Boktips: Linux pocket guide

Om du är som jag och gillar Linux och gärna använder termianlfönster men har lite svårt för att minnas alla bra kommandon är det här boken för dig. Manualsidor är förvisso bra, men innehåller ofta för mycket information. Dessutom måste du i allmänhet veta vad du letar efter.

Linux pocket guide delar upp kommandona och programmen i funktionsgrupper och ger dig bara kort information om de vanligaste parametrarna, dvs det du oftast behöver.

Linux pocket guide är skriven för Fedora Linux men den är fullt användbar även för andra Linux-dialekter, och för BSD-varianter som Mac OS X. Alla detaljer kanske inte alltid stämmer för just ditt operativsystem men det mesta är universellt tillämpbar kunskap.

Linux pocket guide, av Daniel J. Barrett, ISBN: 978-0-596-00628-0, finns att beställa i en nätbokhandel nära dig.

Internet uppgraderas till IP version 5

Ikväll klockan 22:00 stängs internet för underhåll i två timmar. Internetprotokollet, IP, ska uppgraderas till version 5. Under tiden kommer ingen, eller högst begränsade mängder trafik att komma fram.

Bakgrunden är att adresserna i nuvarande version 4 av internetprotokollet håller på att ta slut. För att klara framtidens behov finns sedan länge en ny adress-standard framtagen. Den kommer dock inte förrän i version 6. Kvällens uppgradering är bara en förberedelse.

22 augusti i år kommer den stora smällen. Då stängs internet i två dagar för uppgradering av all central nätverksutrustning till version 6. I samband med detta kommer en hel del rputrar att behöva bytas ut för att klara av att hantera de nya adresserna som är 128 bitar långa istället för nuvarande 32.

Ledningen för Internet Engineering Task Force, IETF, som leder uppgraderingsarbetet räknar inte med några större problem i samband med kvällens arbete. Vid midnatt bör nätet vara tillbaka i full drift igen.

För dig som hemanvändare gäller att du kan behöva starta om ditt bredbandsmodem och din router efter att uppgraderingen är klar. Är du webbhotellsägare ska redan ha fått information från din internetleverantör.

Svar till fakturaskojarna one.com

Under ett par dagars tid har jag skriftväxlat med webbhotellet one.com, angående en felfakturerad årsavgift för en domän. Eftersom de vägrar kommunicera via epost, utan istället publicerar sina svar på en webbsida tänkte jag svara med samma mynt.

Hej!

Vi har nu lyckats fastslå följande:

  1. Ni är, enligt egen uppgift, inte ombud – registrar som ni väljer att kalla det – för domänen alltomkorv.se. Ni har tidigare varit detta men ni har skriftligen meddelat att ni avsäger er detta förutsatt att jag inte inom viss tid bekräftar nya avtalsvilkor, vilket jag, enligt er egen uppgift, inte gjort.
  2. Ni har fakturerat mig för årsavgift för domänen alltomkorv.se.

Ni har alltså först sagt upp vårt affärsförhållande gällande domänen och därefter fortsatt att fakturera för årsavgiften.

Jag vet förstås inte vad dansk lag säger om ett sådant förfarande, men här i Sverige kallas det bedrägeri och bestraffas med böter eller fängelse.

Jag förutsätter att ni utan dröjsmål återbetalar den av er felaktigt fakturerade årsavgiften, SEK 95, förslagsvis genom att beloppet återförs till det betalkort som används för att betala er faktura.

Ubuntu 9.10 på Acer Aspire Timeline 1810T

Det var bättre förr!

Ja, nu tänker du kanske att ålderdomen slutligen hunnit ifatt mig, men nej, det var faktiskt bättre förr.

När jag provade att köra Ubuntu 9.04 på min Acer Aspire Timeline 1810T, lyckades jag få ut drygt sex timmars drift innan batteriet var tömt. Med version 9.10, som släpptes igår, fick jag bara ut fem timmar och då hade jag ändå slagit på laptop mode.

