Bara Piratpartiet kan rädda upphovsrätten
Om man trycker tillräckligt hårt på något så går det sönder. Det gäller fysiska ting som vindruvor, parkeringsautomater och hårddiskar, men det gäller i minst lika hög grad sådant som bokförlag, äktenskap och regeringskoalitioner.
Eller lagar, som till exempel upphovsrätten.
Om pressen på upphovsrätten tillåts fortsätta öka kommer den till slut att spricka i tusen bitar och gå helt förlorad. Och pressen hårdnar hela tiden.
Vi har på ena sidan upphovsrättsindustrin, som ser sina gamla intäktskällor sina i takt med att vi människor kan själva i allt högre utsträckning. Vi kan själva distribuera verken nästan gratis och vi kan själva framställa våra egna verk, också nästan gratis.
Upphovsrättsindustrin ser förstås inte med blida ögon på utvecklingen och har därför, med benägen hjälp från våra politiker, sett till att öka pressen. Hårdare straff, fler sanktioner och utvidgad övervakning är upphovsrättsindustrins recept för att tvinga tillbaka människorna i konsumtionsfållan, tvinga bort kan själv-mentaliteten och tvinga fram ett internet förvillande likt dagens kabeltevenät, där bara vissa utvalda får synas och höras och där allt har en prislapp.
På andra sidan står vi. Människorna. Eller egentligen inte alls vi utan de. Jag är alldeles för gammal, men det finns ungdomar idag som varit uppkopplade under hela sin medvetna uppväxt. För dem har internet alltid existerat och en värld utan nätet är lika otänkbar för dem som en värld utan sängar och kylskåp är för dig.
Eller hjul. Försök föreställa dig en värld utan hjul, så förstår du hur världen utan internet är för dagens ungdom. Nätet är naturligt. Punkt.
Så, vad händer då, när upphovsrättsindustrin ökar pressen? Ja, vad skulle hända om riksdagen förbjöd användandet av hjul imorgon? Eller kylskåp? Eller sängar? Skulle du börja gå till jobbet, förvara maten nedgrävd i marken och sova på golvet? Inte?
Nej, naturligtvis inte. Det vore ju helt galet att förbjuda de där sakerna. De är ju naturliga. Alla använder dem. Det måste vara något fel i huvudet på politikerna som tror att vi tänker sluta använda hjul, kylskåp och sängar, och lite lagtrots har ingen dött av, så naturligtvis skulle du fortsätta ungefär som vanligt.
Så, vad kan då tänkas hända när upphovsrättsindustrin och politikerna försöker hindra ungdomar från att byta filer med varandra? Ja, vad tror du händer? Det är ju helt galet att de försöker förbjuda oss att byta musikfiler. Det är ju naturligt. Alla gör det. Det måste vara något fel i huvudet på politikerna och upphovsrättsindustrin som tror att vi tänker sluta byta musikfiler med varandra och lite lagtrots har ingen dött av (Vi är trots allt ungdomar.) så naturligtvis fortsätter filbytandet precis som vanligt.
Lite andra saker händer förstås också. Upphovsrätten som används för att slå ungdomarna i huvudet får förstås ett, ska vi säga något skamfilat rykte. Vissa påstår visserligen att den på något sätt ska hjälpa artister att kunna försörja sig, men det enda den verkligen används till är att slå folk i huvudet och försöka hindra dem från att använda nätet till att göra något så naturligt som att byta musikfiler.
Om det här får pågå tillräckligt länge kommer upphovsrätten att rämna helt. Gubbarna och kärringarna inom upphovsrättsindustrin och i riksdagen kommer att trilla av pinn och de där ungdomarna kommer att ha blivit äldre och sitta i riksdagen och ingen kommer längre att kunna förklara vad upphovsrätten har för funktion, förutom att hindra folk från att göra något så naturligt som att byta musikfiler med varandra, så bort med den bara!
