Ankhögar i Slottsskogen

Små högar med sovande ankor

Här ligger ankungarna, eller kanske anktonåringarna – Jag kan tänka mig att det rör sig om tonåringar eftersom de ligger och sover mitt på dagen – och sover i högar.

Det är rätt svårt att se var en anka slutar och var nästa börjar där de ligger i högarna. Det är som om varje hög bildar ett ank-kontinuum, eller kanske ett ank-Bose-Einstein-kondensat där alla svänger likformigt, som en massa.

Ankchefen, som håller koll på läget och jagar bort alla som blir för närgågna.

Ankchefen struttar omkring i närheten och försöker jaga bort alla som blir lite för närgångna, med ett ilsket kvackande, som vi dock blir föga imponerade av.

Spår från gårdagens aktiviteter: Högar av tomflaskor

Vi behövde inte leta så länge för att förstå skälet till ankornas slöhet. Det verkar ha festats ordenligt igår.

Julafton live, del 8: Sillmiddag

Vi äter sill och annan fisk. Och Jansson, men det är ju också fisk, fast dold. Bäst var dock tryffelbrie, som inte är någon fisk alls, utan ost.

Till sillen serveras Linie Aquavit (som gått över ekvatorn två gånger lagrad på sherryfat ombord på M/V Taronga) och bärs.

Till osten serveras ett år för gamla kex (ej mögliga.)

Dagens ord: apportöl

Apportöl är hel vanlig öl, tillverkad i Sverige för att köpas av svenskar. Så långt skiljer den sig inte från vanlig svensk öl. Det finns dock en viktig skillnad. Medan vanlig öl transporteras från bryggeriet till systembolaget för att därefter köpas och hamna i din kyl tar apportölen vägen via utlandet.

Ska du ha tag i apportöl får du alltså ta dig till Danmark, Tyskland eller kanske Finland. Att åka till Norge för att köpa apportöl är däremot ingen större idé, på grund av priserna.

På liknande sätt som apportöl existerar även apportvin, apportcigaretter och apport-Absolut Vodka.

Välkommen till Sovjetunionen!

Det är lördag. Jag går på stan. Det gör alla andra också. Det är lönehelg. Och Halloween. Det är fullt med folk och full rulle i alla butiker.

Jag får stå i kö. Varje gång jag ska handla något får jag stå i kö. Det är inte så konstigt. Alla är ju ute. Det finns ingen kapacitet för att helt eliminera köerna, så jag står där.

Men inte så länge. Jag kanske får stå i kö tre minuter, högst. Sen är jag klar. Detta gäller alla butiker.

Alla butiker utom en. För jag vill köpa öl också. Jag har ett helt skåp fullt med sprit hemma och åtskilliga flaskor vin, men ikväll vill jag dricka öl. Så jag får gå till butiken. Den statliga monopolbutiken får jag gå till. Ni vet den där statliga monopolbutiken som stänger tre på lördag. Om man har tur. Har man otur stänger den två. Men den här stänger tre.

Och här upphör plötsligt naturlagarna att gälla, för här får jag stå i kö för att komma in i butiken. Inte i en minut eller två. Inte i tre heller. I tio minuter får jag stå i kö för att komma in.

Och vi står där som en skock får och väntar på att få köpa vår älskade sprit på vårt älskade systembolag. Vi står där för att… Ja, varför står vi där egentligen? Det är för att någon annan anser att det är bra för att vi står i den där kön. Vi vet inte vårt eget bästa (och vårt eget bästa är att stå i kö i tio minuter helt i onödan) och därför får vi inte bestämma själva.

Efter tio minuter får jag faktiskt komma in i butiken och köpa min hett eftertraktade öl. Och nu kommer det intressanta. Jag köper mer öl än jag tänkt göra av med. Jag gissar att det blir ungefär 40 procent mer. Inte för att jag egentligen tror att jag kommer att vilja ha så mycket öl ikväll, utan på grund av monopolet.

För om jag inte köper extra öl nu kanske jag står utan sen. Ikväll. Inatt. Eller imorgon. Vad fan vet jag, men i Sverige gör man ju säkrast i att alltid ha ett rejält lager öl hemma. Och vin. Och sprit. För man vet ju aldrig när man vill ha en öl eller en grogg, men jag kan tala om att det ytterst sällan sker under de tider då Systembolaget är öppet. Då är det nog mest alkoholister som tar sig en grogg.

