Syrrans granne testar: Gainomax Recovery

Gainomax RecoveryTänk dig en hyfsad vaniljglass som du smälter. Sedan tillsätter du lämpligt konserveringsmedel, förpackar skiten i 2,5 deciliters paket och säljer dessa för 20 spänn styck. Där någonstans har vi Gainomax Recovery.

Det ser ut, smakar och påminner på alla sätt om smält glass. Jag skulle vilja påstå att det är smält glass, visserligen med mer proteiner och väldigt lite fett, men på alla praktiska sätt är det väldigt nära glass.

Om vi skall tro vad som står på paketet till denna mirakeldryck så skall vi inta den mellan 5 och 30 minuter efteer avslutat träningspass, för maximal återhämntning.

Produkten är säkert bra, men vad är det egentligen som gör att detta fungerar? Varför trycker inte folk bara i sig en halv liter youghurt med en jävla massa socker i efter träningen istället? Eller varför inte äta en helv liter glass? Näringsmässigt blir det ju samma sak och det kostar ju mindre än hälften.

Dessutom, och det borde ju vara av stor vikt, är Gainomax Recovery ganska äcklig jämfört med sockrad youghurt, men det kanske är ointressant. Lite får man ju faktiskt offra sig för den perfekta gymkroppen.

Mysteriet med hundrasekundersminuten

Stoppuret visar 2:98.26Det var som fick mig att haja till i mörkret under löprundan i fredags. Stod det inte 3:66 på stoppurets display? Tre minuter och 66 sekunder alltså. Va???

Varför mitt trogna stoppur plötsligt börjat räkna 100 sekunder per minut istället för de förväntade 60 framstod som ett fullständigt mysterium, men där och då var det ju bara att fortsätta springa. Istället för de förväntade 40 minuterna fick vi hålla på i 24 långminuter, eller vad man nu skall kalla det.

Mysteriet fick sin förklaring idag. När jag undersökte saken närmare upptäckte jag att det finns fyra olika alternativ för tidmätning. Förutom att mäta timmar, minuter, sekunder och hundradelar kan man uppenbarligen välja att istället mäta sin tid i hundradels sekunder, tusendels minuter eller hundratusendels timmar.

Att man kanske vill räkna enbart sekunder (och hundradels sekunder) vid något tillfälle kan jag förstå. Jag kan föreställa mig att man vill det någon gång även om jag inte riktigt förstår varför det är så besvärligt med konventionell tidmätning.

Vad jag inte kan fatta är när någon någonsin är intresserad av att mäta tid i tusendels minuter eller hundratusendels timmar. Hur många gånger per år är någon människa intresserad av detta?

Jag fattar ingenting.