Epic fail – En månad med västtrafikkortet

Det har blivit dags att summera min första månad med västtrafikkortet som som jag till slut blev tvungen att skaffa, eftersom det gamla biljettsystemet fasas ut.

Eftersom jag är sällanresenär har det inte blivit jättemånga resor. Hade jag varit oftaresenär hade jagväl antagligen köpt ett månadskort och därmed kunnat undvika i stort sett all kontakt med biljettsystemet.

Hur har det då gått att använda det nya, fantastiska biljettsystemet? Vi får igenom mina resor…

  • 30 januari, buss 60 till Masthugget – Fail
    Vi ska åka två personer på ett kort. Det går alldeles utmärkt men det är bara på spårvagnen du kan lösa detta själv. Nu åker vi buss och ber chauffören stämpla kortet.
    Han har absolut ingen aning om hur någonting fungerar, så det går inte. En av oss får köpa SMS-biljett istället, till högre pris.
  • 31 januari, spårvagn till Krokslätts torg – Fail
    Vis av gårdagens händelse försöker vi inte ens ta bussen, vilket vore det normala, utan går lite längre, till en spårvagn istället. På spårvagnen finns nämligen en av de gula automaterna där passageraren själv kan stämpla för flera personer.
    Här får vi alltså anpassa vårt resande till Västtrafiks biljettsystem, vilket jag betraktar som ett misslyckande.
  • 1 januari, nattvagnen från Krokslätts torg – OK
    Här finns inget bussalternativ och därmed ingen busschaufför som kan ställa till det med sin okunskap, så resan förflyter felfritt.
  • 1 januari, spårvagn och pendeltåg till Jonsered – Epic fail
    Vi tar vagnen, återigen för att slippa inkompetenta busschaufförer och stämplar en flerzonsresa på vagnen. Sedan byter vi till pendeltåget. När jag går av i Jonsered glömmer jag förstås att stämpla ut. (Vem hittade på denna idioti?)
    Nåväl, jag är påläst och vet att det är bara att uppsöka närmsta buss för att få hjälp med detta, så jag inväntar nästa buss och ber om att få hjälp med utstämplingen. Busschauffören är mycket hjälpsam, men tyvärr går allting åt helvete i alla fall. Plötsligt har jag inte ett plussaldo på 40 kronor, utan istället ett minussaldo på lika mycket.
    Vi får åka på SMS-biljett tillbaka till Göteborg och några dagar senare tvingas jag köa hos tidpunkten i 30 minuter för att återfå mina 76 försvunna kronor.
  • 15 januari, buss 60 från Masthugget – Fail
    Två personer ska åka buss från Masthugget på ett kort, och gissa vad! Busschauffören har ingen aning om hur han ska fixa detta. Västtrafik har lagt en halv miljard kronor på ett biljettsystem som inte ens deras egna personal klarar av att hantera efter att systemet varit i drift i flera månader.
    Bla bla bla. En av oss får köpa SMS-biljett till högre pris…
  • 28 januari, buss 60 från Masthugget – OK
    En person ska resa på ett kort i en zon. Spänningen är olidlig!
    Men ja, systemet klarar faktiskt av den enklaste typen av resa som är tänkbar utan att haverera på någon punkt. Men å andra sidan hade vi klarat detta lika bra med papperskupongerna från 1970-talet, så jag tycker verkligen inte att detta är något att gratulera Västtrafik för.

Med Västtrafiks tidigare biljettsystem var det enkelt att hålla koll på resorna. De stod utskrivna på kortet. Du kunde direkt se ditt saldo och dina tidigare resor. Det var också enkelt att betala. Automaterna hade siffror för hur många “kuponger” du ville köpa. Det var bara att stoppa i kortet och trycka på rätt sifferknapp.

Nu är allting lite krångligare. Biljettautomaterna har en massa knappar märkta Å,S,V,K,+, och så vidare och en liten display med kryptiska symboler. Genom att trycka på rätt knappar i rätt ordning och därefter hålla fram ditt kort förväntas du kunna lösa dina behov av att kunna resa flera på ett kort, eller om du är vågad, resa i flera zoner.

Istället för att du talar om vad du vill betala för och får veta hur mycket det kostar så drar systemet kontinuerligt av pengar från ditt kort, utan att du egentligen har någon kontroll över det. Reser du över flera zoner drabbas du dessutom av behovet av att stämpla ut, för att inte systemet ska löpa amok och tömmas på pengar.

Av sex resor under en månad misslyckas fyra. I 1/3 av fallen fungerar alltså biljettsystemet. I ett fall tvingas jag stå i kö 30 minuter för att får tillbaka 76 kronor.

Detta kan bara sluta på ett sätt. Resorna blir dyrare. De blir dyrare eftersom biljettsystemet är obegripligt både för chaufförer och resenärer, vilket slutar med att människor blir av med pengar.

Om inte annat blir det dyrare därför att människor kommer att dissa kontoladdningen och istället välja begripliga, men dyrare alternativ som femresorsladdningen eller SMS-biljetten.

