Hur blir man av med Com Hem?
Jag ska äntligen bli av med Com Hem. Efter att ha bott i ett Com Hem-hus i nästan sex år känns det som en stor befrielse. Men det finns smolk i bägaren. Uppsägningstiden höjdes nyligen från en till tre månader och det var ingenting som jag egentligen noterade. Så nu sitter jag här med ett abonnemang som räcker två månader efter att jag flyttat ut.
Jag har försökt bli av med Com Hem förut. Försökt skaffa ADSL. Men det går inte. Svaren på varför det inte går varierar men jag misstänker att det helt enkelt inte finns något intresse av att erbjuda ADSL till adresser där Com Hem finns. Så långt räcker den fria marknaden.
Men nu slipper jag strax. Om jag bara kunde bli av med abonnemanget lite snabbare vore allt frid och fröjd. Så jag undrar, hur blir man av med Com Hem? Är det någon som har försökt och lyckats?
Det bör finnas ett flertal sätt som fungerar i teorin. Att köra linan i taket kan vara ett sätt. Att hyra ut sin uppkoppling i andra hand ett annat. Men hjälper det?
Jag behöver göra någonting relativt enkelt som gör att Com Hem mycket snabbt tröttnar på att ha mig som kund och säger upp avtalet. Det måste vara någonting som är lagligt, men samtidigt mycket irriterande.
Har du något bra tips?
Semester
Bloggen har tagit semester. Återkommer nån gång i augusti. Under tiden finns det säkert en massa annat kul att läsa på internet.
Spårvagnskrock i Göteborg
En spårvagn och en traktor med släp kolliderade efter lunch på Göta Älvbron i Göteborg. Bilderna är tagna runt 14:30. (Klicka på bilderna för större.)
GP rapporterar fortlöpande.
Felet med webbteve
I en skriven text kan jag snabbt läsa igenom inledningen (Vi journalister envisas med att kalla den ingress) och se om innehållet verkar vara intressant. Med en skriven text framför mig kan jag prata i telefon eller kolla nyheterna samtidigt som jag skumläser den för att hitta de intressanta bitarna. En skriven text kan jag läsa i flera omgångar. Jag kan hela tiden se var jag är och vad jag läste senast.
Med video däremot, eller webbteve som det heter den här veckan, är det en annan sak. Med webbteve måste jag titta och lyssna i 20 minuter för att kanske, bara kanske, hitta något intressant. Det finns i allmänhet ingen ingress, ingen innehållsförteckning och inga käcka bookmarks eller länkar att snabbspola till, ifall jag bara är intresserad av en liten del av inslaget.
Naturligtvis går det att åtgärda flera av de där bristerna. Rent tekniskt finns lösningarna, men ingen producerar någonsin webbteve på det sättet.
Jag har länge tyckt att webbteve är ett undermåligt och ganska ointressant sätt att sprida information, men jag har tidigare haft svårt att sätta fingret på problemet.
Eller så är jag bara gammal. Så kan det vara.
Tills motsatsen är bevisad tänker jag fortsätta producera text och bilder. Det är också så jag tänker ta del av information. Tills någon gör något bättre.
Göteborgsvarvet: FAIL! (2:07)
Med ett så här dåligt resultat tänker jag inte ens bemöda mig med att ta reda på den officiella tiden.
Jag tror att nästan allt gick fel. Slutligen var det värmen som tog knäcken på mig.
Inför nästa år blir det skärpning, uppsträckning och nya friska tag. 1:30 ska besegras om jag så får hålla på tills jag blir 80 år.
Inför Göteborgsvarvet – fotoreportage från startområdet
Nu börjar det dra ihop sig inför årets gatlopp, eller Göteborgsvarvet som det heter i folkmun. Med kameran i hand tog jag en sväng runt startområdet för att få ut min nummerlapp och kolla in förberedelserna.
Ett startbevis är en bra början. Men vad bevisar det egentligen? Att galenskaperna har startat?
Här någonstans är min nummerlapp. Faktiskt alldeles till vänster om bilden.
Över 50 000 anmälda till årets varv. Här är en som faktiskt tänker springa.
Denna plats skulle vi kunna döpa till Urintorget, eller något annat passande. Vi befinner oss trots allt i Göteborg…
Här börjar den skitviktiga blå linjen. Tappa inte bort den! Den slutar några hundra meter åt höger. Emellan gömmer sig 21 km löpning i vad som verkar bli strålande sol. I år gäller det att fylla vätskedepåerna.
Kundvård
Det här är en restaurang. Jag äter där ibland. De säger alltid hej när jag kommer in, men det är ju ingenting konstigt med att säga hej till sina kunder.
Idag gick jag förbi. De höll på och monterade staket och sopade upp skräp. Jag funderade inte så mycket på det där när jag passerade.
– Hej!
