Windows backup – när du bara vill ha kvar vissa filer

Jag gjorde det verkligen. Jag markerade alla filer i min Documents-katalog, tryckte shift-delete och sedan enter.

Deleting 417 files from Documents

Ojdå! Det var ju inte det där jag skulle göra. Jag skulle ju bara ta bort en underkatalog, inte hela innehållet.

Nåja, detta blir ett utmärkt tillfälle att se vad Windows Vistas inbyggda backupverktyg kan vara värt. Om jag har riktig tur kanske jag kan få tillbaka filerna som de såg ut igår, inte som de såg ut för en månad sedan, eller kanske två, när jag började använda den här datorn.

Väl i hemmanätverket drar jag igång Backup and Restore Center och provar. Det går bra nästan direkt, men jag tycker det är lite underligt att jag måste gå till olika dialoger för att välja kataloger och enstaka filer. Vad är grejen?

Hur fungerar det då?

Jo, det inbyggda backupverktyget i Windows Vista fungerar, nästan. Men det är ju som vanligt i Windows att Microsoft har fuckat upp allting på något bisarrt sätt.

Det normala, eller åtminstone det jag förväntar mig, när jag gör backup av något är att allt ingår. Det kan möjligen finnas någon systemfil som alltid är öppen och som därför måste hanteras på något speciellt sätt, men när jag gör backup på min hemkatalog så räknar jag faktiskt med att jag får en backup av allt som ligger där.

Så funkar det förstås inte i Windows Vista. Nej, där har Microsoft bestämt att bara vissa filer får vara med. Så jag får tillbaka det mesta av mina dokument, men det där shell-scriptet, vars namn slutar på .sh, finns inte med över huvud taget.

Nu sitter jag här och undrar hur det står till med andra filer. Har Microsoft till exempel bestämt att php-filer inte heller ska finnas i min hemkatalog? Hur blir det då när olyckan är framme och mina bloggteman plötsligt inte finns?

Nej, den här backuplösningen åker ut nu genast, med öronen före. Från Redmond levereras bara en jävla massa opålitligt skräp, precis som vanligt.

(Ja, nu kommer det någon beskäftig idiot och berättar om hur fantastiskt allt ska bli i Windows 7. Hur det blir i verkligheten kan det hända att vi får veta inom kort, om inte Windows Vista hinner åka ut innan dess…)

Windows Vista – början till slutet, av livet

Jag har tidigare skrivit om Linux här på bloggen och hur det är en bra väg till personlig olycka. Det var då det. Jag trodde att jag var finurlig och hade kommit på något om hur världen är beskaffad.

Det var innan jag provade Windows Vista.

Jovisst, jag har kört Windows Vista några gånger. Flera minuter säkert. Kanske en timme sammanlagt. Jag har använt det för att det råkat vara installerat på någon dator jag lånat eller blivit ombedd att fixa.

Att gränssnittet och navigationen var en katastrof visste jag redan. Det märker man ganska fort när man ska hjälpa någon med ett krånglande nätverk, att det helt enkelt är omöjligt att navigera i soppan. Men alltså, nu har jag använt det på riktigt, på min egna dator. Försökt har jag i alla fall.

Windows Vista fungerar inte.

Även om navigationen och gränssnittet i allmänhet är en katastrof trodde jag ändå att det faktiskt fungerade rent tekniskt, på en grundläggande nivå. Dumma mig!

Windows Vista kan inte kopiera filer.

Jag har en hemkatalog. Den ligger på en server som delar ut den via Microsofts eget protokoll, SMB. Där ligger filerna, åtkomliga. Jag kan se dem, öppna dem, spara dem och göra allt annat jag förväntar mig. Men de går fan inte att kopiera.

Jag har en hemkatalog på kanske 20 GB. Det är ju en löjligt liten mängd i dagens läge, men så är det ju bara en liten del av mina filer som ligger där. Dessa 20 GB vill jag kopiera från servern till min lokala hemkatalog. 20 GB och ja, rätt många tusen filer är det men ingenting konstigt.

Så jag markerar, drar och släpper. Tjoff! Så! Bara att vänta. Så börjar Windows räkna upp hur många filer och hur mycket data den ska kopiera.

1000 filer… 2000 filer… 3000 filer… 4000 filer… *poff*

Borta!

Dialogen som räknar upp filerna försvinner.

Sedan händer ingenting.

– Hmmm… Det där var konstigt. Jag är rätt säker på att den inte borde göra sådär. Jag provar en gång till.

