Humor

Nedskärningar hos Messing – politiken åker ut

Ulrika Messing (s) har många projekt i luften. Lite för många har det visat sig. Vid en inventering nyligen hemma hos familjen upptäcktes, förutom en redan känd riksdagsplats, inte mindre än sex barn och fyra fastigheter.

Efter att ledningen för familjen Messing suttit i krismöten under veckan meddelades idag vid en presskonferens att man beslutat rationalisera bort rikspolitiken.

– Vi gör detta för att kunna fokusera på kärnverksamheten, säger hon.

Enligt Ulrika Messing är det i nuläget inte aktuellt med ytterligare rationaliseringar. Alla barnen och fastigheterna blir kvar, åtminstone för stunden.

Humor

Enormt hål i universum

Forskare vid University of Minnesota har hittat ett enormt hål i universum, rapporterar Yahoo News. Hålet, som är tomt på all slags materia, uppges vara en miljard ljusår i diameter och betecknas som ”onormalt”. Enligt forskarna borde det inte finnas där över huvud taget.

Miljöminister Andreas Carlgren är försiktigt optimistisk och antyder att hålet skulle kunna användas för deponering av sopor.

– Vi har ett enormt sopberg här, som bara växer sig större för varje dag som går. Om det finns ett enormt tomrum där ute, som ingen använder, kan jag tänka mig att använda det för deponering av miljöfarligt avfall, säger han till syrrans granne.

Läs också:
Nyupptäckta hål i universum
Jättehål förbryllar astronomer

Humor

Sveriges äckligaste dialekter, del 2

Jag noterar att ingen än har tagit masarna i försvar. Eller värmlänningarna. Eller de gnälliga. Eller Ockelbo-borna för den delen. Men skåningarna tog tydligen åt sig så det fräser och skummar om det.

Bara för det vill jag förtydliga en sak. En svag dialekt, ni vet, vanligt tal som bara doftar av en udda språkmelodi, det kan vara det vackraste som finns. Det gäller i synnerhet masar, lustigt nog.

Det är breda dialekter som stör. Ingen bred dialekt är vacker. Utom möjligen riktig jävla norrländska. Den är aldrig fel.
Roligast är den allra bredaste norrländskan. Den betyder att man är helt tyst. Varannan timme säger man ”jo” på inandning.

Läs också:
”Okej kalla skånska kräkdialekt”
Sveriges äckligaste dialekter

Dagbok

Oj! Nu ringer apparaten!

Tåget 12:44 från Stockholm

– av hannaholivia

12.44 tuffar tåget iväg från Stockholm central. Jag är tvungen att lämna mitt Stockholm än en gång. Jag slår mig ner, på den såklart bak- och framvända platsen. Jag sjunker ner och har planer på att sova eftersom de två senaste dygnen har saknat viss sömn.

Jag hör en konversation på långt håll. Det vill säga utanför tåget. Det är ett språk jag inte känner till. De talar högt och jag är osäker på om de är ett gräl eller om de bara pratar om vädret.

De kliver in i min vagn och slår sig ner en bit längre bort. De stimmar värre en 60 fulla dalmasar. Jag försöker trolla bort mig till första klass. Det misslyckas. Paret reser sig och väljer att byta plats. Pust tänker jag, tills de väljer platserna BAKOM MIG!

Min hjärna håller vid det här tillfället på att explodera. I Borlänge, cirka 2,5 timmar senare kliver de av. Då har de fortfarande inte slutat stimma. Jag funderar på hur man orkar. Om man inte blir torr i munnen, om man verkligen kan hitta ämnen att högljutt diskutera om i flera timmar. Något svar har jag såklart inte. Jag fattade inte ett ord.

Under resan har jag dock ett nöje. Två äldre herrar sitter på platserna bredvid mig. De har med säkerhet passerat 80. De har en varsin portfölj med sig. I den enas ligger tre gamla brev med frimärken. De tar upp dem, tittar på dem och lägger tillbaka dem. Den ena herren berättar att han brutit tre revben igår, i sitt kök. Den andre herren tar av sig skorna och lägger upp fötterna mittemot, det vill säga på platsen bredvid revbensherren. Min blick dras genast mot hans strumpor. Den ena än lysande grön, den andra är lysande orange. Konstigt. Revbensherren blir sugen på kaffe. Inte den andra. Tro inte att han flyttar på fötterna. Nej, herren med de brutna revbenen får klättra över den andra. En kollosalt rolig syn.

