Sedan chefredaktörens vansinnesutbrott den 9 juni har ingenting varit sig riktigt likt här på redaktionen. Inte på bloggen heller för den delen. Skrämda redaktionsmedarbetare har hukat i korridorerna så fort chefen varit i närheten och redaktionssekreteraren har vid flera tillfällen hittats gråtande i skrubben där vi förvarar våra gamla anteckningsböcker och annan skit som vi av nostalgiska skäl inte riktigt förmår slänga.
Det har varit nästan omöjligt för oss att upprätthålla vårt uppdrag som den femte statsmakten – kunglig hovleverantör av nästan helt obegripliga skämt och andra dumheter – enär Herr chefredaktören barrikaderat sig i serverrummet, kopplat ur redaktionens nätverk och bloggat med en frenesi vi aldrig sett maken till. Bara några enstaka, modiga själar har vågat sig in efter läggdags, då chefen somnat över en hög med gamla DOS-manualer som han envist vägrat slänga eftersom “det är det enda rätta operativsystemet, och det vet ni mycket väl!”
Nu har han dock kollapsat i ett hörn och verkar inte vara det minsta intresserad av varken internet, människor eller bloggar. Senast vid lunchtid hörde någon honom grymta något om en “påskpyntad gris med läppstift” men riktigt vad det skall betyda vet vi inte.
Vi skall bara städa upp lite här. Serverrummet har under den dryga vecka som gått blivit lite skräpigt. Det ligger fullt av pizzakartonger, ölburkar och tomma chipspåsar här. Det ser ut som fan, rent ut sagt. Vi vet inte riktigt hur han fått in allt, men det kommer att ta en jävla tid att få ut. Sedan återkommer vi, med förnyad vigör, i gammal, eller kanske något förnyad skepnad.
Vi vet inte riktigt, men vi har hört något om en ny brevmyndighet som skall införas. Det gav upphov till en hel del munterhet faktiskt. Tänka sig att riksdagen skall besluta om granskning av alla brev. Vilken fest det skall bli på Försvarets brevanstalt att få ta del av alla spännande elräkningar och hotfulla meddelanden från Radiotjänst.
Många brev blir det. Nio hundra personer skall anställas, för att granska breven och då kommer de tydligen bara att hinna med en bråkdel. Ryska brev skall de granska, säger en gammal räv som var med på den gamla goda tiden. De kanske skall leka ryska posten helt enkelt. Det kan bli intressant. Som en sån där sekt där alla ligger med alla och där tomten är far till alla barnen.
Det kommer att gå ut mycket papper också för de skall tydligen inte granska breven direkt utan istället kopiera dem och granska kopiorna. Många lastbilar blir det för att transportera allt, men det skall läggas på portot, har vi förstått. Sedan skall majoriteten av breven förstöras. Alla utom de mest intressanta som skickas vidare till den som kan tänkas vara intresserad. Det är inte så noga uttänkt än, tydligen.
En gigantisk papperskvarn har de köpt, den nya brevmyndigheten. Där skall de mala ned alla brev som de inte vill behålla. Den nedmalda massan skall användas som grund för det nya Sverige som Moderaterna tänker bygga. “Land skall på lag byggas” heter det sedan gammalt, men nu är det nya tider och land skall på nedmalt papper byggas. På lösan grund, som sakta ruttnar.
Ja, det skall bli spännande att se hur det där skall gå till i verkligheten. Bara att bygga upp transportnätverket för all post skall ta flera år, enligt Björn Felten, och han har ju varit med i flera år, så han borde veta. Fast det vet man ju hur det är med gamla gubbar med träskomodem. Fidonet har nog glömt. Internet var inte ens tillfrågat. Men vi minns!
Nu skulle vi ju inte tjata om det här utan berätta om hur vi strax återkommer. Imorgon återkommer vi. Kanske. Ifall vi håller oss nyktra nog. Vi skall ju fira midsommar också. Inte imorgon kanske, men det kan ju bli lite för-midsommarfirande. Det är ju lätt hänt, när man sitter där med femton backar öl, att man tar sig ett glas. “Bara ett”
