Noterat

Västtrafik – Ett omänskligt sätt att resa

En 18-årig man ertappas på spårvagnen utan giltig biljett. Situationen eskalerar och urartar till slut helt och en panikslagen människa hålls fast av fyra biljettkontrollanter mot spårvagnens golv i tio minuter.

Anvsvariga chefer för verksamheten rusar genast till biljettkontrollanternas försvar. Inget formellt fel har begåtts.

Nej, något formellt fel har givetvis inte begåtts. Helt säkert kommer ingen av de inblandade biljettkontrollanterna att åtalas eller fällas för något brott.

Det stora felet hittar vi istället högre upp i organisationen, hos en ledning som helt tappat kontakten med verkligheten.

De senaste årens allt hårdare satsningar på biljettkontroller till varje pris har gjort episoder som denna till återkommande händelser och kollektivtrafikresor i Göteborg har förvandlats till en potentiell mardröm, inte bara för eventuella fuskåkare, utan framför allt för alla andra, betalande kunder, med en allt hotfullare stämning vid biljettkontroller.

En biljettkontroll som urartar i tumult och panikstämning drabbar nämligen inte bara den som utsätts för biljettkontrollanternas bryska metoder. Den drabbar alla närvarande passagerare.

Förfarandet verkar ingå i ett mönster som drabbat hela Sverige på senare år. Allt hårdare kontroller i kollektivtrafiken – inte sällan kallade trygghetssatsningar – leder till raka motsatsen, med ett allt vidrigare klimat ombord på fordonen.

Denna händelse kommer mitt i en stor och påkostad kampanj som Västtrafik bedriver för att få folk att ställa bilen i samband med att trängselskatt införs i Göteborg. Det är åtskilliga miljoner som Västtrafik lika gärna kunde spolat rakt ned i toaletten. Det verkar nämligen som om de helt missat att inga reklampengar i världen kan reparera den PR-skada man orsakar genom att bete sig som svin mot sina resenärer.

När jag vill åka någonstans finns förstås flera kriterier för mitt val av transportsätt. Möjligheten att få uppleva hot, tumult, slagsmål och panikstämning är något som definitivt får mig att välja bort en transportmetod, oavsett andra eventuella fördelar.

Att välja Västtrafik är helt uteslutet. Inför risken att behöva bevittna något liknande det som nu åter inträffat väljer jag hellre att inte åka någonstans över huvud taget.

Att åka med Västtrafik finner jag inte människovärdigt.

Humor

Jätteviktigt kuvert skapar oro

Det jätteviktiga kuvert som Västtrafik skickat ut i dagarna och som vi berättat om tidigare har skapat stor oro bland göteborgarna. Redaktionen blev igår nedringd av oroliga människor tom inte visste hur de skulle hantera situationen.

Stig Kragholm i Kortedala var en av många oroliga:

– Jag blev så nervös när jag fick det i lådan! Jag har aldrig haft ett viktigt kuvert förut. Hur ska det förvaras? Behöver jag försäkra det? Vad händer om jag slarvar bort det?

Västtrafiks tilltag möter också kritik från Kurt Hammar på Konsument Göteborg:

– Detta är mycket olyckligt! Västtrafik borde verkligen veta bättre än att skicka ut ett jätteviktigt kuvert till hundratusentals människor, utan att berätta hur det bör hanteras. Nu får vi hundratusentals oroliga människor – många äldre – som inte vet vart de ska vända sig.

Redaktionen har utan framgång sökt Västtrafik för att få utförligare information. Tills situationen klarnar rekommenderar vi alla göteborgare att hantera kuvertet som en värdehandling, skydda det från slitage och väta, och gärna förvara det i bankfack.

