Oj! Så mycket att göra det fanns och så lite år kvar!

Nu är det bråda tider. Allt skall fixas till och alla bankärenden och bokslut måste göras. Fort! Fort! Det märks, åtminstone när man loggar in på banken. Allt går långsamt. Men jag har ingen bankpanik så det är lugnt. På jobbet är det säkert spännande nu. Jag är inte där. Det är andras tur nu. Jag kan slappa. Och blogga. Och tvätta och diska och städa och köpa sprit till nyår och tusen andra saker. Och plötsligt inser jag att det inte var så slappt att vara ledig.

Men jag kan ju välja bort allt det där om jag vill. Men jag vill inte.

Jag har inte ens en nyårsfest att gå på.

Barnmat!

Efter serious nightclubbing inatt är det pannkakspremiär här i lägenheten. Genom ett förbiseende tidigare under dan, då jag handlade smör och mjölk hos bocken, finns ingen sylt att tillgå, så pannkakorna avnjuts med socker. Men det går bra det också.

Göteborg visar sig dagen till ära i sin bästa vinterskrud. Tidigare var luften helt vit, dock inte på grund av den välbekanta dimman, utan på grund av snöfall. Lägg till detta en hyfsat kall vind och ni kan själv föreställa er vilken göteborgsväder-experience det var att vandra längs älven. Oslagbart!

Min pannkakstekningsfärdigheter är väl sådär. Jag skulle behöva öva mer. Det kommer väl tillfällen till det, antar jag, om man skaffar sig ett barn eller två. I sinom tid…

Ropa på Rolf och prata med Daniel – samtidigt!

Nu under jullovet har jag märkt att det påfallande ofta ringer hem till mig när jag sitter på muggen. Jag vet inte hur jag skall tolka detta, men man börjar ju fundera på om det kanske är dags att göra slag i saken och montera en lur därinne, så man kan skita i fred.

Frågorna hopar sig: Skall det vara trådlöst eller med sladd? Monterad vid själva stolen, eller någonstans där man kan nå den från dursen? (Finns det helt sköljtäta apparater? Finns det sköljtäta trådlösa apparater?)

Sådär håller det på. Just nu vet jag varken in eller ut.

Men jag kanske skulle sluta svamla om det här och ta hand om disken istället. Apropå det så har jag idag tillverkat potatismos för första gången i mitt liv. Det var lite trögre än väntat att trycka sönder potatisarna med verktyget, men när man väl sönderdelat dem en gång gick det lätt. Av någon anledning blev moset väldigt sött och behövde saltas ganska ordentligt, men det kanske är jag som glömt hur potatismos smakar. Inte helt omöjligt.

Nåja, då har jag alltså gjort något helt nytt idag. Festligt! Det måste firas med en bira, tror jag.

Typiskt exempel

Jag skulle ju renovera badrummet. Men jag har ju inte ens valt kakel. Hur skall detta gå? Hinner jag innan födelsedagen? Spelar det någon roll? Tänker jag ha fest? Har jag någon som helst planering och styrsel i tillvaron?

Nåja, jag skall åtminstone hänga upp box-säcken idag. Om jag bara kunde få upp röven från stolen och gå ut genom dörren. Det här med att få saker gjorda alltså. Jag skall köpa en ny fogsvans också, tror jag. Hur nu en fogsvans kan försvinna. Det övergår mitt förstånd. Men den ligger väl där någonstans, på vinden. Jag hittar den nog när jag har börjat röja och det är dags att såga på allvar. Nåja. Nog gråtet över en femtiolapp eller vad det nu kan kosta.

Men om jag skulle gå ut då istället för att sitta här…

Hej Tomtegubbar!

Jaha! Då var det julafton och vi avverkar julskivor i rasande tempo. Först Bosse Larsson, nu Lars Vegas Trio och sen blir det väl South Park. Kul kul!

Jag har glömt att köpa julklappar till mig själv att lägga under granen, men de andra sju är klara. Syrrans julklapp försvann och ligger troligen kvar i kassan på IKEA.

IKEA ja, ni som trodde att det skulle vara en pina. Alltså, jag har nog aldrig sett så lite folk på IKEA som igår. Jag tror inte det är ett ställe där pöbeln gör sina sista minuten-inköp till jul.

