Exit fullkorn

FullkornspastaJag har verkligen försökt. Inte för att jag kände något direkt behov, men till slut blev det ju oundvikligt med fullkornspasta. Jag fattar inte grejen, men det brukar jag inte göra när sådana här matreligioner dyker upp.

Den är brun och smakar papp. Att den är brun struntar jag i, men det här med att den smakar papp. Varför finns produkten kvar? Gillar människor att äta papp? Varför inte äta papp på riktigt i så fall? Jag tänker inte ställa upp på det här längre! Jag vill äta mat som smakar gott! Ni andra kan sitta där och uppnå evigt liv, eller vad det nu är ni hoppas uppnå genom att tugga i er skräpet men jag vägrar! I fortsättningen väljer jag fiberfritt. Jag får säkert cancer och dör i förtid av det men jag slipper åtminstone äta papp.

Skurtofflor på!

Skurtofflor

Efter mitt senaste inlägg var väl inte annat att vänta. En uppfordrande kommentar fick slutligen kolossen i rörelse. Det var dags att ta fram skurtofflorna.

Vad är då skurtofflor för något, undrar ni säkert. (Naturligtvis undrar ni inte alls eftersom ni alla känner mig väl men om vi låtsas att jag har en bredare läsekrets… Ja, ni fattar.) Jo, det är ett par tofflor som ser ut som en golvmopp på undersidan. Man använder dem uteslutande när man skurar golvet. Fördelen är att man obehindrat kan röra sig i lägenheten, även där det är blött, utan att bli blöt om fötterna och utan att skita ned där man just skurat. Så mycket nytta har jag nog aldrig fått för tio spänn.

Nu sitter jag här i doften av nysåpat trä och kan inte riktigt förstå varför jag väntat så länge. Det var ju inte ens jobbigt.

Jag måste köpa mer såpa. Gul skall tydligen vara bäst. Det står på paketet.

Ihållande oordning över sydvästra Masthugget

Svårfångad röraEn ihållande oordning härskar sedan sommaren här i lägenheten. Då någon gång inleddes ett målningsprojekt i hallen och det är precis som om lägenheten ännu inte hämtat sig efter detta. Målningsjobbet är förstås inte heller klart så det kanske inte är något att förvånas över.

Det jag inte kan förstå är hur det kan vara så svårt eller till och med omöjligt att dokumentera röran. Inte bara är den efterhängsen och kvardröjande som en klibbig bit tejp, den vill dessutom inte vara med på bild. Hur skall ni då kunna förstå under vilka förutsättningar jag tvingas framleva mitt liv? Det går ju inte. För er blir ju detta bara en grundlös klagosång

Jag beklagar. Jag vill verkligen be om ursäkt för att jag sitter här och är gnällig utan att kunna lägga fram bevis för att det verkligen är befogat, men jag lovar er att om ni bara kom hit och såg med egna ögon så skulle ni förstå.

Att använda sina kunder som bank

Att storföretag som Volvo använder sina leverantörer som bank var ju känt sedan innan. Jag tycker i och för sig att det går över gränsen men de är ju ändå leverantörer så de får ändå acceptera att svettas lite.

Vad jag inte kan förstå är varför Skistar gör samma sak. Mot sina kunder. Jag hade tänkt att jag skulle boka utrustning inför min resa till Hemsedal. Jag hade tänkt det men jag kommer inte att göra det. Skistar vill ha betalt direkt, för att jag är vänlig nog och talar om för dem när jag kommer upp, vad jag kommer att vilja hyra, vilka relevanta kroppsmått jag har och vilken åknivå jag ligger på. Allt detta för att underlätta för skiduthyrningen som jag tänkte vara kund hos. Och nu vill de ha betalt för denna information. I förväg.

Skistar kan dra åt helvete med sin bokning!


