Politik

Upphovsrätt – För att advokater måste ha rätt att få betalt

Investera 60 miljoner dollar för att tjäna 1,3. Låter det som en affär, för dålig för att vara sann?

Siffrorna kommer från RIAA själva och gäller deras utpressningsverksamhet för de senaste tre åren. 60 miljoner dollar har gått till advokatbyråerna och i gengäld har RIAA fått 1,3 miljoner dollar i skadestånd. Hur stor PR-skada processerna orsakat för skivindustrin är det förmodligen ingen som ens kan gissa.

Med ett så dåligt affärssinne borde ingen bli förvånad över skivindustrins kräftgång. Skivbolagen själva brukar skylla på fildelning och hävda att om alla bara gick till affären och köpte skivor skulle allt vara frid och fröjd.

Möjligen skulle det hjälpa skivindustrin i viss mån om vi skruvade tillbaka klockan 15 år. Men jag kan faktiskt inte förstå varför någon människa vid sunda vätskor skulle vilja rädda en industri som bevisligen saknar all form av överlevnadsinstinkt och affärssinne.

Om man investerar 60 miljoner dollar i att hota och skrämma sina kunder och man dessutom inte lyckas tjäna mer än 1,3 miljoner på affären har man inte på marknaden att göra. Har man inte bättre affärssinne än så ska man hålla på med någonting annat.

Den upphovsrättslagstiftning vi har idag är skriven av skivbolag och upphovsrättsjurister, för att gagna skivbolag och upphovsrättsjurister. Att en massa artister tjänar stora pengar på skivförsäljning är ingenting annat än en populär myt, underblåst av skivbolag och upphovsrättsjurister.

Att ge pengar till ett skivbolag är precis som att ge pengar till vilken maffiaorganisation som helst. Enda skillnaden är att skivindustrins utpressningsverksamhet råkar vara legal, men det är å andra sidan inte att förvånas över med tanke på att de själva skrivit lagstiftningen.

Politikerna har lämnat walk over på upphovsrättens område. De har satt vargen som ansvarig för inhägnaden av fårhagen och sitter i ett hörn, håller för öronen och skriker “La-la-la-la-la-la-la-la-Bingo!” medan skivbolagen fortsätter hota sina kunder och eroderar internet till ett kabeltevenät.

Du kan själv vara med och ändra på samhället och bidra till en upphovsrätt som är till stöd för artister, inte skivbolag och upphovsrättsjurister. Det krävs bara en grej. Du måste rösta på Piratpartiet i år, 2010.

Med din röst kan vi komma in i riksdagen och sätta igång en förändring i positiv riktning. Utan din röst fortsätter utvecklingen, med allt vansinnigare anspråk från en dokumenterat inkompetent skivindustri och allt fler ingrepp i din frihet på nätet.

En del säger att det inte är värt risken att rösta på Piratpartiet, eftersom det kan leda till att “fel” block får bilda regering. Jag säger att det är ogenomtänkt skitprat. Sverige har bytt mellan blå och röda regeringar ganska många gånger nu. Himlen kommer inte att trilla ned i huvudet på oss om det skulle hända igen.

Politik

Hur ska alla mediokra filmskapare få betalt?

Du är regissör. Du gör en film. Problemet är att du inte är speciellt bra på att göra film. Åtminstone inte film som någon vill se.

Det går rätt dåligt för din jättedåliga film. Du tjänar inga högar med pengar. Vad göra?

Hota att stämma de som trots allt ville se din film och erbjud dem att göra upp i godo och betala skadestånd.

Mer medioker kultur. Det är alltså vad upphovsrätten ger oss. Den hjälper människor vars konst saknar kommersiellt värde, att trots allt försörja sig på sitt ”skapande”. Det finns en hel industri av upphovsrättsorganisationer, mediokra kulturskapare och jurister som lever av denna utpressningsverksamhet.

Är det här verkligen något vi behöver?

Ta avstånd från medioker kultur. Rösta pirat i riksdagsvalet, 19 september.

Läs också: Hur ska nazisterna få betalt?

Politik

Piratpartiet – för rätten att göra själv

Piratpartiet kämpar för rätten att få och kunna göra själv, utan att be om lov eller betala licensavgifter till någon.

Det handlar om rätten att få tänka själv, att få konstruera själv. Det handlar om rätten att skriva och producera sin egen musik, sina egna böcker. Det handlar om rätten att tänka och att uttrycka sina tankar och sprida dem till andra.

Detta är viktigt att komma ihåg. Det finns nämligen en hel del resursstarka personer och organisationer som inte alls tycker om att människor kan själv.

Ett antal globala skivbolag tycker till exempel inte speciellt bra om att människor numer kan producera, spela in och sprida musik alldeles själva. Hela deras verksamhet har kretsat kring att göra just detta och det gick bra så länge det var svårt, dyrt och krångligt att producera, spela in och sprida musik.

