Noterat

Var är syrrans granne?

Redaktörn tog sitt pick och sitt pack, och flydde fältet.

Nu är det dags att ta nya tag. Research ska göras, knäck säljas, artiklar skrivas. Nya bloggposter måste skapas, med trams och allvar i en synnerligen osalig blandning.

Framför allt börjar nu arbetet med att skicka syrrans granne till riksdagen. Det kommer att kräva mycket arbete, en hel del tur och en innihelvetes massa kryss för att det ska gå. Men varför skulle det inte gå? Vi är ju redan här och nu. Hur sannolikt var det på en skala? Nej, just det!

Någon måste ta hand om tvätten också. Det är ett skitgöra. Jag tror vi tvingar redaktörn. Chefen får ta hand om tvätten så råddar vi andra ihop en valkampanj så länge.

Over and out!

Dagbok

Hur många hannlelistor skriver man på ett år?

Drygt 6000 valsedlar från EU-valet

På sant villaägarmaner kör jag alldeles för ofta omkring med en massa skräp i bilen. Den här lådan med överblivna valsedlar har till exempel stått i skuffen i en månad.

Men idag fick jag nog och tog med den in för att göra mig av med innehållet. Fast inte hela innehållet. För det är ett jävligt praktiskt format på de där lapparna för att skriva hannlelistor eller göra andra anteckningar på.

Frågan är bara: Hur många hannlelistor skriver man fram till nästa val?

Jag kanske skulle göra block av dem och sälja här på bloggen, så kan jag ju skänka överskottet till Partiet.

Noterat

Piratpartiet en masspsykos

Piratpartiet är inte värdiga att sitta i riksdagen. Det skriver Roland Poirier Martinsson på Svd opinion idag. Vi är ”en postmodern masspsykos iscensatt genom sociala medier.”

Huvudbudskapet i Roland Poirier Martinssons kritik av Piratpartiet tycks vara att det är ett enfrågeparti. Fast det är förstås inte så enkelt för i teknisk bemärkelse är vi inget enfrågeparti, däremot ”enligt en existensiell tolkning av begreppet.”

För egen del förstår jag inte riktigt vad han försöker säga egentligen, förutom att han inte gillar oss och att vi absolut inte, under några omständigheter, bör beredas tillträde till riksdagen.

Vi har nämligen ingen åsikt i frågan om fastighetsskatten. Och det vet ju alla att först av allt måste man skaffa sig en uppfattning om fastighetsskatten. Först därefter kan man fördjupa sig i ytligheter som rätten till ett privatliv, rätten till förtrolig kommunikation och rätten att fritt ta del av information utan inblandning av staten.

För egen del tycker jag den verkliga masspsykosen verkar ha drabbat världens politiker. En pandemi av massövervakning och inskränkta mänskliga rättigheter drar över världen och verkar kunna göra vilka makthavare som helst fullständigt paranoida och maktfullkomliga.

Det är förstås därför Piratpartiet behövs. Det är därför Piratpartiet över huvud taget finns. Det är för att de befintliga politikerna fullständigt tappat omdömet och glömt bort vem som get dem makten och betalar deras lön.

Noterat

Röker kulturministern crack?

I en artikel som är som hämtad ur Grönköpings veckoblad läser jag hur kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, vid en fest igår, berättat hur hon gläds över domen mot the Pirate Bay.

Att ministrarna i alliansregeringen knappast tillhör toppskiktet illustrerades nyligen på ett tydligt sätt av Jan Björklund, men när kulturministern får för sig att gå ut och offentligt kommentera den starkt ifrågasatta domen i den pågående rättsprocessen mot the Pirate Bay börjar jag undra om det möjligen kan vara så att regeringen sitter och röker crack på sina sammanträden.

Fast på ett sätt är det bra att regeringen äntligen bekänner färg. Uttalandet bekräftar att Fredrik Reinfeldt ljög när han i valrörelsen 2006 pratade om att inte jaga en hel ungdomsgeneration. Det bekräftar att alliansregeringen aldrig har haft för avsikt att göra något annat än att just jaga en hel ungdomsgeneration och det bekräftar definitivt vad moderaterna har för inställning i frågan.

Som av en händelse har du just nu chansen att visa internethatarna i regeringen vad du tycker om deras politik. Piratpartiet ställer upp i valet till Europaparlamentet 7 juni, men du kan rösta redan nu. Röstningslokalerna står öppna. Gå och rösta redan imorgon!

