Meddelande från redaktionen

Sedan chefredaktörens vansinnesutbrott den 9 juni har ingenting varit sig riktigt likt här på redaktionen. Inte på bloggen heller för den delen. Skrämda redaktionsmedarbetare har hukat i korridorerna så fort chefen varit i närheten och redaktionssekreteraren har vid flera tillfällen hittats gråtande i skrubben där vi förvarar våra gamla anteckningsböcker och annan skit som vi av nostalgiska skäl inte riktigt förmår slänga.

Det har varit nästan omöjligt för oss att upprätthålla vårt uppdrag som den femte statsmakten – kunglig hovleverantör av nästan helt obegripliga skämt och andra dumheter – enär Herr chefredaktören barrikaderat sig i serverrummet, kopplat ur redaktionens nätverk och bloggat med en frenesi vi aldrig sett maken till. Bara några enstaka, modiga själar har vågat sig in efter läggdags, då chefen somnat över en hög med gamla DOS-manualer som han envist vägrat slänga eftersom “det är det enda rätta operativsystemet, och det vet ni mycket väl!”

Nu har han dock kollapsat i ett hörn och verkar inte vara det minsta intresserad av varken internet, människor eller bloggar. Senast vid lunchtid hörde någon honom grymta något om en “påskpyntad gris med läppstift” men riktigt vad det skall betyda vet vi inte.

Vi skall bara städa upp lite här. Serverrummet har under den dryga vecka som gått blivit lite skräpigt. Det ligger fullt av pizzakartonger, ölburkar och tomma chipspåsar här. Det ser ut som fan, rent ut sagt. Vi vet inte riktigt hur han fått in allt, men det kommer att ta en jävla tid att få ut. Sedan återkommer vi, med förnyad vigör, i gammal, eller kanske något förnyad skepnad.

Vi vet inte riktigt, men vi har hört något om en ny brevmyndighet som skall införas. Det gav upphov till en hel del munterhet faktiskt. Tänka sig att riksdagen skall besluta om granskning av alla brev. Vilken fest det skall bli på Försvarets brevanstalt att få ta del av alla spännande elräkningar och hotfulla meddelanden från Radiotjänst.

Många brev blir det. Nio hundra personer skall anställas, för att granska breven och då kommer de tydligen bara att hinna med en bråkdel. Ryska brev skall de granska, säger en gammal räv som var med på den gamla goda tiden. De kanske skall leka ryska posten helt enkelt. Det kan bli intressant. Som en sån där sekt där alla ligger med alla och där tomten är far till alla barnen.

Det kommer att gå ut mycket papper också för de skall tydligen inte granska breven direkt utan istället kopiera dem och granska kopiorna. Många lastbilar blir det för att transportera allt, men det skall läggas på portot, har vi förstått. Sedan skall majoriteten av breven förstöras. Alla utom de mest intressanta som skickas vidare till den som kan tänkas vara intresserad. Det är inte så noga uttänkt än, tydligen.

En gigantisk papperskvarn har de köpt, den nya brevmyndigheten. Där skall de mala ned alla brev som de inte vill behålla. Den nedmalda massan skall användas som grund för det nya Sverige som Moderaterna tänker bygga. “Land skall på lag byggas” heter det sedan gammalt, men nu är det nya tider och land skall på nedmalt papper byggas. På lösan grund, som sakta ruttnar.

Ja, det skall bli spännande att se hur det där skall gå till i verkligheten. Bara att bygga upp transportnätverket för all post skall ta flera år, enligt Björn Felten, och han har ju varit med i flera år, så han borde veta. Fast det vet man ju hur det är med gamla gubbar med träskomodem. Fidonet har nog glömt. Internet var inte ens tillfrågat. Men vi minns!

Nu skulle vi ju inte tjata om det här utan berätta om hur vi strax återkommer. Imorgon återkommer vi. Kanske. Ifall vi håller oss nyktra nog. Vi skall ju fira midsommar också. Inte imorgon kanske, men det kan ju bli lite för-midsommarfirande. Det är ju lätt hänt, när man sitter där med femton backar öl, att man tar sig ett glas. “Bara ett”

FRA satsar på lagring

Försvarets radioanstalt, FRA, ligger i startgroparna på att ge sig in i sökmotorbranschen, kunde syrrans granne avslöja härom dagen. Nu kommer nästa utspel i kommersiell riktning: FRA skall börja erbjuda lagringstjänster, med fokus på backup.

