Ett ord vi gått och sugit på länge nu, utan att komma någon vart.
Ni får gärna komma med förklaringar.
Ett ord vi gått och sugit på länge nu, utan att komma någon vart.
Ni får gärna komma med förklaringar.
Killar hyllar ofta och gärna andra killar. Gott så. Men det här med att i tid och otid utbrista: ”Han är ett geni!”. Vad är grejen med det?
Efter att ha retat upp mig på detta slog jag upp ordet geni. Och nu känns det lite bättre.
”Geni – person med extraordinär begåvning. Ett geni har en kombination av låg latent hämning och högt IQ. Kombinationen låg latent hämning utan högt IQ gör att man blir galen, därför lever geniet med risken att bli galen om han stressar för mycket eller är med om en personlig kris. Det kan till exempel utlösas om geniet tar droger, är med om en skilsmässa eller kritiseras för sitt arbete.”
(Observera att geniet enligt definitionen är en man.)
Förut blev jag irriterad. Nu har jag bytt taktik. När telefonförsäljarna ringer är jag sävlig, på gränsen till medgörlig. Det är alltid lika roligt att höra reaktionen när de plötsligt inser att de pratat i tre minuter helt i onödan.
Idag ringde en kvinna från Com Hem. Hon hade ett paketerbjudande som jag säkert skulle vara intresserad av. 24 mbit/s skulle jag få, telefoni utan månadskostnad och en digitaltevebox med ”mycket bättre ljud och 13 nya kanaler du väljer helt själv.”
Det tog nog ungefär tre minuter för henne att komma fram till vad detta skulle kosta mig: 159 kronor per månad. Tre minuters oavbrutet pratande alltså. Innan jag fick chansen att säga att: ”Nej, det där är jag inte så intresserad av.”
Jag kanske är onormal, men jag tycker det är svårt nog att göra av med 8 mbit/s, eller snarare de 4 mbit/s som det rör sig om i verkligheten. Någon fast telefon har jag inte haft sedan jag sade upp den (hos Com Hem) tidigare i år och teve, vad är grejen med det?
Jag tror inte jag känner någon som tycker att de tittar på för lite teve. Jag har absolut inget behov av mer teve och på vilket sätt situationen skulle bli bättre av fler kanaler vet jag inte. Erbjudandet verkar faktiskt ganska dumt.
Det roliga är hur de liksom inte verkar förstå, hur någon bara kan avböja deras fina erbjudande. Först blir helt tyst. Sedan kommer lite motfrågor: ”Vad har du för teleoperatör nu?” och så vidare. Sedan måste man prata med dem i två minuter till innan de mycket tveksamt avslutar samtalet.
Först efteråt inser jag att jag ju kunde passat på att klaga lite över hastigheten på bredbandet. Eller varför inte beställt en nedgradering i hastighet istället. Det hade varit ganska skoj att få höra hennes reaktion.
Nästa gång…
Om magen sticker ut längre än armstöden när man sitter ned, får man då verkligen utnyttja jos- och godisutbudet? Borde man inte hålla sig till frukten?
Regnet vräker ned utanför fönstret och det är motvilligt som vi här på redaktionen annonserar att det nu officiellt blivit höst och att det är slut på det roliga för denna gång.
Nu blir det bara jobb, jobb, jobb, jobb och jobb, hela långa mörka vintern. Tills nästa gång det ljusnar – i april eller så.
Vi ger dock inte upp för det utan lovar att fortsätta förstöra ert dåliga humör med dagliga tokigheter som får Peter Wahlbeck att verka normal och sansad och helt enkelt blekna i jämförelse.
Välkommen september! Det var längesen. Jag kan inte påstå dig att vi saknat dig men för all del, kom in! Tag med dig Herr Regn också. Och Fru Slask.
Jag vet inte varför jag skyller det här på SJ. Allt är ju bevisligen mitt fel, men på något sätt tycker jag inte det är mer än rätt att skylla lite på SJ. De kanske är oskyldiga just den här gången, men jag vet nog.
Till att börja med hade jag bokat plats i andra klass. Det kan ju verka ekonomiskt och bra. Det är billigare ända tills man räknar med den lilla detaljen Internet. Tänker man vara uppkopplad hela resan blir det liksom bara dumt. Det kostar till exempel nästan lika mycket som första klass.