Men så är det ju inte längre. Vem som helst kan producera, spela in och sprida musik, från en offentlig toalett om man så vill. Det är förstås dåligt för skivbolagens överlevnad och därför försöker de övertyga dig och olika politiker om att du nog inte ska få göra själv.

Argumentationen handlar dock sällan om att skivbolagen håller på att gå under. Istället får vi höra att de stackars artisterna som skivbolagen utnyttjat i årtionden kommer att svälta ihjäl och att all musik kommer att försvinna om människor tillåts göra musik själv.

Så är det naturligtvis inte. Sanningen är ju snarare att vi får mer musik att välja mellan när alla kan vara med. När fler gör musik får vi fler musikaliska uttryck vilket gör att musiken utvecklas mer och i fler riktningar.

Naturligtvis finns det ingen garanti för att en massa människor kommer att kunna försörja sig på musik, men varför skulle det vara en politisk fråga? Det är ju ingen som på allvar menar att vi ska förbjuda hemsnickeri av omsorg om professionella snickare. (Och ändå har de fullt upp och mat på bordet, snickarna…)

På samma sätt har vi det när det gäller till exempel datorprogram. Vi behöver ju egentligen inte Microsoft och de andra programvarujättarna längre. Det som Microsoft gör kan vi göra själva, kollektivt, utan att behöva betala någon annan. Det är redan gjort, med råge. Jag använder själv noll program från Microsoft.

Vem som helst kan gratis få en fem år gammal dator att använda för att vara med och utveckla fri programvara, som vem som helst får använda, vidareutveckla och dela med sig av. Vem som helst kan idag sitta och delta i, eller leda stora utvecklingsprojekt med minimala medel, från ett tält på en campingplats om man så vill.

Det är naturligtvis inte så bra för Microsoft och alla de andra mjukvaruföretagen att det är så. De har ju traditionellt levt av att det är svårt, dyrt och komplicerat att driva stora utvecklingsprojekt och det är förstås dåligt för stora mjukvaruföretags överlevnad att en massa människor sitter och kan själv. Därför försöker de övertyga oss och våra politiker om att det nog är bäst om inte vem som helst får göra själv.

Argumentationen handlar dock sällan om att mjukvaruföretagen håller på att gå under. Nej, istället får vi höra att all utveckling skulle upphöra om inte mjukvaruföretagen får ta patent på att göra saker. Alla programmerare skulle bli arbetslösa och svälta ihjäl om inte mjukvarupatent fanns.

Naturligtvis är det inte så. Det utvecklas massor av ny, fri programvara hela tiden. Massor av människor och företag försörjer sig på att utveckla program som vem som helst får använda, distribuera, kopiera och vidareutveckla utan att betala.

Med mjukvarupatent kan stora företag sätta krokben för människor som kan själv. I USA, som har mjukvarupatent, kan du bli stämd på miljoner för att du distribuerat ett datorprogram du har skrivit själv. I EU har lobbyn ännu inte fått som de vill, men det är en ständigt pågående kamp och det som senast var på förslag var att du skulle kunna få fyra års fängelse för att du skrivit ett datorprogram. Det skulle förmodligen hindra ganska många som kan själv från att verkligen våga göra själv.

Det här är två exempel på hur upphovsrätt och patentsystem används som medel för att hindra människor från att göra själv. Det är två paradexempel på hur lagstiftning inte alls främjar utan hämmar utvecklingen, tvärtemot intentionerna. Det här är två exempel som belyser vad Piratpartiet vill förändra.

Piratpartiet driver frågor som berör rätten att göra själv. Vi driver dessa frågor eftersom vi dagligen ser hur utvecklingen hämmas av föråldrad lagstiftning som inget av dagens riksdagspartier orkar eller förstår att göra någonting åt.

Därför ska du rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet 19 september. Vår kunskap och vårt politiska program behövs i riksdagen för att främja Sveriges utveckling och se till att Sverige tar ledningen i marschen in i kunskapssamhället.

Jag heter Fredrik Moberg och står på plats 18 på Piratpartiets valsedel i Västsverige.

Politik

ACTA-förhandlingarna ett läggspel

Normal förhandling:

– Jag vill ha högre lön.

– Ja, det kan du få, men då vill jag att du tar ansvar för försäljningen och ser till att öka intäkterna med tio procent på ett år. Du får hälften av höjningen nu och resten om ett år.

ACTA-förhandling:

– Vi vill ha rätt att bestämma över internet.

– Varsågod. Ni får rätten att bestämma vilka som ska stängas av från nätet. Ni får också rätten att bestämma vilka webbplatser som ska vara tillgängliga. Får ni inte som ni vill är det bara att hota internetoperatörerna med dyra skadeståndsprocesser. De ska göra som ni vill.

I en förhandling ställs det krav och motkrav. Man ger och och tar tills  alla parter är nöjda. ACTA-förhandlingarna är inte några förhandlingar. Det är ett läggspel.

