Noterat

Dags att bli bokförläggare?

Vissa kommentarer på Carl Bildts blogg påstås uppmana till folkmord på palestinier. Chefsåklagare Jörgen Lindberg i Malmö har därför inlett en förundersökning om brott mot lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor.

Det kunde varit annorlunda. Hade Carl Bildt ansökt om utgivningsbevis för sin blogg hade det blivit frågan om åtal enligt yttrandefrihetsgrundlagen. Det hade i praktiken inneburit betydligt större hinder för rättsväsendet.

Åtal enligt tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen kan bara drivas av justitiekanslern och som en yttrandefrihetens väktare står en jury som som avgör om brott är begånget eller inte. Friar juryn är rättegången slut. Det skall vara högt i tak för yttrandefriheten och det har lagstiftaren sett till bland annat på detta sätt.

Men detta gäller inte för webbplatser. Där är det åklagare, advokat och rättegång, precis som vanligt.

Det finns sätt att få grundlagsskydd för sin webbplats. Det går att få ett utgivningsbevis från Radio- och TV-verket. Det kostar två tusen spänn och plötsligt är det yttrandefrihetsgrundlagens rättegångsregler som gäller.

Naturligtvis gäller inte detta dagstidningarna. De är så kallade traditionella massmedieföretag och kommer undan med en kostnadsfri databasanmälan. Samma regler gäller bokförlag och skivbolag.

Vad är tanken med denna konstruktion egentligen? Varför gäller plötsligt andra regler och förutsättningar om jag ägnar mig av utgivning av fysiska ting? Är det rimligt?

Är det så att våra politiker på något sätt tycker att det är viktigare och finare med traditionella medier än med internet? Eller är det så att de fortfarande inte förstått vad internet är för något?

Man kan ju hoppas att en och annan reagerar nu, för om ingenting händer när landets utrikesminister åtalas på grund av innehållet i sin blogg lär det ju inte hända över huvud taget. Någonsin.

Noterat

Carl Bildt: Historien om att leva i en glasbur

Att Carl Bildt lever i en glasbur tror jag de flesta uppfattat. Han befinner sig i en annan värld. Den stora frågan är om Carl Bildt själv inser detta, eller om han lever så isolerat att han inte uppfattar vilken bild han förmedlar av sig själv.

Att Carl Bildt gillar att leka med listiga reportrar som försöker ställa luriga frågor är väl dokumneterat. Det har också stundtals varit välförtjänt och riktigt underhållande. Det är svårt att glömma hur han fullständigt lurade brallorna av Lars Adaktusson och KG Bergström 1994, när de försökte lura honom med ett dunkelt resonemang om bilarna i norra Grekland.

Det gick bra för Bildt. Det var underhållande. Jag tror de flesta tyckte att det var underhållande redan då. Carl Bildt tyckte garanterat att det var underhållande.

Vad som inte är lika underhållande, utan snarare tragiskt, är att se hur detta, att lura journalister, förefaller ha blivit ett tvångsmässigt beteende hos Carl Bildt.

Förstår han verkligen inte att det inte fungerar; att människor ser rakt igenom det han säger och att han inte alls väcker folks sympati?

Det fungerade 1994 därför att reportrarna var dåligt förberedda och försökte sätta Carl Bildt på plats med illa genomtänkta frågor om skitsaker, men det betyder inte att det fungerar 2007 när det finns fullt legitima frågor som en massa människor tycker bör diskuteras.

Det här är bara tragiskt. Det värsta är att det bara bidrar till att öka avståndet mellan människor och politiker. Jag tror inte du behöver det, Carl Bildt. Jag tror inte du har något att vinna på det. Du må ha hur gott rykte som helst ute i världen, men vi här hemma i Sverige som du förväntas representera i ditt arbete är bara trötta på ditt tramsande.

Carl Bildt, du är en idiot!