Internet uppgraderas till IP version 5

Ikväll klockan 22:00 stängs internet för underhåll i två timmar. Internetprotokollet, IP, ska uppgraderas till version 5. Under tiden kommer ingen, eller högst begränsade mängder trafik att komma fram.

Bakgrunden är att adresserna i nuvarande version 4 av internetprotokollet håller på att ta slut. För att klara framtidens behov finns sedan länge en ny adress-standard framtagen. Den kommer dock inte förrän i version 6. Kvällens uppgradering är bara en förberedelse.

22 augusti i år kommer den stora smällen. Då stängs internet i två dagar för uppgradering av all central nätverksutrustning till version 6. I samband med detta kommer en hel del rputrar att behöva bytas ut för att klara av att hantera de nya adresserna som är 128 bitar långa istället för nuvarande 32.

Ledningen för Internet Engineering Task Force, IETF, som leder uppgraderingsarbetet räknar inte med några större problem i samband med kvällens arbete. Vid midnatt bör nätet vara tillbaka i full drift igen.

För dig som hemanvändare gäller att du kan behöva starta om ditt bredbandsmodem och din router efter att uppgraderingen är klar. Är du webbhotellsägare ska redan ha fått information från din internetleverantör.

Att ge efter för sin inre nörd

Ojdå!

Jag hade ju bestämt mig för att jag skulle hålla mig borta från det förbannade nörderiet som omger alla typer av idrottsverksamhet.

Det gick ju bra en stund. Sen blev det svårt, mycket svårt, med motivationen.

Springa samma gamla uppmätta slinga på tid, dag ut och dag in. Det har funkat fint långa stunder, men nu gick det inte längre.

Så, nu kan jag löpa fritt över gator och torg och slippa oroa mig över att inte veta hur fort det går och hur långt jag sprungit.

Äntligen är jag fri!

Eller?

Antagligen går det åt helvete nu. Antagliten fastnar jag helt nörderiet och bara inte sluta titta på kartor, grafer och statistik. Och om inte det räcker kan jag säkert förstöra mitt liv genom att försöka få denna tingest att fungera i Wine.

Så jag är inte alls fri. Jag är fången, fast på ett annat sätt. Fången i apparaternas klor.

Hålögd och utan vänner kommer jag att sitta framför datorn och snöa in.

Men jag kommer i alla fall att vara jävligt vältränad.

Om vi inte hörs mer så vet ni varför.

Hur fan ska man synka sina filer?

Jag har två datorer. Den ena är lätt, bärbar och ganska slö och den andra är tung, stationär och inte speciellt slö alls. Jag skulle gärna ha en allt i ett men just den kombinationen tenderar att inte existera.

Så jag har två burkar, med en del filer på, som jag gärna vill hålla i synk på något enkelt och fungerande sätt. Två linuxburkar kanske ska tilläggas.

I teorin är allting enkelt. Man installerar någon programvara, typ Unison, som håller filsystemen i synk.

Det fungerar… i teorin. Det fungerar i verkligheten också, om man har väldigt gott om tid eller väldigt ont om filer. Själv har jag tvärtom väldigt gott om filer och väldigt ont om tid, vilket gör det hela rätt svårthanterligt.

Jag hamnar ständigt i situationen att det skulle gå fortare att manuellt kopiera filerna jag jobbat med under dagen, istället för att låta datorerna reda ut saken och förutom att det tar en massa tid är det ju precis den typen av arbete som datorn med fördel sköter åt oss.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag är säker på att det finns någon bra lösning som fungerar. Frågan är bara hur den ser ut. Jag har ingen aning och mina egna funderingar har börjat gå i cirklar.

Så, jag hoppas att den kloka massan ska kunna hjälpa mig.

Hur gör du för att hålla dina filer i synk? Har du en smart strategi eller ännu hellre någon bra programvara att rekommendera?

Avdelningen interna skämt

Du vet att du är nörd när skämtet omvänd polsk varmkorv får dig att nästan spotta ut tandkrämen, eller vad du nu har i munnen, över hela bildskärmen.