Humor

Hårdare lagar ger renässans för papper?

Gula sidorna har dykt upp i trapphuset

I år kanske det är bäst att vi förser oss med ett exemplar av Gula sidorna. Det kan vara bra att ha när vi blir avstängda från internet för att upphovsrättslobbyn tycker att vi röstat på fel parti i EU-valet.

Noterat

Nu börjar valspurten!

Piratpartiets valsedlar, färdiga för distribution

Idag, om bara en liten stund, börjar valspurten. 64000 valsedlar ska distribueras från förrådet och läggas ut i röstningslokalerna av massor av volontärer.

Piratpartiets valsedlar – Bara 58000 kvar att dela ut

…och där var vi plötsligt igång. Nu är det bara 58000 kvar…

På onsdag öppnar röstningslokalerna. Då kan du vara med och skriva politisk historia och samtidigt slå ett slag för att dina barn ska få leva i ett fritt och öppet samhälle.

Piratpartiet ställer upp i valet till Europaparlamentet. Det är det enda politiska partiet i Sverige som sätter rätten till privat kommunikation, fri informationsspridning och ett skyddat privatliv i första rummet och aldrig kommer att kompromissa bort dessa frågor bara för att få chansen att sitta i regering.

Gå och rösta redan på onsdag! Du har tid på dig till 7 juni, men det finns ingen anledning att tveka.

Gör’t bara!

Humor

Men var ska jag lägga centerlamporna?

Glödlampor i mitten och nederst lågenergilamporHär förvaras lågenergilampor och glödlampor. Lågenergilamporna förvaras närmare golvet för att inte falla igenom botten på backen, på grund av sin otroligt låga energi.

Ovanför glödlamporna, utanför bild, förvaras högenergilampor i en speciell låda med lock, som hindrar dem från att flyga iväg. Strax till höger om glödlamporna finns lådorna för folkpartilampor och moderatlampor.

Till vänster utanför bild befinner sig sociallamporna, miljölamporna och vänsterlamporna, i röda och gröna backar.

Piratlamporna befinner sig i en lila back lite vid sidan av och är svåra att upptäcka för ett otränat öga. De flesta misstar dem för något annat.

Den stora frågan är: Var fan lägger jag centerlamporna?

Noterat

Är datorspelsbranschen för storebrorsamhället?

– Det är ditt fel att politikerna i Sveriges riksdag håller på att skapa ett övervakningssamhälle! Det är ditt fel, dina barns fel, din frus fel och din grannes fel!

När gamla maktstrukturer utmanas ger de ifrån sig ett jävla oväsen och organisationen Dataspelsbranschen är sannerligen inget undantag. Frågan är dock om det inte börjar bli dags för en hjärntransplantation snart. Idag går nämligen deras företrädare, Per Strömbäck, till hård attack mot ”piratlägret”.

Piratlägret… Det är du det. Du och din fru och dina barn och din granne och alla andra jävla fildelare som bara förstör för en massa gamla fina företag som i åratal kunnat håva in grova pengar på att distribuera plastbitar. Ni är dumma som använder internet till att kommunicera och byta filer med varandra och nu får ni skylla er själva för att politikerna sätter hårt mot hårt!

Det Per Strömbäck verkar ha svårt att fatta är att det inte finns något ”piratlägret”. Det existerar inte någon organisation som står för piratverksamheten. Det finns ingen styrelse som sköter förvaltningen. Det finns ingen motpart att förhandla med. Det finns bara helt vanliga människor som gör det människor alltid har gjort, nämligen att byta och dela med sig.

Det är i och för sig en begriplig tankevurpa med tanke på vilken värld Per Strömbäck lever i. Han och resten av upphovsrättslobbyns anhängare lever i en värld där all verksamhet av betydelse måste organiseras av någon – ett företag, en myndighet eller en förening. I deras värld finns alltid en motpart som man kan förhandla med, strida mot, stämma eller kanske kriminalisera.

Piratjakten som Per Strömbäck och hans kollegor bedrivit har tidigare varit ganska okontroversiell eftersom den riktat sig i huvudsak mot anonyma organisationer. Det är liksom inte så många som drabbas och blir upprörda om du slår ihjäl en organisation.

