Ett skitviktigt kuvert från Västtrafik

Om man inte har någonting att säga kan det löna sig att skrika. Alltid är det någon som lyssnar. Fråga Västtrafik. De har skrikit i flera veckor nu om ett ”Jätteviktigt kuvert” som vi ska få hem i brevlådan. Det är tur att de har skrikit. Annars kanske jag inte hade tittat i brevlådan och om jag hade gjort det hade jag kanske bara slängt min post direkt i soporna. Det brukar jag ju göra. Idag kom så äntligen det jätteviktiga kuvertet från Västtrafik. Jätteviktigt kuvert från Västtrafik För den som eventuellt missat reklamkampanjen, där Västtrafik tapetserat Göteborg med affischer som berättar om det jätteviktiga kuvertet så har de skrivit på kuvertet att det är jätteviktigt, så att jag inte tar fel och tror att det är något oviktigt, som en faktura eller ett brev från min gamla mormor. Vad hittar vi då inuti det jätteviktiga kuvertet? Det jätteviktiga kuvertet från Västtrafik innehåller en reklambroschyr Jo, nu ska ni få höra: Det jätteviktiga kuvertet från Västtrafik innehåller en reklambroschyr, som talar om hur fantastisk kollektivtrafiken kommer att bli från och med nu, när vi äntligen ska få trängselskatt i Göteborg. All trafik ska fortfarande gå genom Brunnsparken men det kommer att bli jättemycket bättre nu när det blir ännu fler buss- och spårvagnslinjer som ska trängas. Dessutom kommer jag att kunna åka buss 25, precis som förut.

Det är verkligen tur att Västtrafik plöjt ned en rejäl hög med pengar i den här kampanjen. Annars hade jag aldrig klarat mig.

Bloggen läggs i fleecepåse

Bloggen har tröttnat på att bo i en server. Det är mörkt och trist och luktar flamskyddsmedel. Därför har bloggen flyttat. Till en vit fleecepåse har bloggen flyttat. Där ska den bo nu.

Det är inte så att påsen kallas ”the Beatles” och är fasttejpad på någons mage. Det här är inte en sådan påse. Det här är mer som ett skydd mot omvärlden. Eller om det är ett skydd för omvärlden. Ni vet, bloggen innehåller en massa bilder och en bild säger mer än tusen ord. Ja, det blir ju ett jävla liv, som ni förstår.

Påsen är dock vit och genomsläpplig för luft, så oavsett hur det blir med ljudet kommer det att vara ljust och luftigt i påsen.

I vilket fall som helst bor bloggen nu i påsen. Jag tror att den kommer att trivas där.

Serveringsförslag: Använd gaffel

Potatissallad: Serveringsförslag - syrransgranne.se

Här är ett serveringsförslag för potatissalladen vi åt till middag. Förslaget verkar vara att vi ska använda gaffel till serveringen.

Jag tycker det är bra att de påpekar att det är ett serveringsförslag, så folk inte får för sig att gaffeln ingår. Det är ju annars det vi förväntar oss.

När gav du din diskmaskin socker sist?

Det har kommit till min kännedom att man förväntas fylla på salt i diskmaskinen. Det var lite oväntat. Att man måste fylla på diskmedel visste jag. Det var väntat på något sätt och hörs ju lång väg på namnet att det hör ihop. Diskmaskin – Diskmedel

Men salt alltså. För mig är det något man har maten, inte något man diskar med.

Men jag vet ju inte alltså, men det finns alltså ett lock i diskmaskinen, märkt “salt” och då är det väl rimligen så att man på något sätt ska fylla på salt där.

För det kan väl inte vara så att diskmaskinen utvinner salt ur disken och att locket döljer ett saltkar, där jag kan skörda salt?

Underligt alltså och det får mig att undra vilka ytterligare kryddor diskmaskinen kan tänkas behöva.

Oregano? Timjan? Peppar?

Socker???

Sanningen om Jesus härkomst

Imorgon, 17 maj, är det Norges nationaldag. Då klär sig alla norrmän i festliga folkdräkter och går man ur huse för att vifta med norska flaggor och fira sin grundlag.

Det är i alla fall vad norrmännen vill att du ska tro.

Men vad är det mer som inträffar imorgon, 17 maj? Jo, imorgon är det Kristi himmelsfärdsdag, den dag då Jesus officiellt lämnade jorden och for upp till himmelriket.

