Felet med webbteve

I en skriven text kan jag snabbt läsa igenom inledningen (Vi journalister envisas med att kalla den ingress) och se om innehållet verkar vara intressant. Med en skriven text framför mig kan jag prata i telefon eller kolla nyheterna samtidigt som jag skumläser den för att hitta de intressanta bitarna. En skriven text kan jag läsa i flera omgångar. Jag kan hela tiden se var jag är och vad jag läste senast.

Med video däremot, eller webbteve som det heter den här veckan, är det en annan sak. Med  webbteve måste jag titta och lyssna i 20 minuter för att kanske, bara kanske, hitta något intressant. Det finns i allmänhet ingen ingress, ingen innehållsförteckning och inga käcka bookmarks eller länkar att snabbspola till, ifall jag bara är intresserad av en liten del av inslaget.

Naturligtvis går det att åtgärda flera av de där bristerna. Rent tekniskt finns lösningarna, men ingen producerar någonsin webbteve på det sättet.

Jag har länge tyckt att webbteve är ett undermåligt och ganska ointressant sätt att sprida information, men jag har tidigare haft svårt att sätta fingret på problemet.

Eller så är jag bara gammal. Så kan det vara.

Tills motsatsen är bevisad tänker jag fortsätta producera text och bilder. Det är också så jag tänker ta del av information. Tills någon gör något bättre.

Hur sponsrar man enligt tallriksmodellen?

“Programmet sponsras av Happy Meal, enligt tallriksmodellen.”

Men alltså, hur sponsrar man ett teveprogram enligt tallriksmodellen? Innebär det att filmen man tittar på innehåller hälften grönsaker, en fjärdedel kött och en fjärdedel potatis?

Va?

Julafton live, del 5: Lasse Kronérs mundiarré

Så är det då äntligen dags för det vi väntat på hela dagen. Same procedure as every year, precis som hos grevinnan och betjänten på nyårsafton. Först tvingas vi dock höra på Lasse Kronérs mundiarré i tre minuter. Herregud vad den mannen kan prata!

Sen, äntligen!

Nytt heroin stjäl värdefull bloggtid

Det har dykt upp ett nytt heroin här i hushållet. Jag tyckte egentligen att det räckte med Scrubs och Dr House, men nu har ännu en sjukhussåpa smugit sig på och tagit hela hushållet i ett järngrepp.

Jag tog redan från början avstånd från Grey’s anatomy och deklarerade högtidligt att jag minsann inte hade för avsikt att se en enda minut av eländet.

Sedan började det dyka upp dvd-boxar och plötsligt var det inte längre Family guy som skulle sträckvisas på kvällarna.

Sedan satt jag plötsligt där i soffan, visserligen med datorn i knät.

Sedan satt jag plötsligt där med inte datorn i knät längre.

Sedan satt jag plötsligt där med datorn inte i samma rum och dessutom avstängd.

Nu blir jag nästan förbannad om jag inte får min dagliga fix. Men det är lugnt. Jag kan sluta när jag vill.

Ni inser förstås att det nu är kört för mig och att min Grey’s anatomy-blockad gått fullständigt åt skogen. Den stora frågan nu är inte hur jag skall klara mig från att titta färdigt på serien utan istället om jag dessutom kommer att bli tvungen att även se de delar jag missat. Än så länge verkar det som om jag skall klara mig ifrån det, men vänta ni bara! De fixar det nog…

På något sätt fixar de alltid till såporna så att de blir omöjliga att undvika i längden och omöjliga att slippa ifrån innan sista avsnittet är avklarat.

Grannens syrra: ”Jag är besviken på mina porrkanaler”

Så här var det: jag hade upptäckt att jag har porrkanaler på tv:n och bestämde mig för att ge det en ärlig chans. Aningen pryd tjej som jag är har jag aldrig någonsin sett porr förut. (Inte heller har jag funderat särdeles mycket över saken.)

Nåväl. Jag lutade mig tillbaka i soffan för att insupa dessa erotiska filmer, inspelade för att skänka människor njutning. Trots att det var i rent studiesyfte kände jag mig en smula skamsen där jag satt.

Det är ju snuskigt och fult med porr, men jag var nyfiken och dessutom var det som sagt gratis. Alltså: jag porrzappade.

Porrzappandet – minut för minut:

00:24

Jag inleder med en TV1000-kanal som visar två C-skådisar föra en obegriplig dialog. Sedan går de till toaletten och har sex. Det är okej, men fullständigt ospännande. Porr för religiösa? Taffligt filmat dessutom och sinnessjuk ful produktion. Funderar en stund på om det är en parodi på erotik, men beslutar mig för att överge sådana hoppfulla resonemang.