Det här kan gå väldigt fort. Om pressen på upphovsrätten fortsätter öka kommer det till slut att gå väldigt fort och efteråt kommer det inte att finnas ett skit kvar.
Om inte någon kliver fram och gör något förnuftigt.
Denne någon verkar inte finnas i riksdagen, inte i regeringen och verkligen inte inom upphovsrättsindustrin. Det finns, mig veterligt, bara en kraft i Sverige som kan göra något förnuftigt i upphovsrättsfrågan och det är Piratpartiet.
Piratpartiet är unikt genom att det är den enda intressegruppen som har ett fullständigt och genomtänkt program för reform av upphovsrätten inför framtiden, som faktiskt har möjlighet att åstadkomma en förändring.
Att Piratpartiet kommer in i riksdagen till hösten vore en enorm gåva till alla som sysslar med någon form av konstnärlig produktion. Jag vågar påstå att det är det enda som kan hindra upphovsrätten från att spricka fullständigt.
Det hindrar förstås inte upphovsrättsindustrin från att fortsätta göra motstånd. De är skiträdda för Piratpartiet, eftersom vi står för förändring, men de borde vara ännu skiträddare för alternativet.
Om man trycker tillräckligt hårt på något så går det sönder.
19 september kan vi göra något förnuftigt istället. Rösta lila!
Ring Agneta Lindblom Hulthén idag
Journalistförbundets ordförande, Agneta Lindblom Hulthén, står inte bara bakom gårdagens debattartikel på svd.se, där lobbyorganisationen Kulturskaparna kräver att operatörerna avlyssnar och cencurerar nätet, hon är dessutom talesperson för denna organisation.
Ring Agneta Lindblom Hulthén redan idag och fråga varför journalistförbundet lobbar för massavlyssning och censur. Telefonnumret hittar du hos kulturskaparna.com.
Läs också:
Journalistförbundet förespråkar filtrering av nätet
Ibland är jag extra glad över att inte vara medlem i Svenska journalistförbundet. Igår till exempel gjorde deras ordförande, Agneta Lindblom Hulthén, gemensam sak med STIM, Copyswede och en del andra organisationer ur upphovsrättsmaffian i en debattartikel på svd.se, där de bland annat kräver att internetoperatörerna ska ta ansvar för att filtrera nätet från illegal fildelning.
Svenska journalistförbundet kräver alltså att internetoperatörerna ska tjuvlyssna på och censurera din och min privata kommunikation som en ekonomisk stödåtgärd för vissa företag inom förlagsbranschen.
Är det där vi har hamnat nu alltså? Journaisternas fackförening i Sverige förespråkar massavlyssning och censur, i samarbete med en maffia av företag som ägnat de senaste tio åren ägnat sig åt att försöka få våra politiker att inskränka våra fri- och rättigheter.
Hade jag betalt över tretusen spänn i medlemsavgift till den föreningen hade jag nog omgående begärt att få in fru ordförandes huvud på ett fat för dissektion.
Nu har det brunnit för Agneta Lindblom Hulthén. Fullständigt.
De verkliga kulturskaparna
Missa inte att besöka de verkliga kulturskaparna, dvs vi andra, som inte tillhör den tvångsrekryterade skaran. Vi är nio miljoner bara i Sverige och du hittar oss på www.kulturskaparna.org.
Kulturskaparna ett högljutt särintresse
Idag presenterar sig nätverket Kulturskaparna i en debattartikel på svd.se. De är enligt egen utsago “ett unikt nätverk av fler än 50000 författare, bildkonstnärer, musikskapare, skådespelare, artister, regissörer, musiker och journalister” och påstår sig ge “röst i debatten åt de människor som skapar en stor del av det material som sprids via internet.”
Det låter ju sannerligen kraftfullt. En fråga bara: Vad menar Kulturskaparna med “en stor del av det material som sprids via internet”? Hur stor del av innehållet på internet tror de egentligen att 50000 personer kan bidra med? En hundradels promille? En miljondel? En miljarddel?
Kära Kulturskapare!