Du får tro vad du vill, men ingen ska lura mig att ens norrmän går man ur huse för att fira en gammal dammig lag. Sanningen är mycket enkel.

Jesus kom från Norge. Norges nationaldag går egentligen ut på att fira att Jesus kom till himlen.

Näsan hamnade på ryggen

TT rapporterar idag, via GT/Expressen om en obehörig elektriker som lyckats koppla om elnätet hos en 70-årig kvinna i Tranemo, så att hennes symaskin gick baklänges.

Fantastisk som nyheten kan tyckas är den dock ingenting mot vad syrrans granne idag kan rapportera.

En 36-årig man i Södertälje gick till frisören för att klippa sig. Det var i alla fall vad han trodde, men redan på vägen hem började han ana att allt inte stod rätt till.

– Jag kände att det luktade väldigt illa överallt, som om någon höll på och fes mig i ansiktet, säger mannen, exklusivt till syrrans granne.

Fislukten visade sig vara mannens egen. Anledningen till att lukten kändes så påträngande var att mannens näsa av misstag råkat flyttas till ryggen under frisörbesöket.

Mannen anmälde frisören till Socialstyrelsen och vid deras granskning uppdagades att frisören saknade behörighet för jobbet. Frisören döms nu till böter och skyddstillsyn för bedrägeri.

Den 36-årige mannen har nu besökt en behörig frisör och fått näsan tillbakaflyttad till ansiktet.

Helt orelaterat till detta rapporteras att en journalist vid en större svensk nyhetsbyrå och en reporter på GT/Expressen under dagen råkat ut för att någon lurat brallorna av dem. Mer om detta senare här på syrrans granne.

Nu kommer vulva-debatten till riksdagen

Fitta, snippa, framstjärt. Kärt barn har många namn och få saker omnämns i så varierande ordalag som det kvinnliga könet. Trots ändlösa debatter finns ingen enighet om vilket ord som egentligen ska gälla. Därför tas frågan nu upp för beslut i riksdagen.

– Det har varit ett ständigt återkommande problem genom åren att det kvinnliga könet inte har något enhetligt namn som kan användas i officiella sammanhang. Språk-flummeriet måste få ett slut, dundrar utbildningsminister Jan Björklund (fp).

Under vintern har den så kallade hen-debatten rasat på dagstidningarnas debattsidor. Tidvis har det varit stormigt men det är ändå bara en mild bris jämfört med den tickande bomb som vulva-debatten är.

Förslaget till lagstiftning kommer från regeringshåll, men även bland allianspartierna är oenigheten total. Inför tisdagens debatt har syrrans granne talat med företrädare för riksdagspartierna för att pejla läget.

Jan Björklund, folkpartiet:

– Snippa! Vissa säger att det är ett barnord, men vi säger att det funkar bra i alla sammanhang. Det går inte att ta fel på vad det är frågan om och samtidigt är det inget vulgärt eller laddat ord.

Fredrik Reinfeldt, moderaterna:

– Vi tror framför allt att alla tjänar på att debatten lägger sig. Och apropå ligga så tycker jag att ingenting är mer naturligt än att penis får sällskap av vulvan i sänghalmen.

Annie Lööf, centern:

– Den är viktig! Det märks ju på hur den liksom befinner sig i centrum, precis som centern. Mellan benen ska vi naturligtvis kalla den.

Göran Hägglund, kristdemokraterna:

– Det där är ingenting jag vill prata om. Den används vid fortplantning och barnafödande. Behövs det ens ett ord?

Stefan Löfvén, socialdemokraterna:

– Vi har tillsatt en arbetsgrupp som ska ta fram några nya namnförslag till stämman, men i gammal god socialdemokratisk stil gissar jag att någon kuppar igenom sitt favoritförslag. Jag hör att kussimurra ligger bra till.

Jimmie Åkesson, sverigedemokraterna:

– Slida är ett gammalt fint, fornnordiskt ord. Jag ser ingen anledning att tillåta en massa konstiga nymodigheter.

Åsa Romson, miljöpartiet:
– Jag tycker att kisstofs är ett lite kul ord. Känns modernt och inte så laddat. Det låter lite som en fågel.