Inte bara var jag dumsnål, det var dessutom helt fullt på tåget. Jättemycket människor som skall till Stockholm samtidigt som mig och de skall dessutom sitta framför, bakom och bredvid. Lite som maddtre fast på ett jobbigt sätt.
Jag har kanske inte så bred röv, men jag har definitivt för långa ben och armar för att sitta så. I synnerhet armbågarna vållade problem eftersom jag hade fått för mig att jag skulle jobba lite med en dator på vägen.
Det hela var naturligtvis bara dumt och som gjort för att misslyckas. När jag insåg mitt misstag och bestämt mig för att fly till bistron och sitta där istället var det försent. Bistron var fylld av människor, inte som åt, men som läste tidningen, babblade och framför allt satt överallt. Minst hälften av människorna såg dessutom ut att inte behöva äta speciellt mycket mer på ett tag.
Jag fick sitta kvar i mitt trånga säte och lida ända tills det var tio minuter kvar till stängning. Då fick jag min chans.
Jag har säckat ihop i soffan. Egentligen hade jag tänkt jobba. Jag har ju lovat komma med en hög notisidéer imorgon. Men det bröt liksom ihop. Nu sitter jag här och har dumma idéer istället, om att det kommer att gå åt skogen. Det är naturligtvis fel. Det kommer att ordna sig imorgon, när deadline närmar sig. Om jag bara lyckas lägga mig i tid. Det brukar ju gå bra, eller hur?
Något jävla badrumsgolv blev det ju inte idag. Det var ju tänkt att det skulle bli men en massa saker kom ivägen. Som vanligt. Nu får jag gå ut och skita i en vecka till. Och dursa. Fast det kan man ju strunta i. Att dursa alltså Jag har inga viktiga möten eller någon annan anledning att träffa några människor så jag kan sitta här och vara sunkig bäst jag vill.
Över huvud taget har jag för många bollar i luften. Jag verkar inte veta hur man säger nej och nu sitter jag här med en massa saker som är ivägen för det jag egentligen skulle göra.
Get my shit together, det är vad jag skall göra. Få undan alla surdegar jag inte borde sagt ja till. Sen är det väl fyra grejer som egentligen betyder något:
(Jag tänker inte skriva ”skaffa mig ett liv”, hur lockande det än kan verka. Jag har redan ett. Skulle jag behöva ett till då eller?)
Så! Det var ju inte så många saker alls faktiskt. Ser riktigt överkomligt ut. Jag måste bara få undan lite annat. Sluta vara engagerad i så många föreningar och hålla på med en massa skit hela tiden.
Det här till exempel, som jag gör nu. Vad är det för dumheter. Sitta och blogga om hur eländigt besvärligt allt är. Det är ju inte alls besvärligt. Det går bra för mig, egentligen. Jag bara gnäller, helt i onödan.
Jag ber verkligen om ursäkt! Det var dumt. Förlåt!
Jag taggar det här som humor, på pin kiv. Du får skylla dig själv om du läser ett inlägg med en sån här rubrik och sen inte tycker det är roligt.
Nu skall jag gå ut och tjuvröka.
Nu är det bevisat! Här på redaktionen arbetar enbart blondiner. Det kanske inte ser ut så, men det är så. Vi har hittat otvetydiga bevis. Kolla själv!
Segertåget för Gör’t! fortsätter. Nu kommer rapporter om att fenomenet även spridit sig till utlandet. Bloggen Jordgubbsodlare rapporterar att uttrycket nu börjat plåga den annars så propra och språk-konservativa franska huvudstaden.
Det våras för den östgotiska dialekten. Inom kort kommer det nu världsberömda idiomet till just din by.
Att låta vuxna människor delta i en tävling om vem som har snyggast bakdel var inte populärt hos censurivrarna i antisexlobbyn. Sloggi meddelar nu att företaget drar tillbaka sin tävling – men bara i Sverige.
Det var i förra veckan som företrädare för Ecpat och polisen gick ut med påståenden om att tävlingen skulle kunna komma att ”missbrukas av pedofiler”. På vilket sätt pedofiler skulle vara intresserade av bilder på vuxna människors bakdelar framgick inte.