Idag blev texten till ACTA-avtalet offentlig och det är inte så illa som alla rykten gjort gällande. Det är mycket värre. I praktiken ges upphovsrättslobbyn ensamrätt att bestämma över vilka som ska få tillgång till internet och vilken information du och jag ska kunna ta del av. Detta sker genom att internetoperatörerna görs ansvariga för att stänga av människor från internet för att upphovsrättslobbyn hävdar att de bedriver upphovsrättsintrång. Dessutom ska åtkomsten till webbplatser kunna stängas av på samma sätt.

Själva anklagelsen från en part i målet ska alltså vara nog för att stänga av människors möjlighet att kommunicera och för att förhindra fri spridning av information. Ingen rättegång krävs. Inget polisingripande. Ingen utredning. Ingen rättssäkerhet över huvud taget. Den internetoperatör som inte lyder blir skadeståndskyldig.

Våra politiker sitter i slutna rum och förhandlar, men deras förhandlingspartner i form av upphovsrättslobbyn har ingenting att komma med. Ändå lägger sig politikerna platt för deras krav och ger bort våra fri- och rättigheter som om det vore växelpengar. Det är dags att säga stopp nu.

På lördag går vi ut på gatorna och säger ifrån. Nu får det fan vara nog!

19 september i år är det val till riksdagen. Då kan vi välja mellan politiker som tar tydlig ställning mot ACTA och sådana som inte gör det.

Jag står på plats nummer 18 på Piratpartiets valsedel i Västsverige och jag kommer aldrig att medverka till ett sånt här avtal.

Politik

Upphovsrättsindustrins trasiga affärsmodell

I ett mycket träffande inlägg pekar Seth Goodin på hur vissa företag tycks vara mycket mer intresserade av att prata om sina egna rättigheter än av att faktiskt ta ansvar för sina produkter och tjänster och leverera nytta till sina kunder.

Seth pekar på vissa restaurangägare och på läskindustrin, men det han säger är minst lika applicerbart på upphovsrättsindustrin.

Upphovsrättsindustrin lägger otroligt mycket tid på att prata om sina rättigheter hit och dit. De lägger sin energi på att gnälla, klaga och kräva saker av oss och våra politiker och att hota och utpressa de som borde vara deras kunder.

De lägger sin energi på detta istället för att lägga den på att producera varor och tjänster som någon är beredd att betala för.

När man har som affärsidé att driva fram lagstiftning som inskränker människors frihet och ägnar sig åt att försöka sätta så många som möjligt av sina potentiella kunder på fattighuset har man ingen som helst anledning att prata om rättigheter. Då har man bara anledning att skämmas.

Jag förstår faktiskt inte hur någon kan sympatisera med de där typerna.

Politik

Jan Rosén: ”All makt åt upphovsrättsorganisationerna!”

Jan Rosén, ordförande i lobbyorganisationen Svenska föreningen för upphovsrätt, skriver på dn.se idag om hur upphovsrätten måste moderniseras. Det har han rätt i. Upphovsrätten och dess tillskyndare, t ex Svenska föreningen för upphovsrätt, ligger efter och i många fall i direkt konflikt med den tekniska utvecklingen.

Det är en stor och ganska obegriplig textmassa Jan Rosén häver ur sig där han först pratar väldigt mycket om hur upphovsmännen ska ersättas för sitt arbete. Mycket ord med lite substan, men till slut kommer Jan Rosén fram till det han egentligen vill säga, fast han kanske egentligen inte riktigt vågar:

Upphovsrättsutredningen förslår därför att de organisationer som är mest representativa och som bäst företräder upphovsmännen bör få lagstiftarens mandat att utveckla den kollektiva licensieringen både när det gäller den svenska och den internationella repertoar som används i Sverige.

Jan Rosén vill alltså att lagstiftaren, dvs Sveriges riksdag, ska ge mer makt åt organisationer, dvs skivbolag och olika insamlingssällskap att företräda upphovsmännen, med eller mot deras vilja.

Mer makt åt företag och insamlingssällskap alltså och därmed mindre makt åt upphovsmännen själva. Det framgår också tydligt av det föregående stycket, att det är självklart att dessa företag och insamlingssällskap ska antas företräda alla och inte bara sina medlemmar:

Genom lagreglering finns redan normer för så kallad avtalslicens som låter representativa organisationer teckna nyttjaravtal som inbegriper verk även av utanförstående upphovsmän.

Detta, menar Jan Rosén, ska på något sätt främja spridningen av kulturen.

Ensamrätt åt vissa organisationer att diktera licensieringen för alla upphovsmän, inte bara sina medlemmar, låter annars som ett utmärkt sätt att hindra spridningen av kulturen genom att låsa in ännu fler verk i upphovsrättsorganisationernas kassavalv under årtionden framöver.

Om Jan Rosén verkligen ville göra något för att främja kulturspridningen vore det vettigare att propagera för kraftigt nedskurna skyddstider.

Med nuvarande regelverk får vi vänta i uppåt 130 år på att ett verk som produceras idag ska bli fritt för spridning. Detta är något som upphovsrättskramare som Jan Rosén slåss hårt för att få behålla.

