Lägenhet i ruiner efter blondinattack

Möbler, kartonger och lösa pryttlar, huller om buller

STOCKHOLM: En blondin, en Åjdi och ett släp. Det var allt som krävdes för att lägga en tvårumslägenhet på Kungsholmen i ruiner.

Allt började lugnt. Lägenheten skulle vädras ur, städas och sedan möbleras. Men någonstans gick det snett. Det började med en soffa som inte gick att placera. Två gånger flyttades den. Ändå blev det aldrig riktigt bra. Fåtöljer, soffbord och flyttkartonger stod huller om buller i en enda röra.

Sedan skulle släpet köras tillbaka. Då inträffade mardrömsscenariot. En felkörning, en trång vändplats och ingen chans att backa.

– Det var bara att gå ur och lyfta runt släpet för hand, säger en av de inblandade.

Idag skulle möbleringen fortsätta. Men någonting hände och nu ligger lägenheten i ruiner.

– Det ser ut som ett bombnedslag; som om någon ställt in en massa grejer och sedan sprängt en handgranat därinne, säger en granne till vår utsända ikväll.

Personal från räddningstjänsten har varit och inspekterat platsen men ännu ikväll är det oklart hur lång tid röjningsarbetet kommer att ta.

Kvällstidningarna ljuger – Vårstädning utan resultat

Vårstäda datorn i 15 minuter, skriker Expressen och GT i kör

– Vårstäda din dator, skriker löpsedlarna för både GT och Expressen idag. Uppenbarligen börjar det bli så varmt på redaktionerna att idéerna tryter. Tyvärr drabbar detta oss läsare negativt då vi får dålig, ja rent av felaktig, information.

Vårstädning: Här städas datorn med dammsugare

Enligt löpet skall 15 minuters städning av datorn leda till en hundraprocentig prestandavinst. Datorn skall alltså bli dubbelt så snabb. Exakt hur detta hänger ihop till framgår inte riktigt, men efter både 15 och 20 minuters minutiös rengöring av redaktionsdatorn konstateras ingen prestandaförändring över huvud taget.

Jag är mycket besviken och förstår inte vad som gått fel. Kanske måste har jag fel sorts dator och måste byta till en PC för att den här sortens trolleri skall fungera.

Städdag

Här vare damm i hörnen. Och skidstavar
Hellre lite damm i hörnen än ett rent helvete.

Idag städar vi här på redaktionen. (Vem fan försöker jag lura egentligen? Alla vet ju att redaktionen är samma sak som min bostad och att vi i allmänhet är en på den här redaktionen.) Det går som vanligt. Innan själva städningen kan börja måste en massa förberedelser genomföras, vi kan kalla det för-städning.

Till att börja med ligger det papper och grejer överallt. Det kan röra sig om fyra veckor gammal post som inte hittat rätt än, eller andra papper som jag skall göra något åt ”någon gång”. Utöver alla papper och gamla tidningar ligger kläder och tvätt i olika stadier spridda här och där, tillsammans med blandad sportutrustning.

Om jag inte var så jävla bråttom på vardagarna och plockade undan lite efter mig skulle det inte vara så besvärligt, men naturligtvis struntar jag i det och till slut blir det nästan omöjligt att städa, eftersom det inte går att genomföra på mindre än två dagar.

Nu har jag nästan trängt igenom plockandet och kan börja komma åt dammet. Då inställer sig frågan: Skall jag göra det ordentligt eller lite halvdant? Gör jag det ordentligt lär det nog ta resten av dagen. Gör jag det halvdant tar det nog bara en timme, men då är det ju kris om två veckor igen.

Fortsättning följer…

Att sköta ett hushåll är sannerligen ingen lek

Diskberg

Jag har just fått i mig dagens lunch och inser att det är dags nu, att ta hand om disken. Om jag inte gör det nu blir berget för stort och då vet vi hur det slutar: Disk i hela köket.

Så jag diskar. Jag diskar tallrikar, plastburkar, kastruller och bestick. Jag diskar ett glas. Bara ett. Det verkar inte som om jag använt fler sedan sist.

Sen, när jag har diskat, diskar jag lite till. Det fanns fler glas. Jag diskar dem. När jag är klar diskar jag lite till. Det stod tydligen mer disk och väntade i lägenheten. Till slut kan jag inte hitta mer disk. Men den gömmer sig nog någonstans. Snart hittar jag den.

Det visar sig att allt inte får plats i diskstället. Jag blir tvungen att torka disk manuellt. Onödigt. Om jag bara hade diskat i tid.

Målet är att diska en gång om dagen. Det är ofta, jag vet, men köket är så litet, så litet, så det blir katastrof annars. Jag vet att jag diskade igår. Inte all disk kanske, men en del. Ändå blir det överfullt. Hur går det till? Vad är det jag gör som producerar så vansinniga mängder disk.

Nu är ju detta bara en av många sysslor i hemmet. Man måste ju städa också. Plocka undan saker som har plockats fram, dammsuga, skura golven, städa toaletten, putsa fönstren, och så vidare. Det är ju ett helt jävla jobb!

Varför gör vi det här egentligen, dag efter dag? Skall det vara så förbannat svårt att vara människa? Halva mitt liv går ju åt till att sköta ett hushåll!

Var det verkligen detta jag skulle göra med mitt liv?

Ni som gnäller över att er partner inte hjälper till tillräckligt hemma vet ju ingenting! Ni är ju för fan två om hushållet, så hur illa kan det vara om fördelningen nu skulle råka vara 60/40, 70/30 eller 80/20?

Skurtofflor på!

Skurtofflor

Efter mitt senaste inlägg var väl inte annat att vänta. En uppfordrande kommentar fick slutligen kolossen i rörelse. Det var dags att ta fram skurtofflorna.

Vad är då skurtofflor för något, undrar ni säkert. (Naturligtvis undrar ni inte alls eftersom ni alla känner mig väl men om vi låtsas att jag har en bredare läsekrets… Ja, ni fattar.) Jo, det är ett par tofflor som ser ut som en golvmopp på undersidan. Man använder dem uteslutande när man skurar golvet. Fördelen är att man obehindrat kan röra sig i lägenheten, även där det är blött, utan att bli blöt om fötterna och utan att skita ned där man just skurat. Så mycket nytta har jag nog aldrig fått för tio spänn.

Nu sitter jag här i doften av nysåpat trä och kan inte riktigt förstå varför jag väntat så länge. Det var ju inte ens jobbigt.

Jag måste köpa mer såpa. Gul skall tydligen vara bäst. Det står på paketet.

Ihållande oordning över sydvästra Masthugget

Svårfångad röraEn ihållande oordning härskar sedan sommaren här i lägenheten. Då någon gång inleddes ett målningsprojekt i hallen och det är precis som om lägenheten ännu inte hämtat sig efter detta. Målningsjobbet är förstås inte heller klart så det kanske inte är något att förvånas över.

Det jag inte kan förstå är hur det kan vara så svårt eller till och med omöjligt att dokumentera röran. Inte bara är den efterhängsen och kvardröjande som en klibbig bit tejp, den vill dessutom inte vara med på bild. Hur skall ni då kunna förstå under vilka förutsättningar jag tvingas framleva mitt liv? Det går ju inte. För er blir ju detta bara en grundlös klagosång

Jag beklagar. Jag vill verkligen be om ursäkt för att jag sitter här och är gnällig utan att kunna lägga fram bevis för att det verkligen är befogat, men jag lovar er att om ni bara kom hit och såg med egna ögon så skulle ni förstå.