Tutti Frutti Weekendäcklis


Tutti Frutti Weekend – Visst låter det som en perfekt lösning när du blir godissugen på fredag eftermiddag? Helggodis, till helgen.

Det är ju bara ett problem. Godiset är inte gott. Det är inte ens godis. Det är äcklis.

Det som ser ut som söta och sura gelegodisar är i själva verket tämligen smaklösa gelatinklumpar.

Påsen innehåller 300 gram. Du får i dig kanske 50 gram. Sedan blir det för vedervärdigt för att du skall vilja fortsätta.

Ständig trötthet och huvudvärk plågar fotografer

Att en bild säger mer än tusen ord är något som de flesta hört. I allmänhet ses det som positivt och ett utmärkt skäl att använda bilder i sin kommunikation. Men för frilansfotografen Sten Johannson från Skene är det allt annat än positivt. För honom har det blivit en plåga.

– För hobbyfotografen som fotograferar någon gång ibland kanske de där tusen orden inte är något problem, men som yrkesfotograf kan det bli flera hundra bilder på en arbetsdag. Det kan bli flera hundra tusen ord – per dag, säger han.

Problemet har eskalerat på senare år i och med digitalkamerans genombrott. Gamla tiders bilder sade visserligen lika många ord, men merparten av bilderna låg oftas undanstuvade i ett förråd och störde ingen. Idag är läget annorlunda.

– Våra medlemmar har i värsta fall 500 000 bilder liggande, direkt tillgängliga på sina hårddiskar. Det är 500 000 gånger 1 000, alltså över 500 miljoner ord. Det blir ett jävla kackel, säger Ulla Ivarsson, ordförande för Sveriges fotografer.

Den ändlösa strömmen av ord håller nu på att driva många fotografer till vansinne. Huvuvärk och konstant trötthet är vanliga symptom på det som i läkarkretsar kallas verbalt utmattninssyndrom.

Trots sin svåra situation har ändå Sten Johansson haft tur. Han har nu börjat arkivera sina bilder på DVD-skivor och har fått bidrag för att bygga ett ljudisolerat förråd där han kan förvara dem.

– När digitalkamerorna kom verkade det så jävla bra att kunna ha allt tillgängligt alltid men nu börjar vi se baksidan och det verkar som om vi får ha det lite mer som förr, med bilder i stora arkiv, säger han.

Apples sämsta produkt

Föreställ dig att du har en bil. En ganska snygg bil med lite ovanlig utformning och oväntade finesser. En av dem är att gas- och bromspedalerna är sammankopplade i en enda bred pedal. För att gasa trampar du till höger och för att bromsa till vänster, precis som på en vanlig bil, men de båda funktionerna är alltså inrymda i en enda, bred pedal.

Men det finns ett problem. Inte med gasen, den funkar alltid, utan med bromsen. Den fungerar ibland. Eller oftast. Fast då och då gasar bilen istället för att bromsa hur mycket du än trampar till vänster. Låter det bra? Användbart? Säkert?

Det är så livet är om du är Mac-ägare. Åtminstone om du äger en Mighty Mouse. Den har inga knappar, men den har klickfunktion. Du kan klicka till vänster på musen för att åstadkomma ett vänsterklick och till höger på musen för ett högerklick. Ibland åtminstone. Mer ofta än sällan strular den och vänsterklicken blir högerklick, hur du än bär dig åt. Varje gång du vill högerklicka är det som ett lotteri. Om du har tur lyckas du och kan göra det du vill. Har du otur blir det ett vänsterklick istället. Har du riktig otur aktiverar vänsterklicket någon funktion du absolut inte hade för avsikt att aktivera.

En mus som kostar sjuhundra spänn och inte fungerar borde väl gå att reklamera? Eller? Nej, det går inte. Apple har visserligen en funktion för att registrera reklammationer på webben men försök att reklammera en mus. Försök för all del att läsa av serinumret på en Mighty Mouse.

Jo, jag vet. Jag skall gå tillbaka till butiken där jag köpte den. Fast det blir inget för det är 20 mil dit.