Jonas Stjöstedt, vänsterpartiet:

– Vi måste återerövra fittan! Många tycker att det är ett vulgärt ord och en del använder det som skällsord, men fittan är kraftfull, precis som kvinnan. Fitta symboliserar kraft, energi och kvinnlighet och ska inte vara något skällsord.

På tisdag debatteras alltså frågan i riskdagen inför ett beslut senare i veckan. Oavsett hur välsmort alliansens samarbete kan vara är detta knappast en fråga som snabbt och lätt kommer att glida igenom. Det lär krävas mycket förspelande i kulisserna för att åstadkomma korsbefruktning mellan alla inblandade.

Elnätet stängs för fasvändning

Sveriges elnät stängs natten till söndag under fyra timmar. Orsaken är att faserna måste vändas.

– På grund av fasförskjutningen på 120 grader per fas, vrids hela elnätet upp med tiden. Därför måste vi ibland vända faserna för att inte hela kraftledningsnätet ska sno ihop sig till en liten boll, säger Sven Jönsson, chefsingenjör vid Svenska kraftnät.

Fasvändningen går till så att två av elnätets faser kopplas loss från elkraftverken och korsas. Senast elnätet fasvändes var för 20 år sedan. Då växlades faserna 1 och 2. Nu är det dags för 2 och 3 att byta plats. Fasvändningen måste göras samtidigt på alla kraftverk i hela Sverige och med elen avstängd, för att inte elnätet ska komma i självsvängning.

– Ja, det stämmer. Vi bryter strömmen på given signal och sedan jobbar vi tills allt är klart, förhoppningsvis inte mer än fyra timmar.

Fasvändningen inleds klockan 02:00 på söndag morgon och beräknas vara klar i god tid innan det är dags för medelsvensson att ta dagens första återställare.

Bara ett kort uppehåll

Ibland behöver man en liten paus. Fem minuters kafferast från arbetet, en timme för lunch, åtta timmars vila på natten. Eller ett och ett halvt års rast från bloggen. Det är ju olika det där.

Det kanske inte är exakt ett och ett halvt år sedan det bloggades ordentlig här. Det kan vara mer. Det kan vara mindre. Jag minns inte längre när jag skrev ett ordentligt inlägg sist. Faktum är att jag kanske inte minns hur man gör.

Det är möjligt att internet har förändrats sedan sist utan att någon berättat det för mig. Bloggar kanske är helt ute nu.

Antagligen är det så.

Egentligen borde jag fråga några ungdomar vad som gäller numer. Tyvärr känner jag inga ungdomar, så det blir svårt. Men det är nog lika bra. Oavsett vad ungdomarna håller på med så är jag rätt säker på att de inte ägnar sina dagar åt att läsa vad gamla farbröder skriver i sina bloggar.

Och det är ju en befrielse, att veta att det ändå inte är någon som läser.

Jag kan med andra ord göra vad som helst. Jag skulle till exempel, utan vidare, kunna visa stjärten här, utan att någon bryr sig.

Sådärja! Nu börjar allt återgå till det normala.

Krossade illusioner

Du vet hur det är när du läst mycket av vad en person skrivit eller kanske hört denne på radio eller så. Du får en bild i huvudet av hur den där personen är. Sedan ser du samma person på teve eller kanske i köttvärlden och plötsligt är det ingenting som stämmer längre.

Vi har sett Fredrik Backman tv4 play nu.

Jag vet inte om det finns någon räddning faktiskt. Allt är fel!

– Han pratar ju inte ens riktig skånska, säger min fru.

Hon borde veta. Hon är från Skåne.

Det är en svart fredag.

Boken – Ett döende koncept

Det är något speciellt att hålla en pappersbok i handen. Människor kommer alltid att vilja ha böcker. Boken kommer aldrig att dö.

Verkligen?

Jag är född på 1970-talet och har läst min beskärda del pappersböcker. Jag gillar böcker. Böcker på papper är i många situationer mer praktiska än e-böcker.

Fast jag börjar svaja nu. Jag börjar tvivla.

Inte så att jag börjar överge pappersböcker till förmån för e-böcker. Nej, jag börjar allvarligt tvivla på boken som koncept. Det är själva formatet som är döende.

För vad är en bok?

En bok är en sammanställning av en utvald och begränsad mängd information. Det är nödvändigt att innehållet är begränsat när det ska tryckas på papper och bindas in för att kunna bäras omkring.