Noterat

Ett skitviktigt kuvert från Västtrafik

Om man inte har någonting att säga kan det löna sig att skrika. Alltid är det någon som lyssnar. Fråga Västtrafik. De har skrikit i flera veckor nu om ett ”Jätteviktigt kuvert” som vi ska få hem i brevlådan. Det är tur att de har skrikit. Annars kanske jag inte hade tittat i brevlådan och om jag hade gjort det hade jag kanske bara slängt min post direkt i soporna. Det brukar jag ju göra. Idag kom så äntligen det jätteviktiga kuvertet från Västtrafik. Jätteviktigt kuvert från Västtrafik För den som eventuellt missat reklamkampanjen, där Västtrafik tapetserat Göteborg med affischer som berättar om det jätteviktiga kuvertet så har de skrivit på kuvertet att det är jätteviktigt, så att jag inte tar fel och tror att det är något oviktigt, som en faktura eller ett brev från min gamla mormor. Vad hittar vi då inuti det jätteviktiga kuvertet? Det jätteviktiga kuvertet från Västtrafik innehåller en reklambroschyr Jo, nu ska ni få höra: Det jätteviktiga kuvertet från Västtrafik innehåller en reklambroschyr, som talar om hur fantastisk kollektivtrafiken kommer att bli från och med nu, när vi äntligen ska få trängselskatt i Göteborg. All trafik ska fortfarande gå genom Brunnsparken men det kommer att bli jättemycket bättre nu när det blir ännu fler buss- och spårvagnslinjer som ska trängas. Dessutom kommer jag att kunna åka buss 25, precis som förut.

Det är verkligen tur att Västtrafik plöjt ned en rejäl hög med pengar i den här kampanjen. Annars hade jag aldrig klarat mig.

Noterat

Epic fail – En månad med västtrafikkortet

Det har blivit dags att summera min första månad med västtrafikkortet som som jag till slut blev tvungen att skaffa, eftersom det gamla biljettsystemet fasas ut.

Eftersom jag är sällanresenär har det inte blivit jättemånga resor. Hade jag varit oftaresenär hade jagväl antagligen köpt ett månadskort och därmed kunnat undvika i stort sett all kontakt med biljettsystemet.

Hur har det då gått att använda det nya, fantastiska biljettsystemet? Vi får igenom mina resor…

  • 30 januari, buss 60 till Masthugget – Fail
    Vi ska åka två personer på ett kort. Det går alldeles utmärkt men det är bara på spårvagnen du kan lösa detta själv. Nu åker vi buss och ber chauffören stämpla kortet.
    Han har absolut ingen aning om hur någonting fungerar, så det går inte. En av oss får köpa SMS-biljett istället, till högre pris.
  • 31 januari, spårvagn till Krokslätts torg – Fail
    Vis av gårdagens händelse försöker vi inte ens ta bussen, vilket vore det normala, utan går lite längre, till en spårvagn istället. På spårvagnen finns nämligen en av de gula automaterna där passageraren själv kan stämpla för flera personer.
    Här får vi alltså anpassa vårt resande till Västtrafiks biljettsystem, vilket jag betraktar som ett misslyckande.
  • 1 januari, nattvagnen från Krokslätts torg – OK
    Här finns inget bussalternativ och därmed ingen busschaufför som kan ställa till det med sin okunskap, så resan förflyter felfritt.
  • 1 januari, spårvagn och pendeltåg till Jonsered – Epic fail
    Vi tar vagnen, återigen för att slippa inkompetenta busschaufförer och stämplar en flerzonsresa på vagnen. Sedan byter vi till pendeltåget. När jag går av i Jonsered glömmer jag förstås att stämpla ut. (Vem hittade på denna idioti?)
    Nåväl, jag är påläst och vet att det är bara att uppsöka närmsta buss för att få hjälp med detta, så jag inväntar nästa buss och ber om att få hjälp med utstämplingen. Busschauffören är mycket hjälpsam, men tyvärr går allting åt helvete i alla fall. Plötsligt har jag inte ett plussaldo på 40 kronor, utan istället ett minussaldo på lika mycket.
    Vi får åka på SMS-biljett tillbaka till Göteborg och några dagar senare tvingas jag köa hos tidpunkten i 30 minuter för att återfå mina 76 försvunna kronor.
  • 15 januari, buss 60 från Masthugget – Fail
    Två personer ska åka buss från Masthugget på ett kort, och gissa vad! Busschauffören har ingen aning om hur han ska fixa detta. Västtrafik har lagt en halv miljard kronor på ett biljettsystem som inte ens deras egna personal klarar av att hantera efter att systemet varit i drift i flera månader.
    Bla bla bla. En av oss får köpa SMS-biljett till högre pris…
  • 28 januari, buss 60 från Masthugget – OK
    En person ska resa på ett kort i en zon. Spänningen är olidlig!
    Men ja, systemet klarar faktiskt av den enklaste typen av resa som är tänkbar utan att haverera på någon punkt. Men å andra sidan hade vi klarat detta lika bra med papperskupongerna från 1970-talet, så jag tycker verkligen inte att detta är något att gratulera Västtrafik för.

