Franska örter… Funkar det som franska kort? Helt vanliga örter, fast något mer vulgära…
Är det kanske örter med bar underkropp?
Etikett: Arla
Vi avslöjar Arlas yoghurtbluff
Mejerijätten Arla säljer mild lättyoghurt med citronsmak. Det är i alla fall vad de vill att du ska tro. Men i själva verket blir du lurad av texten på paketet.
Skala en citron och ät! Vad smakar det? Surt? Jättesurt? Så surt att ansiktet krullar sig? Ja, precis så surt smakar det. Äta citron liksom, vad trodde du?
Enter mild naturell lättyoghurt från Arla. Den är som vanlig naturell yoghurt, fast något mindre fet och något mindre sur. Den är mildare helt enkelt.
Så, en yoghurt som är mindre sur och så citron, som är jävligt sur. Vad blir det om man blandar? Som mild yoghurt, fast surare, lite som vanlig naturell yoghurt?
Icke då! I Arlas värld är citron nämligen inte sur. Den är söt och den smakar nästan men inte helt olikt riktig citron.
Yoghurten innehåller citronarom enligt innehållsdeklarationen, och det är möjligt, men de verkar ha glömt den delen av citronaromen som smakar surt. Eller så har de använt någon väldigt konstig typ av citron. Kanske en apelsin.
Det här är en ganska god yoghurt, men citron smakar den då verkligen inte.
Yoghurtduellen
Hemköp vs. Lidl – Arla vs. Milbona – 11:90 vs.8:90
Vad är det som skiljer Hemköp och Lidl? Finns det någon avgörande fördel med tyskt jämfört med svenskt? Vem gör godast yoghurt av Arla och Milbona? Hur mycket får man för tolv respektive nio kronor? Går det över huvud taget att skilja mellan yoghurt och yoghurt?
Frågorna var många som plågade oss efter vårt första besök på Lidl för några veckor sedan, då vi ställdes inför ett mycket svårt val: Tyskt eller svenskt? Billigt eller dyrt? Yoghurt eller yoghurt?
Vi kunde inte bestämma oss då utan gjorde det enda raka och köpte en av varje. Därefter gick vi hem och jämförde och idag har vi äran att presentera resultatet från 2008 års stora yoghurtduell.
Förpackning
Förpackningarna är i sitt tekniska utförande oskiljaktiga. De är båda en så kallad brick pack av standarutförande. Utseendemässigt ansåg de flesta av våra testare att Milbonaförpackningen var snyggast. Uppenbarligen föredrar de tecknade kor framför gamla georgiska kärringar.
När paketen väl skulle öppnas stötte dock tysken på viss patrull, då flera av våra testare blev förvirrade och försökte öppna i fel ände. När de väl fått paketet på rätt håll skedde blev dock själva öppnandet ganska odramatiskt. Oavgjort i förpackningsronden efter denna fadäs.
Färg och konsistens
Låt oss bara göra en sak helt klar. Det vi har testat är mild yoghurt. Det är inte vårt förstahandsval men det var enda sättet att kunna jämföra något över huvud taget. Mild yoghurt alltså och du kan därmed skaka paketet tills du blir grön i ansiktet – innehållet kommer ändå att vara tämligen lättrinnande när det väl kommer ut.
Lättrinnande är också innehållet. Som diarré ungefär. Ingen speciellt upplyftande upplevelse, men det är i alla fall lika för båda sorterna. Ingenting som sticker ut.
Färgen är… tja… vit, kan man säga. Vit som yoghurt.
Oavgjort när det gäller färg och konsistens. Inga poäng delades ut under denna rond. Vit färg och rinnig konsistens är ingenting som imponerar.
Smak
Nu är det mild yoghurt igen. Den är… mild. Inte sådär mild och sockrad som den vedervärdiga produkt fransmännen har den dåliga smaken att kalla yoghurt, utan svensk-mild. Milt sur helt enkelt. Inte så att tungan krullar sig.