Drivrutinsläget är förvisso bättre. Jag behöver inte längre manuellt bygga och installera drivrutinen till nätverkskortet och det verkar fungera bättre med extern bildskärm men vad hjälper det när strömmen rinner ur systemet allt fortare?

Det ser alltså ut som om Windows 7 kommer att få en chans i alla fall, om nu Microsoft lyckas leverera någon gångtång. De ägnar sig ju fortfarande åt att leverera kartonger och plastbitar istället för programvara och har därför lyckats med konststycket att sälja slut på en produkt som till hundra procent består av information.

Bara för att vara på den säkra sidan ska jag köra ett nytt test av batteritiden i Windows Vista. Det kan ju vara tiden som rinner ur batterierna rent allmänt, även om det verkar konstigt att det skulle gå så fort.

Läs alla inlägg om Acer Aspire Timeline 1810T

Linux på Acer Aspire Timeline 1810T – uppföljning

Acer Aspire Timeline 1810TDet här är tredje delen i serien om Acer Aspire Timeline 1810T. I förra delen kunde vi konstatera att det går ganska bra att köra Linux på den, men att batteritiden är ganska usel. Idag kan vi konstatera att problemet är svårlöst och att Linux dessutom har problem att hitta disken.

Fortsätt läsa Linux på Acer Aspire Timeline 1810T – uppföljning

Linux på Acer Aspire Timeline 1810T

Acer Aspire Timeline 1810TDet här är del två serien om Acer Aspire Timeline 1810T. I första delen tog jag upp den ur kartongen och provkörde lite med Windows Vista. Idag är det dags att gå på djupet och prova hur den funkar med Linux.

Acer Aspire Timeline 1810T levereras förinstallerad med Windows Vista, vilket säkert är lockande för många. Men hur går det om man istället trycker in Ubuntu Linux? Väldigt bra, visar det sig, möjligen med undantag för batteritiden. Med lite tur går det till och med att titta på mpeg4-film i HD-format, även om just det faktiskt är på gränsen både i Vista och Ubuntu.

Mitt första försök hade tiden emot sig. Ett trådlöst nätverk som åkte jojo och uteblivet stöd för det fasta nätverkskortet gjorde att försöket avbröts i förtid.

Efter att ha brottats med Windows Vista i ett par veckors tid är det väl bara att konstatera att lite mer uthållighet hade lönat sig. Den saknade drivrutinen tar ungefär fem minuter att ladda ned och installera och därefter funkar faktiskt allting.
Fortsätt läsa Linux på Acer Aspire Timeline 1810T

Windows Vista – början till slutet, av livet

Jag har tidigare skrivit om Linux här på bloggen och hur det är en bra väg till personlig olycka. Det var då det. Jag trodde att jag var finurlig och hade kommit på något om hur världen är beskaffad.

Det var innan jag provade Windows Vista.

Jovisst, jag har kört Windows Vista några gånger. Flera minuter säkert. Kanske en timme sammanlagt. Jag har använt det för att det råkat vara installerat på någon dator jag lånat eller blivit ombedd att fixa.

Att gränssnittet och navigationen var en katastrof visste jag redan. Det märker man ganska fort när man ska hjälpa någon med ett krånglande nätverk, att det helt enkelt är omöjligt att navigera i soppan. Men alltså, nu har jag använt det på riktigt, på min egna dator. Försökt har jag i alla fall.

Windows Vista fungerar inte.

Även om navigationen och gränssnittet i allmänhet är en katastrof trodde jag ändå att det faktiskt fungerade rent tekniskt, på en grundläggande nivå. Dumma mig!

Windows Vista kan inte kopiera filer.

Jag har en hemkatalog. Den ligger på en server som delar ut den via Microsofts eget protokoll, SMB. Där ligger filerna, åtkomliga. Jag kan se dem, öppna dem, spara dem och göra allt annat jag förväntar mig. Men de går fan inte att kopiera.

Jag har en hemkatalog på kanske 20 GB. Det är ju en löjligt liten mängd i dagens läge, men så är det ju bara en liten del av mina filer som ligger där. Dessa 20 GB vill jag kopiera från servern till min lokala hemkatalog. 20 GB och ja, rätt många tusen filer är det men ingenting konstigt.

