Fem datorspelsföretag tänker skicka utpressningsbrev till 25 000 datorspelare i Storbritannien. I brevet kräver företagen 300 pund i skadestånd för piratkopiering. Annars, hotar de, kommer personerna att dras inför domstol.
Spelindustrin ser alltså ut att begå samma misstag som skivbolagen, nämligen att förklara krig mot sina kunder, istället för att fundera på varför kunderna beter sig som de gör och ändra sitt beteende därefter. Svaren finns ju där. Det är bara att fråga.
FRA-frågan må vara tråkig. Träig, torr, teoretisk och riktigt trist är den, men ack så viktig. För tänk hur tråkig och miserabelt livet kan bli i det samhälle som godtar FRA-lagen.
Men det är inte bara FRA-frågan som är tråkig. Betrakta en genomsnittlig FRA-förespråkare. Vad ser du? En optimist? Någon som ser framtiden an med tillförsikt? Någon som ler? Ser du över huvud taget en tillstymmelse till gnista i den där människan?
Det är inga roliga människor som förespråkar FRA-lagen. De är tråkiga, allihop. De är tråkiga och gravallvarliga, och de saknar fantasi.
De saknar fantasi nog att föreställa sig något annat än sitt perfekta kontrollsamhälle. Ja, de saknar till och med fantasi nog att föreställa sig kontrollsamhället, för det kontrollsamhälle de föreställer sig har ingenting med verkligheten att göra. Det har historien visat, gång på gång.
Här har vi vårt stora problem och samtidigt vår stora möjlighet. Vi måste visa att det finns ett bättre alternativ. Ett samhälle utan FRA-lagen, som präglas av optimism, framtidstro och glädje. Ett roligare sämhälle helt enkelt, än tomhylsans, Åkessons och Odenbergs dystra Stasi-kopia.
Fortsätt göra motstånd, höj volymen, låt alla få veta vad övervakningssamhället innebär, men framför allt, peka på det positiva alternativet, visa glädje i ditt motstånd och använd humorn som vapen. Det skall vara roligt att vara motståndare till FRA-lagen och det skall vara roligare att följa FRA-motståndarnas satir och mothugg än att ta del av förespråkarnas ständiga upprepningar.
Det är med stor glädje och tillförsikt som jag nu officiellt startar höstterminen här på bloggen. Det kommer att bli en spännande höst med mängder av nya dumheter och annat kul, en hel del nedslag i debatten och förstås mängder av FRA-satir. Slackerprosa helt enkelt, såväl på längden och tvären som på diagonalen.
Jag heter Fredrik Moberg och det är med glädje jag tackar nej till FRA-lagen.
Redan till hösten kan de första försöken med avgiftsbaserad bloggläsning komma igång. Åtminstone om syrrans granne får sin vilja igenom.
– Vi bloggare lägger ned mycket arbete på våra alster, men sedan är det en massa människor som bara laddar ned våra inlägg och läser dem utan att vi får ett öre i ersättning för våra alster. Som bloggare har man rätt att få betalt för sitt arbete, säger han i en kommentar.
Avgiften är tänkt att var frivillig och baserad på att ett program installeras på användarnas datorer. Programmet skall sedan rapportera vilka blogginlägg som läses av vem så att de insamlade pengarna kan fördelas rätt.
Syrrans granne säger sig redan ligga föra samtal med ett tiotal andra bloggare om ett samarbete. Förhoppningen är att få med sig en majoritet av bloggarna när försöket sätter igång.
– Jag hoppas förstås att alla större bloggar skall hänga på. Det kan bli svårt för läsarna annars att hålla ordning på vad de betalat för och inte.
Iden till bloggläsningsavgiften kom efter ett Stim presenterat ett liknande förslag för avgift på delning av musik. Syrrans granne tror att vi kommer att få se fler, liknande avgifter i framtiden.
– Nu är musikerna först ute och roffar åt sig av vad de kan. Vi är inte långt efter men jag tror att allt fler grupper börjar tröttna på att arbeta gratis. I framtiden lär vi inte få nöja oss med musikdelningsavgift och bloggläsningsavgift. Inom kort lär vi få se en filmdelsningsavgift och en dataspelsdelningsavgift, men sedan lär fler följa efter med avgifter för delning av datorprogram, poesi, roliga foton, YouTube-filmer. Sist men inte minst lär sökmotorföretagen vilja ta betalt för sin insats på nätet.
Det är en stor mängd avgifter och pålagor syrrans granne räknar upp. Han tror dock inte det blir några problem att få människor att betala.
– Kostnaden för att använda Internet kanske tiofaldigas men jag tror ändå att folk i grunden förstår att det inte går att jobba gratis och faktiskt vill göra rätt för sig. Vi som skapar allt innehåll på Internet måste också äta och bo någonstans.