Men den där pappersbunten behövs inte längre. Det har till och med förlagen förstått. Bort med papper alltså, men behåll boken som koncept och sälj den som elektronisk produkt.

Men det är något som inte stämmer här? Är det bara jag som undrar lite vad grejen är med en elektronisk bok när vi har hela webben? Är det bara jag som tycker att det där med att köpa något begränsat och utvalt kanske inte är så intressant?

Jag har köpt ganska många faktaböcker i mitt liv för att jag vill orientera mig i ett ämne. Det är så lätt att bara köpa den där sammanställningen av information som jag sedan bara behöver läsa för att bli så mycket kunnigare.

Jag brukar läsa halva, på sin höjd. Ofta kollar jag igenom de där böckerna ganska snabbt och letar sedan vidare efter information på webben.

Det är ett stort slöseri egentligen. All information finns ju ändå på webben. Det går faktiskt lika bra att skippa det där med urval och sammanställning – det blir oftast en massa ointressant information – och söka direkt efter de källor som är intressanta.

Så vad ska jag med en bok till, i något format över huvud taget?

Jag vet vad du tänker nu.

– Romaner, tänker du. Romaner är begränsade i tid och rum och kommer alltid att finnas.

Tror du ja. Det kan förstås hända att du har rätt, men jag tror mer på att det är boken som dikterat romanens format än tvärtom. Naturligtvis måste en historia byggas upp med början och slut när mediet som ska bära den har en början och ett slut.

Men så är det ju inte längre. Det finns ingenting som tvingar en författare att slutföra sin berättelse innan den kan publiceras. Tvärtom finns alla skäl i världen att börja publicera så tidigt som möjligt, så fort första kapitlet är skrivet, för att locka till sig publiken.

Plötsligt ter sig boken, inte bara på papper, utan som koncept, som tämligen uråldrig och dödsdömd.

Stackars förlag! Inte bara förändras deras affärsklimat på grund av elektronisk distribution. Den produkt – boken – kring vilken hela deras verksamhet kretsar är dödsdömd.

Ur de brinnande resterna reser sig redaktörerna. Det är de, i kraft av textförädlare, och författarna – de som har förstånd att publicera direkt och sälja prenumerationer – som blir de stora vinnarna när boken försvinner.

Förlagschefer kommer däremot att bli synnerligen onödiga i framtiden.

Släpp papperet och kom in i matchen!

Artikelkommentarer har varit på tapeten igen. Gammelmedierna har ju kommit in i IT-åldern och inte bara publicerar på nätet utan släpper in läsarna att kommentera.

Det är i alla fall vad de själva vill tro. I själva verket sitter de kvar i samma gamla pappersvärld som alltid.

Ta till exempel debattartikeln om bröd, som publicerades 16 augusti. Ingemar Gröön, som arbetar åt Brödinstitutet, skriver en artikel där han slår fast att bröd minsann inte orsakar fetma.

Detta skriver Ingemar Gröön i SvD:s debattavdelning, Brännpunkt och det är alltså hans, eller snarare Brödinstitutets åsikt i frågan. Utmärkt! Då kan debatten ta sin början.

Ja, det kunde ju varit så. Om SvD hade varit det minsta intresserade av att faktiskt husera en debatt i frågan om bröds för- och nackdelar för hälsan hade de ju till exempel kunnat kräva av debattören, i det här fallet Ingemar Gröön, att han höll sig tillgänglig och synlig, och svarade på de läsarkommentarer tidningen öppnat för.

Men nej. Naturligtvis inte. SvD är en papperstidning även på nätet och att faktiskt göra något av möjligheten till interaktivitet ligger alltför långt bort. Det är därför SvD och de andra pappersdrakarna kallas gammelmedier. De är gammelmedier, oförmögna att tänka bortom sitt pappersformat.

Då är det inte så konstigt att kommentarsfälten ser ut som de gör efter ett tag. Läsarna – de som är intresserade av ämnet och gärna diskuterar – har ingen att prata med förutom varandra och ganska snabbt går diskussionen på tomgång och då ska man inte bli så förvånad över att den ballar ur lite.

Men det är ju inte läsarnas, utan gammelmediernas eget fel.

Släpp sargen nu, för helvete!