Iskalla nyheter från Volvo

Volvo Glassvagnar – Det är namnet på senaste tillskottet i Volvokoncernen, enligt ett pressmeddelande under förmiddagen. Satsningen är enligt koncernchef Leif Johansson ännu ett steg för att stärka Volvos position som leverantör av kommersiella fordon.

– Idag får du som glassbilsspekulant först köpa ett lastbilschassi och beställa frysskåpet separat. Därefter måste du hitta någon som kan montera grejerna. Vi vill ändra på det genom att leverera en helhetslösning.

Volvokoncernen blir först i världen med att kunna leverera tunga glassbilar, över 3,5 ton, men branschbedömare säger att konkurrenterna inte är långt efter.

– Vi vet att både Mercedes och Scania har långt framskridna planer på att börja med något liknande. Det är klart att Volvo har fördel av att vara tidigt ute, men konkurrensen är stenhård i fordonsbranschen, säger en fordonsexpert syrrans granne talat med.

Chef för det nya bolaget blir doldisen Ernst Gunnar Glassbåth, som rekryterats från Diplom-is.

– Det här skall bli kul! Alla gillar ju glass i stora lass och nu snackar vi långtradare på 60 ton. Det blir glass i jävligt stora lass, säger han.

Shopping-lotto

Tycker du att mathandlandet börjar kännas enahanda? Har du tröttnat på att gå samma gamla runda i samma gamla mataffär och köpa samma gamla varor.

Jag har ett förslag: Börja handla i lågprisbutiker. Du kanske inte kommer att spara så mycket pengar, för så billigt är det ju inte alltid, men du kan vara säker på att dina matinköp aldrig kommer att kännas tjatiga och enahanda mer.

Såhär gör du

Förutsatt att du har en någorlunda sofistikerad diet, alltså en diet som inte enbart består av smörgåsar, flingor med mjölk och falukorv med makaroner och ketchup, behöver du egentligen inte genomföra några förändringar. Det är bara att dra iväg till första bästa lågprisbutik och shoppa loss.

Men se till att du har gott om tid på dig. Det är nämligen inte så enkelt som du kan tro. Farorna som lurar är många:

  • Du hittar inte i butiken – Bara att inse faktum. Det finns fler än ett sätt att organisera en butik och ganska många av dessa sätt är fullständigt obegripliga för alla utomstående
  • Du kan inte ta dig fram i butiken – Det är ett känt fenomen i lågprisbutiker att du bara förväntas handla varor från en gång. Alla gångar går till en kassa nämligen. Ända fram till en kassa. Tro inte att du kan vända på slutet och köra tillbaka i granngången.
  • Du hittar ingenting i butiken – Inte bara hittar du inte i butiken. Du hittar ingenting i butiken. Det beror på att det inte finns något att hitta. Ganska många varor existerar över huvud taget inte i sortimentet. Och vad är det då för några underliga varor som inte finns i butiken? Zebrafilé? Gåsleverpastej? Grodlår? Sniglar? Nej, det är underligare än så. De har inte helt normala varor som fläskkarré, kikärtor eller kassler. Basmat.

Framför allt är det sortimentet som gör mathandlandet så intressant. Oavsett hur noga du planerat dina inköp kan du inte ha en aning om vad du skall äta till middag. Det är helt enkelt omöjligt att veta vilka matvaror som råkar finnas till försäljning just den här veckan.

När du väl börjat kommer ingen middag att bli den andra lik. Matinköp kommer aldrig mer att gå på slentrian. Du kommer att bli en jävel på att improvisera. Grattis!

Yoghurtduellen

Hemköp vs. Lidl – Arla vs. Milbona – 11:90 vs.8:90

Vad är det som skiljer Hemköp och Lidl? Finns det någon avgörande fördel med tyskt jämfört med svenskt? Vem gör godast yoghurt av Arla och Milbona? Hur mycket får man för tolv respektive nio kronor? Går det över huvud taget att skilja mellan yoghurt och yoghurt?

Frågorna var många som plågade oss efter vårt första besök på Lidl för några veckor sedan, då vi ställdes inför ett mycket svårt val: Tyskt eller svenskt? Billigt eller dyrt? Yoghurt eller yoghurt?

Vi kunde inte bestämma oss då utan gjorde det enda raka och köpte en av varje. Därefter gick vi hem och jämförde och idag har vi äran att presentera resultatet från 2008 års stora yoghurtduell.

Förpackning

Förpackningarna är i sitt tekniska utförande oskiljaktiga. De är båda en så kallad brick pack av standarutförande. Utseendemässigt ansåg de flesta av våra testare att Milbonaförpackningen var snyggast. Uppenbarligen föredrar de tecknade kor framför gamla georgiska kärringar.

När paketen väl skulle öppnas stötte dock tysken på viss patrull, då flera av våra testare blev förvirrade och försökte öppna i fel ände. När de väl fått paketet på rätt håll skedde blev dock själva öppnandet ganska odramatiskt. Oavgjort i förpackningsronden efter denna fadäs.