Om du å andra sidan inte fattar ett skit är det bara att gratulera. Det kan hända att du faktiskt är helt normal. Då förstår jag å andra sidan inte vad du gör här.

Arbetsplatsen borttagen av misstag

Skillnaden mellan att jobba med IT och att arbeta i den fysiska världen är att inom IT-branschen är det ingenting konstigt om lagret du arbetar i plötsligt är borta när du kommer till jobbet på morgonen. Någon kan ha råkat trycka på fel knapp och *poff* så finns det inte mer.

Om du har tur går det att återställa från en säkerhetskopia.

Linux på Acer Aspire Timeline 1810T – uppföljning

Acer Aspire Timeline 1810TDet här är tredje delen i serien om Acer Aspire Timeline 1810T. I förra delen kunde vi konstatera att det går ganska bra att köra Linux på den, men att batteritiden är ganska usel. Idag kan vi konstatera att problemet är svårlöst och att Linux dessutom har problem att hitta disken.

Fortsätt läsa Linux på Acer Aspire Timeline 1810T – uppföljning

Linux på Acer Aspire Timeline 1810T

Acer Aspire Timeline 1810TDet här är del två serien om Acer Aspire Timeline 1810T. I första delen tog jag upp den ur kartongen och provkörde lite med Windows Vista. Idag är det dags att gå på djupet och prova hur den funkar med Linux.

Acer Aspire Timeline 1810T levereras förinstallerad med Windows Vista, vilket säkert är lockande för många. Men hur går det om man istället trycker in Ubuntu Linux? Väldigt bra, visar det sig, möjligen med undantag för batteritiden. Med lite tur går det till och med att titta på mpeg4-film i HD-format, även om just det faktiskt är på gränsen både i Vista och Ubuntu.

Mitt första försök hade tiden emot sig. Ett trådlöst nätverk som åkte jojo och uteblivet stöd för det fasta nätverkskortet gjorde att försöket avbröts i förtid.

Efter att ha brottats med Windows Vista i ett par veckors tid är det väl bara att konstatera att lite mer uthållighet hade lönat sig. Den saknade drivrutinen tar ungefär fem minuter att ladda ned och installera och därefter funkar faktiskt allting.
Fortsätt läsa Linux på Acer Aspire Timeline 1810T

Jag ångrar mitt datorköp hos Onoff

En gång köpte jag en dator hos radiohandlaren Onoff. Den kanske blev lite billigare så, men redan i butiken ångrade jag mig litegrann och bestämde mig för att inte göra om tilltaget.

Jag ångrar mig ännu mer nu när jag läser om hur Onoff sitter och fulredigerar Wikipedia till sin egen fördel och sedan inte ens har ork att kommentera sitt tilltag.

Det är naturligtvis lämpligast att hålla fingrarna borta från syltburken men om man nu inte klarar det bör man ju åtminstone ha någonting att säga när man blir påkommen.

Windows Vista – början till slutet, av livet

Jag har tidigare skrivit om Linux här på bloggen och hur det är en bra väg till personlig olycka. Det var då det. Jag trodde att jag var finurlig och hade kommit på något om hur världen är beskaffad.

Det var innan jag provade Windows Vista.

Jovisst, jag har kört Windows Vista några gånger. Flera minuter säkert. Kanske en timme sammanlagt. Jag har använt det för att det råkat vara installerat på någon dator jag lånat eller blivit ombedd att fixa.

Att gränssnittet och navigationen var en katastrof visste jag redan. Det märker man ganska fort när man ska hjälpa någon med ett krånglande nätverk, att det helt enkelt är omöjligt att navigera i soppan. Men alltså, nu har jag använt det på riktigt, på min egna dator. Försökt har jag i alla fall.

Windows Vista fungerar inte.

Även om navigationen och gränssnittet i allmänhet är en katastrof trodde jag ändå att det faktiskt fungerade rent tekniskt, på en grundläggande nivå. Dumma mig!

Windows Vista kan inte kopiera filer.