När han är tillbaka ringer det i en telefon.

– Oj, nu ringer apparaten. (jag kom genast att tänka på en helt annan apparat) Tänk att jag aldrig hittar apparaten när den ringer. De hinner alltid lägga på.

– Men kan du inte se vem som ringt då?

– Nej, det tror jag aldrig. Hopplös apparat.

Han hittar nu apparaten som visar sig vara en hyfsat ny Nokia. Han slår ett nummer, håller telefonen upp och ned och lyssnar noga.

– Nej, det är inte ens någon som svarar när jag ringer.

Humor

Sveriges äckligaste dialekter

”Okej kalla skånska kräkdialekt”

Årets gladaste nyhet rapporterades igår av vår kära webbkollega, Svenska Dagbladet. Detta efter att justitiekanslern (JK) konstaterat att Alex Schulman inte bröt mot lagen när han i somras skrev ”Att tala skånska är att kräkas en smula” i en krönika på aftonbladet.se.

JK genomförde sin undersökning efter att en kvinna anmält krönikan för att hon anser att Alex Schulman skriver nedvärderande om alla som talar med skånsk dialekt.

– Kanske har han gjort det. Men det var inget brott mot tryck- eller yttrandefriheten, säger JK som avskrivit ärendet.

Eftersom det nu tydligen är fritt fram har vi härmed det stora nöjet att publicera topplistan över…

Sveriges äckligaste dialekter:

  1. Gnällbältska – Ni kommer inte undan. Att gnälla är alltid värst.
  2. Dalmål – Men vaiHELvete, de kan BAra beTOna HALva ORden. Störande.
  3. Värmländska – Omöjligt att höra vad de säger eftersom man blir hypnotiserad av språkmelodin. Halva orden försvinner in i svalget. Resten brölas ut som av en ko.
  4. Ockelbo-mål – Lyssna själv! De kan liksom inte få fram orden. De har inget magstöd alls. Man får ont i magen av att höra på.
  5. Ful-skånska – Vissa skåningar pratar fouaer muaäeget skäeuanskaäe. Man förstår ingenting alls. Ni vet vilka ni är.

Gå in och lyssna själva på Våra svenska dialekter. Rapportera tillbaka om ni hittar någon dialekt som är värre.

Dagbok

Vi har slut på luft! Vi kan inte åka längre.

– av hannaholivia

Jag är som vanligt sen till tåget från Stockholms central. Jag rusar in i vagnen, svettig och upprörd över att jag inte äger ett jetplan.

Jag hittar min plats – men den är upptagen. Där sitter en man. Jag förklarar att det är min plats.

– Dit ar min plats, svarar han.

– Nej, tyvärr det ÄR min plats.

– Dit ar min plats.

– Nej, det är min!

Han tar fram sin biljett.

– Hoppsan, fel vagn.

Jag suckar och ska precis kasta upp min väska på hyllan. Då reser han sig. Och *PANG* jag råkar slå till honom i huvudet.

– Aj, aj, aj, åmar han sig.

– Förlåt, det var verkligen inte meningen.

Folk skrattar åt mig.

Jag slår mig ner. Resan till Borlänge är en pest, som vanligt. Sen tågbyte.

Personalen på Tåg i Bergslagen informerar om att AC:n är sönder. HURRA! Det är ju bara 45 grader varmt. Jag svettas, jag är riktigt äcklig. Precis som alla andra, och stanken av korpenlag efter match sprider sig i vagnen. Jag vill spy.

Jag sneglar på en tjej som sitter bredvid mig. Hon ser bra ut där hon sitter med sin bok, så plötslig – börjar hon äta hårskorpor. Hon riktigt maler i sig. Jag vill spy.

Jag blickar framåt och försöker glömma det fruktansvärda. Två killar sitter framför mig. Med skön stockholmska snackar de om ditten och datten. Bakifrån har de snygga frisyrer, den ena har även en snygg klocka. Jag vilar ögonen på dem. Skönt, jag vill inte spy.

Sen ska de kliva av. De ställer sig upp och vänder sig. JESUS! Vilken katastrof. Den ena väger 250 kg och den andra ser ut som om han varit med om en bilolycka. Jag vill spy.

Jag gör ett försök att ringa Lina, som förövrigt ska hämta mig. Vad händer? Batteriet tar slut. Jag letar efter ett uttag. Det finns inget. Jag vill spy.