Med Västtrafiks tidigare biljettsystem var det enkelt att hålla koll på resorna. De stod utskrivna på kortet. Du kunde direkt se ditt saldo och dina tidigare resor. Det var också enkelt att betala. Automaterna hade siffror för hur många “kuponger” du ville köpa. Det var bara att stoppa i kortet och trycka på rätt sifferknapp.

Nu är allting lite krångligare. Biljettautomaterna har en massa knappar märkta Å,S,V,K,+, och så vidare och en liten display med kryptiska symboler. Genom att trycka på rätt knappar i rätt ordning och därefter hålla fram ditt kort förväntas du kunna lösa dina behov av att kunna resa flera på ett kort, eller om du är vågad, resa i flera zoner.

Istället för att du talar om vad du vill betala för och får veta hur mycket det kostar så drar systemet kontinuerligt av pengar från ditt kort, utan att du egentligen har någon kontroll över det. Reser du över flera zoner drabbas du dessutom av behovet av att stämpla ut, för att inte systemet ska löpa amok och tömmas på pengar.

Av sex resor under en månad misslyckas fyra. I 1/3 av fallen fungerar alltså biljettsystemet. I ett fall tvingas jag stå i kö 30 minuter för att får tillbaka 76 kronor.

Detta kan bara sluta på ett sätt. Resorna blir dyrare. De blir dyrare eftersom biljettsystemet är obegripligt både för chaufförer och resenärer, vilket slutar med att människor blir av med pengar.

Om inte annat blir det dyrare därför att människor kommer att dissa kontoladdningen och istället välja begripliga, men dyrare alternativ som femresorsladdningen eller SMS-biljetten.

Som om det inte vore nog drabbas vi dessutom av att allas resor registreras i en databas som vi inte har en aning om vad den kommer att användas till i framtiden.

Vad var egentligen syftet med den här miljonrullningen?

Noterat

En liten ficktjuv från Västtrafik

Västtrafikkortet länsas medan du åker buss och spårvagn

Jag har en ficktjuv i min plånbok. Den stjäl mina busspengar och en massa tid. Västtrafikkortet, heter den.

Jag fyllde på kortet i onsdags. 250 kronor stoppade jag i. Sen gjorde jag några buss- och spårvagnsresor. Igår tog jag pendeltåget till Jonsered. När jag skulle checka ut efter den resan var plötsligt en massa pengar borta. Någonstans har det försvunnit 75 kronor extra från kortet, utan min vetskap.

Av 250 kronor som stoppas in i Västtrafikkortet försvinner alltså 75 kronor i tomma intet. Det motsvarar 30 procent, alltså ett ganska omfattande svinn.

En mycket hjälpsam busschaufför i Jonsered försökte hjälpa mig att lista ut vad som egentligen hade hänt men gick tyvärr bet och hänvisade mig till Tidpunkten. Dit kan man gå. Om man har gått om tid kanske man till och med kan få hjälp. Jag vet inte.

