Trafikdöden i grytan

Klockan var halv fem och jag skulle bara ringa till Helpdesk och rapportera ett problem jag hade med min dator. Jag fick hjälp väldigt fort och serviceteknikern började med att ominstallera vissa program. Detta drog ut något på tiden. Jag hade planerat att gå 17:00, men upplevde att jag hade lite marginal. 17:11 var samtalet avslutat. Då skulle jag gå. Direkt. Plötsligt har tio minuter försvunnit och jag stämplar inte ut förrän 17:22. Då är det, som det skall visa sig, för sent.

Det som därefter skall ske är hemfärd, byte till träningskläder och transport till träningslokalen. Allt på 38 minuter. Någonstans på väg hem börjar jag inse problemet. Det kommer inte att gå. Jag kommer aldrig att hinna. Men om jag skyndar mig…

17:39 parkerar jag utanför huset, rusar upp, byter kläder, rusar ned och sitter åter i bilen 17:44. Då någonstans kan man tycka att jag borde förstått. Men nejdå. Jag tar den smarta vägen. Jag inser att jag antagligen inte sparar någon tid, men jag förlorar nog ingen tid heller, tror jag. Vem vet egentligen? Kanske var det här det gick fel till slut.

Det ser länge ut som om jag skall klara mig med typ tre minuters försening. Det kan jag nog leva med. Men sen kommer jag till kön. Äntligen kan man säga. Äntligen slipper jag sitta där och låtsas att det skall gå. Jag kan bara flyta med. Men nej! Nu har blodsockret börjat sjunka under acceptabla nivåer och jag har dessutom varit stressad en stund. Nu känner jag hur det börjar koka inom mig. Inte bra.

Resan hem blir en ren pina. Dessutom regnar det när jag skall gå uppför trapporna. Sen är det bara att trycka i sig en smörgås eller två så fort som möjligt.

Det här var den andra timmen jag slösade bort idag. Den första timmen slösades bort på hypokondri. Det fanns inga tabletter mot det idag heller. Fan! Jag behöver verkligen komma ner! Är det någon som har ett helrör sprit jag kan hälla i mig? Jag behöver bli full, däcka och sedan vara borta i ett par dygn.

Urs!