Vi på redaktionen beklagar djupt Sloggis beslut. Vi kommer nu att fördjupa våra ansträningar för att så snart som möjligt få igång vår egen stjärtkatalog.
Vissa dagar går det bara inte! Jag kan inte sluta tänka på ost. Jag vill bara äta ost, tänka på ost, prata om ost och skriva om ost.
Ost har många trevliga egenskaper. Den har en trevlig gul färg, ibland skiftande mot vitt och ibland mot rött. Den har underbar konsistens. Särskilt hårdost är helt fantastisk. Dessutom smakar ost gott!
Ost fyller också flera viktiga funktioner. Den kan till exempel göra dig tjock om du känner dig för smal. Den kan göra dig glad om du är ledsen. Ost kan hjälpa dig träffa nya trevliga människor om du känner dig ensam.
Ost kan ätas som en måltid i sig eller kombineras med andra livsmedel på olika sätt. Det finns nästan inga maträtter som inte blir bättre av ost. Den gör sig lika bra i sallader som i grytor och på smörgåsar.
Ost kan också bearbetas på olika sätt. Den går att riva, hyvla eller skära. Den kan också smältas. Vissa människor anser att ost bör användas för mer eller mindre underliga experiment. Jag vet till exempel en person som föreslagit att man borde köra ett varmt strykjärn rakt igenom en rejäl bit ost, bara som ett trevligt experiment.
Jag älskar ost! Tolka inte detta fel bara. Det är inte så att jag vill gifta mig med ost och skaffa små ostbarn. Jag vill inte vakna varje morgon helt insmetad med ost. Jag vill absolut inte ligga med ost.
Jag vill bara ha den!
Det brukar vara så enkelt. Man går in på toaletten och gör det man behöver. Men hur skall man då bära sig åt när badrummet ser ut som ett byggvaruhus och toalettstolen står på köksgolvet?
Jag har kommit fram till följande möjliga alternativ:
Inget alternativ känns speciellt lockande. Alternativ ett och två är bra om det inte vore så jobbigt att ta sig ur lägenheten. Alternativ tre känns lite ofräscht. Eftersom även handfatet är satt ur spel är köket enda alternativet.
Alternativ fyra. Ja, hur låter det med ”nyrenoverat badrum med viss kissdoft”? Jag tror inte det vore möjligt att lyckas med det där på ett bra sätt, även om det är lockande.
Alternativ fem. Jamen, det går nog bra det där. Kissdoft i köket är nog ännu sämre för lägenhetens värde.
Alternativ sex är bra. Om man behöver ammoniak. Annars vet jag inte riktigt vad som vore grejen med en tiolitersdunk kiss. Är det något man kan sälja kanske?
Egentligen känns alternativ sju mest lockande. Grannen (Inte den grannen! Den andra. Han som är en idiot.) är ju ändå en idiot, så lite kiss i hans hall känns helt rätt. Han verkar dessutom inte vara hemma, så det kan funka.
Men jag fegar väl ur antar jag, och går ut. Jag tar och firar det med en öl.
Det blir roligt sen inatt, när ölen vill komma ut och jag måste klä på mig och gå ut. Då kanske dunken känns som ett vettigt alternativ.
När mobiltelefonerna var nya sa lustigkurrarna: ”Snart kommer du väl ta med dig mobilen på toa”. I dag har alla med sig mobilen på toa. Men många har svårt med toa-mobil-etiketten. Sms är inga problem. Jag bryr mig inte om någon bajsade när den skrev ett mess till mig. (Fast jag vill helst inte veta.)
Men att svara när ringsignalen ekar mellan kakelväggarna känns alltid lite knepigt. De ljud man ger ifrån sig på toaletten, även de mer harmlösa som spolandet av vatten, gör sig inte riktigt i telefonörat.
Det har ju hänt att man själv varit den som ringer. När någon svarar i ett ekande utrymme känns det alltid som man ryckt upp toadörren av misstag och ser den andre med byxorna nere. Ytterst genant.
Att ta med sig datorn in på toaletten är däremot inga som helst probem. Den här bloggen är till exempel skriven på toa.