00:26

Nästa kanal bjuder på mindre drama och mer dunka-dunka. Det är in och ut och fram och tillbaka. Närbilderna av diverse ingångar och lemmar gör att jag snart blir yr och zappar vidare.

00:28

Jag inser att jag har fler än tre porrkanaler. Vet inte exakt hur många, men just nu verkar fem av mina femtioelva kanaler visa erotisk film. Vidgar omedelbart uppdraget till att titta igenom alla. Upplever viss spänning.

00:29

Hittar en kanal med det så ofta omtalade KVINNOFÖRNEDRANDE sexet. Två killar donar med en tjej, på diverse sätt. Det ser obehagligt ut. Får kväljningskänslor och är tvungen att titta bort när en av killarna får utlösning i ansiktet på en tjej. Vet inte varför. Det ser bara för himla äckligt ut. Hon grisar runt rätt duktigt med munnen dessutom för att kladda till det hela ytterligare.

00:30

Zappar rastlöst fram och tillbaka för att finna eventuella höjdpunkter på endera kanaler.

00:31

Hittar en fin liten erotisk snutt om ett ungt par som har sex med varandra på sedvanligt sätt. (Playboy channel!) Det är faktiskt rätt spännande att skåda. Efter cirka 30 sekunder finner jag dock mig själv tänka på helt andra saker, typ: var i världen bor de? Varför har de inte målat om den där väggen? Är de tillsammans, eller är det här på låtsaskärlekssex? Och, framför allt, varför har hon skorna på sig?

00:33

Efter nio minuter är jag helt uttråkad och sönderzappad och upptäcker att jag zappat vidare till en amerikansk komediserie. Hela experimentet slutar med att jag stänger av tv:n. Ungefär lika frustrerad som innan.

Slutsatser av porrsurfandet:

  1. Det flesta samlagsställningar ser rejält obekväma ut.
  2. Både kvinnor och mäns underliv är direkt avtändande att studera i närbild.
  3. Man kan få vissa aha-upplevelser medan man tittar, som ”aha, ja, den ställningen kan man ju testa någon gång”.
  4. Man ska tydligen ha skorna på.
  5. Var detta allt? Skulle det inte vara förbjudet och galet och vansinnigt brutalt och eggande och värt 159 kronor i månaden? Att titta på C-skådisar i högklackat som bonkar på låtsas gör väl ingen sommar?

Jag är besviken på mina porrkanaler.

Grannens syrra: ”Jag har upptäckt porren”

Många är kunder hos Com hem.

Ungefär lika många avskyr Com hem.

Com hem håller inte vad de lovar och när man får problem med deras skitprodukter finns ingen att ringa. Den enda som svarar är någon som verkar vara den där dockan på tv, förinspelad och märklig. Inga rejäla svar får man, hur många gånger man än trycker stjärna.

Men nu var det inte det saken gällde.

Jag har installerat min digitalbox. Det tog sju månader. Ja, inte bokstavligt talat, men väl de facto. Jag blev kund för sju månader sedan, misslyckades med att få igång skiten, lät boxdjävulen stå i ett halvår, ignorerade den ibland och tittade snett på den ibland. Beklagade mig ofta. Men nu, efter en sista kraftansträngning fick jag igång eländet.

Let the sunshine in!

Voilá, massa kanaler om allt mellan himmel och jord och på allsköns olika språk. Jag zappade nöjt omkring, det hade hunnit bli sent och jag ville väl mest botanisera lite bland mina nya kanaler för att se vad det var jag väntat på i sju månader.

Porr, visar det sig.

Jag hade plötsligt ett enormt skrev framför mig, det fyllde hela rutan.

Min första tanke var: Jag trodde att man betalade extra för sånt. Andra tanken: JÄVLA COM HEM! Snuskäckel! Tredje tanken: De här kanalerna borde man kunna spärra.

Sedan hann jag inte tänka mer förrän skrevet på tv:n rörde sig åt oväntade håll och fångade min uppmärksamhet. Vad håller de på med på tv:n egentligen och tänker de hålla på länge i den där obekväma ställningen?

Jag bestämde mig för att ge det en chans. Alla killar tittar ju tydligen på porr och i vilket fall som helst var det gratis och rätt framför ögonen på mig. Det var nu eller aldrig.

Återkommer med rapport om vad jag såg och exakt hur uppghetsande det var på en skala från ett till tio.

We love Europe!

Fel låt vann! Och då menar vi inte i Belgrad utan i Stockholm. Vi skickade helt fel låt helt enkelt och då är det ju inte så konstigt att det gick som det gick.

Problemet med Hero… Ja, den låter ju ganska bra medan du lyssnar, men direkt efteråt kan du inte för ditt liv minnas hur den gick. Den sätter sig verkligen inte i huvudet.

