Vem blir först med piratfonder?

Etiska fonder finns det gott om. Vad jag däremot inte tycker att det är så gott om är variation i de etiska principerna. För den som ogillar vapen, tobak, alkohol och miljöförstöring finns mängder av fonder att investera i.

Men var är egentligen piratfonderna? De där fonderna som jobbar hårt för att mina pengar inte ska komma i närheten av upphovsrättsutpressningsindustrin?

Alltså, jag gillar varken krig, lungcancer, alkoholism eller miljöförstöring och jag är väl inte så benägen att investera i företag som sysslar med dylikt, men de företag som jag verkligen tycker genuint illa om är de som tjänar pengar på hot, trakasserier och utpressning.

I Sverige företräds många av dem av branschorganisationer som IFPI, BSA, Förläggarföreningen och Antipiratbyrån. De har tidigare försörjt sig på att distribuera plastskivor och pappersluntor men har på grund av den tekniska utvecklingen sett sina traditionella affärsmöjligheter förtvina.

Man kan inte anklaga dem för att ha försökt hitta på något nytt. Oviljan hos dessa företag att försöka hitta på nya hederliga sätt att tjäna pengar har varit total.

Istället har företagen ägnat sig åt hot, trakasserier och utpressning. Ja och lobbyism förstås. Lobbyism är en av upphovsrättutpressningsindustrins paradgrenar och har gett god utdelning i form av EU-direktivet IPRED som i sin svenska version get utpressningsindustrin större befogenheter än polisen när det gäller att jaga fildelar för att, just det, bedriva utpressning, på egen hand, utan besvärliga rättegångar eller höga beviskrav.

I Frankrike antogs i dagarna Hadopi-lagen (Läs mer hos Anaïs som rapporterar löpande.) som gör alla Frankrikes internetanvändare till utpressningsindustrins bitch. Det krävs inte bevis. Det krävs inte någon löjlig rättegång. Det enda som krävs är att du blir anklagad för upphovsrättsintrång tre gånger så stängs du av från internet.

Ingen post, ingen informationssökning, inget chattande, inget köpa resa, inget handla prylar, inget betala räkningar på banken… Kan du ens föreställa dig en tillvaro utan internet? Om du bor i Frankrike är det bäst att du börjar nu för Hadopilagen kommer, om den överlever, att slå helt godtyckligt.

Telekompaketet var tänkt att göra samma princip tvingande i hela EU, men föll oväntat samman och det ligger nu på den svenska regeringens bord att försöka lappa ihop eländet under sitt oförandeskap.

Du vet den svenska regeringen? Den som gav oss FRA-lagen, IPRED-lagen och som till hösten kommer att ge oss datalagringslagen som bland annat gör din mobiltelefon till en spårsändare i statens tjänst. Tror du att den svenska regeringen drar sig för att låta EU tvinga oss att stänga av människor från internet på lösa grunder?

Politikerna som pliktskyldigt röstar igenom det ena förslaget mer medborgarfientligt än det andra kan vi bara komma åt genom att rösta rätt, nu närmast i valet till Europaparlamentet, 7 juni.

Men företagen som ligger bakom det här. De kommer vi bara åt genom att inte ge dem några pengar. Jag har redan slutat köpa deras produkter. Under inga omständigheter tänker jag köpa något av företag som sysslar med utpressning! Det är emot mina etiska principer.

Men jag skulle vilja se lite action från bankerna nu. Var är piratfonderna? De där fonderna där jag lugnt kan investera mina pengar i trygg förvissning om att de aldrig någonsin kommer ens i närheten av företag som idkar utpressning. Var är de någonstans?

Jag är kanske inte så tät, men den som först lanserar en piratfond kommer att få förvalta mina pengar och jag kan lova att det finns fler som tänker likadant.

Fältet är öppet…

Syrrans granne satsar på upturn management

Mitt i brinnande finanskris och i vikande konjunktur är det många företag som drar i handbromsen och downturn management är ett begrepp på allas läppar.

Men inte här på redaktionen. Här blickar vi framåt istället. Genom upturn management ska både mungiporna och kurvorna förmås att peka uppåt igen.

– Man ska satsa i lågkonjunktur har jag hört, så nu kör vi! Fram med kreditkorten bara, hojtar syrrans grannes CFO glatt.

FRA-lagen: Hur skall det gå till, rent praktiskt?