Interaktiv teater

ORD – en föreställning där du bestämmer handlingen spelas just nu av Göteborgs improvisations- och spelteater. Du i publiken styr handlingen genom ord som skrivs på små lappar. Skådespelarna improviserar och du väljer vilken tolkning av just ditt ord som skall spelas.

Mycket sevärd föreställning som spelas imorgon, söndag 26 november, samt fredag 1 och lördag 2 december. Läs mer


Parkeringsanomali i centrala Göteborg

En parkeringsanomali upptäcktes under fredagskvällen i närheten av Domkyrkan i centrala Göteborg. Det är Göteborgs kommun som av allt att döma försummat att avgiftsbelägga eller förbjuda parkering kvällstid på en sträcka av uppskattningsvis 18 meter och alltså lämnat fältet fritt för fri och ohämmad parkering av uppåt fyra personbilar under kvällen och delar av natten.

Denna nyupptäckta blinda fläck på lapplisornas allseende näthinna kom snabbt att utnyttjas av syrrans granne under ett hårt och mycket skoningslöst träningspass som genomleds på en sportanläggning i närheten.
– Tack vare detta kan jag nu ta bilen till gymmet utan att drabbas av fruktansvärda pålagor från kommunen i form av parkeringsavgifter, säger en utpumpad men lycklig granne och sätter sig, obekymrad över miljöaspekterna, i sin bil för att köra hem till Masthugget och förgäves försöka hitta parkering för natten.


Förstämning i köket – soppslev försvunnen!

Massor av köksredskap - men ingen soppslevBeskedet slog ned som en bomb vid lunchtid idag: Soppsleven var borta! Det var under tillredningen av en linssoppa enligt Elins gamla recept som det uppdagades att soppsleven inte längre fanns på sin plats. Trots omsorgsfullt letande i lådor och skåp stod den inte att finna.

Stämningen bland övriga köksredskap var tryckt. Stekspadarna stod tysta i grupp och begrundade situationen. Visparna sprang runt, runt, alldeles förvirrade. Kökets innehavare var mycket förbryllad, men tog situationen med ro.

– Nu kan jag köpa en ny soppslev i rostfritt stål som jag ändå tänkt på så länge

Syrrans granne blir professionell bloggare

Insättning från Google Adsense

Idag fick jag min första insättning om 5,86 kr från mina annonsörer och inledde därmed min karriär som professionell bloggare. En modest början kan tyckas, men jag räknar kallt med att det släpper alldeles strax och att kulorna börjar rasa in.

Jag vill rikta ett stort tack till er, mina trogna läsare (alla två) som gjort detta möjligt. Vilken dag som helst nu säger jag upp mig från jobbet. Keep on reading!

Syrrans granne allvarlig – studentskor i chock

Chockade studentskor efter syrrans grannes plötsliga anfall av allvar

Syrrans granne chockade i eftermiddags sin omgivning genom att vara allvarlig på riktigt. Det var efter en ovanligt slapp helg som incidenten inträffade. Möjligen kan händelsen ha underlättats av ett längre arbetspass strax före anfallet.

– Jag vet inte riktigt vad som hände, säger syrrans granne i en kommentar.

– Jag skulle bara blogga lite och plötsligt hade jag skrivit en lång och mycket allvarlig text om företags-xenofobi.

Syrrans granne är normalt en blogg för humor och blandat trams. Ingen vet vad det allvarliga inlägget får för konsekvenser. Vissa ser det som tecken på stundande förändring, medan andra bara betraktar det som en tillfällig nyck.

– Jag förväntar mig att detta går över snarast så att jag kan fortsätta blogga om ingenting, avslutar syrrans granne.

Företags-xenofobi

Jag jobbar åt ett storföretag ibland. Ett av sveriges största IT-företag får man nog kalla det. Det är alltså ett kunskapsföretag. Ett sånt där modernt företag vars framgång bygger helt på vad som rör sig i hjärnan på dess anställda.