På vilket sätt främjar det kulturen att musik, film och litteratur som skapades under 1970-talet inte ska få bli allmänt tillgänglig förrän år 2100? Det tycker jag Jan Rosén kan ta och förklara.

Politik

Bara Piratpartiet kan rädda upphovsrätten

Om man trycker tillräckligt hårt på något så går det sönder. Det gäller fysiska ting som vindruvor, parkeringsautomater och hårddiskar, men det gäller i minst lika hög grad sådant som bokförlag, äktenskap och regeringskoalitioner.

Eller lagar, som till exempel upphovsrätten.

Om pressen på upphovsrätten tillåts fortsätta öka kommer den till slut att spricka i tusen bitar och gå helt förlorad. Och pressen hårdnar hela tiden.

Vi har på ena sidan upphovsrättsindustrin, som ser sina gamla intäktskällor sina i takt med att vi människor kan själva i allt högre utsträckning. Vi kan själva distribuera verken nästan gratis och vi kan själva framställa våra egna verk, också nästan gratis.

Upphovsrättsindustrin ser förstås inte med blida ögon på utvecklingen och har därför, med benägen hjälp från våra politiker, sett till att öka pressen. Hårdare straff, fler sanktioner och utvidgad övervakning är upphovsrättsindustrins recept för att tvinga tillbaka människorna i konsumtionsfållan, tvinga bort kan själv-mentaliteten och tvinga fram ett internet förvillande likt dagens kabeltevenät, där bara vissa utvalda får synas och höras och där allt har en prislapp.

På andra sidan står vi. Människorna. Eller egentligen inte alls vi utan de. Jag är alldeles för gammal, men det finns ungdomar idag som varit uppkopplade under hela sin medvetna uppväxt. För dem har internet alltid existerat och en värld utan nätet är lika otänkbar för dem som en värld utan sängar och kylskåp är för dig.

Eller hjul. Försök föreställa dig en värld utan hjul, så förstår du hur världen utan internet är för dagens ungdom. Nätet är naturligt. Punkt.

Så, vad händer då, när upphovsrättsindustrin ökar pressen? Ja, vad skulle hända om riksdagen förbjöd användandet av hjul imorgon? Eller kylskåp? Eller sängar? Skulle du börja gå till jobbet, förvara maten nedgrävd i marken och sova på golvet? Inte?

Nej, naturligtvis inte. Det vore ju helt galet att förbjuda de där sakerna. De är ju naturliga. Alla använder dem. Det måste vara något fel i huvudet på politikerna som tror att vi tänker sluta använda hjul, kylskåp och sängar, och lite lagtrots har ingen dött av, så naturligtvis skulle du fortsätta ungefär som vanligt.

Så, vad kan då tänkas hända när upphovsrättsindustrin och politikerna försöker hindra ungdomar från att byta filer med varandra? Ja, vad tror du händer? Det är ju helt galet att de försöker förbjuda oss att byta musikfiler. Det är ju naturligt. Alla gör det. Det måste vara något fel i huvudet på politikerna och upphovsrättsindustrin som tror att vi tänker sluta byta musikfiler med varandra och lite lagtrots har ingen dött av (Vi är trots allt ungdomar.) så naturligtvis fortsätter filbytandet precis som vanligt.

Lite andra saker händer förstås också. Upphovsrätten som används för att slå ungdomarna i huvudet får förstås ett, ska vi säga något skamfilat rykte. Vissa påstår visserligen att den på något sätt ska hjälpa artister att kunna försörja sig, men det enda den verkligen används till är att slå folk i huvudet och försöka hindra dem från att använda nätet till att göra något så naturligt som att byta musikfiler.

Om det här får pågå tillräckligt länge kommer upphovsrätten att rämna helt. Gubbarna och kärringarna inom upphovsrättsindustrin och i riksdagen kommer att trilla av pinn och de där ungdomarna kommer att ha blivit äldre och sitta i riksdagen och ingen kommer längre att kunna förklara vad upphovsrätten har för funktion, förutom att hindra folk från att göra något så naturligt som att byta musikfiler med varandra, så bort med den bara!

Det här kan gå väldigt fort. Om pressen på upphovsrätten fortsätter öka kommer det till slut att gå väldigt fort och efteråt kommer det inte att finnas ett skit kvar.

Om inte någon kliver fram och gör något förnuftigt.

Denne någon verkar inte finnas i riksdagen, inte i regeringen och verkligen inte inom upphovsrättsindustrin. Det finns, mig veterligt, bara en kraft i Sverige som kan göra något förnuftigt i upphovsrättsfrågan och det är Piratpartiet.

Piratpartiet är unikt genom att det är den enda intressegruppen som har ett fullständigt och genomtänkt program för reform av upphovsrätten inför framtiden, som faktiskt har möjlighet att åstadkomma en förändring.