Vi skall villigt erkänna att vi inte kan känna någon skillnad. Såvitt vi vet kan det vara identiskt innehåll i paketen. Det kanske är Arla som står bakom Milbona och lurar brallorna av oss allihop. Vi vet inte, men vi kan absolut inte kora någon vinnare här.
Oavgjort igen.
Pris
Vi kan bara konstatera faktum. Tysken kostar mindre, hela 25 procent mindre, än svensken. Tre spänn kanske inte är någon hisnande summa, men räknat på några tusen paket så blir det ju en slant, så om du lägger undan pengarna varje gång du köper ny yoghurt kan det ju bli ett litet tillskott till pensionen.
Vi vet inte vad som ligger bakom denna skillnad. Kanske är det griniga bönder. Kanske är det ineffektiva processer. Kanske är det bara girighet.
Vinnaren
Det blev till slut priset som fällde utslaget. Efter att ha gått rond efter rond oavgjort sopade tysken slutligen mattan med svensken i matchens sista men avgörande minuter. Vår enhälliga rekommendation när det gäller yoghurtinköp lyder därmed: Handla tyskt!
Nu kommer city-osten!
Cottage Cheese – många känner den som Keso – har varit med ganska länge i mejeridisken. Lite för länge tycker vissa. Det börjar kännas ofräscht och gammalmodigt med en produkt vars namn bär så mycket av skog och landsbygd i sitt namn.
Detta har ICA tagit fasta på. Enligt vad syrrans granne erfar ikväll kommer vatvarukedjan att på måndag introduera vad som i kännarkretsar betraktas som en världsnyhet: City Cheese.
Företrädare för ICA är mycket förtegna och vill helst inte prata med oss alls, än mindre yppa något om huruvida ryktet om produkten är sant och vad som i så fall döljer sig bakom detta ganska märkliga namn.
Ostälskare landet över som fått nys om nyheten lät sig dock inte nedslås av ICA:s tystlåtenhet. Under torsdagskvällen hade små tältläger etablerats utanför ICA-handlare runt om i landet.
– Vi vet inte så mycket. Kanske är det hela bara ett rykte, men jag vill inte för mitt liv riskera att inte vara först med att få smaka denna nya delikatess, vad det nu när för något, sade Jan Oskarsson, en av de köande utanför ICA Supermarket, till syrrans granne ikväll.
Arla: Stenkol och anrikat uran är utmärkt föda!
Jag tar av locket på ett oöppnat paket Bregott. Där, på folien står det: ”Naturen är god!”
Jag undrar alltså. Allt jag kan se i världen kommer från naturen. Bilar, Älvsborgsbron och kaklet på köksväggen. Alla kommer de från naturen på ett eller annat sätt, även om vi fått bearbeta den lite för att få den i rätt form.
Men jag tvivlar. Bara för att något kommer från naturen behöver det faktiskt inte vara gott. Vem är väl sugen på lite högst naturlig stenkol? Eller varför inte sätta i sig några hekto anrikat uran. Det är högst naturligt. Men knappast gott.
Standardmjölk, enligt vilken standard?
I kölvattnet kring artikeln om hur fett gör dig smal publicerar Svenska Dagbladet en enkät med frågan om vilken mjölk läsarna dricker.
Ett av alternativen i enkäten är standardmjölk. Jag undrar vad det är för standard som avses. Ingenstans på paketet finns någon information om att det innehåller standardmjölk och vad det i så fall innebär. Finns det en standard för mjölk? Är det en svensk eller internationell standard? Vad säger den?
Det finns alldeles för många standarder redan. De flesta är helt onödiga och existerar bara i marknadsföringssyfte. Jag tycker det är hög tid att sätta ned foten nu. Jag föreslår att det omedelbart tillsätts en bred parlamentarisk utredning med uppgift att fördjupa sig i vilka standarder som finns för mjölk och i vilken mån dessa behövs.
Tills dessa frågor är ordentligt utredda tycker jag att vi alla skall benämna denna produkt Mjölk, som är dess officiella namn.