Ni ska ha jävligt klart för er att ni står icke för någon stor del av innehållet på nätet. Ni står inte ens för en liten del. Ni står för en bråkdel som är så liten att om den försvann i sin helhet imorgon skulle knappt någon enda människa märka av det.
Kulturen är, vad ni än tror, inte en produkt som produceras, paketeras och försäljs av professionella kulturskapare utan någonting som vi alla har en del i och som vi alla har rätt att ta del av och dela med oss av.
Kulturen är icke beroende av er. Den kan aldrig förminskas eller hotas av fri spridning. Tvärtom är det just den fria spridningen som får kulturen att berikas och blomstra.
Jag skulle uppskatta om ni slutade låtsas som om ni ägnar er åt en själuppoffrande välgärning och unik kulturgärning och istället erkände för er själva och andra att ni ägnar er åt helt vanlig, konkurrensutsatt näringsverksamhet.
Jag skulle uppskatta om ni slutade låtsas som om ni bryr er om kulturen, när det enda ni egentligen bryr er om är tjockleken på era plånböcker.
EU vill stävja näthandeln
Postorderhandel över internet är ett växande problem. Åtminstone om man får tro EU-komissionen. Tydligen konkurrerar dessa postorderföretag ut företag som öppnat butiker i köttvärlden, dit du måste åka bil för att handla, och detta kan aldrig vara bra. Därför vill EU-kommissionen att alla som sysslar med handel på internet ska kunna tvingas att även öppna butiker i köttvärlden.
Jag tror de flesta tycker att näthandel är någonting bra. Det är bra för dig själv. Du behöver inte åka runt mellan en massa butiker för att leta efter varor och jämföra priser och utbud. Det gör du snabbt och enkelt på nätet. Det finns till och med företag som gör jämförelserna och kollar lagerstatus åt dig.
Det är bra för miljön. Du behöver nämligen inte åka runt mellan en massa butiker för att leta efter varor och jämföra priser och utbud.
Det är bra för ekonomin. Det är mycket effektivare att handla på nätet, med undantag från varor som du kanske vill känna på eller prova. Du får tid över till annat. Det är också mycket effektivare för handlarna, som slipper tillhandahålla ineffektiv butiksyta och kan fokusera på effektiv lagerhantering. Dessutom är det effektivare att frakta varorna direkt från ett lager ut till kunderna än att frakta varorna till en massa butiker som kunderna ska åka till.
Ökad effektivitet är bra eller? Mindre transporter är bra eller? Enklare för konsumenterna är bra eller?
Ja, svarar vi på det.
Så vad är problemet då? Ja, de företag som envisas med att, mot bättre vetande, driva ineffektiva fysiska butiker, är förstås förlorare. De blir av med sina kunder och därmed sina inkomster och riskerar att gå i konkurs.
Detta kallas marknadsekonomi. Det finns en marknad bestående av dig och mig och alla andra och våra val avgör vem som ska tjäna pengar och vem som ska gå i konkurs. Det är inte problemfritt, men det är beprövat och det fungerar. Det är också en av EU:s grundstenar. Hela EU är från början baserat på handel och marknadsekonomi.
Världen rör sig obevekligt framåt och marknadsekonomin tuggar sakta men säkert i sig resterna av gårdagens lösningar som slutat fungerar. Detta vill EU-kommissionen tydligen sätta stopp för. Hit men inte längre ska utvecklingen gå.
Det här är så urspårat att jag knappt kan fatta det. Hur kan man leva så bokstavligt talat i en bubbla som gammelpolitikerna verkar göra? Hur kan man vara sån motståndare till framåtskridande och utveckling? Hur kan man vara så instängd att man inte ser och förstår att vinden blåser alldeles oavsett politiska beslut och byggandet av aldrig så stora vindskydd?
Jag var positiv till Sveriges EU-medlemskap en gång i tiden. Jag var ung och naiv och såg EU som en väg till bättre marknadsekonomi och större friheter.