Jag har en hemkatalog. Den ligger på en server som delar ut den via Microsofts eget protokoll, SMB. Där ligger filerna, åtkomliga. Jag kan se dem, öppna dem, spara dem och göra allt annat jag förväntar mig. Men de går fan inte att kopiera.

Jag har en hemkatalog på kanske 20 GB. Det är ju en löjligt liten mängd i dagens läge, men så är det ju bara en liten del av mina filer som ligger där. Dessa 20 GB vill jag kopiera från servern till min lokala hemkatalog. 20 GB och ja, rätt många tusen filer är det men ingenting konstigt.

Så jag markerar, drar och släpper. Tjoff! Så! Bara att vänta. Så börjar Windows räkna upp hur många filer och hur mycket data den ska kopiera.

1000 filer… 2000 filer… 3000 filer… 4000 filer… *poff*

Borta!

Dialogen som räknar upp filerna försvinner.

Sedan händer ingenting.

– Hmmm… Det där var konstigt. Jag är rätt säker på att den inte borde göra sådär. Jag provar en gång till.

1000 filer… 2000 filer… 3000 filer… 4000 filer… *poff*

Borta!

OK, nu börjar det bli löjligt, men jag provar några gånger till, med samma resultat. Ingen filkopiering, inget felmeddelande, bara poff borta.

Till slut tvingas jag inse det omöjliga, nämligen att Windows Explorer faktiskt kraschar när jag försöker använda den för att kopiera filer från nätverket.

Jag vet inte vad ni andra tycker men för mig är filhantering den kanske mest grundläggande funktionen i ett operativsystem om man bortser från kommandoprompten men den har ju Microsoft hällt ut med badvattnet för länge sedan.

Som jag minns det bestod Microsofts första operativsystem, MS DOS, ursprungligen av de två komponenterna kommandoprompt och filsystem och inte ett jävla skit mer faktiskt. Det var inte så avancerat på den tiden, men man kunde åtminstone kopiera filer.

Det går uppenbarligen inte längre.

Nej, vill du föra över filer till en dator som kör Windows Vista gör du nog bäst i att använda en portabel hårddisk. Då kanske det fungerar.

Nu vet jag bara inte om jag ska känna mig lättad eller besviken. Från början skulle Windows Vista bara bli en parentes. Jag skulle testa lite. Men sen blev det lite för krångligt med Linux på grund av vissa drivrutinsproblem, så jag bestämde mig för att köra Windows Vista i alla fall. De flesta program jag använder finns portade och jag gör inte så underliga saker.

Men nu alltså. Jag vet verkligen inte om det kommer att gå. Det är för dåligt. Det funkar ju inte. Filhanteringen är inte toppen på isberget. Det är själva fundamentet till isberget och funkar inte den detaljen är toppen på isberget faktiskt ganska ointressant.

Det här var fanimig det sämsta jag sett på länge. Den personliga olycka jag skaffat mig genom Linux är ingenting mot det här. Windows Vista gör ont att använda. I själen.

Acer Aspire Timeline 1810T

Acer Aspire One Timeline 1810T

En netbook på 1,4 kg som går över 8 timmar på en laddning och kostar 6000 kronor? Naturligtvis är det för bra för att vara sant. 1,5 kg är närmare sanningen och 8 timmars drift kan du möjligen få ut, men då får du hålla dig till lätt användning.

1477 gram – det ska vara en datorleverantör till att avrunda det till 1,4 kg. Vågen ljuger inte. Lite svårare är det med påståenden om batteritid, men med ytterst lätt användning går det åtminstone att komma i närheten av åtta timmar, även om det verkar osannolikt att det ska gå vid något som liknar normal användning.

Annars finns det rätt lite att anmärka på vid en snabb granskning. En skärm på 11,6 tum och ett bra tangentbord och pekplatta är en bra början och ett hyfsat grafikkort med HDMI-utgång antyder en möjlighet att titta på HD-film i vettiga upplösningar. Det enda jag saknar är Bluetooth, men det verkar vara ett kommande tillval eftersom både indikator och avstäningsknapp finns.