Precis som alla andra företag med självkänsla (eller är det hybris?) finns det en IT-policy, dvs ett dokument som skall tala om vad man får respektive inte får göra med företagets datorer och i företagets nätverk. Policyns lydelse kan väl sammanfattas som så att företagets datorer och nätverk i första hand skall användas för arbete och att det är absolut förbjudet att använda dem för att begå brott eller ladda ned porr. Så står det i alla företags internetpolicies. Det är helt enkelt de två saker man är mest rädd för: brott och porr.

Det finns lite skrivningar om privat användning också. Det är samma vaga skrivningar som alla andra företag också har; skrivningar som i praktiken inte betyder så mycket om man nu inte börjar ägna sig åt groteskt överutnyttjande men då kan man fråga sig om det verkligen blir tid över till arbete.

Tills helt nyligen trodde jag att det förhöll sig såhär. Det fanns ett stående skämt som gick ut på att policyn var att alla verktyg som kan användas för att interagera med omvärlden var förbjudna. Jag trodde att det var ett skämt. Det var innan jag upptäckte vad som numer står i policyn: Alla programvaror som kan användas för att kommunicera med omvärlden är förbjudna. Det står verkligen så.

Det här är alltså ett kunskapsföretag som har förbjudit sina anställda att använda verktyg för att kommunicera med omvärlden. Det är ungefär som om föräldrar skulle förbjuda sina barn att prata med andra barn på lekplatsen. Är det bara jag som tycker att ledningen för ett sånt företag borde omplaceras?

Hur tänker man egentligen när man fastslår en sådan här policy? Finns det alltså människor som på allvar tror att ett företag har något att tjäna på att göra det svårt för de anställda att kommunicera med människor utanför företaget? Är det någon som tror att människors kompetens ökar om man förbjuder dem att lära av andra? Finns det någon hemlig dagordning här som jag inte förstår?

All konventionell visdom, och numer finns det sådan även när det gäller internets inverkan företagens affärer, pekar på att den som är bäst på att dela med sig och integrera sina tjänster och produkter med omvärlden vinner på sikt och då går företagsledningen och antar en policy som stadgar motsatsen.

Det finns ett bra ord för detta: Kontrollnoja.


Syrrans gggranne

Sony Ericsson K800iTotal idetorka. Så har det varit nu i över en vecka. Nu stannar ju inte resten av världen av för det. Snarare bara maler den på och till slut blir man alldeles omkörd och ifrånsprungen om man inte ser upp. Det måste ju vara varje bloggares värsta mardröm.

Ingenting av vikt har hänt. Eller en sak har ju hänt. Jag tröttnade slutligen på att leva i den gamla världen och bestämde mig för att skaffa lite fler g. Det är bra med många g. Man kan surfa fort, skicka mejjl och ta högupplösta bilder. En del påstår till och med att man kan titta på tv.

Nu ligger den här på ekbordet. Ja, det syns ju tydligt förresten, att det är ek. Såhär i efterhand undrar jag lite om det var så klokt val av bakgrund egentligen. Den är ju ganska skrikig och kontrasten till omgivande vita ytor blir väldigt stor. Jag är nog inte helt nöjd med denna bild. Jag har inte blivit mästerfotograf än. Imorgon…

Nej, men jag skall nog kontakta lite fler nyhetsredaktioner och se om det går att hitta en praktikplats så att jag kan få min journalistexamen. Fler intyg och examensbevis som ingen vill se, det är precis vad jag behöver.

Egentligen behöver jag något att skriva om. Kom hit och ge mig lite intryck nu! Jag är för lat för att gå ut.

Åh nej! Diarré!

En del TV-reklam är ju helt skrattretande. Hur vanligt är det egentligen att man står i kön till teatern och plötsligt inser att man håller på att drabbas av diarré. Och om detta nu inträffar, hur troligt är det att man lite snabbt kan kila in på apoteket tvärs över gatan köpa lämpliga tabletter.

Jag bara undrar alltså. Är detta ett scenario som förekommer? I verkligheten?