Det har blivit någonting helt annat. En urspårad maktapparat som hämtar all sin intellektuella näring från lobbyister. En urspårad maktapparat som håller på och maler ned friheten och marknadsekonomin till ingenting alls.
19 september är det val till riksdagen. Då kan du rösta för att Sverige ska låta bli att införa en EU-dumhet som heter datalagringsdirektivet.
Rösta lila!
Storföretag klämmer åt konsumenter
En 25-åring avslöjas i tullen med sex par Nike-skor i bagaget. Tullen kontaktar Nike, som bestämmer sig för att skorna inte är äkta Nike-skor och stämmer 25-åringen för varumärkesintrång.
Vad är det som inte stämmer här?
Ja, till att börja med, vari ligger det rimliga i att konsumenterna ska vara ansvariga för varumärkesskydd? Är det verkligen så, menar politikerna, att jag som privatperson har någon som helst möjlighet att bedöma om en märkesvara är äkta eller inte?
Dessutom undrar jag hur det kan vara så att den part som ensidigt får bestämma om något är en piratkopia eller ej sedan har rätt att kräva skadestånd. Hur kan det, av någon betraktas som ett rättssäkert tillvägagångssätt? Tänk om Nike inte har koll och gör fel bedömning. Tänk om Nike helt enkelt ljuger.
Det vore ju ett lysande sätt för Nike att dra in pengar. Tillverka egna ”piratkopierade” skor i egna fabriker, sälj dem till lågpris och stäm sedan skiten ur alla som åker fast i tullen. Det blir pengar i bägge ändarna och när lagstiftningen ser ut som den gör är det ett helt riskfritt beteende.
Hela det här lagstiftningen stinker. Den stinker därför att den på samma sätt som IPRED gör privatpersoner rättslösa mot kapitalstarka storföretag. Den stinker därför att den upphäver den rättssäkerhet som man har rätt att förvänta sig i en rättsstat.
Sex par skor är inte direkt någon kommersiell omfattning. Jag skulle lätt kunna ta med mig sex par skor hem från semestern, att ha för eget bruk och utan vidare skulle vem som helst kunna ta med sex par skor att ge bort till släkt och vänner.
Att vi har det såhär beror antingen på att våra politiker helt enkelt är dåligt pålästa om sina beslut eller på att de helt enkelt är veka och inte vågar hävda medborgerliga rättigheter när storföretagen gråter ut över hur mycket pengar de ”förlorar” på den här typen av varumärkesintrång.
Tyvärr är det bara början. Vi vet att det pågår hemliga förhandlingar kring det som kallas ACTA. Det kallas ett handelsavtal men av det som kommit fram hittills vet vi att det är någonting helt annat.
ACTA är nästa steg i storföretagens strävan att kontrollera inte bara vad vi har i resväskan, utan vad vi har i våra datorer och MP3-spelare, och vad vi skickar till varandra på internet Gissa vem som kommer att ha bevisbördan när tullen ifrågasätter om musiken i din MP3-spelare är ”äkta” eller ”stulen”. Gissa om du kommer att få betala skadestånd och rättegångskostnader. Gissa om du kommer att få betala själv för att ha advokat.
Ständigt blir vi itutade hur detta är överdrifter och hur det aldrig skulle kunna gå så långt. Vi ska lita på de hemliga männen och kvinnorna som deltar i de hemliga förhandlingarna. De litar visserligen inte på oss. Det förstår man ju. Vi skulle ju kunna ställa till med ett jävla liv om vi på förhand fick veta vad som planeras.
Ta en titt på den här listan över människor som får läsa de hemliga dokumenten och fundera över om du tycker att företrädare för en massa storföretag är mer pålitliga när det gäller förhandlingar om dina och mina rättigheter än vi själva.
Det pågår en konstant nedmontering av dina och mina rättigheter till förmån för staten (teledatalagringen, FRA-lagen) och storföretagen (IPRED, ACTA). Denna nedmontering drivs i slutändan av dina och mina politiker. Trots att den ständigt tycks accelerera kan du och jag när som helst trycka på stoppknappen.