Rid inatt! Imorgon kan det vara försent!

Nej, jag har inte ens något att säga. Var bara tvungen att använda den där frasen. Det kanske bara är jag i hela världen som tycker att det där är kul.

Nej, julklapparna är inte färdigköpta. Det gick bra i en timme, men sen kom jag på att jag skulle passa på och gå på Systembolaget. Men alltså, försök själva att gå omkring i stan i julrursen med två kassar från systemet i händerna. Hopplöst! Jag åkte till jobbet istället.

Imorgon skall jag försöka hinna med en vända på IKEA. Förhoppningsvis den sista någonsin.

Julklappsbestyr

Jag skall börja nu. Om en stund. Jag skulle gå upp tidigt imorse och vara hänga på låset när affärerna öppnade, men sen började det ringa. Jag jobbar ju idag, egentligen. Jag är bara inte där. Komplicerat värre. Men så funkar det nu för tiden, tror jag. Man vill ju vara en modern människa.

Nu måste jag bara reda ut vem som vill ha vad också. Jag känner på mig att detta kommer att bli mer komplicerat än jag tänkt mig. Framför allt kommer det att ta alldeles för lång tid. Jag kommer inte att hinna till kontoret. Frågan är om jag hinner träna.

Alltså, det här med jul!

Jag måste nog klippa mig också.

Trafikdöden i grytan

Klockan var halv fem och jag skulle bara ringa till Helpdesk och rapportera ett problem jag hade med min dator. Jag fick hjälp väldigt fort och serviceteknikern började med att ominstallera vissa program. Detta drog ut något på tiden. Jag hade planerat att gå 17:00, men upplevde att jag hade lite marginal. 17:11 var samtalet avslutat. Då skulle jag gå. Direkt. Plötsligt har tio minuter försvunnit och jag stämplar inte ut förrän 17:22. Då är det, som det skall visa sig, för sent.

Det som därefter skall ske är hemfärd, byte till träningskläder och transport till träningslokalen. Allt på 38 minuter. Någonstans på väg hem börjar jag inse problemet. Det kommer inte att gå. Jag kommer aldrig att hinna. Men om jag skyndar mig…

17:39 parkerar jag utanför huset, rusar upp, byter kläder, rusar ned och sitter åter i bilen 17:44. Då någonstans kan man tycka att jag borde förstått. Men nejdå. Jag tar den smarta vägen. Jag inser att jag antagligen inte sparar någon tid, men jag förlorar nog ingen tid heller, tror jag. Vem vet egentligen? Kanske var det här det gick fel till slut.

Det ser länge ut som om jag skall klara mig med typ tre minuters försening. Det kan jag nog leva med. Men sen kommer jag till kön. Äntligen kan man säga. Äntligen slipper jag sitta där och låtsas att det skall gå. Jag kan bara flyta med. Men nej! Nu har blodsockret börjat sjunka under acceptabla nivåer och jag har dessutom varit stressad en stund. Nu känner jag hur det börjar koka inom mig. Inte bra.

Resan hem blir en ren pina. Dessutom regnar det när jag skall gå uppför trapporna. Sen är det bara att trycka i sig en smörgås eller två så fort som möjligt.

Det här var den andra timmen jag slösade bort idag. Den första timmen slösades bort på hypokondri. Det fanns inga tabletter mot det idag heller. Fan! Jag behöver verkligen komma ner! Är det någon som har ett helrör sprit jag kan hälla i mig? Jag behöver bli full, däcka och sedan vara borta i ett par dygn.

Urs!

Cirkus

Jag undrar ibland hur det egentligen gick till när jag började jobba på cirkus. För den oinvigde kanske det här liknar ett kontor, men under utan bär verksamheten alla likheter med cirkus.

Skönt att det är jullov snart. Inte fullt lika skönt att jag fortfarande inte har bokat någon resa. Undrar om jag skall försöka få till en klättersemester eller om jag skall göra mitt livs första resa till solen. Det vore ju lite skruvat.

Nåväl, det är ju några dagar kvar. Några dagar av arbete och julklappspyssel. Sen har jag ju ett specialuppdrag också. 🙂

Kallt. På gränsen till bistert.

