloggen, så kan jag ju skänka överskottet till Partiet.

Noterat

Alla dessa tidningar

Man vill ju hänga med. Veta vad som rör sig i folkdjupet och i politiken och i affärsvärlden. Och som varandes en gammal gubbe från medeltiden har jag ett visst intresse för att då och då läsa en tidning på papper. Det är i alla fall vad jag inbillar mig.

Papperstidningar är på många sätt praktiska. Man kan rulla ihop dem, vika dem, skrynkla ihop dem till bollar och ta med sig på alla möjliga och omöjliga ställen utan att de slutar fungera. De kanske blir lite fula till slut, men det är ju inget samlarobjekt, så det är ju egentligen inget problem.

Problemet är ju att man måste läsa alla de där tidningarna.

När ska man göra det?

Jag sitter vid en dator. Dagarna i ända sitter jag vid en dator. Jag sitter vid en dator på morgonen, när jag äter frukost; jag sitter vid en dator på jobbet och jag sitter vid en dator på kvällen.

Jag sitter vid en dator och har tillgång till all världens information och då ska jag plötsligt plocka upp en papperstidning och läsa. När händer det liksom?

Det konstigaste är att jag verkar förnya mina prenumerationer varje år. Det måste alltså vara så att jag åtminstone en dag per år drabbas av vanföreställningen att jag vill betala för att få en gång i veckan få hem en pappersbunt som kan ligga och skräpa tills jag ger upp och slänger den.

Detta är mycket underligt.

Jag kanske är dum…

Humor

Mystisk Särimner-papperskorg förbryllar

Vi har en papperskorg här på redaktionen. Vi slänger papper i den. Ingenting mystiskt med det. Ibland tömmer vi den också, för att den är full. Oftast överfull.

Men sedan händer något märkligt. Det går en dag så är den full igen. Full av tidningar och andra papper. Det hela är mycket märkligt. Vi förstår inte hur det går till.

Det är som om det här är papperskorgarnas Särimner.

Den är som en hårddisk. Tom i ena stunden och sedan plötsligt full i nästa.

Humor

Om vådan av att vara kund hos Eniro

Det skall vara fan att ha telefon, åtminstone om man driver företag eller ideell förening. Det spelar ingen roll vad du tar dig till. Du blir ändå aldrig av med dem.

Jag pratar förstås om Eniro. Du vet, katalogföretaget som återigen är aktuellt med sin årliga utdelning av döda träd.

Vad är det då med Eniro?

Jo, de ringer. Varje år ringer de. Två gånger ringer de. En gång ringer de för att sälja annonsplats i gula och rosa sidorna. “En annons måste du väl ha, förstår du! Och ett telefonnummer och adress i rosa sidorna också, så folk säkert hittar dig. Jodå, våra undersökningar visar att papperskatalogerna används ofta…”

Sedan, när du tackat ja till den där kataloguppgiften, för säkerhets skull, så ringer de från Eniro igen.

Det är ungefär här som den totala förvirringen brukar utbryta. Samma företag (egentligen koncern, men under samma namn, så det kan vi skita i) som nyss kontaktat dig för att du skall köpa annons i deras katalog kontaktar dig nu alltså igen för att du skall köpa annons i deras katalog.

Först ringer alltså säljare A från katalogföretaget och när du tror att du krånglat färdigt med det där för i år så ringer säljare B från samma katalogföretag, bara för att “Internet och papperskatalogen är olika verksamheter.”

Sedan tar det i och för sig inte slut där heller, för efter några månader ringer de igen och pratar länge och väl om att “ni kanske vill ha länk till hemsidan i alla fall vi har bjudit er på det i ett halvår de flesta vill ju ha länk på hemsidan” innan du får chansen att förklara för dem att du dels inte har tid att prata och att du dels slutat i styrelsen och kanske därför inte är rätt person att ringa till.

Kära Eniro, om ni nu varit så generösa att bjuda oss på en länk till hemsidan under ett halvårs tid kanske ni kan använda den länken till att kontrollera vilka som faktiskt sitter i styrelsen och därmed kan tänkas vara lämpliga att kontakta. Vore inte det smart? Eller är det alldeles för svårt för er?

Jag vet inte ens var jag skall börja med att räkna upp vad det är för fel på ett företag som:

  1. Ger ut papperskataloger
  2. Låter två olika säljare ringa samma kund för att sälja samma tjänst på två olika medier
  3. Håller sig med mänskliga redaktörer som sitter och väljer ut ”Sveriges bästa sidor” till ett manuellt uppdaterat länkindex

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att Eniro är en bisarr rest från 1900-talet som av någon underlig anledning fortfarande inte hamnat på den historiska skräphögen.

Noterat

World Wide Web – på papper

Ett företag som heter Eniro har kommit på något nytt. De har tagit en stor bit av internet och skrivit ut på papper som de sedan delar ut i människors trappuppgångar.

Meningen verkar vara att man skall kunna sitta och bläddra i den. Surfa planlöst om man så vill, som människor gjorde på 1900-talet när internet fortfarande var något nytt. Däremot verkar det helt saknas sökmöjlighet, så vi är inte helt övertygade här på redaktionen men vi skall i alla fall ge konceptet en chans.

Trycka miljontals kataloger och transportera runt med lastbil över hela Sverige. Varför har ingen kommit på det här förut?

Humor

Ge mig tio förslag på vad jag skall göra med luntan från Västtrafik

Luntan från Västtrafik - Oanvändbarare än någonsin En stund på 1900-talet var den riktigt eftertraktad. Användbar. Nästan exklusiv. Den gällde inte ens för hela Göteborg, utan för ”Norra Hisingen” eller ”Centrala Göteborg”. Den kom bara en gång om året.

Sedan – jag tror det var i slutet av 1990-talet – kom något som hette Internet tror jag. Där fanns det information i mängder. Ganska snabbt fanns det tidtabeller för bussar och spårvagnar. Det var skönt! Man slapp hålla ordning på den förbannade boken som det blev så krångligt att slå i när man skulle göra några byten.

Den kommer fortfarande en gång om året. I brevlådan. Någon bär ut den, till alla hushåll. Varför Västtrafik? Varför fortsätter ni att skicka ut denna lunta papper till mig? Är det verkligen något ni tror att jag faktiskt använder? Är jag den enda som tycker att den mest är till besvär och förpassar den till soporna direkt?

Det här är ungefär som om jag skulle påtvingas telefonkatalogen varje år. Så jävla 1900-tal. De måste driva med mig.

Humor

Badpapper

Bad- och toalettpapper

Toalettpapper känner jag till. Jag vet vad det är och hur det används. Men badpapper… Eller bad- och toalettpapper. Är det något man har när man badar? Är det ett papper som används istället för handduk?

Finns det alltså människor som är för fina (eller kanske för rika) för att använda handdukar och därför torkar sig med papper istället? Är de så många att det lönar sig att sälja speciellt papper?