Som om det inte vore nog drabbas vi dessutom av att allas resor registreras i en databas som vi inte har en aning om vad den kommer att användas till i framtiden.

Vad var egentligen syftet med den här miljonrullningen?

Vinter i fiskebyn – Håll dig inne eller åk bil!

Det snöade en del i Göteborg igår. Det var också töväder vilket gjorde det hela till en tämligen blöt tillställning. Framåt natten återkom dock minusgraderna och jag befinner mig därför i en stad där marken är täckt av is.

Vad gör vi då, när Göteborgs trottoarer är täckta av is?

  • Hackar bort isen? Nej!
  • Lägger på stenflis? Nope!
  • Saltar? Näppeligen!

Hacka bort isen är alldeles för jobbigt. Då skulle vi gått ut redan igår och skottat undan slasket, men även det var tydligen för jobbigt. Det töar ändå snart.

Stenflis har vi redan lagt ut, förra veckan. Den befinner sig visserligen under isskorpan nu, men den kryper nog fram så småningom.

Att salta gångbanan trottoaren är helt otänkbart. Salt är förbehållet vägbanan och används uteslutande för att bli av med snö.

Det korta svaret är att vi gör så lite som möjligt. De som har möjlighet håller sig hemma eller går försiktigt ut till bilen, som sedan används för vidare transport. Vi som framhärdar i att trots allt röra oss till fots, gör detta ytterst försiktigt, med risk för liv och hälsa.

Själv har jag varit nära att stå på öronen åtminstone fyra gånger idag men jag klarat mig med att stuka foten bara ytterst lite. Det är resultat jag känner mig ganska nöjd med.

Så går det till i rikets andra stad, en liten fiskeby på västkusten.

Politikens kukmätartävling

Det pågår en tävling i den politiska bloggosfären. Det är en tävling som befinner sig på nivån kukmätartävling eller pissing contest.

Det handlar om vilket parti som kommer högst upp på Knuff.

Vinnare är den som är mest länkad. I den automatiserade topplistevärlden räknas bara kvantitet. Som en följd av detta hetsas allt fler politiska bloggare att tydligt välja sida och sedan länka, helt ohämmat, till sina partikamrater och bara till sina partikamrater.

Det är jättekul att ligga högt på Knuff. Det är jättekul att se hur olika nyhetsmedier refererar till ens eget parti som vinnare. En stund är det jättekul. Sedan blir det meningslöst.

Ganska ofta är det relevant att skriva ett referat eller bara komma med länktips. Vissa bloggare fyller funktionen av redaktörer och har läsare som besöker dem just av det skälet att de vet att det finns bra och intressanta länktips.

Men när en massa bloggare börjar länka sina partikamrater, och bara sina partikamrater, bara för att de är partikamrater och inte för att de har något relevant att tillföra i sammanhanget, då blir det bara löjligt. Ungefär som en kukmätartävling.

Politisk debatt är ett utbyte av argument och åsikter och kräver att människor från olika politiska läger deltar. Det innebär att om vi vill föra en intressant och relevant politisk debatt i bloggosfären så måste vi länka till våra meningsmotståndare.

För att ha något att bidra med i längden är det nödvändigt att ge sina politiska motståndare knuffpoäng.

Alternativet är alltmer uppdelad och introvert politisk bloggosfär som är helt ointressant för alla utom de inblandade själva och det tror jag inte leder till några valframgångar. Det leder bara till att vi slösar energi på sånt som ingen bryr sig om.

Efter förvirringen – nu byter statsministern namn

Efter förvirringen tidigare under dagen, gällande statsminister Fredrik Reinfeldts partitillhörighet, har han nu bestämt sig för att byta namn, till FRAdrik Reinfeldt

– Jag vill undvika att väljarna blir förvirrade och röstar på fel parti i höst. Därför gör jag det här nu, för att tydliggöra att det är jag och ingen annan som ligger bakom FRA-lagen, säger statsministern i ett pressmeddelande nu ikväll.

Fredrik Reinfeldt ska under eftermiddagen ha varit i kontakt med Skatteverket för att försöka få ärendet avslutat före helgen. I vilket fall som helst kommer statsministern själv att börja använda sitt nya namn redan under morgondagen.

Var är syrrans granne?

Redaktörn tog sitt pick och sitt pack, och flydde fältet.

Nu är det dags att ta nya tag. Research ska göras, knäck säljas, artiklar skrivas. Nya bloggposter måste skapas, med trams och allvar i en synnerligen osalig blandning.

Framför allt börjar nu arbetet med att skicka syrrans granne till riksdagen. Det kommer att kräva mycket arbete, en hel del tur och en innihelvetes massa kryss för att det ska gå. Men varför skulle det inte gå? Vi är ju redan här och nu. Hur sannolikt var det på en skala? Nej, just det!

Någon måste ta hand om tvätten också. Det är ett skitgöra. Jag tror vi tvingar redaktörn. Chefen får ta hand om tvätten så råddar vi andra ihop en valkampanj så länge.

Over and out!