Så jag markerar, drar och släpper. Tjoff! Så! Bara att vänta. Så börjar Windows räkna upp hur många filer och hur mycket data den ska kopiera.

1000 filer… 2000 filer… 3000 filer… 4000 filer… *poff*

Borta!

Dialogen som räknar upp filerna försvinner.

Sedan händer ingenting.

– Hmmm… Det där var konstigt. Jag är rätt säker på att den inte borde göra sådär. Jag provar en gång till.

1000 filer… 2000 filer… 3000 filer… 4000 filer… *poff*

Borta!

OK, nu börjar det bli löjligt, men jag provar några gånger till, med samma resultat. Ingen filkopiering, inget felmeddelande, bara poff borta.

Till slut tvingas jag inse det omöjliga, nämligen att Windows Explorer faktiskt kraschar när jag försöker använda den för att kopiera filer från nätverket.

Jag vet inte vad ni andra tycker men för mig är filhantering den kanske mest grundläggande funktionen i ett operativsystem om man bortser från kommandoprompten men den har ju Microsoft hällt ut med badvattnet för länge sedan.

Som jag minns det bestod Microsofts första operativsystem, MS DOS, ursprungligen av de två komponenterna kommandoprompt och filsystem och inte ett jävla skit mer faktiskt. Det var inte så avancerat på den tiden, men man kunde åtminstone kopiera filer.

Det går uppenbarligen inte längre.

Nej, vill du föra över filer till en dator som kör Windows Vista gör du nog bäst i att använda en portabel hårddisk. Då kanske det fungerar.

Nu vet jag bara inte om jag ska känna mig lättad eller besviken. Från början skulle Windows Vista bara bli en parentes. Jag skulle testa lite. Men sen blev det lite för krångligt med Linux på grund av vissa drivrutinsproblem, så jag bestämde mig för att köra Windows Vista i alla fall. De flesta program jag använder finns portade och jag gör inte så underliga saker.

Men nu alltså. Jag vet verkligen inte om det kommer att gå. Det är för dåligt. Det funkar ju inte. Filhanteringen är inte toppen på isberget. Det är själva fundamentet till isberget och funkar inte den detaljen är toppen på isberget faktiskt ganska ointressant.

Det här var fanimig det sämsta jag sett på länge. Den personliga olycka jag skaffat mig genom Linux är ingenting mot det här. Windows Vista gör ont att använda. I själen.

Acer Aspire Timeline 1810T

Acer Aspire One Timeline 1810T

En netbook på 1,4 kg som går över 8 timmar på en laddning och kostar 6000 kronor? Naturligtvis är det för bra för att vara sant. 1,5 kg är närmare sanningen och 8 timmars drift kan du möjligen få ut, men då får du hålla dig till lätt användning.

1477 gram – det ska vara en datorleverantör till att avrunda det till 1,4 kg. Vågen ljuger inte. Lite svårare är det med påståenden om batteritid, men med ytterst lätt användning går det åtminstone att komma i närheten av åtta timmar, även om det verkar osannolikt att det ska gå vid något som liknar normal användning.

Annars finns det rätt lite att anmärka på vid en snabb granskning. En skärm på 11,6 tum och ett bra tangentbord och pekplatta är en bra början och ett hyfsat grafikkort med HDMI-utgång antyder en möjlighet att titta på HD-film i vettiga upplösningar. Det enda jag saknar är Bluetooth, men det verkar vara ett kommande tillval eftersom både indikator och avstäningsknapp finns.

Installation

Datorn kommer förladdad med Windows Vista Home Premium och för att komma igång är det bara att slå på strömmen och välja språk. Därefter sköter den sig själv. Efter en dryg timme kan du börja använda datorn.

