Kolhydrater och vitaminer – Precis vad varje idrottsman behöver.
Etikett: motion
Dagens motionsaktivitet: snöskottning (med bilder)
Det snöade lite inatt. Och blåste. Det märktes, om inte annat i förmiddags när vi skulle ta oss ur lägenheten. Jag hade inte tänkt att ta mig ut över huvud taget men blev utlurad med orden: “Det är helt fantastiskt!”
Så, nu är jag ute och har jag ändå tagit mig ut är det väl lika bra att ta sig för något. Frisk luft, dagsljus och motion brukar ju sällan skada och snöskottning är ju en motionsform så god som något, såvida man nu inte är otränad, gammal och med svagt hjärta och dålig rygg.
Jag är ju ingen av de där sakerna. Åtminstone inte tillräckligt för att låta mig slippa ifrån.
Vi betalar ju för all del kommunen en massa pengar varje år för att de ska röja snö, men den kommunala snöröjningen lämnar en del övrigt att önska. Vi brukar få ett smalt dike med ganska mycket snö i botten, att balansera i och det är i alla fall inte vad jag tänker på när jag hör ordet snöröjning.
Till verket!
Sådärja! Nu är det bara för kommunen att komma hit och skotta trottoaren, så ska verksamheten strax vara tillbaka till det normala.
Att ge efter för sin inre nörd
Ojdå!
Jag hade ju bestämt mig för att jag skulle hålla mig borta från det förbannade nörderiet som omger alla typer av idrottsverksamhet.
Det gick ju bra en stund. Sen blev det svårt, mycket svårt, med motivationen.
Springa samma gamla uppmätta slinga på tid, dag ut och dag in. Det har funkat fint långa stunder, men nu gick det inte längre.
Så, nu kan jag löpa fritt över gator och torg och slippa oroa mig över att inte veta hur fort det går och hur långt jag sprungit.
Äntligen är jag fri!
Eller?
Antagligen går det åt helvete nu. Antagliten fastnar jag helt nörderiet och bara inte sluta titta på kartor, grafer och statistik. Och om inte det räcker kan jag säkert förstöra mitt liv genom att försöka få denna tingest att fungera i Wine.
Så jag är inte alls fri. Jag är fången, fast på ett annat sätt. Fången i apparaternas klor.
Hålögd och utan vänner kommer jag att sitta framför datorn och snöa in.
Men jag kommer i alla fall att vara jävligt vältränad.
Om vi inte hörs mer så vet ni varför.
Officeman – Ironman för kontorsarbetare
Önskar du ibland att du vore en vältränad triatlet istället för kontorsarbetare, och att du ägnade dagarna åt att träna inför Ironman istället för att sitta av möte efter möte?
Nu finns en lösning, och du behöver inte ens röra dig utanför kontoret.
Unionen, i samarbete med Svenska Triathlonförbundet lanserar nu kontorsråttornas motsvarighet till Ironman: Officeman.
De tre tävlingsgrenarna, siming 3800 meter, cykling 180 km och löpning 42195 meter har i Officeman fått sina motsvarigheter i form av typiska kontorsaktiviteter.
Första grenen är att dricka 38 koppar kaffe. Med detta avklarat väntar ett mastodontmöte med 1800 Powerpoint-bilder som måste avverkas innan det är dags för finalen – att läsa 42195 mejl.
De första tävlingarna beräknas gå av stapeln i Göteborg, redan i slutet av augusti i år.
Ingen vinst i år heller!
…istället var det en mycket trött redaktör som stapplade i mål vid Slottskogsvallen, på tiden 1:37:57.
Göteborgsvarvs-DAMP
Jag kallar det Göteborgsvarvs-DAMP. Det är en årlig period av hyperaktivitet som utbryter i mitten av maj varje år.
Det börjar alltid på samma sätt. Goda intentioner. I januari. Då jävlar ska det löpas gatlopp i maj! Fort ska det gå! Här ska tränas. Ska bara…
Sedan är det plötsligt inte februari utan redan mars och nu börjar det bli hög tid att sätta igång med den där löpträningen. Snart.
Till slut kanske det blir några rundor på 8 km. Eller 7 km. Det är rätt trist med de där rundorna för de är ack så korta och ändå går det ack så långsamt. Men om jag bara biter ihop och tränar ordentligt så ska jag nog komma i form inför varvet.
Sedan är det inte mars längre, utan april och jag har fortfarande inte varit ute på den där långrundan och förresten så går det inte riktigt sådär fort som det skulle behöva gå för att jag ska ta mig runt på ny rekordtid i år heller och nu kanske allt går åt helvete och jag blir nedpetad till startgrupp tre och får leva resten av mitt liv i misär.
Sen är det mindre än en vecka kvar och då hjälper inte träning längre. När mindre än en vecka återstår innan den årliga löprundan kan bara vila rädda dig. Det och att proppa i sig kolhydrater.