Färg och konsistens

Låt oss bara göra en sak helt klar. Det vi har testat är mild yoghurt. Det är inte vårt förstahandsval men det var enda sättet att kunna jämföra något över huvud taget. Mild yoghurt alltså och du kan därmed skaka paketet tills du blir grön i ansiktet – innehållet kommer ändå att vara tämligen lättrinnande när det väl kommer ut.

Lättrinnande är också innehållet. Som diarré ungefär. Ingen speciellt upplyftande upplevelse, men det är i alla fall lika för båda sorterna. Ingenting som sticker ut.

Färgen är… tja… vit, kan man säga. Vit som yoghurt.

Oavgjort när det gäller färg och konsistens. Inga poäng delades ut under denna rond. Vit färg och rinnig konsistens är ingenting som imponerar.

Smak

Nu är det mild yoghurt igen. Den är… mild. Inte sådär mild och sockrad som den vedervärdiga produkt fransmännen har den dåliga smaken att kalla yoghurt, utan svensk-mild. Milt sur helt enkelt. Inte så att tungan krullar sig.

Vi skall villigt erkänna att vi inte kan känna någon skillnad. Såvitt vi vet kan det vara identiskt innehåll i paketen. Det kanske är Arla som står bakom Milbona och lurar brallorna av oss allihop. Vi vet inte, men vi kan absolut inte kora någon vinnare här.

Oavgjort igen.

Pris

Vi kan bara konstatera faktum. Tysken kostar mindre, hela 25 procent mindre, än svensken. Tre spänn kanske inte är någon hisnande summa, men räknat på några tusen paket så blir det ju en slant, så om du lägger undan pengarna varje gång du köper ny yoghurt kan det ju bli ett litet tillskott till pensionen.

Vi vet inte vad som ligger bakom denna skillnad. Kanske är det griniga bönder. Kanske är det ineffektiva processer. Kanske är det bara girighet.

Vinnaren

Det blev till slut priset som fällde utslaget. Efter att ha gått rond efter rond oavgjort sopade tysken slutligen mattan med svensken i matchens sista men avgörande minuter. Vår enhälliga rekommendation när det gäller yoghurtinköp lyder därmed: Handla tyskt!

Konsten att göra livet surt för alla men ändå få betalt

Det är något fel på det här skinkpaketet och då menar jag inte att dess innehåll tar slut alldeles för fort, för det gör det naturligtvis. Nej, det är själva paketet som felar.

Paketet har en kant. En väldigt styv och hård kant. En kant som skär genom plast som en kökskniv skär genom smör en varm sommardag. Plasten i en plastkasse t ex skär den igenom på nolltid och plötsligt förvandlas kassen man skulle bära sin mat i till smala plaststrimlor.

Vid något tillfälle gick saker väldigt fel i förpackningsindustrin. Plötsligt började denna bransch hata konsumenterna. Ni vet den där anonyma massan som betalar kalaset i slutändan.

Det är illa nog med elektronikbranschens förpackningar som man måste bryta sig in i med sekatör och där kampen nästan alltid slutar i blodvite. De förpackningarna är vidriga på många sätt, men jag måste ändå säga att livsmedelsbranschen har kommit ett steg längre på vägen mot totalt konsumentförakt. Deras produkter går inte ens att transportera längre.

Jag vet inte vad planen bakom det här är. Kanske är det helt enkelt ett sätt att tvinga oss att köpa den lite dyrare papperskassen, istället för den allt tunnare plast-diton som bara går sönder. Kanske är det bara mental lättja. Något fel måste det ju vara i alla fall, för sist jag kollade var inte syftet med förpackningar att göra produkten omöjlig att transportera från butiken till hemmet, men det är dithän utvecklingen har gått.

Vad är nästa grej. Rakbladsvassa förpackningar i metall som skär sönder även papperspåsar? Förpackningar med sylvassa hullingar? Förpackningar med aktivt pansar som spränger fingrarna av en när man tar i dem?

Antagligen blir det något ännu fantasifullare. Fantasi verkar inte saknas nämligen. Inte när det gäller att komma på nya sätt att göra tillvaron besvärligare.

Studiebesök hos underklassen

Idag roade vi oss lite här på redaktionen och gick på studiebesök hos underklassen.

Willys Hemma - Eller är det Willys Hemska?

Willys hemma. Det måste vara där de handlar. Det känns i alla fall som det när man kommer in i butiken. Betong, låga hyllor och få varor. Lite som Sovietunionen…

Tre äpplen, tre äpplen, från pepparkakeland…

Några äpplen lyckades vi hitta. Några som varken var kanstötta, mosade eller ruttna, vilket förvånade oss. Men det kanske var fel dag i veckan…

Härligt, vitt, fiberfritt, underklassbröd

Sedan köpte vi bröd. Härligt vitt, fiberfritt underklassbröd. Bakat den här veckan. Idag till och med. Det var verkligen något misstänkt över det hela. Som om de visste vad vi tänkte göra och hade riggat butiken.

Underklassen lyxar till det - med en plastkasse

Vi lyxade till det med en plastkasse på slutet. Det hela kändes ändå rätt misslyckat. Shoppingen blev helt enkelt inte så miserabel som vi hade tänkt oss.