Vi har alltså ett statligt monopol här i Sverige vars syfte är att jag ska dricka mindre och konsekvensen är att jag köper mer öl än jag tänkt dricka. Jag kommer antagligen att dricka mer också. Jag kommer i alla fall att ta med mer till festen. Ifall. Man vet aldrig. Det enda man vet är att Systembolaget kommer att vara stängt när det händer, om det händer.

Sen, bara för att roa mig lite till, anlitar jag ett annat monopol, nämligen det kommunala bussmonopolet. Det går otroligt nog en buss från stan hem till mig. Jag kan åka buss hem på 20 minuter och jag behöver inte ens byta.

Om man nu ska kalla det en buss. Det liknar mer en boskapstransport. Det är trångt på den där bussen. Trångt och obekvämt är det och har varit så länge jag kan minnas. I en normal marknadssituation hade det inneburit att fler och rymligare bussar köpts in och satts i trafik, så att det blev mindre trångt istället.

Men det här är ingen normal verkamhet. Det är en skattesubventionerad monopolbuss. Då gäller inte regeln att många resenärer gör att du kan skaffa fler bussar. Istället gäller tvärtomregeln att ett större antal resenärer ökar förlusten för verksamheten. För vi betalar ju bara en del av vad det kostar att köra den där bussen.

Om 100 personer betalar 10 kronor var för att åka med en buss som är till hälften skattefinansierad får bussbolaget in 1000 kronor för biljetterna och 1000 kronor måste skjutas till från skattepengar. Om plötsligt 100 personer till får för sig att ta bussen ökar intäkterna visserligen till 2000 kronor, men det innebär också att dubbelt så mycket, 2000 kronor, måste skjutas till från skatten.

Det är ju inte ett framgångsrikt sätt att bedriva verksamhet. Det är tvärtom ett ganska dumt upplägg, i synnerhet om man vill att fler ska ta bussen. Det vore katastrofalt om fler tog bussen. Det bästa vore om ingen tog bussen. Det skulle vi spara massor av skattepengar på.

Nu ska jag strax åka med den skattefinansierade bussen igen. Den kommer att vara väldigt tom. Att köra tomma bussar är ingen bra idé, men det gör vi ändå. Det hade varit mer rationellt att låta folk åka taxi för 20 spänn.

Det hade vi kunnat göra. Om vi inte hade bott i Sovjetunionen.

För övrigt anser jag att FRA-lagen måste rivas upp. Gör om! Gör rätt!

Dagens ord: Byxgrogg

Du är på fest. Du dricker sprit. Och drinkar. Och öl. Och vin. Du super dig full helt enkelt.

Efter hand som du super dig full blir du fumligare och allt mer av det du dricker hamnar inte i munnen utan på byxorna.

Till slut är byxorna alldeles genomblöta och kan vridas ur i glaset. Där har du din byxgrogg.

Drick och var glad!

Kaffe med med

”Kaffe med avec.” Eller ”kaffe och avec.” Vad är grejen med det egentligen? Eller vad är grejen med avec det, kanske jag skulle säga, bara för att vara konsekvent.

”Kaffe med med” skulle man ju lika gärna kunna skriva. Fast det ser ju konstigare ut förstås, även om det betyder samma sak. Om man nu inte med ”med” (det andra ”med” alltså, inte det första) menar en sån där som sitter på en kälke.

Det skulle ju se ut i och  för sig. En kopp kaffe med en rejäl med i. Som en 2 meter lång cappuccino-sked.

Fyllecykel omhändertagen av polis

En berusad cykel påträffades i eftermiddags, i östra Majorna i Göteborg. Ett förbipasserande par upptäckte cykeln som hade somnat i ett buskage vid Bangatan och ringde polisen, som snabbt var på plats.

– Först var vi oroliga för att cykeln hade drabbats av alkoholförgiftning, men nu verkar det som om den bara är jävligt full. Det blir till att sova ruset av sig på Skånegatan, säger poliskommissarie Nils Svensson till syrrans granne.

Cykeln verkar, av allt att döma, ha satt i sig 24 burkar öl för att därefter ha tappat balansen och somnat. Hur länge den legat där är det ingen som vet.

– Det verkar vara en eftersläntrare, kan man säga. Vi tror att cykeln kanske varit på väg hem från en midsommarfest och kanske fått i sig några öl för mycket som återställare.

Polisen vill inte uttala sig om hur mycket öl cykeln kan tänkas ha satt i sig, men säger att den måste ha varit “bra i gardinen”.