Det som krävs är att vi röstar in nya politiker i riksdagen. Det krävs att vi röstar in politiker som fattar vad som är på väg att hända och som står upp för våra rättigheter både på nätet och i köttvärlden. Det som behövs just nu är ett piratparti och din röst.
Piratpartiet finns redan. Det är bara din röst som saknas.
19 september är det val till riksdagen.
Carl Bildt borde lämna sin skyddade verkstad
Carl Bild går i försvarsställning efter Rick Falkvinges replik angående hyckleriet om nätfriheten. Sverige är en öppen demokrati och fungerande rättsstat, hävdar Carl Bildt, och vi borde alla applådera hans initiativ för ökad frihet på nätet.
Ur mitt perspektiv känns det som om Carl Bildt kanske skulle ta och kliva ur sin skyddade verkstad en stund och studera det samhälle som hans regering, med moderaterna i spetsen håller på att skapa här hemma i Sverige.
Sverige är en öppen demokrati. Ja, det är sant, om man med öppen demokrati menar ett samhälle där medborgarnas samtliga göromål är helt öppna för statens granskning. Det är ju den verkligheten vi har fått med FRA-lagen. Var någonstans befann sig Carl Bildt när FRA-debatten rasade som värst? Inte stod han på barrikaderna och kämpade för ett fritt internet i alla fall.
Sverige är en fungerande rättsstat. Ja, det är sant, om man med fungerande rättsstat menar ett samhälle där politikerna lämnat över rättsskipningen till privata aktörer, så att de kan driva civilrättsliga processer mot medborgarna utan att de har rätt till offentlig försvarare, utan de anses oskyldiga tills motsatsen bevisats och utan att det finns några som helst begränsningar i påföljd. Var någonstans befann sig Carl Bildt när IPRED-lagen skulle införas? Inte stod han på barrikaderna och kämpade för rättssäkerhet i alla fall.
Detta är bara toppen av isberget på vad den regering som Carl Bildt representerar har åstadkommit under sin mandatperiod, men det är fullt tillräckligt för att konstatera att Carl Bildt antingen lever i landet Fantasien eller att han helt enkelt bara ljuger för att rädda det som räddas kan.
Inget av de två politiska blocken i Sverige förmår lyfta näsan ur vattnet när det gäller försvaret av friheten och rättssäkerheten på nätet. De initiativ som funnits har undantagslöst sablats ned till förmån för andra politiska hänsyn.
Det är därför Piratpartiet behövs. Vi behövs därför att vi är det enda partiet som sätter integritets- och rättighetsfrågorna högst på dagordningen, utan kompromisser. Vi behövs därför att vi är det enda politiska partiet som förmår fokusera på det som betyder mest för framtiden.
19 september har du chansen att ge Sverige ett riksdagsparti som kämpar för frihet och rättssäkerhet i handling och inte bara i ord. Det är enkelt.
Rösta på Piratpartiet!
Läs också:
Ska rätten till liv också vägas mot upphovsrätten?
Jan Rosén lär vara professor i juridik vid Stockholms universitet. Det borde borga för viss insikt i ämnet, men jag ställer mig väldigt frågande inför följande uttalande:
Det nödvändiga skyddet för privatliv måste vägas mot det lika nödvändiga skyddet av upphovsrätten.
Är det juridikprofessorns, Jan Roséns ståndpunkt alltså, att rätten till ett privatliv ska vägas mot och alltså vara jämbördig med upphovsrätten?
Menar alltså Jan Rosén, på riktigt, att Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som har grundlagsstatus i Sverige, kan övertrumfas eller likställas med en vanlig lag, som upphovsrättslagen?
Gäller detta andra grundlagar också? Kan en vanlig lag övertrumfa regeringsformen? Kanske kan vi upphäva den allmäna rösträtten och avskaffa kungahuset genom ett enkelt beslut i riksdagen?