– Det är helt logiskt. Vi satt här i fikarummet härom dagen och resonerade och då tänkte jag att om vi nu ändå filtrerar all den här informationen och lagrar valda delar av den, varför då inte ta steget fullt ut och erbjuda det hela som en tjänst, säger FRA:s generaldirektör, Ingvar Åkesson.

FRA:s generaldirektör räknar med att myndigheten skall få stora kostnadsfördelar, tack vare det planerade övervakningsnätverket. Andra leverantörer av backuplösningar måste leverera sin programvara till många olika plattformar, något FRA slipper.

– Vi fångar ju all information som passerar samverkanspunkterna i operatörernas nätverk. Det är bara att skicka ut informationen på nätet så kan man som kund vara säker på att den finns lagrad för all framtid. Lagring av stora datamängder har vi lång erfarenhet av. Tillsammans med vår sökmotor blir det en fantastisk lösning, säger Ingvar Åkesson.

Rent praktiskt kommer FRA:s backuptjänsten att fungera så att speciella sökbegrepp definieras för FRA:s kunder. Sökbegreppen skall vara vida nog att garanterat fånga all kundernas kommunikation men smala nog för att inte fånga alltför stora mängder överskottsinformation.

– Överskottsinformation vill vi undvika. Det innebär merarbete för oss eftersom vi manuellt måste gå igenom och radera den. Det kräver manuella resurser. Någon måste ju titta på informationen för att avgöra om det är något som skall sparas.

Under dagen pågår en het debatt i riksdagen och enligt rykten planerar flera riksdagsledamöter att rösta mot lagförslaget. Ingvar Åkesson är dock inte orolig för att lagen skall fällas.

– Det där är bara spel för galleriet. I slutändan kommer riksdagsledamöterna att göra som Fredrik Reinfeldt säger. Riksdagen måste lyda regeringen. Det är en förutsättning för demokratin, säger han.

Klockan 18:00 återupptas debatten om FRA-lagen i riksdagen. Följ med direkt:

Läs mer:

Kärleksbrev till en sökmotor

Tack Google cache!

Utan dig hade dagens utskick antagligen aldrig blivit av.

Det är nu ett och ett halvt dygn kvar tills riksdagen röstar om FRA-lagen. Har du inte kontaktat din riksdagsledamot och talat om vad du tycker än är det hög tid nu.

Ingenting är givet. Det kan vara just ditt brev eller ditt telefonsamtal som får allt att vända.

Informera dig:

Så skall svensk terrorism stoppas

De alltmer vanligt förekommande terrordåden i Sverige har skrämt upp många. Inte minst alliansregeringen är skrämd och har nu bestämt sig för att ta i med hårdhandskarna.

På onsdag, 18 juni, klubbas en lag som regeringen hoppas skall råda bot på eländet. Försvarets radioanstalt skall ges tillåtelse att på eget bevåg tjuvlyssna på all elektronisk kommunikation som går in och ut ur landet. I reala termer innebär det nästan all kommunikation, även inom landet.

– Egentligen hade vi velat avlyssna all kommunikation, även inom landet, men att koppla upp alla tusentals knutpunkter hade blivit för dyrt. Nu nöjer vi oss med ett tjugotal och får med nästan allt i alla fall, säger en företrädare för Folkpartiet liberalerna.

Regeringens insikt om att det krävs krafttag har dock inte fått någon vidare spridning i de breda folklagren. Många verkar helt ovetande om det utbredda terrorhot som hänger över Sverige och i den så kallade bloggosfären förs just nu en högljudd kampanj i syfte att få allianspartiernas riksdagsledamöter att bryta partilinjen och fälla förslaget.

– Det är synd att de inte vet det vi vet. FRA har berättat för oss att mängder av svenska terrorister planerar sina attacker via epost och att flera av dessa hade kunnat förhindras med allmän avlyssning. Nu är ju beslutsunderlaget hemligt till och med för riksdagen. Ja, jag kan egentligen inte säga så mycket mer än att folk måste lita på sin regering.

Regeringen räknar dock fortfarande med att lagen trots allt klubbas igenom, då okunskapen om förslagets existens och vad det innebär fortfarande är stor hos riksdagsmännen och i de breda folklagren, mycket tack vare en kompakt tystnad i frågan från gammelmedia. Viss oro i leden kan ändå skönjas, mycket på grund av den helsidesannons i onsdagens DN som finansierats av en hemlig sammanslutning.

Polisen säger sig dock vara sammanslutningen på spåren och lovar att de skyldiga snart kommer att gripas och åtalas för terroristbrott.

Agera nu!

På onsdag, 18 juni, röstar riksdagen om den så kallade FRA-lagen, som innebär att Försvarets radioanstalt kommer att avlyssna all elektronisk kommunikation som passerar Sveriges gränser. Dina telefonsamtal, fax, sms, epostmeddelanden och allt annat du företar dig på internet och telefon kommer att avlyssnas, utan brottsmisstanke eller domstolsbeslut och utan någon möjlighet till granskning och insyn.

Lagen kan fortfarande stoppas. Det som krävs är att fyra av allianspartiernas 178 ledamöter bryter partilinjen och istället röstar efter sin personliga övertygelse. Dessa fyra finns. Med råge. Men de behöver din hjälp. De behöver veta att de har ditt och andras stöd, för att kunna värja sig mot vuxenmobbingen i riksdagen.

Vi kan inte vänta på att något skall hända. Vi måste agera nu! Du måste agera nu!

  • Skriv till din riksdagspolitiker. Det är inte svårt och tar bara några minuter
  • Diskutera vad som är på väg att hända med dina vänner
  • Skriva en insändare till din dagstidning
  • Engagera dig politiskt

Intrång i privatlivet nämns ofta som ett nödvändigt ont för att försvara samhället mot terrorister och organiserad brottslighet. Tyvärr verkar många ha glömt vad det vi måste försvara.

Terrorister kan riva en skyskrapa eller spränga ett tåg, men de som verkligen har förmågan att rasera själva fundamentet för demokratin sitter i sveriges riksdag och kan göra det med en knapptryckning.

Läs också:

Pingat hos intressant.se.

Google får konkurrens

Nu i dagarna är många upptagna med att debattera den allmänna avlyssning som kommer att införas om riksdagen röstar igenom den så kallade FRA-lagen på onsdag, 18 april.

Vad de flesta inte vet är dock att avlyssningslagen i själva verket bara är en skenmanöver. I största hemlighet pågår förberedelserna för fullt inom Försvarets radioanstalt för en gigantisk kommersiell satsning. FRA skall ge sig ut på sökmotormarknaden och det är jätten Google man har i blickfånget.

– Det är egentligen fullständigt logiskt. Vi bygger upp den här enorma avlyssningsapparaten nu, där vi avlyssnar internet-trafiken i alla Sveriges större knutpunkter. Med tillgång till så stor del av all information som flyter omkring vore det helt idiotiskt att inte försöka slå mynt av verksamheten, säger en tekniker med insyn i avlyssningsverksamheten.

Indexeringen är också ett sätt att spara plats. Genom att informationen lagras i ett index tar den mindre plats och kan lättare sparas för senare genomsökning, om det skulle visa sig nödvändigt.

– Säg att vi hittar en 16-årig kille som visar sig ha ett osunt intresse för lättklädda tjejer. Med ett index kan vi ju gå tillbaka i tiden och leta. Någon gång kanske han har laddat ned någon bild på en fjortonåring och det är ju olagligt. Tack vare indexet kan vi få den här pedofilen åtalad. Vi behöver ju inte ens ha kvar själva bilden utan bara signaturen från den i indexet.

Det är dock inte brottsbekämpning som står i centrum för FRA:s satsning. Istället kommer den kommersiella verksamheten, med sökmotorn i centrum att stå i centrum. redan under första halvan av 2009 räknar myndigheten med att lansera sin sökmotor på nätet.

Men inte all information blir åtkomlig gratis. En stor del av den sparade informationen kommer att
sorteras manuellt – därav det stora personalbehovet – och säljas till betalande kunder.

– En hel del av den här informationen kommer ju att ha ett värde säg, för konkurrerande företag till exempel och då pratar vi ju stora pengar. Sen har vi ju alla statshemligheter som skickas omkring okrypterade. Det är ju en hel förmögenhet som dagligen åker omkring på nätet.

Rekryteringen av redaktörer till den nya söktjänsten kommer att påbörjas så snart lagen är antagen. Totalt räknar FRA med att anställa tusen personer som skall arbeta med innehållsvärdering, inom loppet av två år.

Läs också:

Gästblogg: ”Han är ett geni!”

Killar hyllar ofta och gärna andra killar. Gott så. Men det här med att i tid och otid utbrista: ”Han är ett geni!”. Vad är grejen med det?

Efter att ha retat upp mig på detta slog jag upp ordet geni. Och nu känns det lite bättre.

”Geni – person med extraordinär begåvning. Ett geni har en kombination av låg latent hämning och högt IQ. Kombinationen låg latent hämning utan högt IQ gör att man blir galen, därför lever geniet med risken att bli galen om han stressar för mycket eller är med om en personlig kris. Det kan till exempel utlösas om geniet tar droger, är med om en skilsmässa eller kritiseras för sitt arbete.”

(Observera att geniet enligt definitionen är en man.)

Knullsatsning i malpåse

SJ:s satsning på speciella liggvangar, som syrrans granne berättade om i måndags, stoppas på obestämd tid. Detta sedan en moderatpolitiker hotat med lagstiftning.

Vad som skall hända med de specialbeställda liggvagnarna är inte klart i nuläget. Enligt ett pressmeddelande från SJ är stoppet bara tillfälligt och kommer att hävas när detaljerna kring det nya knullkompisförbudet klarnar.

– Antagligen blir vi tvungna att slopa singelbiljetterna och bara sälja parbiljetter, eventuellt med någon typ av äktenskaps- eller samboskapskontroll, säger företagets informationschef till syrrans granne.

Läs även: Politikern: Stoppa kompisknullandet!

Syrrans granne spanar in: Gubbar

De har varit med så länge att de anser sig ha automatiskt rätt till företräde, till ordet och till makten. De lyssnar inte på någon som är yngre än de själva eller av fel kön. De har inte förnyat sig på 25 år varken när det gäller värderingar, kläder, mat eller musiksmak och deras intellekt har för länge sedan slutat fungera.

Jag talar förstås om gubbarna. Ni vet de där som sitter som chefredaktörer på våra tidningar, som proffstyckare i alla tv-soffor och som finns i drivor på våra arbetsplatser. Överallt där det finns någon tillstymmelse till makt häckar de, gubbarna.

Gubbarna lever i en tankevärld som var modern för 20 – 25 år sedan. Det var då de formade sin världsbild och sina värderingar. Det var då de bestämde vilka kläder de skulle ha på sig, vilken bil de skulle köra och vilken musik de skulle lyssna på, under resten av sina liv. Sedan dess har de egentligen inte tänkt en enda ny tanke, utvärderat någon av sina åsikter eller använt sitt intellekt över huvud taget.

Gubbar söker sig gärna till maktens korridorer eller debatter. De är övertygade om att de, med sin stora erfarenhet, sina välgrundade värderingar och sin stora livsvisdom kan ge ett ovärderligt bidrag i vilken situation som helst.

Gubbar har i allmänhet ingen som helst koll på vad som hänt i samhället under de senaste 20 – 25 åren. De hade ju trots allt tänkt klart innan allt det där hände. Detta hindrar dem dock inte från att obesvärat gå in och delta i vilken debatt som helst, må den gälla rätten till fri abort, homoäktenskap eller fildelning.

Gubbars största problem är alla unga människor som argumenterar emot och har åsikter. Ungdomarna borde lära sig veta hut och respektera de som är äldre och inte ha en massa åsikter om allt. Gubbarna vet ju. De har ju sunda värderingar från förr. Från innan samhället började rasa samman.

Det värsta gubbar vet är när unga kvinnor argumenterar emot. Kvinnor borde hålla sig vid spisen och de borde i varje fall ha förstånd nog att hålla tyst när en man talar. I gubbarnas värld finns inget behov av att diskutera någonting med en kvinna. När inte ”lilla stumpan”-attityden fungerar tappar gubbarna ibland fattningen fullständigt och begår riktiga klavertramp. För gubbarna är det förstås ett litet problem. Som gubbe behöver man ju egentligen inte lyssna på andra.

Mot bakgrund av detta kan man förstås undra om gubbar egentligen fyller någon funktion över huvud taget. Varför skall vi behålla detta lätt unkna och gråa köttberg som för länge sedan slutat bidra till samhällets intellektuella utveckling?

Sanningen är att det är gubbarna som håller Sverige rullande. Bara sysslolösa gubbar har tid att klippa bostadsrättsföreningens gräsmatta, tömma grovsoprummet och laga det där läckande fönstret på vinden.

Bara gubbar har tid och lust att ägna hela sönden åt att reparera fotbollsklubbens klubbhus för att därefter ta hand om hela bokföringen. Bara gubbar klarar av att gå upp i svinottan för att slipa 30 par skridskor åt hockeylaget som spelar match klockan nio.

På gott och ont är det gubbarna som håller frivilligkvarnarna snurrande i samhället och tur är väl det, för vem fan har lust att sköta alla de där trista sysslorna? På det sättet är gubbarna hjältar.

Om de bara inte var så jävla dumma i huvudet…

Henrik Pontén får polisbefogenheter

I framtiden får upphovsrättsindustrin polisbefogenheter och kan kräva ut ditt namn och adress direkt av din internetoperatör. När räkningen kommer är det bara att betala, vare sig det är du som är fildelat eller inte. Någon domstolsprocess lär du inte ha råd med och även om du skulle ha råd är dina chanser att vinna ett civilmål mot ett multinationellt företags advokater försvinnande små.

Uppgifterna om vem som har vilken adress på internet är idag belagda med sekretess. Endast efter beslut av åklagare får uppgifterna lämnas ut och bara om det finns misstanke om brott som ger minst två års fängelse. Den som hävdar att du brutit mot upphovsrätten måste alltså gå den ordinarie vägen, via polis, åklagare och rättsväsende. Om du blir åtalad har du rätt till advokat och du riskerar inte att få betala hela rättegången själv.

Men nu vill regeringen annorlunda. I en promemoria baserad på EU:s Ipred-direktiv föreslås att upphovsrättsinnehavarna själva skall få agera polis. Efter beslut i domstol skall din internetoperatör tvingas lämna ut ditt namn om du eller någon annan anses ha begått intrång i upphovsrätten.

I praktiken blir du rättslös. Om ett stort amerikanskt mediebolag bestämmer sig för att du gjort intrång i deras upphovsrätt kan de få ut ditt namn direkt från internetoperatören. Därefter kan de skicka en räkning på vad de tycker intrånget är värt. För dig är det bara att betala, oavsett om du verkligen är skyldig eller om det är någon annan som stulit din identitet.

Identiteter kan nämligen förfalskas. Det händer hela tiden. Nätverk och datorer kan hackas. Det händer också hela tiden. Datorer kan användas av fler än en personer. Det händer definitivt hela tiden. Det kan finnas massor av potentiellt skyldiga personer bakom en internetadress Men facit hittills är att domstolarna inte verkar förstå. Eller så bryr de sig inte om vem som faktiskt är skyldig. De ”bevis” som krävs för att fälla någon för upphovsrättsbrott genom fildelning har hittills inskränkt sig till skärmavbildningar och åklagarsidans egna utsagor om hur ”bevisen” tagits fram. Att knyta bevisen till någon person verkar över huvud taget inte nödvändigt för fällande dom.

Detta gäller i brottmål alltså. Mål där det skall vara bevisat ”bortom varje rimligt tvivel” att du är skyldig för att du skall fällas.

När du står där med en faktura från en multinationell mediejätte gäller andra regler. Att bestrida en fordran är ett civilmål och plötsligt måste du bevisa att du är oskyldig för att ha en chans. Den multinationella mediejätten har ju bevis för att du är skyldig. Bevis som har visat sig räcka i brottmål. Du är garanterat rökt för hur du än anstränger sig kommer motståndarsidan att ha fler och dyrare advokater än du.

Det är bara att betala och hoppas att du slipper åka dit fler gånger. För det lär inte vara billigt.

Vad jag inte kan förstå är varför, först en röd och nu en blå regering vill göra svenska folkets rättslösa mot multinationella bolag.

Läs även:

Carl Bildt: Historien om att leva i en glasbur

Att Carl Bildt lever i en glasbur tror jag de flesta uppfattat. Han befinner sig i en annan värld. Den stora frågan är om Carl Bildt själv inser detta, eller om han lever så isolerat att han inte uppfattar vilken bild han förmedlar av sig själv.

Att Carl Bildt gillar att leka med listiga reportrar som försöker ställa luriga frågor är väl dokumneterat. Det har också stundtals varit välförtjänt och riktigt underhållande. Det är svårt att glömma hur han fullständigt lurade brallorna av Lars Adaktusson och KG Bergström 1994, när de försökte lura honom med ett dunkelt resonemang om bilarna i norra Grekland.

Det gick bra för Bildt. Det var underhållande. Jag tror de flesta tyckte att det var underhållande redan då. Carl Bildt tyckte garanterat att det var underhållande.

Vad som inte är lika underhållande, utan snarare tragiskt, är att se hur detta, att lura journalister, förefaller ha blivit ett tvångsmässigt beteende hos Carl Bildt.

Förstår han verkligen inte att det inte fungerar; att människor ser rakt igenom det han säger och att han inte alls väcker folks sympati?

Det fungerade 1994 därför att reportrarna var dåligt förberedda och försökte sätta Carl Bildt på plats med illa genomtänkta frågor om skitsaker, men det betyder inte att det fungerar 2007 när det finns fullt legitima frågor som en massa människor tycker bör diskuteras.

Det här är bara tragiskt. Det värsta är att det bara bidrar till att öka avståndet mellan människor och politiker. Jag tror inte du behöver det, Carl Bildt. Jag tror inte du har något att vinna på det. Du må ha hur gott rykte som helst ute i världen, men vi här hemma i Sverige som du förväntas representera i ditt arbete är bara trötta på ditt tramsande.

Carl Bildt, du är en idiot!

(In)blåst

Nedblåsta takpannor - ett resultat av stormen Gudrun

Det blåser lite och myndigheterna rekommenderar att vi håller oss inne. Vilka dessa myndigheter är framgår inte så tydligt, men det står ju i tidningen så då måste det väl vara sant.

Nu behöver jag knappast några myndigheter för att förklara att det antagligen är lämpligt att hålla sig inne. Det räcker att jag tittar ut på gatan och ser tegelpannorna som blåst av huset där jag bor. En sån där vill man inte ha i huvudet, oavsett vad våra myndigheter säger.

Men i Sverige behöver vi inga bevis i form av nedblåsta tegelpannor. Vi litar helt enkelt på våra myndigheter. Vi följer deras påbud och beter oss som duktiga medborgare utan att ifrågasätta. Men jag undrar om inte tilltron till myndigheternas godhet är lite för stor och framför allt varför det knappast existerar någon diskussion i frågan.

När Integritetsskyddskommittén presenterade sin senaste undersökning i fredags var det nog fler än jag som började fundera. Av rapporteringen är det lätt att få uppfattningen att svenskarna i gemen gladeligen öppnar både sin privata kommunikation och alla sina personliga förehavanden för granskning av staten. Även om presentationen i medierna i många avseenden kan tyckas vara en vantolkning av resultatet så är det ändå tillräckligt för att jag skall börja undra hur det står till med Sverige egentligen.

”Den som inte har gjort något brottsligt har inget att dölja” har blivit ett tämligen slitet mantra vid det här laget. Inte ens om det vore sant skulle det vara ett godtagbart argument för ökad övervakning och registrering. Det spelar ingen roll om myndigheterna är alltigenom goda idag när informationen samlas in. Om tio, tjugo och femtio år kommer informationen fortfarande att vara lika insamlad och lagrad som idag och varken du eller jag vet vilken typ av myndigheter vi har då och vem som kan tänkas ha fått tillgång till informationen.

Historien visar tydligt att det inte finns någon anledning att lita på myndigheter. Det är därför vi har tryckfrihet, offentlighetsprincip och mänskliga rättigheter. Men det är inga rättigheter som är skrivna i sten utan rättigheter som måste återerövras varje dag, hela tiden.

Vi har redan nu nått ett läge där var och en har anledning att tänka sig för innan man lyfter telefonluren eller skickar ett email. Datalagringsdirektivet gör registrering av telefonsamtal och epost obligatoriskt och jag kan lova att nästa gång du kommer i konflikt med din granne som också råkar vara polismästarens svåger så kommer inga kontrollmekanismer i världen att hindra att det plötsligt blir känt i grannskapet vilka politiska organisationer du kommunicerar med och vilka andra böjelser du har.

Det finns ingen som helst anledning att tro att fullkomligt oskyldiga människor inte kommer att råka illa ut på grund av ökad övervakning oavsett hur god staten är. Det är helt enkelt omöjligt för staten att garantera att makt inte missbrukas och om vi idag ger myndigheterna makt att kontrollera allt vi gör, tänker, säger kommer det att bli mycket svårt att vända processen

När kaviaren väl är ute i tuben går det helt enkelt inte att peta tillbaka den, hur mycket man än anstränger sig.