Jag gick till Tidpunkten idag. Lokalen var full av folk som, antar jag, också hade försökt åka buss och spårvagn med det nya fantastiska kortet. Det var 20 nummer före mig i kö och en av fyra kassor öppna. Efter tre minuter, när det fortfarande var 20 nummer före i kö gav jag upp, eftersom jag har annat att göra än att stå i kö i en timme för att kanske få tillbaka 75 spänn.

Det finns enklare sätt. Jag skiter i det här med Västtrafik nu. Jag kan promenera istället. Eller cykla. Eller ta bilen. I värsta fall finns taxi. Om det verkligen kniper kanske jag köper en SMS-biljett, till väsentligt högre pris och tar bussen eller spårvagnen, men det står mycket långt ned på min priolista numer.

Det finns de som anser att kollektivtrafiken ska rädda miljön, men då måste nog någon först rädda kollektivtrafiken från de glada laxarna som lagt nio år och en halv miljard kronor på att införa ett nytt biljettsystem som ingen begriper sig på och som får 30 procent av dina biljettpengar att försvinna spårlöst.

Noterat

Så blir du lurad och rånad av Västtrafik

Att Västtrafiks nya biljettsystem nu är i full drift kunde vi läsa i G-P (pappersbunten) igår. Efter att faktiskt ha försökt använda systemet kan jag bara konstatera att den som påstår något sådan antagligen full.

Systemet är i full drift. Det borde innebära att det fungerar och går att använda fullt ut. Låt se då, hur detta går.

Vi ska åka två personer med buss 60, från Drottningtorget till Bockhornsgatan. Med oss har vi ett Västtrafik-kort som är nyladdat med 200 kronor, dvs fullt tillräckligt med pengar.

Västtrafiks gamla, blå biljettmaskin, som de tydligen inte tänker byta utBiljettautomaterna är ett kapitel för sig. För flera år sedan började Västtrafik montera sina nya, blå biljettautomater i Göteborg. De gick bara att använda med månadskort. För enkelresor behölls de gamla papperskorten.

Sedan upptäckte Västtrafik att de blå automaterna tydligen inte skulle räcka till för att ersätta papperskorten fullt ut. Nya automater började placeras ut. Nästan exakt lika de gamla, fast gula och med lite fler knappar.

De extra knapparna behövs för att du ska kunna tala om när du börjar din resa hur många ni är som ska åka och om ni tänker åka över fler än en zon. Du programmerar automater genom att trycka på rätt knappar, rätt antal gånger och håller därefter fram ditt kort mot läsaren när resan börjar. Sen måste du komma ihåg att stämpla ut också, när resan slutar.

För att åka två vuxna i en zon ska du gå fram till en gul biljettautomat, trycka två gånger på V-knappen och därefter hålla upp kortet. Inte helt svårt och obegripligt om man bara läst manualen först. (Ni läser väl manualen för biljettsystemet innan ni ger er ut i kollektivtrafiken? Jag är säker på att det är det första alla gör när de kommer till en ny stad.)

Enter 60-bussen. På 60-bussen finns tre biljettautomater. Inga problem!

Men vänta nu! Det är ju tre blå biljettautomater som finns i bussen. Försök att trycka på V-knappen om du kan. Ja, det är en av knapparna som inte finns på den modellen.

Men chauffören då? Han kan väl lösa problemet?

Chauffören hänvisar till manualen. Den har jag läst förstås, men jag läser en gång till eftersom han inte verkar vara mottaglig för den informationen.

Sen frågar jag, hur jag ska gå tillväga för att trycka på V-knappen. Nej, det går mycket riktigt inte. Men han kan väl lösa detta med sin terminal? Tror ni han kan det? Tror ni chauffören kan ta betalt för resan med det nya fina betalsystemet?

Nej.

Nio år och en halv miljard kronor har politiker och byråkrater plöjt ned i detta biljettsystem och nu, när installationen av den nödvändiga utrustningen är på sin höjd halvfärdig bestämmer de sig för att arbetet är klart.