Allt började med en tågresa till Stockholm. Jag hade bokat biljett i första klass och tänkte arbeta lite under resan. På internet, tänkte jag arbeta. Det finns ju på tåget numer.
Eller fanns i alla fall. I ungefär fem minuter kunde jag nå internet från tåget. Sedan slutade det fungera. Det tog kanske tio minuter att ladda en ganska ordinär webbsida, om det ens gick. Oftast slutade det med timeout.
Sedan var det kört i två timmar. Mot slutet av resan började det fungera igen. Lite långsamt, sådär som man kan förvänta sig på tåget, men helt godtagbart.
Jag slängde iväg ett meddelande till SJ. Jag klagade över att internet inte fungerade. Jag passade också på att påtala att det faktiskt verkar som om det blir slöare och slöare. Kapaciteten börjar bli otillräcklig, helt enkelt, skrev jag. Det skulle jag aldrig gjort.
När man får svar från SJ:s kundtjänst får man alltid svar på det som är enklast att svara på. Ett långt svar får man som förklarar varför det är helt naturligt att internet går lite långsammare på ett tåg som rör sig i 200 km per timme än i en lägenhet som står still. Själva klagomålet – att internet inte fungerade alls – fick jag egentligen inget svar alls på.
Så jag sätter mig och svarar på mejlet från SJ. Skriver att ja, jag förstår att det går långsammare än hemma i lägenheten men att det faktiskt inte fungerat alls under min resa och att jag faktiskt vill ha ersättning för det jag betalt för men inte fått.
Sedan skall jag skicka mitt mejl.
Det är då jag upptäcker det. Avsändaradressen är noreply@sj.se. Det är inte meningen att jag skall kunna svara på det där mejlet. SJ är redan klara med mitt ärende och tänker inte bry sig mer. Lång näsa!
Men det finns ett ärendenummer, kommer jag på. Ett ärendenummer får man alltid när man skickar in ett meddelande via deras hemsida. Man får till och med ett mejl med det där ärendenumret.
För en vecka sedan fick man ett mejl med ärendenumret. Det mejlet finns förstås inte mer, men ärendenumret står väl i mejlet jag fått nu. Det måste det väl göra eller?
Det är verkligen inte meningen att jag skall kunna svara på det där mejlet. Inte någonsin skall jag kunna det, för något ärendenummer finns förstås inte. Ingenstans finns det.
Ett tag funderar jag på att rota fram biljettbokningen med alla tider och datum och fylla i SJ:s formulär en gång till. Men jag kommer på en mycket bättre lösning. Jag skriver ut mitt mejl, lägger i ett kuvert och skickar till SJ med posten. Skitsmart! Försök smita från det här nu då, om ni kan!
På måndag skall SJ:s kundtjänst att få! Ett litet vitt kuvert skall de få! Fem och femtio kostar det mig och någon ersättning lär det ju inte bli tal om, men de skall fan inte tro att de kommer undan med sina ormfasoner! Inte så lätt.
Syrrans granne har en blogg. Det finns bara ett problem. Bloggen är falsk. Nu har redaktionen kopplat in en jurist och syrrans granne har gjort en polisanmälan
SvD rapporterar att en falsk Björn Ranelid-blogg har dykt upp på nätet. Men fler har drabbats. I veckan dök en falsk syrrans granne-blogg upp. Inte förrän redaktionen kopplat in sina jurister plockades bloggen bort från nätet.
– Det är jätteobehagligt. Syrrans granne är extra utsatt. Om man söker på hans namn på nätet får man helt klart fler träffar än på andra bloggare, säger syrrans grannes presstalesman ikväll.
Syrrans granne har nu polisanmält bloggen.
Enligt redaktionen för syrrans granne finns tydliga tecken på att ingenting på bloggen skrivits av syrrans granne själv.
Till exempel:
”Jag vaknade imorse till ännu en härlig dag med blå himmel och strålande solsken…”
– Helt klart skulle syrrans granne aldrig inleda ett blogginlägg i så överdrivet positiv ton.
Syrrans granne själv är enligt uppgift från redaktionen ”ute och får sig en rejäl bläcka” och har inte varit anträffbar för en kommentar.