Kanske har Willys hemma bytt profil. Kanske har underklassen bytt profil. Kanske har de flyttat. Om de nu någonsin har bott där.

Men Willys Hemma finns ju kvar, så vem är det som handlar där i så fall. Masochister? Idioter? Studenter? Nej, jag vet inte. Jag kanske har missuppfattat hela upplägget här.

Imorgon går vi till Östermalmshallen och gör studiebesök hos överklassen istället och då hoppas jag verkligen att vi kan rulla oss på golvet av skratt när vi kommer hem.

Det här var ju varken roligt eller tragiskt. Bara inte. Som en meningslös film ungefär. Eller golf…

Dagens recept: Korv och makaroner, fast utan korv

Ingredienser:

  • 0,5 liter vatten
  • Makaroner
  • Ryggbiff
  • Smör
  • Kantarellsoppa
  • Frysta ärtor
  • En påse sallad
  • En hel del salt
  • Ingen jävla korv

Tillagning:

  1. Häll vattnet i en kastrull
  2. Ställ kastrullen på spisen
  3. Vänta tio minuter
  4. Slå på plattan
  5. Vänta tio minuter
  6. Slå av plattan och slå på rätt platta
  7. När vattnet kokar, häll i makaronerna
  8. Ställ in timern
  9. Efter fem minuter, ställ om timern och slå på den på riktigt
  10. Häll i ärtorna
  11. När timern piper, häll av vattnet i ett durkslag
  12. Plocka upp durkslaget ur vasken och försök ösa upp pastan och ärtorna utan att få med en massa av det äckliga gucket som låg där innan
  13. Häll pastan, ärtorna, gucket från vasken och kantarellsoppan i kastrullen
  14. Ställ kastrullen på spisen
  15. Lägg en klick smör i stekpannan
  16. Slå på plattan
  17. Stäng av plattan
  18. Slå på rätt platta
  19. När smöret blivit svart, häll ut det, diska pannan och börja om från steg 14
  20. När smöret är lagom brynt, lägg i köttet
  21. Stek köttet alldeles för länge, gärna fem minuter på ena sidan
  22. Hacka loss köttet ur stekpannan och vänd det
  23. Tag i panik bort kastrullen från spisen
  24. Stäng av plattan
  25. Slå på plattan igen
  26. Stäng av rätt platta
  27. Använd en kofot för att bända loss köttet ur pannan
  28. Vänd upp den numer förkolnade köttbiten på en tallrik
  29. Häll den vidbrända sörjan från kastrullen över köttet
  30. Ät
  31. Stäng av plattan
  32. Släng in salladspåsen i kylen igen

Ha det så roligt med disken! Glöm inte att stänga av den andra plattan innan du går och lägger dig.

Arla: Stenkol och anrikat uran är utmärkt föda!

Jag tar av locket på ett oöppnat paket Bregott. Där, på folien står det: ”Naturen är god!”

Jag undrar alltså. Allt jag kan se i världen kommer från naturen. Bilar, Älvsborgsbron och kaklet på köksväggen. Alla kommer de från naturen på ett eller annat sätt, även om vi fått bearbeta den lite för att få den i rätt form.

Men jag tvivlar. Bara för att något kommer från naturen behöver det faktiskt inte vara gott. Vem är väl sugen på lite högst naturlig stenkol? Eller varför inte sätta i sig några hekto anrikat uran. Det är högst naturligt. Men knappast gott.

När blev mat paria?

På senare år har mat allt mer kommit att betraktas med skeptiska ögon. Från att ha varit som god och nyttig och en självklar del i varje människas vardag har mat helt kommit på undantag och betraktas nu med skeptiska ögon. En del skulle nog säga att mat är en hälsofara, full av fett, socker och miljögifter.

Nu är det nämligen pulver som gäller. Pulver och tabletter. Pulver till frukost, pulver till lunch och pulver till middag. Pulver före träningen. Pulver efter träningen. Och så in med några tabletter mellan pulvermåltiderna. Kosttillskott. För pulver är ju inte allt. Bara nästan.

Faktum är att det verkar finnas människor som aldrig äter en traditionell måltid bestående av mat. De har helt gått över till pulver.

Kemikalier alltså, det är vad människan lever av. Noggrannt utvalda kemikalier förstås. Annars kan vi ju lika gärna äta osköljda grönsaker som säkert är nedlusade av bekämpningsmedel. Nej, det skall vara ordning och reda på kemikalierna vi stoppar i våra munnar.

Jag vet att vissa applåderar den här utvecklingen. De som tycker att mat är ett nödvändigt ont är nog nöjda. Deras dröm är att i möjligaste mån kunna reducera ätandet. Gärna till pulver.

Men vi andra – den minoritet som fortfarande föredrar mat – vi lär bli lidande. Vi tvingas se på hur sortimentet av livsmedel stadigt reduceras; hur fler och fler varor ersätts av pulver. Det är väl till exempel bara en tidsfråga innan osten försvinner helt och ersätts av pulver.

Ostpulver. Vad är grejen med det?

Hur kunde det bli såhär?