Fast du är ju inte klar där förstås. Till att börja med måste du ägna en stund åt att installera diverse uppdateringar. Sedan kan du ägna en bra stund åt att rensa datorn också. Acer skickar med ett tjugotal spel och Microsoft bjuder på en 60-dagars provversion av Microsoft Office. Om du tycker att det där bara är onödigt har du att göra någon timme till med att avinstallera allt.

Efter att ha suttit 3-4 timmar bara med installation och avinstallation börjar jag fråga mig om det inte hade varit lättare att helt enkelt strunta helt i Vista. Jag har ju ändå tänkt mig att köra Linux på burken, så det här är egentligen förspilld tid, men å andra sidan är det ju en nyttig påminnelse om hur det funkar på andra sidan.

Prestanda

Som ägare av Acers första netbook, Aspire One 110, har jag fått vänja mig vid att vänta på saker. I synnerhet efter att jag installerade Ubuntu Netbook Remix på den har jag fått vänja mig vid att vänta på att Firefox ska ladda webbsidor.

Men nu är det slutväntat, för i den här burken sitter både en snabbare processor och sex gånger mer minne minne, plus en disk som är snabb både på att läsa och skriva.

Det här är en dator som inte bara funkar att skriva dokument och surfa med. Du kan redigera bilder med den om du vill och det går att dra igång en webbserver utan att den säckar ihop fullständigt. Dessutom ryms allt det där du behöver på hårddisken. Den har med andra ord potential att ersätta tre datorer:

  • Den gamla bärbara som är lite för tung och har för dålig batteritid
  • Min gamla netbook
  • Skrivbordsdatorn

Inte så illa pinkat för 6000 kronor. Jag tror jag behåller den här burken.

Systemåterställning – Ett varningens ord

Den här datorn levereras förladdad, med en särskild partition för installation och systemåterställning. Du kan i vanlig ordning återställa systemet från denna partition eller från återställningsskivor som du skapar inifrån Windows. Det var när jag skulle använda dessa för att återställa datorn efter ett experiment som jag upptäckte problemet.

Återställningsskivorna kräver att det redan finns en formaterad och startbar partition för Windows och att Master Boot Record på hårddisken är förberedd. Finns det ingen partition formaterad för Windows går det inte att göra någonting alls och utan Master Boot Record kommer ditt system inte att starta.

Du får alltså vara beredd på en del trassel om du bestämmer dig för att blåsa burken och installera något annat. Mer om detta i nästa artikel, när vi ska se hur det går att installera och köra Linux på Acer Aspire Timeline 1810T.

Svartvit nostalgitripp på tolv tum

Svartvit textskärm på tolv tum

Om du inte höll på med datorer på 1980-talet kan du skippa det här inlägget. Du kommer ändå inte att förstå. Det kommer att vara lika obegripligt för dig som ett samhälle utan internet.

Ni övriga. Ja, ni kan väl helt enkelt bara dregla över denna antika tingest som nu är i min besittning och som nu åter funnit sin rätta plats. Nåja, kanske inte i fysisk mening – på soffbordet lär den ju inte få stå någon längre stund – men den har åter fått en server att vara ansluten till.

IBM Personal System/2 Monochrome MonitorNej, det är inget fusk. Det är verkligen en monokrom skärm. Närmare bestämt en IBM PS/2 Monochrome Display. Den visar text och 16 gråskalor. Den kanske visar grafik också. Jag har ingen aning. Jag vet inte varför man skulle prova tockna perversiteter på en så här fin konsoll-skärm.

Sist satt den på en 386:a, stor som en bigtower, med en 115 MB hårddisk och säkert 16 MBGB internminne.

Dagens server är lite mindre. Den får ledigt plats i ett 5,25-tumsfack.

Allt var inte bättre förr…

Efterlysning: Tangentbord till Thinkpad X40

Tangentbord till en Thinkpad X40

Tangentbordet på bilden ser fint ut, men det finns ett problem: Någon har hällt rödvin i det.

Vi har provat med lite olika räddningsmetoder och bland anant badat tangentbordet i destillerat vatten – vilket löste ut en hel del smuts – tyvärr utan att lyckas få till ett användbart resultat, så nu vänder jag mig till er läsare.