Och vilka andra mänskliga rättigheter, menar Jan Rosén kan vägas lika mot upphovsrätten? Ska upphovsrätten vägas mot rätten till liv härnäst?
Jan Rosén pratar (framför allt väldigt mycket) om juristens plats i informationssamhället, men jag tvivlar på att det i framtiden kommer att finnas någon plats i samhället över huvud taget för sådana som Jan Rosén.
Är det bara jag som drabbats av känslan att grundlagen är tryckt på dasspapper och just nu håller på att spolas ned i toaletten?
En del borde börja knyppla istället.
Läs också:
Vad vill Piratpartiet med upphovsrätten?
Efter Thomas Tvivlarens inlägg om Timbalands och Universal Musics intrång i Jonas Ekstedts och Glenn Rune Gallefoss upphovsrätt är det många som vill leverera vittnesmål och tycka.
Centerpartisten Magnus Persson gör ett partipolitiskt utspel av saken, där han först sågar LUF:s förslag om registrering av verk och därefter hävdar att Piratpartiet är otydliga i upphovsrättsfrågan.
Magnus tar upp tre fall där skivbolag kränkt någons upphovsrätt. De har givit ut någon annans musik och varken betalat ersättning eller nämnt upphovsmannens namn. Detta, kräver Magnus, måste en framtida upphovsrätt ta i beaktande.
Jag förstår inte riktigt vad Magnus är ute efter. Det är ju precis det här – rätten till ersättning och rätten att bli erkänd som upphovsman – som upphovsrätten består av, bland annat. Det är vad dagens upphovsrätt består av och det är var morgondagens upphovsrätt kommer att bestå av. Skillnaden finns i detaljerna.
Magnus är orolig för att Piratpartiet vill tillåta fri sampling och att detta ska kunna vantolkas så att hela låtar ska kunna återanvändas av andra. Det är naturligtvis en riktigt iakttagelse. Om man vantolkar lagen tillräckligt mycket kan det bli så. Det är därför vi har domstolar, som gör bedömningar.
Vi har domstolar redan idag, som inom ramen för vår nuvarande upphovsrätt bedömer om ett upphovsrättsintrång har ägt rum, om ett verk är självständigt, om ett verk har verkshöjd, hur stort ett eventuellt intrång är, vad ersättningen ska bli och en massa andra saker.
Vi har domstolar eftersom det är omöjligt för oss att skriva lagar som fångar alla detaljer. När det gäller konst och kultur är det framför allt omöjligt att beskriva exakt hur olika två verk ska vara för att de ska anses oberoende. Där, i domstolarna, uppstår till slut en praxis. Så kommer det att bli även med fri sampling. Någonstans mellan ingenting alls och hela verk kommer gränsen att dras.
Magnus andra oro för Piratpartiets program rör attributionsrätten, även kallad den ideella upphovsrätten, dvs rätten att förknippas med sitt verk. Där kan jag lugna Magnus. Vi har inga planer på att ta bort eller försämra attributionsrätten. Vi ser den som självklar.
Piratpartiets program syftar till att stärka kulturen. Med nuvarande lagstiftning står stora delar av vårt samtida kulturarv bokstavligt talat och vittrar sönder i arkiven, i väntan på att skyddstiden ska gå ut, 70 år efter upphovsmännens död. Det är ingenting som gagnar varken upphovsmännen eller samhället.
Anledningen till att vi har en upphovsrätt är att den förmodas uppmuntra skapande och berika vår kultur, men istället låser nuvarande lagstiftning fast stora delar av vårt gemensamma kulturarv. Vi vill släppa kulturen fri, så att alla kan ta del av den.
Kulturen tillhör oss, inte Universal Music, Walt Disney eller Bonniers. Allt skapande bygger på tidigare skapande och det borde vara en självklar rätt för alla att få ta del av kulturarvet.
Nu skulle jag vilja veta vad Magnus Persson och centerpartiet vill göra med upphovsrätten.
Läs också:
