…är att plötsligt går inte tjänsten att nå på grund av nätverksproblem, och sen har du ingen musik alls att lyssna på, oavsett hur mycket du betalt för att slippa reklam.
Den stora sårbarheten är naturligtvis det största hindret för denna typ av affärsmodell. Att leverera musik som distribueras och lagras lokalt kräver visserligen också bandbredd, men är inte alls lika beroende av ett konstant tillgängligt nätverk.
Nu, inför helgen. Glöm inte att köpa day pass, så får du 24 timmar utan reklamavbrott.
Ööööh?
Sveriges artistelit står på ruinens brant och många vet inte längre hur de ska få mat för dagen. Orsaken är svenska folket alltmer tilltagande musiklyssnande på jobbet.
Tusentals företag som låter anställda lyssna på musik på jobbet har i åratal kommit undan med detta otyg, men nu är det slutsnyltat. Upphovsrättsorganisationen STIM har nu skickat brev till 2900 företag i Sverige där de kräver ersättning.
Man ska inte inbilla sig att det går bra att lyssna på sina skivor i jobbdatorn. Musik du lagligen köpt för din lön ska betalas, både en och två gånger. Artister har också rätt att leva av sittditt arbete.
Att artister har rätt att få betalt för sitt arbete måste vara ett av de vanligaste argumenten från upphovsrättskramare. Det är också ett argument som helt saknar substans.
Men låt oss anta att det är sant; att det finns en universell rätt att få betalt för sitt arbete. För det måste väl i så fall gälla alla, inte bara artister? Vad får det för konsekvenser.
Man kan förstås diskutera länge vad som egentligen är ett arbete, men jag tänker utgå ifrån att arbete är någonting som du gör som någon annan drar nytta av eller kan tänkas dra nytta av.
Musiker som spelar musik innefattas av denna definition. Andra kan lyssna på musiken och därmet ha nytta av den. Detsamma gäller andra konstnärer, vars konst andra också kan dra nytta av.
Vilka andra är det då som utför ett arbete som de har rätt att få betalt för? Ja, alla som är anställda av någon har ju rätt att få betalt. Det får de ju också. Det ingår i att vara anställd, att det betalas ut lön.
Mer då? Ja, alla som arbetar ideellt i en förening har förstås rätt att få betalt såvida föreningens medlemmar har nytta av deras arbete. Till exempel var jag kassör i en förening under ett par år, vilket var till stor nytta för medlemmarna. Alltså har jag rätt att få betalt för mitt arbete.
Piratpartiets aktivister har rätt att få betalt för sitt arbete. Massor av arbete läggs ned varje dag på att hålla partiets verksamhet igång. Detta är till nytta för partiets medlemmar och sympatisörer. Det är också till stor nytta för nyhetstörstande massmedier. Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter borde alltså betala Piratpartiets aktivister för att de deltar i att skapa bra nyheter.
Vissa bloggare arbetar oerhört hårt med sina texter. Det är till nytta för andra. Alltså har bloggare rätt att få betalt, inte bara för tiden det tar att skriva texten utan också för övrig tid de lägger ned på att förbättra sin blogg. I själva verket har de rätt att få betalt per sidvisning. Det är ju på motsvarande sätt som musikartister sägs ha rätt att få betalt.
Folk som deltar i open source-projekt har rätt att få betalt. Tänk bara på de tusentals människor som lagt ned mängder av tid på att utveckla Linux. De har rätt att få betalt, inte bara av alla företag och privatpersoner som använder linux, utan också av alla företag som tjänar pengar på att sälja tjänster kring Linux.
Så, om vi håller det för sant att artister har rätt att få betalt för sitt arbete är det rätt många andra som också har rätt att få betalt för sitt arbete.
Hur ska nu detta gå till? Ja, antingen inför vi en massa skatter på allt från bredband till nyhetsförmedling, eller så får vi väl följa upphovsrättsindustrins exempel och börja kräva skadestånd av varandra.
Eller så kan vi bestämma oss för att man faktiskt inte har rätt att få betalt, bara för att man sysslar med något som man kallar arbete, oavsett om man spelar musik, leder en förening eller deltar i open source-projekt.
På tal om arbete förresten. Att skriva musik är arbete. Att framföra musik är också arbete. Att spela musik kan vara arbete. Men att framställa exemplar, som upphovsindustrin ägnar sig åt, kommer aldrig att vara ett arbete.
Att framställa fysiska skivor innebär i och för sig ett arbete, men oavsett vad Peter Danowsky inbillar sig är det inte skivbolagen utan verkligheten som håller på att göra CD:n till en historisk parentes.
På samma sätt håller verkligheten nu på att göra upphovsrätten till en parentes. Den tid när det fanns en rätt att få betalt för att man tidigare arbete är snart förbi. Frågan är bara hur många privatpersoner våra politiker ska låta upphovsrättsindustrin ruinera först.
På onsdag röstas utpressningslagen IPRED igenom av Sveriges riksdag.
Mc Donald’s säljer hamburgare. Det är ett välkänt faktum. Men hur skulle världen te sig om de sysslade med någonting helt annat? Tänk om Mc Donald’s sålde sushi istället, eller höll på med opera!
– Välkommen till Mc Donald’s! Vad får det lov att vara?
– En Big Maki meny, med extra soja tack!
– Wasabi?
– EN BIG MAKI MENY, MED EXTRA SOJA TACK!
– Välkommen till Mc Donald’s! Vad får det lov att vara?
– Ett halvt ton Big Makadam tack!
– Singel till det?
– Nej tack! Jag bygger järnväg.
– Välkommen till Mc Donald’s! Vad får det lov att vara?
– En Big Makaroner tack!
– Vill du ha plusmeny med extra mycket ketchup?
– Ja, det blir bra.
– Välkommen till Mc Donald’s! Vad får det lov att vara?
– Två biljetter till Mac Beth tack!
– Extra program till det?
– Nej, jag smygläser över bänkgrannens axel.
– Välkommen till Mc Donald’s! Vad får det lov att vara?
– En Big Räkmacka tack!
– Äkta eller fettfri majonnäs?
– Välkommen till Mc Donald’s! Vad får det lov att vara?
– Jag skulle vilja ha en sommarhit.
– Ska det vara en bra låt eller en sommarplåga?
– En sommarplåga hade jag tänkt mig
– Då har vi den här: Big Macarena. Kan det vara något kanske?
– Ja, den tar vi!
– Välkommen till Mc Donald’s! Vad får det lov att vara?
– En Big Mac Book skulle jag vilja ha.
– Plusminne till den?
– Ja, fyra gigabyte ska det vara!
Pernilla Andersson och Timbuktu – Lika som bär.
Att det är slut på musikalisk kreativitet inom skivindustrin visste vi, men nu orkar de tydligen inte ens anstränga sig med omslagen längre. Det blir samma för alla.
JajaPodden liknar AjajPodden i det att den straffar dig på olika sätt. Skillnaden är att JajaPodden bara straffar dig när du faktiskt varit olydig.
Normalt fungerar den som en vanlig musikspelare men bär du dig illa åt kanske den går i strejk och vägrar spela något annat än gamla hits med Sven Ingvars på högsta volym. Eller så går den i strejk och vägrar spela någonting alls.
AjAjPodd spelar musik som du hatar, på högsta volym och är särskilt populär bland masochister och andra som gillar att plåga sig själva och ha det allmänt miserabelt.
Fem datorspelsföretag tänker skicka utpressningsbrev till 25 000 datorspelare i Storbritannien. I brevet kräver företagen 300 pund i skadestånd för piratkopiering. Annars, hotar de, kommer personerna att dras inför domstol.
Spelindustrin ser alltså ut att begå samma misstag som skivbolagen, nämligen att förklara krig mot sina kunder, istället för att fundera på varför kunderna beter sig som de gör och ändra sitt beteende därefter. Svaren finns ju där. Det är bara att fråga.
Allt du någonsin velat veta om Large Hadron Collider, eller fysiker förklarar fysik på ett helt nytt sätt.
Fel låt vann! Och då menar vi inte i Belgrad utan i Stockholm. Vi skickade helt fel låt helt enkelt och då är det ju inte så konstigt att det gick som det gick.
Problemet med Hero… Ja, den låter ju ganska bra medan du lyssnar, men direkt efteråt kan du inte för ditt liv minnas hur den gick. Den sätter sig verkligen inte i huvudet.
Vad som däremot verkligen sätter sig i huvudet är Christer Sjögrens låt: I love Europe. Det kanske i och för sig hjälper att den spelades på repeat på någon fest för ett tag sedan men ändå, den sätter sig och är omöjlig att få ut.
Vi skall villigt erkänna. Vi skrattade gott åt I love Europe när vi hörde den första gången. Inte i vår vildaste fantasi kunde vi förstå hur någon kunde komma dragandes med det där.
