En hel hög med skraplotter och inte ens en tummetott. Det blev varken cancer, psoriasis eller hemlöshet i år.
Som tur var fanns även sprit i julklappssäcken.
En hel hög med skraplotter och inte ens en tummetott. Det blev varken cancer, psoriasis eller hemlöshet i år.
Som tur var fanns även sprit i julklappssäcken.
Tur att det bara är jul en gång om året. Gin och julmust är faktiskt inte så fantastiskt.
Men gud vilket tjat! Slutar han aldrig prata?
Vi börjar med lutfisken. Fast nej. Vi började inte alls där egentligen. Vi började med att åka bil.
Ibland har vi valt att åka tåg, men med tanke på alla fantastiska anekdoter om SJ och deras problem verkar det bättre att ta bilen. Alla rapporter om snökaos till trots, inga som helst problem med snö och halka. Åtminstone inte förrän vi kom till Helsingborg. Många kommuner i Sverige använder salt, eller andra halkbekämpande medel, men i Helsingborg väljer man att istället köra med blankis. Spännande.
Så, nu till själva lutfisken. Du sitter förstås i spänd förväntan över åt vilket håll fisken lutar i år.
I år lutar fisken åt höger. Precis som förra året faktiskt. Snart kan vi börja tala om en trend.
Visst blir det jul igen, men varför vänta till nästa år när du kan fira julen en gång till redan nu?
På bilden ser vi köttbullarna som svärfar lagt upp i prydliga rader på grönsaks-skärbrädan. Jag antar att det är en ironisk vink…
Här lutar det ordentligt. Inte bara fisken, utan även värden lutar. Dock lutar det åt höger i år till skillnad från förra året, men så är vi ju inte i Skåne heller…
Det blev kanske lite väl hård uppladdning…
Julafton är äntligen här och det är hög tid att få lägenheten pyntad.
Vi börjar med toaletten, där vi byter ut toalettpapperet mot en rulle julklappspapper.
Klart på fem minuter.
Har du inte fått i dig julens första lussekatt än? I så fall gäller det att öka. Här på redaktionen satte vi den första degen redan i söndags…
OK. Det här låter antagligen skitkonstigt, men Skåne är ett U-land. På riktigt alltså. Man kan inte tro det, men så är det. Fast de döljer det väl.
Du kommer hit flera gånger per år. Du äter och dricker och har det allmänt trivsamt tillsammans med invånarna. Allt verkar normalt. På ytan.
Sen kommer du hit och firar jul. Allt verkar fortfarande helt normalt. Ända tills du ska ta bussen från julfirandet. Då uppdagas en fruktansvärd sanning: Det går inga bussar på julaftons kväll.
Jag upprepar det igen: Det går inga bussar på julaftons kväll. Under fem timmar på julafton går det inte att transportera sig med buss i Helsingborg. Alls.
Jag saknar ord. Detta är för mig helt obeskrivligt. De har släppt loss dårarna. På riktigt.
Vi äter sill och annan fisk. Och Jansson, men det är ju också fisk, fast dold. Bäst var dock tryffelbrie, som inte är någon fisk alls, utan ost.
Till sillen serveras Linie Aquavit (som gått över ekvatorn två gånger lagrad på sherryfat ombord på M/V Taronga) och bärs.
Till osten serveras ett år för gamla kex (ej mögliga.)
…men det tar bara några sekunder för den att dränka dina kläder om du hanterar resväskan med julklappar oförsiktigt.
Bara platta paket. Det är nästan så jag börjar misstänka att mina ingifta släktingar köpt alla juklapparna på IKEA.
Så är det då äntligen dags för det vi väntat på hela dagen. Same procedure as every year, precis som hos grevinnan och betjänten på nyårsafton. Först tvingas vi dock höra på Lasse Kronérs mundiarré i tre minuter. Herregud vad den mannen kan prata!
Sen, äntligen!
Det är förstås högst individuellt, men i den här familjen ska lutfisken luta åt vänster.