Nästa gång blir det en mus med riktiga knappar som man kan klicka på istället…

Fittor invaderar det offentliga rummet

Fittan – många gånger oönskad, undanskuffad, nästan skambelagd – har tagit över. Det offentliga rummet har den tagit över. Inte så att den har kommit ut i friska luften. Dit är det nog ganska långt även om vissa personer hyser en förkärlek till att köra framskt.

Nej, den har tagit över på ett annat sätt. Ett symboliskt men inte speciellt subtilt sätt.

Titta till exempel på reklamen. Tara gör just nu reklam under parollen “Magasinet med mer insida” till vilken man fogat en bild på. Ja, en fitta helt enkelt.

De har visserligen maskerat den till handväska och det laxrosa innanmätet är utbytt mot smink, bakfylletabletter och en bibel, men alla med någorlunda normal fantasi kan ju tydligt se att det är en fitta på bilden. De har till och med fått dit en rejäl, lila klitoris.

Och sen var det ju detta med väskorna då. De där väskorna vi hittade på Åhléns. Av märket Fancy Fanny.

Fräcka fittan alltså. Det är vad handväskan heter. Det ger ju upphov till en hel del ordvitsmöjligheter om inte annat.

Jag undrar bara på vilket sätt Fittfrida är inblandad.

Färdigrätter byggmaterial i Mannerströms butik

Sveriges första ätbara butik slår inom kort upp portarna i Nordstan i Göteborg. Det är Leif Mannerström som öppnar en delikatessbutik i Nordstan i Göteborg, helt byggd av färdiga måltider.

– Intresset är enormt. Vi räknar med succé. Att inte bara sälja delikatesser utan att sälja dem i en butik byggd av delikatesser kommer så att säga ge en helt ny dimension åt maten, säger Leif Mannerströms pressekreterare på en knastrig telefonlinje från Sälen.

Stjärnkocken själv har gjort sig onåbar och vill inte lämna några som helst kommentarer, varken kring hur färdiga måltider skall kunna ge rätt stadga och hållfasthet åt butiken, eller hur dessa måltider skall förhindras från att ruttna och sprida en obehaglig stank i butiken.

Intresset bland de förbipasserande var igår eftermiddag enormt. Flera var rent ut sagt skitnyfikna och ett gäng tillresta pensionärer från Båstad fick besviket vända på klacken då det visat sig att butiken ännu inte öppnat.

– Man undrar ju vad de menar med “våren 2008”. Det kan ju inte ha något med värme att göra i alla fall. Kanske har de överraskats av att våren är så varm och tvingats börja om för att maten ruttnat, sade Nils Karlsson, en av de tillresta.

We love Europe!

Fel låt vann! Och då menar vi inte i Belgrad utan i Stockholm. Vi skickade helt fel låt helt enkelt och då är det ju inte så konstigt att det gick som det gick.

Problemet med Hero… Ja, den låter ju ganska bra medan du lyssnar, men direkt efteråt kan du inte för ditt liv minnas hur den gick. Den sätter sig verkligen inte i huvudet.

Vad som däremot verkligen sätter sig i huvudet är Christer Sjögrens låt: I love Europe. Det kanske i och för sig hjälper att den spelades på repeat på någon fest för ett tag sedan men ändå, den sätter sig och är omöjlig att få ut.

Vi skall villigt erkänna. Vi skrattade gott åt I love Europe när vi hörde den första gången. Inte i vår vildaste fantasi kunde vi förstå hur någon kunde komma dragandes med det där.

Vi har tänkt om nu. Inte så att vi gillar låten. Den är fortfarande skitdålig. Men vi har tänkt om och insett att den är en vinnare. Precis en sån där dålig låt som man inte kan låta bli att hatälska och som tränger sig in överallt, mot alla odds. En sådan låt är det.

Problemet är ju att vi i Sverige tar melodifestivalen på allvar. Vi tror att tävlingen går ut på att kora vinnaren bland låtar som är bra på riktigt. Så är det förstås inte. Det är ju bara att se på vilka bidrag vissa andra länder skickar så förstår man direkt att det inte riktigt är det som gäller.

Så vi försöker. Oj vad vi försöker att göra poppiga låtar med korta kjolar och paljetter och skit. Inte för att vi är så bra på det; de flesta bidragen blir väldigt slätstrukna. Oinspirerade. Fantasilösa. Men vi försöker i alla fall och lyckas skicka ett åtminstone inte helt misslyckat bidrag.