Sydsvenskan rapporterar om kostnaderna för FRA-lagen, och då handlar det inte om den halva miljard kronor skattepengar myndigheten bränner per år i dagsläget utan om operatörernas kostnader för att ansluta sig till FRA:s samverkanspunkter, som för övrigt ingen verkar veta var de kommer att hamna.

Men det är förstås bara förjan på problemen för FRA. All den där utrikestrafiken som skall filtreras av myndighetens superdator måste naturligtvis först och främst transporteras dit. (Jag är säker på att Oscar Swartz skrivit om det här, men kan inte hitta inlägget. Hjälp, någon?) Till Lovön. Lägg samman all bandbredd som finns tillgänglig mellan Sverige och utlandet och multiplicera med två. (Det går ju trafik både in och ut.) Då får du en antagligen ganska ansenlig siffra, typ i nivå med rikets totala internet-trafik. Denna trafik skall alltså transporteras genom någon typ av nätverk, till FRA:s superdator på Lovön.

Det är nu som jag blir lite tveksam för såvida inte den där nätkapaciteten finns redan idag så måste den väl byggas och det tar väl tid och kostar väl pengar?

Jag bara undrar alltså. Vad är det som skall kopplas in 1 oktober 2009? Var skall det kopplas in och hur i helvete skall trafiken transporteras? Och vad kommer det att kosta? Jag har dessvärre inga reportrar att skicka ut, men Sydsvenskan kanske kan göra ett knäck på det. Om det nu anses intressant för läsarna att få veta hur galenskapen skall finansieras och gå till rent praktiskt.

På något sätt kommer du och jag uppenbarligen att få betala, kanske genom en avlyssningsavgift på interneträkningen.

Gratis bensin

OK, jag fattar. De vill att jag skall gå in och betala innan jag flyttar bilen. Det kan jag väl göra. Jag vill inte vara besvärlig i onödan.

Men om jag glömmer då? Eller om jag helt enkelt inte ser skylten? Eller om jag skiter i skylten, vad händer då? Slipper jag betala bensinen då?

Och efter 19:00. Då jävlar tar de fram megafonen och skriker ut instruktionerna: “Betala först, tanka sen!”

”Det tar tre bankdagar innan vi får pengarna”

CSNJag ringer till CSN för att slutbetala min studieskuld. Det är säkert onödigt att ringa. Beloppet finns ju här på webben och någonstans står säkert hur jag skall göra, men jag ids inte leta. Det är närmare till telefonen.

Efter en del knappande i den obligatoriska telefonmenyn får jag svar nästan direkt och förklarar mitt ärende.

– När hade du tänkt betala?

– Tja, jag kan väl betala så att ni har pengarna den 15:e.

– Det är en lördag, så det går ju inte..

Nej, det förstås. Det tänkte jag inte på. Men då betalar jag väl så att de har pengarna på måndag. När blir det då…

– Det tar tre bankdagar för oss att få pengarna. När hade du tänkt betala?

Tre bankdagar… Vilket universum lever människan i? Sist jag kollade överfördes pengarna nästa dag. Åtminstone hos min bank. Men CSN kanske har en specialare. De kanske har lagt in något slags fördröjning på pengarna, så att deras bank tjuvhåller på dem i två dagar extra.

Nu blir det väl en hel krona extra i ränta vi pratar om, så jag orkar nog inte ens antyda att hon pratar smörja…

– Tja, jag betalar väl idag då.

– Då har vi pengarna den 18:e.

Sen får jag beloppet, bankgironumret och ett OCR-nummer i örat och lägger på.

Bankdagar… Jag blir aldrig klok på begreppet, men senaste tolkningen är att det går tre bankdagar på en vanlig dag. Så måste det vara. Åtminstone i CSN:s värld.

Tusen spänn

Tusen spänn och ett mottagningsbevis

Det gick bra till slut. Det jävla åbäket transporterades till skroten och byttes mot ett mottagningsbevis och tusen spänn.

Men det var inte lätt. Det började i fredags, då bilen egentligen skulle skrotas. Naturligtvis blev det inget. Jag var alldeles för lat och hade annat, roligare att göra. ”Jag gör det sen. På måndag…”

På måndagen kördes det jävla åbäket till kontoret. Jag skulle göra vissa ärenden under dagen och sedan skrota den. Någon dag i veckan.

Vid lunchtid gick den inte längre att köra. Kopplingen vägrade koppla ur och att lunchtrafiken med en sådan bil, dessutom lastad med hundratals kg kakel och skit lät inte som någon upplyftande aktivitet. Den fick stå.