Så jag vilar då, och proppar i mig. Åker bil till jobbet, sitter still och jobbar, äter, åker bil hem, äter mer, sover och går upp och äter igen…
Det låter väl fint? Bara slappa och äta. Problemet är att det inte är så fint. Problemet är att jag, precis som vilket annat fysmongo som helst får DAMP av vilodagar och börjar gnaga på fönsterkarmarna.
Vilodagen är kroppens hämnd på hjärnan.
Nästa år ska jag börja i tid och träna ordentligt så jag kan promenera runt på 1:30 och slipper ägna mig åt vedervärdig vila.
För din egen säkerhet, cykla på gatan
Att bilar står parkerade på cykelbanor är av någon anledning inte speciellt ovanligt, men igår tror jag att jag bevittnade något slags rekord utanför Filmstaden Bergakungen i Göteborg.
Inte bara en…
…utan faktiskt tre bilar stod parkerade på cykelbanan. Den tredje hann smita ur bild, men du får skämmas ändå.
Är det någon som fortfarande undrar varför jag skyr cykelbanor som pesten?
För din egen säkerhet, ta bilen!
Föreställ dig att du kör bil och kommer till ett vägarbete där det står på en skylt att du ska kliva ur bilen och knuffa den förbi vägarbetet. Går det bra?
Nej, naturligtvis går det inte att föreställa sig ett vägarbete där man inte sett till att det går att köra förbi. Om du kör bil alltså. Om du cyklar är det däremot vardagsmat, åtminstone i Göteborg.
Cykeln är nämligen, till skillnad från bilen, inget riktigt transportmedel som används av människor som är på väg någonstans och har tider att passa. Cyklar gör man för att det är lite gulligt och småstadspittoreskt. Den som cyklar har tid att kliva av och gå istället.
Åka bil har även en rad andra fördelar:
- Du sitter i en stålbur, relativt skyddad från övriga trafikanter
- Du slipper dela körbanan med fotgängare, barnvagnar och rullskidåkare
- Det är större chans att fotgängare ser sig för innan de kliver ut i din väg
- Du kommer fortare fram till ditt mål
- Du måste inte duscha när du kommit fram.
Svårt att hålla nyårslöftet?
Det kan bero på att du helt enkelt inte följer kostprogrammet tillräckligt noga.
En enkel metod för att snabbt sluta snusa
Gå på bodypump.
Syrrans granne Skåne – Mat!
Det vi länge misstänkt är kan nu anses vara bekräftat. Det som främst kännetecknar Skåne – förutom den bräkande dialekten – är mängder, enorma mängder av mat.
Efter en drygt dygnslång orgie i fisk, ägg, kött, bröd och massor av andra godsaker väntar nu en tid av hård fysträning för redaktionen innan ordningen kan sägas vara återställd på redaktionen.
Vi kommer strax att ge oss ut i löpspåret. Alldeles strax. Vi väntar bara på att mättnadskänslan skall lägga sig något. Framåt onsdag räknar vi med att komma igång.
Livsstil i Väst får konkurrens
Västra Götalandsregionen och AB Volvo driver sedan flera år projektet Livsstil i väst. Till hösten får de konkurrens. Då startar syrrans granne projektet Livsstil i ost. Sponsorerna står på kö för att få vara med och vi förhandlar redan med flera mejerier.
Livsstil i väst fokuserar väldigt mycket på motion och kost, men vi tycker det är viktigare att bejaka livets glädjeämnen. Ost är ett sådant. Ost är gott och innehåller flera nyttiga näringsämnen. Ost finns i många färger, former och smaker. Det finns en ost för alla!
Ost är din vän och det tänker vi ta fasta på! Häng med oss redan från början. Projektstarten är planerad till september, men du kan redan nu skicka en intresseanmälan till redaktionen om du vill vara säker på att inte missa något.
170 000 säkerhetsnålar
Det är inte utan att jag undrar vem som sorterar alla säkerhetsnålarna till ett långlopp som Göteborgsvarvet. Jag pratar om de fyra säkerhetsnålar som medföljer varje nummerlapp och som används för att fästa den vid tröjan. Fyra stycken till varje nummerlapp, prydligt ihopsatta. Vem är det som som sätter ihop dem?
Om man räknar på fyra säkerhetsnålar till varje nummerlapp och totalt 42 000 startnummer blir det nästan 170 000 säkerhetsnålar som måste sorteras och nålas ihop.
Bara detta är ju en enorm mängd men betänk att det finns många löptävlingar i världen, alla med nummerlappar som måste fästas. Jag undrar hur många personer som arbetar heltid bara med detta.
Sitter det tusentals kineser någonstans och pillar ihop säkerhetsnålar dagarna i ända? Är verksamheten möjligen utlokaliserad till någon avfolkningsort i norrland? Finns det kanske en maskin som gör jobbet?