Att Piratpartiet kommer in i riksdagen till hösten vore en enorm gåva till alla som sysslar med någon form av konstnärlig produktion. Jag vågar påstå att det är det enda som kan hindra upphovsrätten från att spricka fullständigt.

Det hindrar förstås inte upphovsrättsindustrin från att fortsätta göra motstånd. De är skiträdda för Piratpartiet, eftersom vi står för förändring, men de borde vara ännu skiträddare för alternativet.

Om man trycker tillräckligt hårt på något så går det sönder.

19 september kan vi göra något förnuftigt istället. Rösta lila!

Politik

Journalistförbundet förespråkar filtrering av nätet

Ibland är jag extra glad över att inte vara medlem i Svenska journalistförbundet. Igår till exempel gjorde deras ordförande, Agneta Lindblom Hulthén, gemensam sak med STIM, Copyswede och en del andra organisationer ur upphovsrättsmaffian i en debattartikel på svd.se, där de bland annat kräver att internetoperatörerna ska ta ansvar för att filtrera nätet från illegal fildelning.

Svenska journalistförbundet kräver alltså att internetoperatörerna ska tjuvlyssna på och censurera din och min privata kommunikation som en ekonomisk stödåtgärd för vissa företag inom förlagsbranschen.

Är det där vi har hamnat nu alltså? Journaisternas fackförening i Sverige förespråkar massavlyssning och censur, i samarbete med en maffia av företag som ägnat de senaste tio åren ägnat sig åt att försöka få våra politiker att inskränka våra fri- och rättigheter.

Hade jag betalt över tretusen spänn i medlemsavgift till den föreningen hade jag nog omgående begärt att få in fru ordförandes huvud på ett fat för dissektion.

Nu har det brunnit för Agneta Lindblom Hulthén. Fullständigt.

Politik

Kulturskaparna ett högljutt särintresse

Idag presenterar sig nätverket Kulturskaparna i en debattartikel på svd.se. De är enligt egen utsago “ett unikt nätverk av fler än 50000 författare, bildkonstnärer, musikskapare, skådespelare, artister, regissörer, musiker och journalister” och påstår sig ge “röst i debatten åt de människor som skapar en stor del av det material som sprids via internet.”

Det låter ju sannerligen kraftfullt. En fråga bara: Vad menar Kulturskaparna med “en stor del av det material som sprids via internet”? Hur stor del av innehållet på internet tror de egentligen att 50000 personer kan bidra med? En hundradels promille? En miljondel? En miljarddel?

Kära Kulturskapare!

Ni ska ha jävligt klart för er att ni står icke för någon stor del av innehållet på nätet. Ni står inte ens för en liten del. Ni står för en bråkdel som är så liten att om den försvann i sin helhet imorgon skulle knappt någon enda människa märka av det.

Kulturen är, vad ni än tror, inte en produkt som produceras, paketeras och försäljs av professionella kulturskapare utan någonting som vi alla har en del i och som vi alla har rätt att ta del av och dela med oss av.

Kulturen är icke beroende av er. Den kan aldrig förminskas eller hotas av fri spridning. Tvärtom är det just den fria spridningen som får kulturen att berikas och blomstra.

Jag skulle uppskatta om ni slutade låtsas som om ni ägnar er åt en själuppoffrande välgärning och unik kulturgärning och istället erkände för er själva och andra att ni ägnar er åt helt vanlig, konkurrensutsatt näringsverksamhet.

Jag skulle uppskatta om ni slutade låtsas som om ni bryr er om kulturen, när det enda ni egentligen bryr er om är tjockleken på era plånböcker.

Politik

Ska rätten till liv också vägas mot upphovsrätten?

Jan Rosén lär vara professor i juridik vid Stockholms universitet. Det borde borga för viss insikt i ämnet, men jag ställer mig väldigt frågande inför följande uttalande:

Det nödvändiga skyddet för privatliv måste vägas mot det lika nödvändiga skyddet av upphovsrätten.

Är det juridikprofessorns, Jan Roséns ståndpunkt alltså, att rätten till ett privatliv ska vägas mot och alltså vara jämbördig med upphovsrätten?

Menar alltså Jan Rosén, på riktigt, att Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som har grundlagsstatus i Sverige, kan övertrumfas eller likställas med en vanlig lag, som upphovsrättslagen?

Gäller detta andra grundlagar också? Kan en vanlig lag övertrumfa regeringsformen? Kanske kan vi upphäva den allmäna rösträtten och avskaffa kungahuset genom ett enkelt beslut i riksdagen?

Och vilka andra mänskliga rättigheter, menar Jan Rosén kan vägas lika mot upphovsrätten? Ska upphovsrätten vägas mot rätten till liv härnäst?

Jan Rosén pratar (framför allt väldigt mycket) om juristens plats i informationssamhället, men jag tvivlar på att det i framtiden kommer att finnas någon plats i samhället över huvud taget för sådana som Jan Rosén.

Är det bara jag som drabbats av känslan att grundlagen är tryckt på dasspapper och just nu håller på att spolas ned i toaletten?

