
Det är morgon. Jag sitter i bilen och ska köra till jobbet. Jag bor i stan. Måste köra ut ur stan eftersom kontoret ligger i en betongöken.
Fast jag glömde någonting hemma, så jag får köra tillbaka. Det är bara ett par hundra meter vi pratar om men medan jag kör de där få metrarna slår det mig plötsligt.
Bilar har fortfarande ratt.
En ratt har de, som man styr med. En ratt som ska vridas än hit, än dit.
Det går ju bra på motorvägen, när man mest kör rakt fram och bara i undantagsfall behöver vrida ratten bara lite. Men i stan? Värdelöst!
Varför kör vi fortfarande omkring i bilar som styrs med ratt? Har vi verkligen inte lyckats uppfinna något som gör att man slipper detta ständiga jävla rattande?
Ibland tappar jag tron på mänskligheten.



Idag är det städ-dag och förbjudet att parkera längs gatan.


Kungsgaraget blir stall. Just nu pågår förberedelserna för fullt inför premiären på söndag, då de första hästarna ska tas emot.




