Efter att ha varit dödssjuk i förkylning i en hel vecka har jag nu återvänt till de levande. Men det är knappt. Efter elva dagars träningsuppehåll är man inte så jävla stark. Nu kan man ju tro att det skulle vara en bra idé att mjukstarta efter ett sånt fruktansvärt uppehåll, men epitetet fysmongo vore ju inte ens i närheten av rimligt med dylik måttlighet.
Så, istället kör man boxpass två dagar på raken. Det var längesen jag kände mig såhär klen och svag. Men jag har i alla fall träningsvärk. Sedan igår. Imorgon kommer den riktiga träningsvärken från igår. Sen, på torsdag kommer den riktiga träningsvärken från idag. Om jag ligger i ordentligt nu kan jag ha träningsvärk resten av veckan. Det vore ju inte så dumt.
Över två timmar sedan jag tränade sist. Vad är det här för förfall?
Fyra rader på raken som börjar med träningsvärk. Helt oavsiktligt. Fräckt!
sg kan konsten att glädjas åt vardagsdramatik.
Det gäller att njuta av vardagens alla glädjeämnen, stora som små.