Vissa av er kanske blir upprörda nu. Men ni har fel! Det finns vetenskapliga studier som visar att ni har fel. En spoiler förstör inte alls en bra historia.
I alla fall, det jag skulle komma till är att jag har läst biografin om Steve Jobs. Och vet ni vad? Han dör på slutet.
Vem hade kunnat ana?
Ett företag som säljer en vara till en konsument är ansvarig för att åtgärda alla fel som uppstår inom sex månader, som konsumenten inte själv orsakat. Det framgår tydligt av konsumenttjänstlagen.
Om jag till exempel köper en iPhone av mobiloperatören Tre och luckan för SIM-kortet går sönder efter en månad, på grund av dålig kvalitet, så är Tre ansvariga för att åtgärda detta fel.
I teorin är det så, i alla fall. I verkligheten går det till på ett annat sätt och om de fall där säljaren verkligen tar sitt ansvar är snarare undantag än regel.
Säg till exempel att jag köper en Norrøna-jacka på Stadium XXL här i Göteborg. Säg att jag efter ett par månader upptäcker att det är ett fel på jackan. Norrøna-trycket på ärmen är dubbelt. Det är ett solklart fel som Stadium naturligtvis ska åtgärda.
Men när jag kommer till butiken för att göra min reklamation står det plötsligt klart att de inte alls tänker ta något ansvar för den felaktiga jackan. Den ska istället skickas iväg till leverantören, som sedan får bestämma om det uppenbara felet är ett fel eller ej.
Det är naturligtvis bra för butiken om deras leverantör i sin tur godtar reklamationen, men enligt svensk lag är det helt irrelevant. Ett fel som ska åtgärdas enligt konsumenttjänstlagen ska åtgärdas på säljarens bekostnad, alldeles oavsett om de sedan får ersättning och alldeles oavsett om jag själv orsakat andra skador på min vara.
Om jag har gjort en reva i min Norrøna-jacka ska feltrycket åtgärdas ändå, genom reparation eller byte till en ny vara. Om jag har har gjort ett jack i displayen på min iPhone ska den trasiga luckan till SIM-kortet åtgärdas i alla fall, genom reparation eller byte till en ny vara. Det spelar ingen roll om leverantören i sin tur vill ta något ansvar för felet. Säljaren är ansvarig i alla fall.
Om Tre eller Stadium skulle bryta mot lagen genom att sluta betala in moms till Skatteverket skulle de väldigt snabbt få besök av kronofogden, men när ett företag bryter mot konsumentköplagen händer ingenting. Den är nämligen helt tandlös.
Det enda sättet att hävda sin rätt är att stämma säljaren i domstol och det är i allmänhet inget alternativ. Att lägga flera hundra tusen kronor på en reklamation av en vara som kostar en bråkdel av detta är ingen bra idé, oavsett hur uppenbart rätt du har.
Därför kan företagen fortsätta komma undan med att skylla på någon annan istället för att följa lagen.
Småbarnsföräldrar har uppenbarligen alldeles för gott om pengar. De har till exempel råd att släpa med sina skrikiga jävla skitbarn på café för flera hundra kronor om dagen.
Caféer är till för unga, framgångsrika människor som behöver visa upp sina Apple-produkter och är alltså inte avsedda för för barnskrik, blöjbyten och välling.
Eftersom budskapet uppenbarligen inte går fram ser jag ingen annan råd än att vi helt enkelt inför en särskild straffskatt på eländet.
Det här, mina damer och herrar, är ett äpple. Men det är inte vilket äpple som helst utan ett alldeles äkta röväpple.
Färg, lukt, smak, konsistens och form – allt är precis som på ett vanligt äpple. Så länge du inte vänder på det för där stoltserar äpplet med en röv som kan göra vem som helst avundsjuk, i synnerhet om man tänker på hur fast och välformad den är.
Apple har erövrat världen med sina väldesignade datorer, musikspelare och mobiltelefoner.