Vi har tänkt om nu. Inte så att vi gillar låten. Den är fortfarande skitdålig. Men vi har tänkt om och insett att den är en vinnare. Precis en sån där dålig låt som man inte kan låta bli att hatälska och som tränger sig in överallt, mot alla odds. En sådan låt är det.
Problemet är ju att vi i Sverige tar melodifestivalen på allvar. Vi tror att tävlingen går ut på att kora vinnaren bland låtar som är bra på riktigt. Så är det förstås inte. Det är ju bara att se på vilka bidrag vissa andra länder skickar så förstår man direkt att det inte riktigt är det som gäller.
Så vi försöker. Oj vad vi försöker att göra poppiga låtar med korta kjolar och paljetter och skit. Inte för att vi är så bra på det; de flesta bidragen blir väldigt slätstrukna. Oinspirerade. Fantasilösa. Men vi försöker i alla fall och lyckas skicka ett åtminstone inte helt misslyckat bidrag.
Synd bara att det vi försöker med ofelbart landar oss säkert på botten. Alla fantasifulla bidrag som sticker ut på något sätt skuffas vänligt men bestämt undan.
Vi ångrar oss. I love Europe kanske inte är någon bra låt, men den är en vinnare. Christer Sjögren är ett geni. Han vet precis vad han gör. Det gör inte vi andra. Vi är idioter.
Nästa år behöver vi inte någon svensk uttagning. Vi behöver absolut inte någon svensk uttagning med fjorton miljoner delfinaler. Det enda vi behöver är en kommitté bestående av Christer Sjögren, Frida och herrarna Rongedal. Sedan är vi redo att åter visa Europa var skåpet skall stå. I Sverige!
We love Europe!
Kan ni hitta några kommentatorer som är lite mindre entusiastiska?
Det mest pårökta vi sett på länge…
Vi beklagar att vi inte hittat någon video med heliumballong och golfbil.
En fråga bara: Vem tvingade honom att sluta programmera UNIX-system och börja sjunga?
Våra nya grannar flytter in och underhåller samtidigt grannarna genom att spela högljudd operamusik. Men var så säker! De kommer snart att ångra sig. Om bara en liten stund kommer de att bli varse var de egentligen har flyttat in.
Snart kommer vi in i goa-transen!
Redan till hösten kan de första försöken med avgiftsbaserad bloggläsning komma igång. Åtminstone om syrrans granne får sin vilja igenom.
– Vi bloggare lägger ned mycket arbete på våra alster, men sedan är det en massa människor som bara laddar ned våra inlägg och läser dem utan att vi får ett öre i ersättning för våra alster. Som bloggare har man rätt att få betalt för sitt arbete, säger han i en kommentar.
Avgiften är tänkt att var frivillig och baserad på att ett program installeras på användarnas datorer. Programmet skall sedan rapportera vilka blogginlägg som läses av vem så att de insamlade pengarna kan fördelas rätt.
Syrrans granne säger sig redan ligga föra samtal med ett tiotal andra bloggare om ett samarbete. Förhoppningen är att få med sig en majoritet av bloggarna när försöket sätter igång.
– Jag hoppas förstås att alla större bloggar skall hänga på. Det kan bli svårt för läsarna annars att hålla ordning på vad de betalat för och inte.
Iden till bloggläsningsavgiften kom efter ett Stim presenterat ett liknande förslag för avgift på delning av musik. Syrrans granne tror att vi kommer att få se fler, liknande avgifter i framtiden.
– Nu är musikerna först ute och roffar åt sig av vad de kan. Vi är inte långt efter men jag tror att allt fler grupper börjar tröttna på att arbeta gratis. I framtiden lär vi inte få nöja oss med musikdelningsavgift och bloggläsningsavgift. Inom kort lär vi få se en filmdelsningsavgift och en dataspelsdelningsavgift, men sedan lär fler följa efter med avgifter för delning av datorprogram, poesi, roliga foton, YouTube-filmer. Sist men inte minst lär sökmotorföretagen vilja ta betalt för sin insats på nätet.
Det är en stor mängd avgifter och pålagor syrrans granne räknar upp. Han tror dock inte det blir några problem att få människor att betala.
– Kostnaden för att använda Internet kanske tiofaldigas men jag tror ändå att folk i grunden förstår att det inte går att jobba gratis och faktiskt vill göra rätt för sig. Vi som skapar allt innehåll på Internet måste också äta och bo någonstans.