Vad som däremot verkligen sätter sig i huvudet är Christer Sjögrens låt: I love Europe. Det kanske i och för sig hjälper att den spelades på repeat på någon fest för ett tag sedan men ändå, den sätter sig och är omöjlig att få ut.

Vi skall villigt erkänna. Vi skrattade gott åt I love Europe när vi hörde den första gången. Inte i vår vildaste fantasi kunde vi förstå hur någon kunde komma dragandes med det där.

Vi har tänkt om nu. Inte så att vi gillar låten. Den är fortfarande skitdålig. Men vi har tänkt om och insett att den är en vinnare. Precis en sån där dålig låt som man inte kan låta bli att hatälska och som tränger sig in överallt, mot alla odds. En sådan låt är det.

Problemet är ju att vi i Sverige tar melodifestivalen på allvar. Vi tror att tävlingen går ut på att kora vinnaren bland låtar som är bra på riktigt. Så är det förstås inte. Det är ju bara att se på vilka bidrag vissa andra länder skickar så förstår man direkt att det inte riktigt är det som gäller.

Så vi försöker. Oj vad vi försöker att göra poppiga låtar med korta kjolar och paljetter och skit. Inte för att vi är så bra på det; de flesta bidragen blir väldigt slätstrukna. Oinspirerade. Fantasilösa. Men vi försöker i alla fall och lyckas skicka ett åtminstone inte helt misslyckat bidrag.

Synd bara att det vi försöker med ofelbart landar oss säkert på botten. Alla fantasifulla bidrag som sticker ut på något sätt skuffas vänligt men bestämt undan.

Vi ångrar oss. I love Europe kanske inte är någon bra låt, men den är en vinnare. Christer Sjögren är ett geni. Han vet precis vad han gör. Det gör inte vi andra. Vi är idioter.

Nästa år behöver vi inte någon svensk uttagning. Vi behöver absolut inte någon svensk uttagning med fjorton miljoner delfinaler. Det enda vi behöver är en kommitté bestående av Christer Sjögren, Frida och herrarna Rongedal. Sedan är vi redo att åter visa Europa var skåpet skall stå. I Sverige!

We love Europe!

Det sämsta på hela internet… *trumvirvel*

Relativt många är sysselsatta med att hitta det bästa på internet, för att dela ut priser och sådär.

Men vi gör vår egen grej. Vi har istället gått ut och letat upp det sämsta på hela internet. De absoluta bottennappen har vi hittat.

Vad är det då? Ja, det avslöjar vi inte nu, utan senare ikväll. Klockan 19:30 ikväll har du chansen att välja. Du kan antingen göra det du alltid gör 19:30, dvs titta på Rapport. Eller så kan du göra något helt nytt och läsa syrrans grannes tio i bottenlista för internet.

Välj själv!

Läs hela listan!

Vad hände egentligen med vanliga K?

Special K har vi ju alla hört talas om till leda. Den förevisas dagligen på reklam i tidningar och på teve.

Men vad hände egentligen med vanliga K?

Svaret är: ingenting. På samma sätt som man behöver förklara vad en specialklass är utan att förklara vanlig klass tyckte Kellogg att det inte fanns någon anledning att förklara vanliga K. Det var ju bara helt vanliga flingor.

Den hälldes helt enkelt bara i påsar som lades i kartonger, som därefter åkte ut på butikshyllorna, utan ett ord om saken till konsumenterna.

Resultatet blev förstås ett fjasko, i synnerhet när Special K började marknadsföras vitt och brett, men när ledningen insåg detta var det för sent och man beslöt sig för att helt enkelt dra in vanliga K och sedan låtsas som om de aldrig funnits.

Så gick det till när vanliga K dök upp och försvann, utan att någon märkte det.

Analklåda!

Alltså, jag vet inte. Det är ju ett ganska roligt ord, som jag kan skratta lite åt, men så är det ju det här med att man allt som oftast äter framför teven, vilket verkar ha gått reklammakarna förbi. (Diarré till lunch, någon?)

Hur kul är det egentligen med analklåda när man sitter med en portion chokladpudding i högsta hugg?

Sluta med sepebilden, Viasat!

Alltså, nu får det vara nog! Någon måste säga det högt. Viasat har börjat sända alla sina program i bredbild. Det må väl vara hänt, men de sänder inte i normal bredbild, med svarta kanter ovan- och nedanför utan de har dragit ut bilden på höjden, så att den fyller rutan.

Resultatet är att alla program ser fullständigt vansinniga ut. Inte bara programmen förresten. Även reklamen sänds i något slags utdragen version.

Säkert jättefint om man har en bredteve och inte orkar ställa om bilden, men hallå alltså! Det finns några gamla teveapparater kvar i detta land. En åtminstone.

Hur tänkte ni nu egentligen?