Men det var innan internet förändrade förutsättningarna. Den nya tidens piratjakt är inte inriktad på några organisationer, utan på enskilda människor. Helt vanliga människor har plötsligt fått samma möjligheter som stora företag, och plötsligt är det du, dina barn, din fru och din granne som är lovligt byte.

Per Strömbäck och hans kollegor inom upphovsrättslobbyn använder sina politiska kontakter för att bedriva ett krig mot medborgarna. Medlet är mer övervakning och ständigt hårdare repressalier. Detta vill dock inte Per Strömbäck erkänna, utan skyller alltihop på ”piratlägret”.

Vi går inte på det här, Per Strömbäck! Det finns inget ”piratlägret”. Det som finns är en rik och högljudd upphovsrättslobby, som du är en del av. Det är ni som driver på politikerna att stifta hårdare lagar. Det är ni som lobbar för skärpta straff och det är ni som driver fram övervakningssamhället.

Det är dags att ta ansvar, Per Strömbäck! Det är dags att du och dina kollegor tar ansvar för vilken politisk agenda ni driver och vad den får för konsekvenser. Ta ansvar för vad ni gör och sluta skylla era framgångar på fantasiorganisationer. Det finns bara vi medborgare här. Vi som har betalat era löner.

Själv tänker jag ta ansvar den 7 juni, genom att gå till vallokalen och rösta på Piratpartiet som ställer upp i valet till Europaparlamentet.

Jag tänker också ta ansvar för att inte ge upphovsrättslobbyn mer av mina pengar. Det finns gränser för vilka organisationer jag kan tänka mig att sponsra.

Noterat

EDB utvecklar framtidens åsiktsförtryck

Jonas Bergling, Piratpartiets valkretsledare för Örebro, chattade med Nerikes Allehandas läsare. Sedan fick han sparken från sitt uppdrag hos EDB Business Partner.

Att ge människor sparken för deras politiska åsikter är naturligtvis helt jävla oacceptabelt, om det nu ens är lagligt. Att Piratpartiet inte är någon tillåten partitillhörighet för den som arbetar åt EDB Business Partner framgår i alla fall med all önskvärd tydlighet.

Frågan är vilka andra åsikter som är tillåtna inom EDB. Om man skulle chatta för moderaterna, får man arbeta kvar åt EDB då? Eller om man är intresserad av tåg? Ägnar sig åt fallskärmshoppning? Löpning?

Vi får väl hoppas att EDB producerar en lista över otillåtna åsikter och aktiviteter, för om helt legitimt politiskt arbete ska vara skäl för att få sparken finns ju risken att hela deras personal får gå hem från jobbet imorgon. Möjligheten finns ju faktiskt att de på fritiden ägnar sig åt politik, eller något annat förbjudet.

Jag undrar förresten hur det är med facklig aktivitet. Får man syssla med det inom EDB eller är det också grund för att bli hemskickad?

Läs också: SvD, Opassande, Expressen

Noterat

Intressant rättegång, men var är åtalet?

The Pirate Bay

Efter fem dagars förhandlingar i tingsrätten börjar det nu klarna vad rättegången mot människorna bakom The Pirate Bay egentligen handlar om och det är sannerligen ingen positiv bild av åklagarväsendet och upphovsrättsbranschen som framskymtar.

Åklagarsidans, dvs Håkan Roswalls och upphovsrättsindustrins tes verkar vara att The Pirate Bay varit ett vinstdrivande företag eller åtminstone ett mycket framgångsrikt brottssyndikat som tjänat stora pengar och drivits av skumma figurer med mål att förgöra underhållningsindustrin.

Uppsåtet ska uppenbarligen ha varit att förmå människor att olovligen dela upphovsrättsligt skyddat material i syfte att kunna tjäna grova pengar på annonser.

Två och ett halvt år har Håkan Roswall, Monique Wadsted, Peter Danowsky och upphovsrättsindustrins övriga lakejer ägnat åt att gräva igenom epost, nyhetsarkiv och gamla avtalsförslag för att hitta belägg för sin tes. Över två års arbete rakt ned i soporna, som det verkar.

För några åtalspunkter går egentligen inte att hitta i åklagarens sakframställning. Istället för att försöka binda de åtalade till specifika brottsliga handlingar verkar det som om åklagaren försöker få domstolen att döma de åtalade för medhjälp, inte till något specifikt brott, utan till medhjälp i största allmänhet, utan att peka ut någon huvudbrottsling och utan att peka ut något specifikt brott.