Installation

Datorn kommer förladdad med Windows Vista Home Premium och för att komma igång är det bara att slå på strömmen och välja språk. Därefter sköter den sig själv. Efter en dryg timme kan du börja använda datorn.

Fast du är ju inte klar där förstås. Till att börja med måste du ägna en stund åt att installera diverse uppdateringar. Sedan kan du ägna en bra stund åt att rensa datorn också. Acer skickar med ett tjugotal spel och Microsoft bjuder på en 60-dagars provversion av Microsoft Office. Om du tycker att det där bara är onödigt har du att göra någon timme till med att avinstallera allt.

Efter att ha suttit 3-4 timmar bara med installation och avinstallation börjar jag fråga mig om det inte hade varit lättare att helt enkelt strunta helt i Vista. Jag har ju ändå tänkt mig att köra Linux på burken, så det här är egentligen förspilld tid, men å andra sidan är det ju en nyttig påminnelse om hur det funkar på andra sidan.

Prestanda

Som ägare av Acers första netbook, Aspire One 110, har jag fått vänja mig vid att vänta på saker. I synnerhet efter att jag installerade Ubuntu Netbook Remix på den har jag fått vänja mig vid att vänta på att Firefox ska ladda webbsidor.

Men nu är det slutväntat, för i den här burken sitter både en snabbare processor och sex gånger mer minne minne, plus en disk som är snabb både på att läsa och skriva.

Det här är en dator som inte bara funkar att skriva dokument och surfa med. Du kan redigera bilder med den om du vill och det går att dra igång en webbserver utan att den säckar ihop fullständigt. Dessutom ryms allt det där du behöver på hårddisken. Den har med andra ord potential att ersätta tre datorer:

  • Den gamla bärbara som är lite för tung och har för dålig batteritid
  • Min gamla netbook
  • Skrivbordsdatorn

Inte så illa pinkat för 6000 kronor. Jag tror jag behåller den här burken.

Systemåterställning – Ett varningens ord

Den här datorn levereras förladdad, med en särskild partition för installation och systemåterställning. Du kan i vanlig ordning återställa systemet från denna partition eller från återställningsskivor som du skapar inifrån Windows. Det var när jag skulle använda dessa för att återställa datorn efter ett experiment som jag upptäckte problemet.

Återställningsskivorna kräver att det redan finns en formaterad och startbar partition för Windows och att Master Boot Record på hårddisken är förberedd. Finns det ingen partition formaterad för Windows går det inte att göra någonting alls och utan Master Boot Record kommer ditt system inte att starta.

Du får alltså vara beredd på en del trassel om du bestämmer dig för att blåsa burken och installera något annat. Mer om detta i nästa artikel, när vi ska se hur det går att installera och köra Linux på Acer Aspire Timeline 1810T.

Ost i tangentbordet

Från Göteborg meddelar den gamle att han hällt vin i tangentbordet på den bärbara och att den numer vägrar hitta operativsystemet. Här på den mobila redaktionen har vi dock ett mycket värre problem.

Acer Aspire One med ost på. Inga konstigheter

Genom en olyckshändelse under middagen har vi nämligen spillt ost på tangentbordet, vilket gett oss stora problem. Bokstäverna G,H, V och B är numer helt oåtkomliga. Dessa fyra bokstäver tvingas vi numer klistra in från gamla inlägg.

Som syns av bilden är flera andra tangenter delvis berörda och det är endast med stor svårighet vi kan sktiva denna text, genom att klistra in bokstäver från gamla inlägg.

Hur vi ska få bort osten är oklart i nuläget men vi funderar på att bjuda in traktens möss och helt enkelt låta dem kalasa sig fördärvade.

Angående vinet och det saknade operativsystemet finns ingen anledning till oro. Det är antagligen bara Windows som passade på tillfället att få sig en riktig brakfylla och nu ligger fnissande och gömmer sig på någon mörk del av hårddisken.

Ett mycket törstigt och klent operativsystem kommer strax att kika fram igen, i felsäkert läge och med VGA-grafik. Det är vi säkra på.