Nu tar företaget nästa steg mot global dominans med produkter som ska anpassas för varje lokal marknad. Redan på måndag börjar förändringen med att företaget byter namn. I Sverige kommer Apple i framtiden att heta Äppel.
Men namnbytet är bara början. Under våren inleds arbetet med att förändra produktportföljen och redan i april väntas de första lokala produkterna nå ut i butikerna.
Till exempel väntas den bärbara datorn Mac Book byta namn till Mack-bok. I samband med detta får den en ny design med ett hölje bakat av deg och ett tangentbord med knappar i ost. Som tillbehör kommer även en display i äkta smör att erbjudas.
Mobiltelefonen iPhone byter namn till ajFan. Den kommer också att få ett nytt gränssnitt som lurar användaren att ständigt begå misstag. Äpple lugnar dock alla ajFan-spekulanter med att detta kommer att kompenseras av en rejäl ångerknapp som får en framträdande plats.
Även musikspelaren iPod lokalanpassas. Äpple har bestämt sig för att behålla namnet men anpassa uttalet till svensk standard. iPod ska hädanefter uttalas [i’po:d].
…även om jag börjar tvivla på att det här med data är något att sysselsätta sig med.
Långt härligt jullov med massor av tid att fixa det där som du länge gått och tänkt på men inte hunnit med.
Det är i alla fall vad du tror.
Sedan börjar du pilla.
Ja, först firar du jul i flera dagar, men sedan, när julmaten är uppäten och klapparna instuvade på sina respektive platser, då börjar du.
Sedan går det inte riktigt som du tänkt dig och plötsligt har plötsligt flera dagar gått åt till att försöka förbereda det där du egentligen skulle göra, så att du faktiskt kan börja.
Jag ska inte tråka er med detaljer utan bara konstatera att jag är styrkt i min uppfattning att Apple är det nya Microsoft och att man aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig någonsin ska ta i någon hårdvara som det står Apple på. Inte ens med tång.
En Macbook fungerar säkert alldeles utmärkt för ”vanliga användare”, vad nu det är, men om man sätter en rosett på en bajskorv så är den fortfarande en bajskorv. Att det ser bra ut förändrar inte faktum att det som döljer sig under ytan är en illaluktande brun korv.
För övrigt anser jag att FRA-lagen måste rivas upp. Gör om! Gör rätt!
Jag vill att ni ska vara jävligt medvetna om att jag nu installerar Ubuntu på Macen. No more Mac OS X alltså!
Steve Jobs kan dra nåt gammalt över sig!
Så, nu kan ni sätta igång och formulera era smädelser alla Apple fan boys (och girls.) Kommer ni på en riktigt bra smädelse kanske ni får ett fint pris.
Här ser vi ett exempel på så kallad Apple-kvalitet: En Mac Book som börjar spricka efter mindre än två år.
Det ska bli spännande att se hur länge den håller ihop. Jag tänkte att vi kunde använda farsans gamla Thinkpad som jämförelseobjekt…
JajaPodden liknar AjajPodden i det att den straffar dig på olika sätt. Skillnaden är att JajaPodden bara straffar dig när du faktiskt varit olydig.
Normalt fungerar den som en vanlig musikspelare men bär du dig illa åt kanske den går i strejk och vägrar spela något annat än gamla hits med Sven Ingvars på högsta volym. Eller så går den i strejk och vägrar spela någonting alls.
AjAjPodd spelar musik som du hatar, på högsta volym och är särskilt populär bland masochister och andra som gillar att plåga sig själva och ha det allmänt miserabelt.
Vad får man om man korsar ett Microsoft-tangentbord med en Mac Book?
En Microtosh? En Macinsoft? Kanske en Mac Softbook? Eller en Microbook?
Vi har ingen aning, men vi tänker göra det ändå.
Kanske kommer vi att kunna blogga efteråt. Kanske inte. Vi får se. Antingen hörs vi på andra sidan eller också inte. Om inte upplevelsen i sig tar kål på oss finns ju alltid risken att arga Mac-fans gör slut på oss, så att säga i förtid.