Har du ett tangentbord till en IBM (numer Lenovo) Thinkpad X40 liggande? I så fall kan jag tänka mig att befria dig från bördan. Det ska helst vara svensk layout, men egentligen funkar det med vilken layout som helst. Jag är inte så petig med vad som står på knapparna.

Jag kan tänka mig att betala en slant.

Har någon en 1,8-tums hårddisk liggande är det också av intresse.

Hör av dig per kommentar eller epost!

IBM omdefinierar enkelhet

IBM:s enkla sätt att handla - inte så enkla

IBM säljer ett programpaket som jag kan tänka mig att köpa. Jag vet, det låter jätteunderligt, men så är det i alla fall. Allt är mycket klyftigt uttänkt och verkar bra på alla sätt, så jag överväger att faktiskt slå till.

Men så är det ju problemet att handla av IBM. Det korta svaret är att det kan man inte.

Man kan köpa IBM:s mjukvaror av deras business partners. Om man har tur kan man det. Efter att man först letat upp någon som är intresserad av att göra affärer och därefter forcerat en säljare som har dollartecken där pupillerna borde sitta kan man säkert köpa deras produkter.

Men jag är inte intresserad av någon affärsrelation. Jag vill ha produkten nu genast i min dator. Sedan vill jag inte ha någonting mer. Inga konsulttjänster och inga anpassningar. Ingenting som en business partner vill sälja är jag intresserad av.

Det är lätt att få för sig, när man besöker IBM:s sajt, att det faktiskt går att köpa licenser där. Det finns till och med en flik med texten Köpa och där kan du klicka, men när du väl hittat fram till rätt produkt har du hamnat någon helt annanstans och klickar du på köpa-fliken igen är du plötsligt tillbaka där du började.

Fast ja, det finns någonting där. Det finns en liten ruta där det står om ”Enkla sätt att handla.”

Bra! Men nej! Skit!

IBM:s enkla sätt att handla består i att du antingen fyller i ett formulär med 750 fält som därefter går in i något system någonstans. Sedan ringer väl någon av de där säljarna efter ett tag, kanske. Eller så kan du ringa IBM och säkert bli rundkopplad en stund och sedan kanske få hjälp. Eller skicka epost. Jag antar att det egentligen är ett formulär det också.

Det här är inte enkelhet. Det här är byråkrati.

Enkelhet är ”Fyll i ditt kreditkortsnummer här så får du en licensnyckel och en URL för att ladda ned programvaran” eller möjligen ”Fyll i beställningsformuläret så skickar vi CD:n och fakturan med vändande post.” Det är relativt enkla alternativ som jag kan tänka mig att utnyttja.

Att fylla i en massa skit i ett formulär eller att ringa något anonymt telefonnummer är jag däremot väldigt lite intresserad av. Om de åtminstone publicerade prisuppgifter så kanske. Men nu blir jag mest trött. Och missnöjd.

Och så finns det folk som på allvar undrar varför företag använder olicensierad programvara. Hur vore det att hjälpa sina potentiella kunder, istället för att skicka BSA:s advokater på dem?

”It said: Insert disk #3, but only two will fit”

En CD-ROM-läsare kan förväntas boota från CD, men hur är det egentligen med DVD?

Mental note: Nästa gång du undrar varför din dator vägrara starta på CD:n du just stoppat i CD-läsaren, kontrollera först att det verkligen är en CD du stoppat i och inte en DVD.

Senast jag stötte på det här problemet var i och för sig på bronsåldern (ungefär när den nu aktuella datorn tillverkades) och då hade jag inte ens några DVD:er, så jag kanske kan skylla på att det var första gången, men ändå. En halvtimme är faktiskt för mycket.

Rubriken, för er som inte förstår, är en vandringssägen från den tiden då människan använde disketter som bärbart lagringsmedium. Ofta tvingades man mata in en hel bunt av dem för att installera större program. Skivorna skulle alltså stoppas in en och en, efter varandra, men det ska tydligen vissa användare ha missuppfattat.