Vid årsskiftet upphör de gamla papperkorten att gälla, så det finns inte längre någon väg tillbaka. Alternativet är att inte ta bussen och med ett sånt här biljettsystem ter det sig som ett alltmer attraktivt alternativ.

Rånad

Sen var det ju det stora bedrägeriet då. Du blir rånad när du köper ditt busskort. En femtiolapp ska Västtrafik ha i pant för kortet. Men det gör inget. Jag har redan ett sånt där kort. Bara att ladda.

Fast inte då, för jag får betala 50 spänn i pant i alla fall. För ingenting. Femtio kronor måste jag betala i pant till Västtrafik, för ett kort jag redan har.

Nej, jag fattar ingenting. Eller jo, jag fattar en sak. Om Västtrafik tar in 50 kronor i pant för ett kort som kostar i storleksordningen 50 öre att producera och de har 100 000 resenärer innebär det att de tvångslånar nästan 5 miljoner kronor av sina resenärer räntefritt.

Det är klart att det är skitbra för Västtrafik att inte installera några nya biljettautomater med ett sånt arrangemang. Nu blir vi ju tvungna att betala pant för dubbelt så många kort. Och för ännu fler kort om vi får besök från en annan stad. Om vi skulle ha barn blev det förstås ytterligare några 50-lappar att låna ut till Västtrafik.

Är det ens ett lagligt förfarande?

Uppdatering 2009-12-31

Västtrafik svarar per telefon att förarna visst ska kunna stämpla flera personer på ett kort.

Det är som vanligt en sak att sitta vid ett skrivbord och bestämma att något ska fungera på ett visst sätt och en helt annan att se till att det verkligen blir så. Vi kan i alla fall dra slutsatsen att systemet inte är i full drift, eftersom nödvändig utrustning och utbildning fortfarande saknas och förmodligen kommer att fortsätta saknas under lång tid framöver.

Nio år och en halv miljard kronor räcker tydligen inte.

Noterat

Lögner från Stasis Järnvägar

Det är med viss vämjelse och en stor skopa obehag som jag numer bokar biljetter hos Stasis Järnvägar som börjat registrera vem som reser vart och när, tydligen för min trygghets skull. Det är visserligen ingenting som jag bett om eller kan välja, men tydligen är det något jag behöver eftersom jag annars kan bli bestulen på min biljett.

Exakt hur detta skulle gå till är mycket oklart. Det är rätt längesen jag förbeställde en pappersbiljett av SJ. Jag kan till och med tänka mig att jag skulle få betala extra om jag ville ha min biljett på papper.

Om det nu verkligen vore för min trygghet som denna registerföring infördes skulle det förstås vara helt frivilligt och för den delen belagt med en extra avgift. Om det verkligen vore något som någon av SJ:s kunder vill ha alltså. För om det är något som någon är intresserad att betala för så vore det naturligtvis oansvarigt av SJ att inte erbjuda denna tilläggstjänst.

Så är nu inte fallet och inte heller är det för min trygghets skull som SJ infört personliga biljetter.

Nej, det verkliga skälet till att SJ nu registrerar sina kunder och deras resvanor är att man säljer tågbiljetter alldeles för billigt. Det har helt enkelt varit lönsamt att köpa biljetter på spekulation och sedan sälja dessa till högre pris, närmare avresedatum. Detta är tydligen ett problem för SJ, men inte ett problem som de löser på ett marknadsmässigt sätt genom att sätta marknadsmässiga priser. Nej, istället införs obligatorisk registrering av kunderna och deras resvanor och i slutändan väljer SJ att ljuga kunderna rätt upp i ansiktet om orsaken.

Slutresultatet blir naturligtvis tomma platser på tågen. Det blir tomma platser därför att resan jag köpt med två månaders varsel kanske inte blir av. Tågbiljetten jag köpt är personlig och kan därmed slängas i soporna.

Slutresultatet blir förstås också att jag tvekar att ta tåget. Jag vet att SJ säger att de bara registrerar människors namn för att biljetterna är personliga. Det kanske är sant men det spelar ingen roll för när världens regeringar lägger en allt tätare filt av övervakning över samhället måste var och en välja att vara en del av övervakningen eller att vara en del av alternativet.