Perfekt väder för en snabb promenad genom stan. Vilket var precis vad det blev när jag insåg att filmen skulle börja om 50 minuter. Riktigt bra tycker jag han har lyckats, Felix. Inte puttenuttigt alls utan ganska fräscht. Det skall bli intressant att se vad som händer med den nya, inbäddade reklamen på några års sikt. Än så länge är det ganska underhållande, men tyvärr är det väl bara en tidsfråga innan det blir uttjatat, tråkigt och framför allt överexploaterat.

När jag kom ut från bion hade den friska vinterkylan förvandlats till ett bottenfruset helvete. Efter lite mat ordnade det dock till sig igen och allt var tillbaka till det normala. Från djupfryst fiskpinne till nykokt spagetti på tio minuter.

Med tilltagande kyla tilltar också, traditionsenligt, snoromloppet. Enligt läkar-Daniel finns det säkert en bra förklaring till detta, men han känner inte till den. Minsann börjar han visa mänskliga sidor nu, efter att ha varit medicinsk guru i ett par år. Men så jobbar han ju hårt på sin ålderdom, så det var väl bara att vänta. Om han nu inte vänder förstås, och blir en världsfrånvänd besserwisser, men det skulle förvåna mig.

En sak till förresten. Det här med nya skosnören som är så hala att de går upp hela tiden.

Nya sätt att ta livet av sig

Men julen kommer ett allmänt utbrott av shoppingvansinne och som ett brev på posten kommer sökandet efter nya bra sätt att ta livet av sig.

Jag har inte ens försökt handla julklappar. Jag skulle bara handla lite matvaror på ICA Focus. Det vanliga och så lite extra som hör julen till. Efter vad som måste ha varit en halvtimme kommer man äntligen till kassakön med tillräckligt med varor för att fylla tre papperskassar. Mycket är skrymmande varor typ dasspapper och flingpaket, men ändå är det som om det tagit en evighet att ta sig igenom butiken. Jag hade ju till och med gjort en lista! Men vad hjälper det när man ideligen kommer på en massa julvaror som man glömt att skriva upp. Sen skall man ju hitta allt också. Här står jag alltså i Göteborgs bästa mataffär och ställer mig frågan ”Men var fan är maten?” De har ju knappt något annat än mat och ändå är den så svår att hitta!

En stund senare, efter att ha betalat niohundra spänn, står man där och undrar om man verkligen lever i ett singelhushåll eller om det bor någon osynlig barnfamilj där hemma. Dessutom är det ju något annat som är fel för kvinnan framför mig lyckades fylla en hel kundvagn för elvahundra medan jag själv skrapade lite på botten och kom upp i nästan samma summa. Helskumt säger jag.

Det här med retrobloggen verkar vara sådär populärt. Skall man kanske göra pinan kort?

Retrobloggen: 26 dec 23:25

Jävla dagbok!

Jag visste att det skulle bli såhär. Nitton dagars avbrott och julen är på väg att rasa ur stugorna. Och lägenheterna. Åtminstone min. Nu är det slut!

Jag har ägnat fyra dagar åt att äta. Nu får det vara nog! No more julmat! I alla fall inte mycket. Jag skall skärpa mig! Imorgon. Jag skall lägga mig i tid och gå upp tidigt och fånga dagen. Jag skall uträtta saker! Gå och träna. Bli smal och stark! Och frisk! Imorgon…

Vad fan är det jag skall uträtta?

Julgran

Jag är ägare till en julgran. En riktigt fin kungsgran som var riktigt billig. (Undrar vad haken är.) Inte bara var den billig; man fick dessutom ett tillgodokvitto på hela beloppet som man kan handla byggvaror för efter jul. Gratis julgran alltså, om man ändå tänker handla byggvaror. Gratis julgran som marknadsföring. Smart! Och förresten kommer man väl inte att orka utnyttja sitt tillgodokvitto.

Jag är också ägare till tre ljusslingor med totalt 60 ljus och, som det skulle visa sig, helt groteska mängder julpynt. Jag är väl i och för sig rätt långt ifrån amerikansk klass, men jag har kanske 15 grejer kvar att hänga upp och det börjar bli svårt att hitta lediga grenar. Ett par girlander till hade väl inte skadat, men nu har jag inte det så det får klara sig.

Stjärnan i toppen är jag inte helt nöjd med, så jag funderar på om jag skall köra med grillvante istället. Jag får fundera på saken.