Carl Bildt: Historien om att leva i en glasbur

Att Carl Bildt lever i en glasbur tror jag de flesta uppfattat. Han befinner sig i en annan värld. Den stora frågan är om Carl Bildt själv inser detta, eller om han lever så isolerat att han inte uppfattar vilken bild han förmedlar av sig själv.

Att Carl Bildt gillar att leka med listiga reportrar som försöker ställa luriga frågor är väl dokumneterat. Det har också stundtals varit välförtjänt och riktigt underhållande. Det är svårt att glömma hur han fullständigt lurade brallorna av Lars Adaktusson och KG Bergström 1994, när de försökte lura honom med ett dunkelt resonemang om bilarna i norra Grekland.

Det gick bra för Bildt. Det var underhållande. Jag tror de flesta tyckte att det var underhållande redan då. Carl Bildt tyckte garanterat att det var underhållande.

Vad som inte är lika underhållande, utan snarare tragiskt, är att se hur detta, att lura journalister, förefaller ha blivit ett tvångsmässigt beteende hos Carl Bildt.

Förstår han verkligen inte att det inte fungerar; att människor ser rakt igenom det han säger och att han inte alls väcker folks sympati?

Det fungerade 1994 därför att reportrarna var dåligt förberedda och försökte sätta Carl Bildt på plats med illa genomtänkta frågor om skitsaker, men det betyder inte att det fungerar 2007 när det finns fullt legitima frågor som en massa människor tycker bör diskuteras.

Det här är bara tragiskt. Det värsta är att det bara bidrar till att öka avståndet mellan människor och politiker. Jag tror inte du behöver det, Carl Bildt. Jag tror inte du har något att vinna på det. Du må ha hur gott rykte som helst ute i världen, men vi här hemma i Sverige som du förväntas representera i ditt arbete är bara trötta på ditt tramsande.

Carl Bildt, du är en idiot!