En del borde börja knyppla istället.

Läs också:

Politik

Vad vill Piratpartiet med upphovsrätten?

Efter Thomas Tvivlarens inlägg om Timbalands och Universal Musics intrång i Jonas Ekstedts och Glenn Rune Gallefoss upphovsrätt är det många som vill leverera vittnesmål och tycka.

Centerpartisten Magnus Persson gör ett partipolitiskt utspel av saken, där han först sågar LUF:s förslag om registrering av verk och därefter hävdar att Piratpartiet är otydliga i upphovsrättsfrågan.

Magnus tar upp tre fall där skivbolag kränkt någons upphovsrätt. De har givit ut någon annans musik och varken betalat ersättning eller nämnt upphovsmannens namn. Detta, kräver Magnus, måste en framtida upphovsrätt ta i beaktande.

Jag förstår inte riktigt vad Magnus är ute efter. Det är ju precis det här – rätten till ersättning och rätten att bli erkänd som upphovsman – som upphovsrätten består av, bland annat. Det är vad dagens upphovsrätt består av och det är var morgondagens upphovsrätt kommer att bestå av. Skillnaden finns i detaljerna.

Magnus är orolig för att Piratpartiet vill tillåta fri sampling och att detta ska kunna vantolkas så att hela låtar ska kunna återanvändas av andra. Det är naturligtvis en riktigt iakttagelse. Om man vantolkar lagen tillräckligt mycket kan det bli så. Det är därför vi har domstolar, som gör bedömningar.

Vi har domstolar redan idag, som inom ramen för vår nuvarande upphovsrätt bedömer om ett upphovsrättsintrång har ägt rum, om ett verk är självständigt, om ett verk har verkshöjd, hur stort ett eventuellt intrång är, vad ersättningen ska bli och en massa andra saker.

Vi har domstolar eftersom det är omöjligt för oss att skriva lagar som fångar alla detaljer. När det gäller konst och kultur är det framför allt omöjligt att beskriva exakt hur olika två verk ska vara för att de ska anses oberoende. Där, i domstolarna, uppstår till slut en praxis. Så kommer det att bli även med fri sampling. Någonstans mellan ingenting alls och hela verk kommer gränsen att dras.

Magnus andra oro för Piratpartiets program rör attributionsrätten, även kallad den ideella upphovsrätten, dvs rätten att förknippas med sitt verk. Där kan jag lugna Magnus. Vi har inga planer på att ta bort eller försämra attributionsrätten. Vi ser den som självklar.

Piratpartiets program syftar till att stärka kulturen. Med nuvarande lagstiftning står stora delar av vårt samtida kulturarv bokstavligt talat och vittrar sönder i arkiven, i väntan på att skyddstiden ska gå ut, 70 år efter upphovsmännens död. Det är ingenting som gagnar varken upphovsmännen eller samhället.

Anledningen till att vi har en upphovsrätt är att den förmodas uppmuntra skapande och berika vår kultur, men istället låser nuvarande lagstiftning fast stora delar av vårt gemensamma kulturarv. Vi vill släppa kulturen fri, så att alla kan ta del av den.

Kulturen tillhör oss, inte Universal Music, Walt Disney eller Bonniers. Allt skapande bygger på tidigare skapande och det borde vara en självklar rätt för alla att få ta del av kulturarvet.

Nu skulle jag vilja veta vad Magnus Persson och centerpartiet vill göra med upphovsrätten.

Läs också:

Politik

Hallå där… Fredrik Moberg (pp)

Lobbyorganisationen Filmfolket har publicerat intervjuer med olika politiker på sin sajt. Flera andra piratpartister har redan tagit upp tråden och besvarat frågorna. Här är mitt bidrag:

1. Vilken är den bästa film du någonsin sett?

Svårt att svara på faktiskt. För några år sedan skulle jag antagligen svarat Fletch eller kanske Matrix, men jag har tittat sönder dem. Jag gillar filmer som är lite knäppa och absurda på det rätta sättet och så är jag ganska förtjust i filmer där det sprängs mycket.

2. Hur brukar du oftast se på film, har du exempelvis testat någon av alla de svenska legala alternativ som nu finns för att se långfilm och tv direkt över Internet?

Jag kollar vad som ligger på hårddisken, oftast. På nätet använder jag inte så mycket svenska tjänster. Tidigare använde jag the Pirate Bay mycket, men vet man vad man vill är det ofta bättre att söka på Google. Räknar man antalet filmer är det nog YouTube jag använder mest och en hög med andra, liknande tjänster.

3. Tycker du att film- och tv-skapare ska ha rätt att ta betalt för sitt arbete även på Internet?

Jag vet inte varför ni vill särskilja film- och teveskapare från andra. Jag tycker att vem som helst har rätt att ta betalt, oavsett eventuellt arbete. Jag tar gärna emot en slant för att göra ingenting alls om någon är villig att betala för det.