Fullständig härdsmälta på datorfronten

Det börjar med att jag slår på strömmen till lägenhetens andra trådlösa accesspunkt. Det som därefter inträffar ska komma att utvecka sig till en fullständig mardröm.

För det som händer när jag slår på strömmen till lägenhetens andra trådlösa accesspunkt är att datorn som jag just jobbar på (En Mac Book – Ni vet, en sån där som “bara funkar” enligt reklamen) får spader och bestämmer sig för att tappa bort det primära trådlösa nätverket, som den är kopplad till.

Detta utlöser i sin tur att flyttningen av en större fil drabbas av ett avbrott, när den fjärranslutna disken plötsligt upphör att vara fjärransluten. Sen bestämmer sig min Mac Book för att vara underlig en stund, innan den återhämtar sig och åter går att koppla upp till den fjärranslutna disken.

Det är bara ett problem. Den där stora filen jag höll på att flytta är förstås bara delvis flyttad och den halva som skapats på destinationen är låst, antagligen av programmet som delar ut filen.

Så jag loggar väl in på servern då och startar om programmet. Så! Problemet löst!

Här någonstans är saker fortfarande begripliga. Normala om man så vill. Jag är bara något irriterad över att ha tvingats avbryta det jag höll på med, men verksamheten ska snart vara igång igen. Jag ska bara koppla upp mig mot disken igen.

Det går inte.

Fel användarnamn och lösenord tycker min Mac Book. Den har uppenbarligen blivit knäpp och måste startas om. Alldeles strax ska jag kunna komma åt den där filen. Eller kanske inte, för efter omstarten är det fortfarande fel på användarnamnet eller lösenordet.

Nu följer en stunds febrilt pillande på servern med återställning av lösenord och omstart av diverse tjänster vilket leder till att cirkusen upprepas några gånger. Slutsatsen blir att något blivit fel på servern och att det är lika bra att starta om den helt. Det går ju ganska fort. Alldeles strax ska jag kunna fortsätta med att sortera filer.

Vad händer då?

Jo, den där servern då. Den har en krypterad disk. Det för med sig olägenheten att jag måste skriva in ett lösenord vid start. Men det tar inte så lång tid. Eller skulle inte ta så lång tid, om det trådlösa tangentbordet behagade fungera.

Det behagar inte fungera. Inte alls behagar det fungera. Jag rycker ur USB-pluggen och testar ett annat uttag. Jag försöker starta om kopplingen mellan tangentbordet och USB-pluggen men tangentbordet vägrar kännas vid några USB-pluggar. Så jag går och hämtar ett gammalt hederligt tangentbord med kabel och pluggar i. Nu ska det väl ändå fungera?

Inte.

För det är helt dött i samtliga USB-uttag på skärmen där grejerna sitter. Men nu kommer jag på något. Jag har dragit om en annan kabel idag och då har USB-kabeln till skärmen antagligen dragits ur av misstag, så jag gräver mig in i garderoben, där servern står för att kolla, men inte fan hittar jag någon urdragen kabel.

OK. Det är något annat fel. Jag stänger av strömmen till burken och kallstartar. Sedan måste det ju bli ordning på tillvaron igen och jag ska strax få chansen att fortsätta sortera filer.

Är du med nu? Nu kommer slutklämmen. Historien blir alldeles strax helt fantastisk.

Jo, den här servern är lite gammal och strömbrytaren har en tendens att fastna i intryckt läge, så att man får lirka ut den igen. Det brukar gå bra. Men den här gången fastnar den extra bra. Alldeles fantastiskt bra fastnar den, för att vara exakt. Den sitter helt fast faktiskt. Datorn är nu avstängd och knappen sitter fast i intryckt läge.

Till slut får jag äntligen knappen att hoppa ut ur sitt hål igen och det är äntligen dags att slå på strömmen och starta servern igen så att jag kan fortsätta med det jag höll på med för en halvtimme sedan.

Det är bara ett problem. Strömbrytaren har gått sönder och hur jag än trycker händer ingenting.

*Ridå*