Det kommer naturligtvis aldrig att hålla i högre rätt, oavsett vad tingsrätten kan tänkas hitta på, så taktiken från åklagarsidan verkar just nu vara att svärta ned de åtalade i största allmänhet och försöka få dem att uttala sig på ett ofördelaktigt sätt.

Det blir extra tydligt att läget är desperat när vi läser om advokater som inte ens verkar veta hur en rättegång i Sverige går till, utan helt enkelt försöker låna in fula knep från USA, genom att kontinuerligt vilja lägga till nya bevis under pågående förhör.

Det är i och för sig intressant att få höra de åtalade berätta om arbetet med the Pirate Bay och om hur upphovsrättsindustrins advokater tar till alla till buds stående medel – lagliga och mindre lagliga – för att få sin vilja fram, men jag tycker inte att tingsrätten verkar vara rätt arena för denna övning.

Snarare ter sig alltihop som en präktig skandal, framtvingad av amerikanska intressen och finansierad med svenska skattepengar.

Jag bara önskar att politiker som Karin Pilsäter (fp) satte sig och studerade hur upphovsrättsindustrins företrädare beter sig innan de bestämmer sig för att klubba igenom IPRED – lagen som ska ge dessa människor möjlighet att på egen hand agera både polis, åklagare och domstol i fildelningsmål – på onsdag.

Fotnot: Ja, det blev mycket referenser till Christian Engström (pp) men han lyckas gång på gång sammanfatta läget på ett kärnfullt sätt. Hos Piratpartiet Live, kan du själv läsa hans och andras utförliga referat av rättegången.

Noterat

”Artister har rätt att få betalt för sitt arbete”

The Pirate Bay

Att artister har rätt att få betalt för sitt arbete måste vara ett av de vanligaste argumenten från upphovsrättskramare. Det är också ett argument som helt saknar substans.

Men låt oss anta att det är sant; att det finns en universell rätt att få betalt för sitt arbete. För det måste väl i så fall gälla alla, inte bara artister? Vad får det för konsekvenser.

Man kan förstås diskutera länge vad som egentligen är ett arbete, men jag tänker utgå ifrån att arbete är någonting som du gör som någon annan drar nytta av eller kan tänkas dra nytta av.

Musiker som spelar musik innefattas av denna definition. Andra kan lyssna på musiken och därmet ha nytta av den. Detsamma gäller andra konstnärer, vars konst andra också kan dra nytta av.

Vilka andra är det då som utför ett arbete som de har rätt att få betalt för? Ja, alla som är anställda av någon har ju rätt att få betalt. Det får de ju också. Det ingår i att vara anställd, att det betalas ut lön.

Mer då? Ja, alla som arbetar ideellt i en förening har förstås rätt att få betalt såvida föreningens medlemmar har nytta av deras arbete. Till exempel var jag kassör i en förening under ett par år, vilket var till stor nytta för medlemmarna. Alltså har jag rätt att få betalt för mitt arbete.

Piratpartiets aktivister har rätt att få betalt för sitt arbete. Massor av arbete läggs ned varje dag på att hålla partiets verksamhet igång. Detta är till nytta för partiets medlemmar och sympatisörer. Det är också till stor nytta för nyhetstörstande massmedier. Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter borde alltså betala Piratpartiets aktivister för att de deltar i att skapa bra nyheter.

Vissa bloggare arbetar oerhört hårt med sina texter. Det är till nytta för andra. Alltså har bloggare rätt att få betalt, inte bara för tiden det tar att skriva texten utan också för övrig tid de lägger ned på att förbättra sin blogg. I själva verket har de rätt att få betalt per sidvisning. Det är ju på motsvarande sätt som musikartister sägs ha rätt att få betalt.

Folk som deltar i open source-projekt har rätt att få betalt. Tänk bara på de tusentals människor som lagt ned mängder av tid på att utveckla Linux. De har rätt att få betalt, inte bara av alla företag och privatpersoner som använder linux, utan också av alla företag som tjänar pengar på att sälja tjänster kring Linux.

Så, om vi håller det för sant att artister har rätt att få betalt för sitt arbete är det rätt många andra som också har rätt att få betalt för sitt arbete.

Hur ska nu detta gå till? Ja, antingen inför vi en massa skatter på allt från bredband till nyhetsförmedling, eller så får vi väl följa upphovsrättsindustrins exempel och börja kräva skadestånd av varandra.