Synd bara att det vi försöker med ofelbart landar oss säkert på botten. Alla fantasifulla bidrag som sticker ut på något sätt skuffas vänligt men bestämt undan.

Vi ångrar oss. I love Europe kanske inte är någon bra låt, men den är en vinnare. Christer Sjögren är ett geni. Han vet precis vad han gör. Det gör inte vi andra. Vi är idioter.

Nästa år behöver vi inte någon svensk uttagning. Vi behöver absolut inte någon svensk uttagning med fjorton miljoner delfinaler. Det enda vi behöver är en kommitté bestående av Christer Sjögren, Frida och herrarna Rongedal. Sedan är vi redo att åter visa Europa var skåpet skall stå. I Sverige!

We love Europe!

Just nu på Masthugget

Våra nya grannar flytter in och underhåller samtidigt grannarna genom att spela högljudd operamusik. Men var så säker! De kommer snart att ångra sig. Om bara en liten stund kommer de att bli varse var de egentligen har flyttat in.

Snart kommer vi in i goa-transen!

Gästblogg: I don’t get around

Körsång är fint. Det är en ynnest att då och då få njuta av vacker stämsång, gärna framfört à capella.

Vad som inte är en lika stor ynnest är att ha grannar som älskar körsång.

Mina grannar (antagligen med inbjudna gästsångare) tar sig samman, säg en gång i veckan och sjunger av hjärtans lust. De sjunger samma låt varje gång, nämligen “I get around” av Beach boys.

– I get around-round-getaround. AJGÄTTARRAOND!

De sjunger den en gång.

Sedan sjunger de den en gång till.

Sedan en gång till.

Och sedan igen.

Och igen.

Och igen.

Den som någon gång har hört låten “I get around” med Beach boys vet att den redan i sig är en smula repetetiv. Det är i stort sett samma mening hela tiden i olika melodider. Och så en falsettsmurf som ooar i bakgrunden.

RRAOUND-RRAOUND-GÄTTARRAOUND-AJGÄTTARRAOUND
AJGÄTTARRAAAAAAOUND
PARRREBUUUU
PAPPERAPPABUUUU
PAPPERAPPABUUUU
GÄTTARRAOUND GÄTTARRAOUND AJGÄTTARRAOUND
AJGÄTTA-RRAOUND-RRAOUND-GÄTTARRAOUND AJGÄTTARRAOUND

När man tror att de är klara, och sakta släpper ner axlarna någon centimeter, kanske sätter på tv:n. Då börjar allt om igen.

– I get around-round-getaround AJGÄTTARRAOND!

Charmig tvåa, möblerad, uthyres i småstad nära dig. Just nu till vrakpris

Arga lappen Masthugget, del 2

Gårdagens arga lapp handlade om Britta P. Britta P är en riktig skurk som inte följer bokningsreglerna i tvättstugan. För detta bör hon hängas ut offentligt, tycker någon som själv dock vill vara anonym.

Men vad hände sen? Gick Britta P i svaromål, eller vad hände? Se den spännande upplösningen nedan.

Vi kan avslöja att det inte är Britta P som skrivit lappen, utan Ylva. Först hade vi tänkt att låta Ylva vara anonym och retuscherade därför bort hennes namn, men sen tänkte vi till och insåg att om vi outar en så får vi outa alla.

Ylva tycker inte om att det skrivs arga lappar. Hon tycker det blir otrevligt med arga lappar och föreslår att lappaskrivaren helt enkelt låter bli. Rätt så Ylva! Bra förslag! Bort med de arga lapparna.

Men vänta nu! Ylva har ju själv skrivit en rätt arg lapp. Hon är själv en arg lappskriverska. Betyder inte det att hon själv gör det otrevligt i tvättstugan? Är det verkligen OK att skriva en arg lapp om arga lappar om man själv är motståndare till hela företeelsen? Hur långt får man egentligen gå i sitt lappskrivande?