Rättvik, skönt, snart framme! Tio minuter från Mora gör tåget en tvärnit. *PANG* Vi väntar på att nån ska säga nåt i högtalarna, vi väntar, vi väntar och vi väntar… Värmen stiger till 800 grader. Jag vill spy.

30 minuter senare kommer en svettig lokförare ut.

– Vi har slut på luft. Vi kan inte åka längre.

KATASTROF!

Han hoppar ut och försöker mecka. Jag vill röka. Jag vill andas. Till slut öppnas dörrarna och passagerarna slänger ut sina näsor för att inte kvävas.

20 minuter senare förstår vi att det är kört. Vi får hoppa, två meter ner med packning. Väska efter väska – sen traskar vi. 250 meter genom skogen. Mallisresenärerna kånkar på STORA resväskor. Jag kånkar på mina 20 småväskor… Jag vill spy!

Ut från skogen, på riksväg 70 kommer 60 äckliga, upprörda och svettiga tågresenärer som vill SPY!

Humor

Brev till redaktionen: Min gamla GPS

Det kom ett brev till redaktionen:

Hejsan vänner!

Jag har köpt en ny GPS-navigator, så jag tänkte försöka sälja min gamla navigationssystem som jag haft på hojen. I skick som ny, förutom en liten buckla på den ena sidan.

Lite fakta:
Kartpaket över hela världen medföljer.
Marknadens största display, hela 360 grader visning.
Passar både bil och Båt, MC.
Mycket användarvänlig.
Färg: blå
Säljes med ”World Wide” netadapter.

Pris 300,- Först till kvarn gäller.

Vidlägger foto

Min gamla GPS

Vi hörs//Hannah

Vi vet inte vad vi skall tro om detta. Ingen på redaktionen säger sig känna igen denna modell. Ni läsare kanske kan hjälpa oss identifiera den.

För säkerhets skull har vi lagt ett bud. Ifall det visar sig vara en dyrgrip.

Noterat

Samtidigt i första klass

Nu vet jag varför affärsresenärerna väljer första klass. Det är inte för att de skall få plats med datorn och alla sina pinaler, så att de kan arbeta under resan, för jobbar gör de inte. Skälet är istället gratis kvällstidningar, godis och kaffe.

Det som brukar göra påstigningen bökig är att många skall baxa in sitt bagage och sig själva på en liten yta under kort tid, men här i första klass består hindret av en flock kostymklädda hyenor som praktiskt taget sliter godiset och tidningarna ur händerna på varandra.

Liknande beteende har jag tidigare observerat i business class på flyget. Mycket underhållande, eller möjligen deprimerande, beroende på hur man ser det. Precis som om godiset och tidningarna skall ta slut om man inte skyndar sig.

Det är naturligtvis bekvämt med extra plats, men så mycket utrymme krävs inte för att sitta och läsa tidningen. En del kanske reser på snålbiljett som jag, men något måste ha blivit fel när en massa företag betalar hundratals kronor extra för en kvälltidning, godis och kaffe.

Humor

Ge mig tio förslag på vad jag skall göra med luntan från Västtrafik

Luntan från Västtrafik - Oanvändbarare än någonsin En stund på 1900-talet var den riktigt eftertraktad. Användbar. Nästan exklusiv. Den gällde inte ens för hela Göteborg, utan för ”Norra Hisingen” eller ”Centrala Göteborg”. Den kom bara en gång om året.

Sedan – jag tror det var i slutet av 1990-talet – kom något som hette Internet tror jag. Där fanns det information i mängder. Ganska snabbt fanns det tidtabeller för bussar och spårvagnar. Det var skönt! Man slapp hålla ordning på den förbannade boken som det blev så krångligt att slå i när man skulle göra några byten.

Den kommer fortfarande en gång om året. I brevlådan. Någon bär ut den, till alla hushåll. Varför Västtrafik? Varför fortsätter ni att skicka ut denna lunta papper till mig? Är det verkligen något ni tror att jag faktiskt använder? Är jag den enda som tycker att den mest är till besvär och förpassar den till soporna direkt?

Det här är ungefär som om jag skulle påtvingas telefonkatalogen varje år. Så jävla 1900-tal. De måste driva med mig.

Humor

Skandalberedskap

Kylskåpet är laddat med god mat och dryck. All ordinarie personal är på plats och extrapersonal finns i beredskap. Ikväll händer det!

Min knife befinner sig i Stockholm med mobilkameran i högsta hugg och har lovat leverera skandalbilder från aftonens femkamp på Grönan.

Det kommer att bli stort! Det kommer att bli fantastiskt. Framför allt kommer det att bli skandalöst roligt.