Allt för vetengalenskapen!
Föreställ dig att du har en bil. En ganska snygg bil med lite ovanlig utformning och oväntade finesser. En av dem är att gas- och bromspedalerna är sammankopplade i en enda bred pedal. För att gasa trampar du till höger och för att bromsa till vänster, precis som på en vanlig bil, men de båda funktionerna är alltså inrymda i en enda, bred pedal.
Men det finns ett problem. Inte med gasen, den funkar alltid, utan med bromsen. Den fungerar ibland. Eller oftast. Fast då och då gasar bilen istället för att bromsa hur mycket du än trampar till vänster. Låter det bra? Användbart? Säkert?
Det är så livet är om du är Mac-ägare. Åtminstone om du äger en Mighty Mouse. Den har inga knappar, men den har klickfunktion. Du kan klicka till vänster på musen för att åstadkomma ett vänsterklick och till höger på musen för ett högerklick. Ibland åtminstone. Mer ofta än sällan strular den och vänsterklicken blir högerklick, hur du än bär dig åt. Varje gång du vill högerklicka är det som ett lotteri. Om du har tur lyckas du och kan göra det du vill. Har du otur blir det ett vänsterklick istället. Har du riktig otur aktiverar vänsterklicket någon funktion du absolut inte hade för avsikt att aktivera.
En mus som kostar sjuhundra spänn och inte fungerar borde väl gå att reklamera? Eller? Nej, det går inte. Apple har visserligen en funktion för att registrera reklammationer på webben men försök att reklammera en mus. Försök för all del att läsa av serinumret på en Mighty Mouse.
Jo, jag vet. Jag skall gå tillbaka till butiken där jag köpte den. Fast det blir inget för det är 20 mil dit.
Nästa gång blir det en mus med riktiga knappar som man kan klicka på istället…
Man har en Mac. Den har ett trådlöst nätverkskort. Ett trådlöst nätverkskort som man kan uppgradera till 802.11n. Så att det går skitfort jämfört med tidigare standarder.
Men tror ni då att Apple släpper en uppdatering till Mac OS X för detta? Nej, för vet ni vad Apple gör? Apple tar betalt för ett litet program som aktiverar n:et i datorn man redan betalt ganska mycket för.
Och vad tar då Apple betalt för detta? 200 spänn? En femhundring? Tusenlapp? Nej, Apple tar 17:95 för denna aktivering.
Apple administrerar alltså en mjukvara som säljs på deras webbplats för mindre än 20 spänn. På allvar alltså. Är det lönsamt? Täcker det ens bankavgifterna och försäljningsomkostnaderna? Är det fler än jag som tycker att det verkar fullständigt vettlöst?
Detta måste vara det löjligaste jag någonsin betalat för. Och inte går det skitfort heller för den delen. Dubbelt så fort. Vad hände med 300 mbit/s?
…som vi aldrig lär få se:
Frustrerade Mac-ägare som helst av allt skulle vilja se sin dator dö en en snabb men plågsam död drabbas åter av dåliga nyheter. Ännu en gång visar sig de satans datorerna vara i det närmaste oförstörbara.
Senast 12 juli i år försökte Alex Schulman ta livet av sin Mac efter ett tråkigt besked i mejlen. Detta misslyckades totalt. Endast skärmen gick åt helvete och det som skulle blivit en lyckad slakt slutade istället med dryga reparationskostnader. Mer pengar till Apple således.
Nu har en man i British Columbia försökt ta livet av sin Mac genom att backa över den med bilen. Även han misslyckades dock. Det enda som inte längre fungerar är skärmen och DVD-läsaren. Den stackars Mac-ägaren leter nu efter reservdelar på eBay eftersom han inte vill betala de 900 dollar Apple begär för att reparera datorn.
För dig som köpt Mac men ångrat dig finns förmodligen bara två alternativ: Bit ihop, eller göm datorn längst in i någon garderob och hoppas att du glömmer bort den.