Det däremot, fick mig att haja till. Det hör inte till vanligheterna nämligen, att någon jag handlar av högst någon gång per månad känner igen mig ute på gatan.
Personalen på Cyrano känner igen dig och säger hej, inte bara när du kommer in för att äta, utan även när du passerar dem på gatan. Det kallas kundvård.
Att däremot göra som SvD, Tele2, Göteborgsvarvet, Göteborgs Filmfestival och en hel del andra företag och överösa sina kunder med epost och säljsamtal kallas kundmisshandel.
Du får räkna ut själv vilken metod som är mest framgångsrik för att tjäna pengar.
Göteborg: lavinrisk 3
Det har snöat i Göteborg i år. Det har vi märkt. Det ligger snö på marken, nämligen. Rätt länge verkade många inte riktigt veta vad de skulle göra med snön, men nu börjar det ordna till sig på många håll, efter att folk fått klart för sig att man flytta på, eller skotta som fackmännen säger, snö och lägga den där den är mindre i vägen.
Men nu kommer nästa problem. Snö lägger sig tydligen inte bara på marken, utan på andra, mer eller mindre horisontella ytor som till exempel hustak.
Där ligger snön bra, en stund. Några dagar ligger den bra där. Sedan börjar den lyda gravitationen.
Nu kan man ju frestas att tro att vi lärde oss något första gången, när snön blockerade trottoarerna. Men nej! Som vanligt när vintern drabbar Göteborg låtsas vi som om det regnar och beter oss i vilket fall som helst som om problemet strax ska lösa sig själv.
Vissa spärrar av lite. En del, som det kommunala bostadsbolaget Poseidon, demonstrerar tydligt sin ovilja mot all form av snöröjning genom att i vinterns början sätta upp skyltar som varnar för snö- och isras, på alla sina hus.
Andra bygger fysiska avspärningar av… Ja, precis vad som helst faktiskt. Vanligast verkar vara att luta ett par brädor mot fasaden. Det ska uppenbarligen vara en tydlig signal till alla om att man säkrast bör promenera på gatan istället. Andra bygger barriärer av gammalt skräp. Bord, stolar, lastpallar, varuvagnar, ja vad som helst kan tydligen ställas framför fasaden.
Därför ser centrala Göteborg just nu ut som en blandning mellan en skrotgård och en loppmarknad. Bord, brädor, lastpallar, varuvagnar och annan skit belamrar trottoarerna, bilarna belamrar gatorna och människorna tar sig fram där de kan och vågar.
Allvarligt talat: Hur svårt är det egentligen att luta sig ut genom närmsta fönster och banka på istapparna så de försvinner? Tydligen alldeles för svårt.
Läs också:
Polisen trakasserar fotografer
Det är inte bara i Storbritannien som polisen bedriver krig mot fotografer. Även svensk polis ägnar sig uppenbarligen åt sådan ljusskygg verksamhet.
Läs hela rapporten, inklusive video, hos Tuggarna.
Konsten att sprida ett rykte
Det är enkelt. Det är bara att uttala sig ungefär såhär:
– Person X, som jag inte tänker namnge, säger att Namngiven Person har sagt att månen är gjord av ost.
Sedan är cirkusen igång. Plötsligt är det i mångas ögon en sanning att Namgiven Person har sagt att månen är gjord av ost. Om det är verkligen har hänt är däremot högst osäkert. Namgiven Person kan förstås ha uttalat sig precis så, men det kan lika gärna röra sig om ett missförstånd.
Ett rykte kan med lätthet förlama en organisation under lång tid. Folk sitter och surar på varsin kant över det de tror är sant och vägrar lyssna på varandra, när allt egentligen beror på något som är ett missförstånd eller kanske lögn.
Ryktesspridning är därför ett kraftfullt vapen. Det kan användas av dina fiender för att förstöra för dig, men det kan lika gärna avfyras av misstag, av dig själv eller några av dina vänner.
Hur gör man då för att låta bli att sprida ett rykte? Det är ungefär lika enkelt.
Man ringer, eller kontaktar på annat sätt, helt enkelt Namngiven Person och säger: “Har du verkligen sagt till person X att månen är gjord av ost?”
Därefter kan man ägna sig åt att sprida information istället.
Att sprida rykten och skvallra är väldigt mänskligt och kan ge en trevlig maktberusning, genom känslan av att veta mer än andra. Det är dock alltid ett destruktivt beteende, som leder till obehag och irritation för någon.
Ju mindre tid vi ägnar oss åt rykten desto mer tid kan vi ägna oss åt att ta oss framåt, mot riksdagen. Det är dit vi ska.
Om månen faktiskt skulle vara gjord av ost så kommer inte himlen att ramla ned i huvudet på oss bara för att vi tar oss tid att kolla om det faktiskt stämmer.
Jag heter Fredrik Moberg och är riksdagskandidat för Piratpartiet. Du hittar mig på plats 18 på Piratpartiets lista Väst.