SJ har valt att vara en del av övervakningssamhället. De har valt att börja registrera sina kunder och deras resvanor när väl informationsinsamlingen börjat har den en tendens att utökas till allt mer information som sparas allt längre. En vacker dag kan SJ:s register över resor vara en del av statens övervakningsapparat, tillsammans med Västtrafiks register över resor och flygbolagens register över resor.

SJ vet hur man bygger badwill och olust. Det kan SJ göra eftersom de i praktiken har monopol på sina tågsträckor. Riktiga företag på riktiga, konkurrensutsatta marknader måste måna om sina kunder på riktigt.

Humor

Vi granskar Västtrafiks nya biljettautomater

De är gula, fula och har massor av obegripliga knappar. Vi pratar förstås om Västtrafiks nya biljettautomater.

De gamla automaterna är blå och hittills har bara frågetecken-knappen kunnat användas. Nu har den dock en hel drös nya kollegor.

Men vad betyder då alla dessa knappar? Det är inte så att Västtrafik brinner av iver att få berätta. Vi här på redaktionen har dock lyckats lista ut vilken knapp som gör vad och avslöjar samtidigt en rad nyheter i Västtrafiks nya biljettsystem som införs till våren.

  • ? – Frågetecknet används, precis som förut när man vill veta något, typ hur man enklast tar sig till Volvo, hur många kronor man får för en Euro eller hur mycket pengar som är kvar på kortet. Bara tryck på knappen och tala in din fråga så får du svar inom tio sekunder.
  • T – Tonåring. Tonåringar är långa och tar mycket plats. De pratar högt och är allmänt störiga. Dessutom dricker de öl och rapar hela tiden. Därför införs en speciell tonårstaxa som tar höjd för detta.
  • V – Vuxen. Vuxna betalar ordinarie taxa precis som tidigare.
  • S – Spädbarn. Vänta nu, säger nu vän av ordning. Spädbarn betalar väl inte för att åka spårvagn? Nej, det stämmer, men Västtrafik har bestämt att även spädbarns resor ska registreras av statistik- och övervakningsskäl.
  • Å – Åldringstaxa. Gamla människor ser illa, hör illa och rör sig långsamt. Dessutom behöver de speciella säten som oftast är upptagna av andra människors bagage. Med åldringstaxan införs en sittplatsgaranti, som ingår i åldringstaxan.
  • K – Kärringtillägg. Kärringar… Ja, vi kan ju nöja oss med att konstatera att de utgör en extra belastning på föraren och medpassagerarna. Kärringtillägget går till en speciell fond som används för rehabilitering av utslitna spårvagnsförare.
Humor

Ge mig tio förslag på vad jag skall göra med luntan från Västtrafik

Luntan från Västtrafik - Oanvändbarare än någonsin En stund på 1900-talet var den riktigt eftertraktad. Användbar. Nästan exklusiv. Den gällde inte ens för hela Göteborg, utan för ”Norra Hisingen” eller ”Centrala Göteborg”. Den kom bara en gång om året.

Sedan – jag tror det var i slutet av 1990-talet – kom något som hette Internet tror jag. Där fanns det information i mängder. Ganska snabbt fanns det tidtabeller för bussar och spårvagnar. Det var skönt! Man slapp hålla ordning på den förbannade boken som det blev så krångligt att slå i när man skulle göra några byten.

Den kommer fortfarande en gång om året. I brevlådan. Någon bär ut den, till alla hushåll. Varför Västtrafik? Varför fortsätter ni att skicka ut denna lunta papper till mig? Är det verkligen något ni tror att jag faktiskt använder? Är jag den enda som tycker att den mest är till besvär och förpassar den till soporna direkt?

Det här är ungefär som om jag skulle påtvingas telefonkatalogen varje år. Så jävla 1900-tal. De måste driva med mig.