Om film- och teveskapare erbjuder sina verk är det klart att de har rätt att ta betalt för den tjänsten. Det är väl ingen som har föreslagit att det ska förbjudas?

4. Hur tycker du att man ska minska konkurrenstrycket från den illegala piratmarknaden för de legala svenska aktörerna som distribuerar film och tv direkt över nätet?

Jag vet inte riktigt vad ni menar med piratmarknaden. När det gäller fildelning mellan privatpersoner utges ingen ersättning så där är det inte adekvat att tala om en marknad. Den verksamheten bör avkriminaliseras snarast möjligt för att maximera kulturspridningen och spara på samhällets resurser.

Om ni tänker på marknaden för försäljning av DVD-kopior så betraktar jag den som en ganska irrelevant verksamhet. På samma sätt som fysiska videobutiker egentligen inte fyller någon funktion längre så behövs inte längre några fysiska kopior. Jag ser det som en ickefråga.

5. I många europeiska länder har internetoperatörerna ett ansvar för att motverka illegal fildelning. Tycker du att vi ska ha samma regler i Sverige?

Det skulle innebära att internetoperatörerna ska avlyssna all trafik och avgöra om den är legal eller inte. Jag kan inte ens begripa nur ni kan tro att det skulle vara möjligt.

I vilket fall som helst betraktar jag det som ett mycket olämpligt arrangemang. För det första är det ett brott mot de mänskliga rättigheterna att avlyssna människors kommunikation utan konkret brottsmisstanke. Det är som om någon skulle gå igenom all din post för att kolla att du inte skickar en illegal kopia av något. För det andra så skulle det innebära att privata företag skulle ägna sig åt rent polisiär verksamhet, alltså myndighetsutövning. För det tredje är det omöjligt eftersom den eventuellt illegala trafiken bara skulle krypteras och utbytas över knutpunkter utanför operatörernas kontroll.

Det ni föreslår går att åstadkomma i viss begränsad omfattning, om man förbjuder människor att kommunicera via krypterade förbindelser, och därmed helt upphäver rätten till ett privatliv. Det är kanske dit ni vill komma?

Politik

Skatt på att prata med varandra

En del kallar det bredbandsskatt.

Jag kallar det skatt på att prata med varandra, för det är vad det handlar om.

Internet förändrar världen på ett långt mer omfattande sätt än någon tidigare uppfinning, och som vanligt när världen genomgår omfattande förändringar överlever inte allt.

Förlagsbranschen är ett exempel på något som förmodligen inte överlever. Deras jobb har varit att finansiera, producera och transportera plastbitar och pappersbuntar och naturligtvis lider dessa företag svårt nu, eftersom transport av information blivit nästan gratis och den tekniska kapaciteten att producera litteratur, musik och film finns i varje hem.

Men de försöker lura oss. De försöker få oss att tro att om alla bara slutar med illegal fildelning, om upphovsrätten bara kan upprätthållas, så kommer allt att ordna sig.

Fel!

Illegal fildelning kanske påskyndar förloppet, men det är verkligen inte därför förlagen dör. De dör för att de inte behövs längre.

Författare behöver inte förlagen längre. Musiker behöver inte förlagen längre. Konsumenterna behöver inte förlagen längre. Ingen behöver förlagen. Det går bra att nå ut ändå. Vi har internet och på internet kan vem som helst, nästan gratis, publicera sina alster och nå ut.

Det är ju vad det handlar om. Att nå ut. Allt prat om förlorade intäkter kommer uteslutande från en hög förläggare och avdankade artister som blivit gamla, slutat arbeta och tappat förståndet.

Så, helt följdriktigt, tycker dessa människor som tycker att du och jag ska betala skatt till stöd för deras gamla verklighet, som inte finns längre.

Vad de helt har missat är att internet är den nya verkligheten. Det är på internet vi pratar med varandra. Det är på internet vi gör affärer. Det är på internet vi tittar på film och lyssnar på musik. Det är på internet vi läser och förkovrar oss.

Det är inte en skatt på bredband. Det är en skatt på att vi pratar med varandra. Det är en skatt på själva livet. En skatt som ska gå oavkortat till en förlagsbransch som inte längre behövs.

Ett land som verkligen utmärker sig på området är Frankrike, där nu Nicolas Sarkozy lyfter fram ett förslag som går ut på att beskatta företag som säljer annonser på webben. Ja, inte bara franska företag förstås, utan alla företag i hela världen, så länge användarna finns i Frankrike.

Pengarna ska användas till att ge stöd åt de företag som drabbats av internets framväxt, så att den franska kulturen kan bevaras.

Med skatt på samtal och statligt stöd ska kulturen bevaras alltså. Jag vet inte om en sådan kultur är något att bevara faktiskt.

Kultur har gått från att vara något som vi alla delar på och är med om att skapa till att bli något som ett utvalt fåtal tjänar väldigt mycket pengar på. Jag tycker det är dags att vi tar tillbaka den nu. Den tillhör oss. Inte förlagsbranschen.