Eller så kan vi bestämma oss för att man faktiskt inte har rätt att få betalt, bara för att man sysslar med något som man kallar arbete, oavsett om man spelar musik, leder en förening eller deltar i open source-projekt.

På tal om arbete förresten. Att skriva musik är arbete. Att framföra musik är också arbete. Att spela musik kan vara arbete. Men att framställa exemplar, som upphovsindustrin ägnar sig åt, kommer aldrig att vara ett arbete.

Att framställa fysiska skivor innebär i och för sig ett arbete, men oavsett vad Peter Danowsky inbillar sig är det inte skivbolagen utan verkligheten som håller på att göra CD:n till en historisk parentes.

På samma sätt håller verkligheten nu på att göra upphovsrätten till en parentes. Den tid när det fanns en rätt att få betalt för att man tidigare arbete är snart förbi. Frågan är bara hur många privatpersoner våra politiker ska låta upphovsrättsindustrin ruinera först.

På onsdag röstas utpressningslagen IPRED igenom av Sveriges riksdag.

Noterat

Pirate Bay-rättegången for dummies

The Pirate Bay

Vad Pirate Bayrättegången egentligen handlar om är att alla som tillhandahåller en tjänst som kan användas för att bryta mot upphovsrätten ska åtalas.

Jag har ett internetabonnemang här hemma som jag gör tillgängligt för min fru genom ett trådlöst nätverk. Jag har ingen aning om vad hon gör på nätet. Jag bryr mig inte om det och jag lägger mig inte i det.

Hon kanske sitter här bredvid mig just nu och håller på med upphovsrättsbrott. Det har jag ingen aning om, men bara det faktum att hon kan ägna sig åt upphovsrättsbrott ska tydligen vara tillräckligt för att jag ska åtalas, enligt Håkan Roswalls och upphovsrättsindustrins logik.

Alla som på något sätt tillhandahåller internetåtkomst är därmed brottslingar. Alla internetoperatörer är brottslingar, alla som driver internetcaféer är brottslingar och alla föräldrar som låter sina barn komma åt internet är brottslingar.

Precis det här är förresten logiken bakom utpressningslagen IPRED, som riksdagen ska rösta om nästa onsdag. Skillnaden blir att du inte får försvara dig vid en rättegång. Istället får du ett utpressningsbrev av någon upphovsrättsorganisation, inte för att du själv gjort något, utan för att du tillhandahållit internetåtkomst åt någon annan som gjort något.

Kanske.

För eftersom det inte finns någon rättegång finns inga krav på riktiga bevis. Det räcker att en upphovsrättsorganisation tycker att du eller någon du delar din internetanslutning med har ägnat sig åt upphovsrättsintrång för att du ska få den där fakturan.

Försvara dig får du göra på egen hand, i domstol, om du har råd med advokatkostnaden.

Den 7 juni i år är det val till Europaparlamentet. Då har du chansen att rösta på politiker som inte är beredda att skänka bort din rättsäkerhet till multinationella företag. Läs mer om hur du gör hos Piratpartiet.

Noterat

Håkan Roswall bryter mot lagen

The Pirate Bay

Brottsbalken, 15 kap, 5 §, 3 stycket:

”Den som väcker åtal ehuru han icke har sannolika skäl därtill, dömes för obefogat åtal till böter eller fängelse i högst sex månader.”

Enligt dagens omfattande rapportering från Pirate Bay-rättegången har åklagare Roswall inte ens försökt bevisa att de åtalade begått något brott. Detta alltså utöver att han igår lagt ned hälften av åtalspunkterna.

Tre års utredningsarbete och så försöker åklagaren inte ens bevisa brott. Detta är, om inte obefogat åtal åtminstone tjänstefel, för att inte tala om ett kopiöst slöseri med dina och mina pengar.

Noterat

Piraterna är politikens slime

Om någon hade berättat för mig 2005 att jag inom ett år skulle vara en engagerad politisk aktivist hade jag antagligen betraktat den personen som rubbad, och inte på något bra sätt heller. Det var helt enkelt en löjlig tanke, att jag skulle lägga en massa tid och pengar på att kämpa för politiska frågor på gator och torg. Fullständigt otänkbart faktiskt.

Sedan hände något.

Plötsligt fanns det ett parti. Ett litet menlöst underdogparti startat av vad man nog måste betrakta som datornördar fanns plötsligt. Tre frågor hade partiet på sitt program. Det var inte många frågor det, men det var viktiga frågor och framför allt var det rätt frågor.