Kanske ni läsare har svar. Vad tycker ni nästa drag borde vara? En ny lapp? Vad skall det stå på den i så fall? Vi sitter här ivriga och med pennan i högsta hugg, beredda att när som helst ge oss in i denna arga lapplek. Ge oss några bra förslag bara!

Arga lappen Masthugget, del 1

Nu är grannarna igång. I tvättstugan är de igång. Var annars liksom? Finns det något populärare ställe att vara igång på än tvättstugan? Med lappar alltså. Arga lappar.

Först ut är en skribent som av någon anledning vill vara anonym. Han fick tydligen ingen tvättid och ägnade sig därför åt att nagelfara bokningslistan efter syndare.

Kommer Britta P att träda fram? Går hon i svaromål? Eller blir det någon annan som lägger sig i? Får vår anonyme skribent stöd eller moteld? Stay tuned för den spännande upplösningen…

World Wide Web – på papper

Ett företag som heter Eniro har kommit på något nytt. De har tagit en stor bit av internet och skrivit ut på papper som de sedan delar ut i människors trappuppgångar.

Meningen verkar vara att man skall kunna sitta och bläddra i den. Surfa planlöst om man så vill, som människor gjorde på 1900-talet när internet fortfarande var något nytt. Däremot verkar det helt saknas sökmöjlighet, så vi är inte helt övertygade här på redaktionen men vi skall i alla fall ge konceptet en chans.

Trycka miljontals kataloger och transportera runt med lastbil över hela Sverige. Varför har ingen kommit på det här förut?

Fråga till Burger King

Varför serverar ni snabbmat när man ändå måste stå i kö tio minuter för att köpa den? Vore det inte bättre om ni satsade på slow food och bordservering istället? Jag tror det skulle passa er bättre.

Toaletten kan jag tipsa om annars. Där är det ingen kö och besöket är snabbt avklarat. Ni kanske skulle satsa lite mer på er toalettbusiness istället. den verkar ni ju klara att driva galant.

Shopping-lotto

Tycker du att mathandlandet börjar kännas enahanda? Har du tröttnat på att gå samma gamla runda i samma gamla mataffär och köpa samma gamla varor.

Jag har ett förslag: Börja handla i lågprisbutiker. Du kanske inte kommer att spara så mycket pengar, för så billigt är det ju inte alltid, men du kan vara säker på att dina matinköp aldrig kommer att kännas tjatiga och enahanda mer.

Såhär gör du

Förutsatt att du har en någorlunda sofistikerad diet, alltså en diet som inte enbart består av smörgåsar, flingor med mjölk och falukorv med makaroner och ketchup, behöver du egentligen inte genomföra några förändringar. Det är bara att dra iväg till första bästa lågprisbutik och shoppa loss.

Men se till att du har gott om tid på dig. Det är nämligen inte så enkelt som du kan tro. Farorna som lurar är många:

  • Du hittar inte i butiken – Bara att inse faktum. Det finns fler än ett sätt att organisera en butik och ganska många av dessa sätt är fullständigt obegripliga för alla utomstående
  • Du kan inte ta dig fram i butiken – Det är ett känt fenomen i lågprisbutiker att du bara förväntas handla varor från en gång. Alla gångar går till en kassa nämligen. Ända fram till en kassa. Tro inte att du kan vända på slutet och köra tillbaka i granngången.
  • Du hittar ingenting i butiken – Inte bara hittar du inte i butiken. Du hittar ingenting i butiken. Det beror på att det inte finns något att hitta. Ganska många varor existerar över huvud taget inte i sortimentet. Och vad är det då för några underliga varor som inte finns i butiken? Zebrafilé? Gåsleverpastej? Grodlår? Sniglar? Nej, det är underligare än så. De har inte helt normala varor som fläskkarré, kikärtor eller kassler. Basmat.

Framför allt är det sortimentet som gör mathandlandet så intressant. Oavsett hur noga du planerat dina inköp kan du inte ha en aning om vad du skall äta till middag. Det är helt enkelt omöjligt att veta vilka matvaror som råkar finnas till försäljning just den här veckan.

När du väl börjat kommer ingen middag att bli den andra lik. Matinköp kommer aldrig mer att gå på slentrian. Du kommer att bli en jävel på att improvisera. Grattis!