Nu väntar vi bara på att bilderna skall börja trilla in.

Humor

Dagens outfit: Naken!

Alla andra håller ju på och publicerar dagens outfit och då vill ju vi här på redaktionen inte vara sämre.

Eftersom det fortfarande råder semester här har vi inte bemödat oss med att ta på några kläder över huvud taget och går därför omkring i våra naturliga hudkostymer.
Och nej, det blir inga bilder! Vi vill skona er från att behöva amputera ögonen och syncentrum, vilket skulle bli den troligaste effekten om vi visade så mycket som en kvadratcentimeter av vår blekfeta semesterhud här.

Dagbok

Kaninmiddag med fotsvamp

En kaninbur med tillhörande kanin, och en IKEA-påse full med halm

Någonstans i Sverige, 11 april 2007 – av hannaholivia

Det blev en blixtvisit till sthlm. Igår drog jag iväg på tåget, idag kom jag hem. SJ har blivit som min bästa vän. Ja, det skulle kunna vara så. Men SJ är min värsta fiende.

Niklas och Zara åkte med till Uppsala. Det var skönt med lite sällskap. MEN: Jag satt vid ett fyrabord. Alldeles själv. De satt på andra sidan gången. Jag gick och köpte mig en lasagne och slog mig ned vid bordet igen. Jag tänkte göra mig mätt och läsa senaste Allt om Kök & Badrum. Håll i hatten nu!

Tåget stannar. In kommer två stooora ikeakassar följt av ett par. De slår sig lägligt ner vid mig. I Ikeakassarna finns hö, under höt två kaniner i en bur. Jag tar en tugga och sneglar lite på paret som slår sig till ro. Upp ut påsarna hoppar kaninerna. De hoppar runt på sin husse och matte.

Jag förflyttas från en ovanligt lugn vagn rakt in i värld à la Skansen-Jonas. Mina tankar snuddar vid ”Kommer kaninen hoppa i min mat” ”Kommer kaninen bajsa på bordet” ”Kommer kaninen smita iväg och hussen efter och min lasagne täckas av hö, kaninhö” Jag blundar och tar nästa tugga. Motvilligt.

Två nakna, svettiga fötter, som luftas i gången

Jag vänder på blicken för att tänka på nåt annat. *AHHHHHH* Jag hoppar till och slänger gaffeln ner i lasagnen. Där hänger två fötter. En typ av fjällvandrare har tagit av sina strumpor. Fötterna är röda, seniga, såriga, svampiga, långa naglar och vidriga. Fullkomligt oaptitliga. De hänger där, ute i gången.

Jag lägger min servett över lasagnen och funderar på att gå och spy.

Dagbok

SJ ber att få beklaga

Någonstans mellan Stockholm och Norrköping, en fredag eftermiddag

Vi är 16 minuter försenade på grund av ett tekniskt vagnfel. Jag undrar lite över det här. Finns det några icke-tekniska vagnfel som kan orsaka förseningar? Vilka är dessa egentligen?

Nåja, är det ju inte det som är poängen, utan det faktum att SJ ber att få beklaga. Det har SJ gjort minst tio gånger under den här resan. Det börjar bli lite, nej mycket tjatigt.

Undrar om SJ ber att få beklaga även detta. De har inte sagt något om att de ber att få beklaga att de ber att få beklaga så mycket, men nu ber åtminstone jag om att få beklaga mig lite inför er läsare. Går det bra? Tack!

För min del behöver inte SJ be. Det går bra att beklaga sig bara, rätt ut i luften, utan att be om lov.

Fast de behöver inte beklaga. Jag förstår att de beklagar. Jag tycker det räcker om de berättar att vi är försenade på grund av ett vagnfel. Inte för att jag egentligen bryr mig om det heller. Om tåget hade varit försenat på grund av att föraren var full, det hade varit något att komma med. Något att beklaga.

Eller om tåget varit en timme försenat, då hade jag nog undrat varför.

Nu är vi 16 minuter försenade och SJ ber att få beklaga. Och beklaga och beklaga och beklaga. Och beklaga lite till. Några gånger till bara.

Jag ber att få beklaga så hemskt mycket att jag beklagar mig så. Det är ju inte meningen att ni skall behöva lida för att SJ råkar ut för tekniskt vagnfel. Det blir nog med lidande ändå på grund av detta.

Nu drabbades ni i alla fall. Det var inte meningen. Jag ber att få beklaga.