”Jag åker till molnet”

Förr i tiden var allt frid och fröjd. Mannen lämnade frun i hemmet på morgonen med orden: “Jag åker till jobbet.”

Så är det fortfarande i de flesta hushåll, med undantag för att även kvinnan lämnar hemmet, om det nu finns någon kvinna i hemmet. Eller så finns det bara kvinnor. Eller transpersoner. (Eller som i detta hushåll: tramspersoner.)

Men i framtiden då, när alla företag finns i molnet och de inte ens har något kontor. Hur blir det då? Vad ska man säga på morgonen när man går hemifrån?

– Jag åker till molnet.

???

Franskt kontor

Genom ett förbiseende tidigt imorse kör jag idag franskt här på kontoret. Det är jag säkert inte ensam om. På just det här kontoret kanske jag är ensam om det i och för sig, men med tanke på företagets omfattande verksamhet i Frankrike skulle det inte förvåna mig om vi har hundratals, ja kanske tusentals anställda som kör franskt varje dag.

Piratpartiet en masspsykos

Piratpartiet är inte värdiga att sitta i riksdagen. Det skriver Roland Poirier Martinsson på Svd opinion idag. Vi är ”en postmodern masspsykos iscensatt genom sociala medier.”

Huvudbudskapet i Roland Poirier Martinssons kritik av Piratpartiet tycks vara att det är ett enfrågeparti. Fast det är förstås inte så enkelt för i teknisk bemärkelse är vi inget enfrågeparti, däremot ”enligt en existensiell tolkning av begreppet.”

För egen del förstår jag inte riktigt vad han försöker säga egentligen, förutom att han inte gillar oss och att vi absolut inte, under några omständigheter, bör beredas tillträde till riksdagen.

Vi har nämligen ingen åsikt i frågan om fastighetsskatten. Och det vet ju alla att först av allt måste man skaffa sig en uppfattning om fastighetsskatten. Först därefter kan man fördjupa sig i ytligheter som rätten till ett privatliv, rätten till förtrolig kommunikation och rätten att fritt ta del av information utan inblandning av staten.

För egen del tycker jag den verkliga masspsykosen verkar ha drabbat världens politiker. En pandemi av massövervakning och inskränkta mänskliga rättigheter drar över världen och verkar kunna göra vilka makthavare som helst fullständigt paranoida och maktfullkomliga.

Det är förstås därför Piratpartiet behövs. Det är därför Piratpartiet över huvud taget finns. Det är för att de befintliga politikerna fullständigt tappat omdömet och glömt bort vem som get dem makten och betalar deras lön.

Dagens ord: Hållplatsbuss

Hållplatsbuss

Hållplatsbussen är som en vanlig buss, fast något latare. Helst av allt vill den inte åka någonstans alls. Mycket hellre står den still på hållplatsen.

Högst motvilligt öppnar hållplatsbussen dörrarna. Öppna dörrar betyder att passagerare kan stiga ombord och passagerare är det värsta hållplatsbussen vet. De vill nämligen alltid åka någonstans.

Hållplatsbussen har en ännu latare vän i garagebussen, som inte ens vill lämna garaget på morgonen. Den gör nästan vad som helst för att stå inne. Det har till exempel hänt att garagebussar fejkat punktering för att slippa köra omkring.

Riktigt så långt går inte hållplatsbussen. Den kan på sin höjd fejka lite förstoppning i tryckluften eller en dålig klämlist för att det ska ta så lång tid som möjligt att stänga dörrarna. Men är man bara inhärdig och envis går hållplatsbussen att betvinga. Den är nämligen lat nog att inte orka göra aktivt motstånd.

Syrrans granne i sommarskrud

syrrans granneLagom till den olidliga sommarhettan och den totala sommarstiltjen kommer syrrans granne i sommarskrud, med flera läckra färger.

Extra nöjd är jag med den lätt köttfärgade ton som pryder bloggens nya kategori – Dagboken.

Det började som vanligt i god och minimalistisk anda, men slutar, också som vanligt, i ett underbart kaos av färg.

Ser allt ut som röv i just din webbläsare? Lämna ett meddelande i kommentarsfältet. Glöm inte att berätta vilken webbläsare du kör och vilken version.

Litet plåster skapar stora besvär för skribenten

Litet plåster på lillfingret

Man får akta sig när man skär sallad, för konsekvenserna av att slinta kan bli allvarliga. Man kan skära sig, till exempel, och behöva sätta på ett plåster. Och då vet man aldrig vad följderna blir.

Det här lilla plåstret sitter på mitt lillfinger och borde väl inte kunna orsaka några större besvär. Det är i alla fall vad man skulle kunna tro.

Problemet är att jag inte känner några ytor genom plasten. Vardagliga sysslor som att skriva på ett tangentbord blir plötsligt helt omöjliga, när det inte längre går att känna om det är Caps Lock, Shift eller bokstaven A som är under fingret.

Jag, eller rättare sagt min kropp, vet ju normalt exakt var de där tangenterna sitter men uppenbarligen är förlorad känsel en så stor förändring att det som brukar vara enkelt istället blir omöjlig.

Jag vet inte hur många gånger den senaste veckan jag missat Tab och träffat Caps Lock istället, eller fått försöka fyra gånger för att träffa Z, men nu är det äntligen slut med eländet. För den här gången…

Ankhögar i Slottsskogen

Små högar med sovande ankor

Här ligger ankungarna, eller kanske anktonåringarna – Jag kan tänka mig att det rör sig om tonåringar eftersom de ligger och sover mitt på dagen – och sover i högar.

Det är rätt svårt att se var en anka slutar och var nästa börjar där de ligger i högarna. Det är som om varje hög bildar ett ank-kontinuum, eller kanske ett ank-Bose-Einstein-kondensat där alla svänger likformigt, som en massa.

Ankchefen, som håller koll på läget och jagar bort alla som blir för närgågna.

Ankchefen struttar omkring i närheten och försöker jaga bort alla som blir lite för närgångna, med ett ilsket kvackande, som vi dock blir föga imponerade av.

Spår från gårdagens aktiviteter: Högar av tomflaskor

Vi behövde inte leta så länge för att förstå skälet till ankornas slöhet. Det verkar ha festats ordenligt igår.

Förbud mot sura barn

Varning! Får ej utsättas för sura barn!

Innan vi börjar vill jag bara klargöra en sak. Jag har absolut ingenting att invända mot ett förbud mot sura barn. Absolut inte.

Men ändå alltså. Vad menas egentligen med det här? Den här etiketten sitter på en gasoldriven terassvärmare. Ni vet, en sån där som finns på varje svensk uteservering med självaktning.

Gasen är brandfarlig alltså och flaskan får inte utsättas för direkt solljus eller bli mer än 50 grader varm. Men vad är det egentligen för hemska fasor som ska drabba oss om den utsätts för sura barn? Och varför bara sura barn? Kan inte glada barn ställa till med en massa elände om man släpper dem lösa bland gasolflaskor?