Du kan själv hjälpa till. Rösta lila 19 september.

Politik

Åtala FRA:s underleverantörer!

Hur stoppar man samhällsfarliga företag, frågade sig Rick Falkvinge (pp) för en månad sedan och syftade då på upphovsrättsindustrin och deras ombud som arbetar hårt för att rasera det moderna samhällets pulsåder, internet.

Det är en intressant fråga. Alldeles för intressant, tycker jag, för att begränsas till att bara gälla upphovsrättsindustrin. Det finns fler och i många fall värre, samhällsfarliga företag.

Ta den välbekanta myndigheten FRA, till exempel. FRA har fått i uppdrag av Sveriges riksdag att söka igenom all elektronisk kommunikation, dvs alla telefonsamtal, all epost, alla fax och all annan trafik, som går över det som utgör internets stomme i Sverige. Myndigheten FRA kommer därmed att bryta mot svensk grundlag och utgöra en stor samhällsfara genom att i praktiken upphäva viktiga demokratiska rättigheter som till exempel rätten till förtrolig (privat) kommunikation och rätten till ett privatliv.

Så, FRA är en samhällsfara. Ja, men de skulle inte vara någon vidare samhällsfara utan hjälp utifrån. Någon måste ju till exempel leverara deras superdator. Åter någon måste leverera deras skrivbordsdatorer. Någon måste leverera nätverkskopplingar, elektricitet, vatten, programvara, och så vidare.

Alla dessa någon är förstås en massa företag som väljer, helt frivilligt, att leverera utrustning och tjänster till FRA:s kriminella verksamhet.

Det normala när man direkt bistår någon som håller på med grov, organiserad brottslighet är att man åtalas och döms för medhjälp till denna grovt organiserade brottslighet, i detta fall till fängelse förmodar jag, eftersom brottsligheten är grov och dessutom organiserad.

Vi kan förmoda att de flesta av FRA:s leverantörer är aktiebolag och därmed är det dessa bolags verkställande direktörer och eventuellt styrelser som ligger närmast tillhands att åtalas, men ingenting säger egentligen att inte även andra anställda som är involverade i brottslig verksamhet kan ställas inför rätta.

Så, berövade sina verkställande direktörer och eventuellt sin styrelse och sina anställda bör dessa samhällsfarliga företag vara ganska effektivt desarmerade.

Om detta visar sig otillräckligt eller om rättsväsendet av någon anledning visar sig oförmöget att vidta nödvändiga åtgärder för att upprätthålla lag och ordning på grundlagsområdet föreslår jag att vi istället går skattevägen.

Det är inte tillåtet enligt svensk grundlag att konfiskera egendom utan vidare. Däremot finns det ingenting som hindrar införandet av punktskatter på särskilt skadliga företeelser. Massiv övervakning av en hel befolknings privatliv är en synnerligen skadlig företeelse. Som extraåtgärd, för att ytterligare stävja verksamheten kan man därför tänka sig att införa en särskilt hög punktskatt på kanske 60 procent på inkomster (inte vinst, den är alldeles för enkel att trolla bort) som härrör från medhjälp till grov organiserad brottslighet.

En sådan punktskatt har fördelen att den kan utvidgas. Den behöver inte begränsas till företagens inkomster utan kan även komma att gälla styrelseledamöternas och förstås personalens inkomster. Skatten kan höjas och utvidgas ganska fritt tills dess att den samhällsfarliga verksamheter når en acceptabel nollnivå.

FRA:s olagliga avlyssning av privat kommunikation är inget nytt. Den har pågått sedan 1976 enligt deras tidigare överdirektör, Anders Wik. Det innebär att åtalen kan väckas med en gång och skatterna beslutas nu genast till att gälla från nästa halvårsskifte.

Men jag tycker man ska ge människor en chans att ta sitt förnuft till fånga. Jag tycker vi kan införa amnesti fram till årsskiftet. Det ger alla inblandade en stund att tänka över sina handlingar och bestämma sig för om de vill fortsätta ägna sig åt medhjälp till grov, organiserad brottslighet.

Frågan om amnesti bör dock bara gälla för medhjälp. De som är direkt inblandade i FRA:s kriminella verksamhet måste omedelbart ställas inför rätta och dömas för sina brott.

Humor

Musiklyssnande på jobbet driver artister i svält

Sveriges artistelit står på ruinens brant och många vet inte längre hur de ska få mat för dagen. Orsaken är svenska folket alltmer tilltagande musiklyssnande på jobbet.

Tusentals företag som låter anställda lyssna på musik på jobbet har i åratal kommit undan med detta otyg, men nu är det slutsnyltat. Upphovsrättsorganisationen STIM har nu skickat brev till 2900 företag i Sverige där de kräver ersättning.

Man ska inte inbilla sig att det går bra att lyssna på sina skivor i jobbdatorn. Musik du lagligen köpt för din lön ska betalas, både en och två gånger. Artister har också rätt att leva av sittditt arbete.