Jag hoppas lite på maskinen, för om någon sitter och gör detta för hand, dagarna i ända, så måste det ju vara världens tråkigaste jobb, näst makaroniböjare och sillstrypare.
Fast vad vet jag? Det kanske är världens mest uppskattade extraknäck för studenter, som jag just avfärdat med en fnysning.
Inför Göteborgsvarvet: Så laddar du bäst
Med mindre än ett dygn kvar till start börjar det bli hög tid att förbereda sig inför årets stora gatlopp. Löparproffsen som förberett sig i månader har säkert det närmaste dygnet planerat in i minsta detalj, men för oss amatörer finns fortfarande chansen att förbättra förutsättningarna ytterligare.
Kolhydratladdning
Håller du på med kolhydratladdning tillhör du förmodligen proffsen. Du kanske inte får betalt för att springa men nog önskar du att det vore så och dina förberedelser är lika noggranna, om inte ännu noggrannare än elitens.
Du har inte ett par löparskor. Du har tre. Du har löparkläder av välkända märken. Du har en pulsklocka som du inte rör dig en meter utan. Din löparutrustning har totalt kostat minst tio tusen kronor och du är minutiöst förberedd.
Du har redan kolhydratladdat i tre dygn och det är inte någon simpel pasta du använder. Efter att ha lusläst innehållsförteckningarna har du köpt pulver, gel och bars från de bästa tillverkarna för tio gånger mer än anmälningsavgiften. Allt är perfekt förberett.
Resultat: Du pinnar på enligt ditt i förväg fastställda schema. På väg upp på Göta älvbron går du plötsligt in i väggen. Dina planerade 1:18 förvandlas snabbt till 1:45 och du riskerar nedflyttning till startgrupp tre. Katastrof!
Öl-, pizza- och chipsladdning
Du har vetat om i flera månader att du skall springa. Ändå har du lyckats blunda för verkligheten och nu sitter du här, alldeles för fet och otränad.
Drabbad av plötslig hybris och allmän ysterhet tänker du: “Jag kan unna mig lite! Jag skall faktiskt springa två mil imorgon.” Trots att du faktiskt inte sprungit än bullar du upp med pizza, öl och chips i mängder och har en härlig kväll i tv-soffan där du förbereder dig ytterligare genom att vila dig i form. Kanske ingen höjdaruppladdning, men inse faktum: Det är inte brist på kolhydrater som är ditt stora problem imorgon.
Resultat: Väl i startfållan börjar du inse vad du egentligen gett dig in på men du håller god min och bestämmer dig för att gå ut löst och i alla fall göra ett försök. Du går i mål på 1:55, bara tio minuter efter sportfånen ovan. Grattis! Om du tränar nästa år kanske du slår honom med en halvminut.
Sprit- och cigarettladdning
Du har helkvällen som i en liten ask. Här skall festas! Vad du inte vet ännu är att om sådär femton öl kommer du att ingå ett vad. Ett vad som det blir mycket svårt att backa ur.
Imorgon vaknar du alldeles grön i ansiktet och klampar in i stans bästa löparbutik och köper skor för tre tusen spänn. Endast det bästa är gott nog. Personalen tror att du är helt vrickad och det är antagligen sant, men det struntar du i. Ett vad är ett vad.
Resultat: Eftersom loppet är stängt för fler löpare smyger du dig in i startgrupp två och gömmer dig bland de anmälda löparna. Efter tre kilometer håller du på att avlida i säldammsbacken. På toppen av Älvsborgsbron stannar du för att kräkas ur dig inälvorna under spektakulära former.
Sedan kommer skoskaven smygande. Efter det är allt som i ett töcken för dig. Du har ett dimmigt minne av att några ungdomar ger dig en återställare strax före Göta älvbron. Du har ingen aning om hur du har tagit dig till Slottskogsvallen men när du väl kommer dit upptäcker du att dina vänner anmält dig försvunnen och att polisen spanar efter dig i helikopter. Du slänger skorna i närmsta soptunna och lovar dig själv att aldrig supa mer. Inte förrän nästa helg.
Hybris 2 – Nya skor
Egentligen var det smygpremiär redan i söndags, men idag skulle de nya skorna invigas på allvar med en rejäl löprunda på stadens gator och torg.
Naturligtvis gick det som det gick. På nya skor springer man snabbt och fjäderlätt, i synnerhet om de gamla skorna var just mycket gamla, och en liten tur till grannkommunen kan väl aldrig skada, eller?
Det som skulle bli 60 minuter blev snabbt 70 minuter och sedan både 80 och 90 minuter innan det äntligen var dags att stappla innanför dörren.
Just nu skulle jag verkligen behöva en chipsmiddag men det finns inte en chans att jag rör mig någonsin mer idag. Jag får väl se om det finns någon häst att äta upp här hemma. Eller åtminstone ett par kg ölkorv
Mental note: Spring inte till Mölndal. Det blir alldeles för långt hem.