1000 filer… 2000 filer… 3000 filer… 4000 filer… *poff*

Borta!

OK, nu börjar det bli löjligt, men jag provar några gånger till, med samma resultat. Ingen filkopiering, inget felmeddelande, bara poff borta.

Till slut tvingas jag inse det omöjliga, nämligen att Windows Explorer faktiskt kraschar när jag försöker använda den för att kopiera filer från nätverket.

Jag vet inte vad ni andra tycker men för mig är filhantering den kanske mest grundläggande funktionen i ett operativsystem om man bortser från kommandoprompten men den har ju Microsoft hällt ut med badvattnet för länge sedan.

Som jag minns det bestod Microsofts första operativsystem, MS DOS, ursprungligen av de två komponenterna kommandoprompt och filsystem och inte ett jävla skit mer faktiskt. Det var inte så avancerat på den tiden, men man kunde åtminstone kopiera filer.

Det går uppenbarligen inte längre.

Nej, vill du föra över filer till en dator som kör Windows Vista gör du nog bäst i att använda en portabel hårddisk. Då kanske det fungerar.

Nu vet jag bara inte om jag ska känna mig lättad eller besviken. Från början skulle Windows Vista bara bli en parentes. Jag skulle testa lite. Men sen blev det lite för krångligt med Linux på grund av vissa drivrutinsproblem, så jag bestämde mig för att köra Windows Vista i alla fall. De flesta program jag använder finns portade och jag gör inte så underliga saker.

Men nu alltså. Jag vet verkligen inte om det kommer att gå. Det är för dåligt. Det funkar ju inte. Filhanteringen är inte toppen på isberget. Det är själva fundamentet till isberget och funkar inte den detaljen är toppen på isberget faktiskt ganska ointressant.

Det här var fanimig det sämsta jag sett på länge. Den personliga olycka jag skaffat mig genom Linux är ingenting mot det här. Windows Vista gör ont att använda. I själen.

Hur många hannlelistor skriver man på ett år?

Drygt 6000 valsedlar från EU-valet

På sant villaägarmaner kör jag alldeles för ofta omkring med en massa skräp i bilen. Den här lådan med överblivna valsedlar har till exempel stått i skuffen i en månad.

Men idag fick jag nog och tog med den in för att göra mig av med innehållet. Fast inte hela innehållet. För det är ett jävligt praktiskt format på de där lapparna för att skriva hannlelistor eller göra andra anteckningar på.

Frågan är bara: Hur många hannlelistor skriver man fram till nästa val?

Jag kanske skulle göra block av dem och sälja här på bloggen, så kan jag ju skänka överskottet till Partiet.

Apples sämsta produkt

Föreställ dig att du har en bil. En ganska snygg bil med lite ovanlig utformning och oväntade finesser. En av dem är att gas- och bromspedalerna är sammankopplade i en enda bred pedal. För att gasa trampar du till höger och för att bromsa till vänster, precis som på en vanlig bil, men de båda funktionerna är alltså inrymda i en enda, bred pedal.

Men det finns ett problem. Inte med gasen, den funkar alltid, utan med bromsen. Den fungerar ibland. Eller oftast. Fast då och då gasar bilen istället för att bromsa hur mycket du än trampar till vänster. Låter det bra? Användbart? Säkert?

Det är så livet är om du är Mac-ägare. Åtminstone om du äger en Mighty Mouse. Den har inga knappar, men den har klickfunktion. Du kan klicka till vänster på musen för att åstadkomma ett vänsterklick och till höger på musen för ett högerklick. Ibland åtminstone. Mer ofta än sällan strular den och vänsterklicken blir högerklick, hur du än bär dig åt. Varje gång du vill högerklicka är det som ett lotteri. Om du har tur lyckas du och kan göra det du vill. Har du otur blir det ett vänsterklick istället. Har du riktig otur aktiverar vänsterklicket någon funktion du absolut inte hade för avsikt att aktivera.

En mus som kostar sjuhundra spänn och inte fungerar borde väl gå att reklamera? Eller? Nej, det går inte. Apple har visserligen en funktion för att registrera reklammationer på webben men försök att reklammera en mus. Försök för all del att läsa av serinumret på en Mighty Mouse.

Jo, jag vet. Jag skall gå tillbaka till butiken där jag köpte den. Fast det blir inget för det är 20 mil dit.

Nästa gång blir det en mus med riktiga knappar som man kan klicka på istället…