Egentligen hade det nog hänt ganska länge. På ett mer eller mindre undermedvetet plan hade något hållit på att hända länge, inte bara i mitt, utan i mångas huvuden. Frågorna fanns där och bara väntade på att bli formulerade och plötsligt var de formulerade på en webbsida.

Nio månader kvar till riksdagsvalet. Då uppstår ett parti. Fullständigt vansinnigt. Fast värre ändå, för i fem månader satt rätt många och sov.

Sedan bestämde sig polisen för att tömma ett webbhotell i jakten på en, vid det här laget välkänd sökmotor för torrent-filer. Det var inte bara jag som blev medlem just då. Det var ett uppvaknande.

Sedan ritade jag några affischer. Och några till. Det blev ett 20-tal affischer i A3-format som jag var ganska nöjd med. Jag tror att de var ganska uppskattade.

Plötsligt hade jag lagt flera tusen kronor på att trycka affischer och flygblad och vid det här laget kan man ju börja undra vad som gått snett med att inte vara politisk aktivist.

Sedan var jag plötsligt en av de där som traskar stan runt och sätter upp affischer.

Plötsligt hade jag rätt många kartonger med valsedlar hemma också, som distribuerades över hela Göteborg. Jag tapetserade bilen med dem. Det måste ha sett ganska konstigt ut men vad gör man inte för att synas?

Någonstans på sluttampen, alldeles för sent egentligen, dök det upp en gigantisk laddning foldrar i fyrfärg och sedan stod jag plötsligt ute på gator och torg och kämpade för politiska frågor.

Nu är jag en sån där som tycker att det är en bra idé att åka upp till Stockholm för att frysa arslet av mig på en demonstration. Det betraktar jag numer som väl använd tid.

Det är ju någonting som inte stämmer bara, för enligt den gängse bilden skulle jag ju gjort det här för sådär 20 år sedan, när jag var ung och energisk. Jag kunde varit en sån där förvirrad tonåring som gammelpartierna bara längtar efter att få fånga i sitt garn och lotsa rätt i tillvaron. Men det gick ju inte. Jag var alldeles för bångstyrig för att kunna ledas rätt. Jag är uppenbarligen fortfarande alldeles för bångstyrig.

Det måste vara här som gammelmedia och gammelpartierna har begått sitt stora misstag. De har hela tiden utgått från att FRA-motståndarna är den vanliga skocken bråkiga ungdomar som snabbt och enkelt skall tystas ned och fås att tänka på något annat.

Det är klart att man kör åt helvete då, när man använder en taktik anpassad för 15-åringar för att bekämpa en rörelse där en stor del av de ledande personerna är 30+. Ingenting av det man tänkt sig som motmedel fungerar. Ja, i själva verket är det tveksamt om det finns något motmedel över huvud taget som fungerar.

Det kan inte vara roligt att vara partistrateg när man plötsligt upptäcker att man missat en hel generation, ja ett helt folklager med engagerade människor som både har mål och medel att få debatten dit de vill och att man dessutom gett dem debattsegern gratis genom att först försöka köra över dem med lagstiftning för att sedan sedan, när det misslyckats, ge dem hela sommaren att vässa sina argument i fred.

Allt det här skulle inte hända. Jag skulle inte bli politisk aktivist och FRA-frågan skulle aldrig få någon uppmärksamhet. Men det hände ändå, eftersom gammelpartierna helt enkelt inte klarade att hålla fingrarna i styr. De var tvungna att peta i allt och genom sin klåfingrighet väckte de björnen. Och han har inga som helst planer på att gå i ide igen på ett bra tag.

Vi är många. Vi är i alla åldrar. Vi kommer från alla politiska läger. Vi är bildade. Vi är experter på att kommunicera. Vi har tid ork och resurser och vi har en gemensam dagordning. NI kan försöka tiga ihjäl oss, men vi kommer att fortsätta prata. Ni kan försöka splittra oss men vi kommer bara att omgruppera. Ni kan försöka krama ihjäl oss men vi kommer bara att slippa ut mellan era fingrar.

Vi är som slime. Ett kladdigt, lila slime. Ni kan försöka peta tillbaka oss i burken men det kommer inte att gå. Vi tänker inte lyda.

Riv upp! Gör om! Gör rätt!