På tisdag fick den också stå.

På onsdag eftermiddag tänkte jag att ”Vad fan!”, gick ut och startade åbäket. Cross-växla är ju inte så jävla besvärligt kanske, men inte så roligt om man måste stanna, så jag såg inte riktigt fram emot bilköerna på vägen. Men nu var jag redan på väg.

Egentligen var det väl ganska förutsägbart med tanke på hur bilar brukar bete sig, men plötsligt fungerade kopplingen igen. Det gick alldeles utmärkt att köra bilen. Raka vägen till skroten körde jag den, med andan i halsen och bara ångor kvar i tanken.

Så, nu står den där och blir strippad på sitt innehåll, för att sedan malas ned till en metallsörja eller kanske pressas ihop till ett litet rätblock. Tyvärr kunde de inte göra det medan jag väntade.

Nu är frågan: Vad skall jag göra med mina tusen spänn? Köpa ost, bränna på krogen eller handla 40 Triss-lotter.

Ge mig lite förslag nu! Ju tokigare desto bättre.

Forskare: Storkovan inte speciellt stor

Storkovan har länge gäckat forskarna. Trots att väldigt många genom åren tagit hem den har det hittills varit omöjligt att fastställa hur stor den egentligen är. Nu säger ett brittiskt forskarlag att de är nära en lösning.

– Vi har inte exakt kunnat fastställa storkovans storlek än, men vi börjar komma väldigt nära nu. Jag kan säga så mycket som att den inte är så stor som man först tror, säger gruppens ordförande.

Uppgifter som syrrans granne tagit del av under eftermiddagen gör gällande att värdet av storkovan ligger någonstans mellan en halv och en miljon kronor, alltså knappast något att låta sig imponeras av även om ett sådant tillskott naturligtvis alltid är välkommet.

Det är med andra ord läge att vara lite lätt skeptisk nästa gång någon säger att de kammat hem storkovan. Den är nämligen inte alls det. Stor alltså.

Obs! Lånad mail.. RING!

Det händer i stort sett varje gång jag sitter och slösurfar på Blocket. Plötsligt dyker den upp i någon annons, den där märkliga frasen:

”Obs! Lånad mail.. RING!”

Nu skall vi se här. De har lånat något som man kan få gratis precis hur många som helst av.

Här har vi alltså människor som är så fattiga att de säljer sin egendom för att få ihop till brödfödan. Men värre ändå, de är så fattiga att de inte ens har råd att skaffa en gratis mejladress.

Jag bara undrar alltså.

Gästblogg: Reinfeldt blåste mig på tusen spänn!

”Reinfeldt lovar tusenlapp till låginkomsttagare”, läste jag i DN.

Han har i och för sig lovat förr, men skam den som misstror en politiker, tänkte jag. Fredrik ”tusenlappen” Reinfeldt lovar att vi ska få mer pengar när vi går till bakomaten. En tusenlapp mer i månaden. Han är som jultomten, fast hela året runt. Å vad jag tyckte om Fredrik R när jag läste det.

Jag ilade till bakomaten. Man vill ju inte komma försent, så att tusenlapparna är slut.

Nöjd och förhoppningsfull knappade jag in 300 kronor. ”Ett tusen trehundra kronor räcker till en cykel”, tänkte jag.

Jag har redan en cykel, en gul Monark. Men när jag nu får ännu mer i plånboken – varje månad dessutom – så ska man väl kosta på sig en ny tvåhjuling.

Bankomaten harklade sig och spottade först ut mitt kort. Gott så. Sedan kom – ungefär samtidigt – pengarna och ett kontoutdrag.

Va! Tre begagnade, lite skrynkliga hundralappar letade sig ut ur bankomatens gap. Och på kvittot stod det svart på vitt: ”Uttaget: 300 kr.”

Det blir ingen ny cykel i år heller.

Dumma snål-Fredrik! Han hade förstås varit där själv först och tagit ut alla 1000-lappar, den fähunden!

Internet stängt för helgen

Klockan 15:00 varje fredag eftermiddag stänger internet. Det kanske låter hemskt konstigt men så är det. Åtminstone om man är bank.

Visst kan det se ut som om bankerna är öppna dygnet runt nu när de finns på internet och man kan se sitt saldo och registrera betalningar dygnet runt. (Vissa banker stänger även den funktionen nattetid.) Registrera är nyckelordet. Försök att faktiskt överföra pengar mitt i natten, eller på helgen. Det går inte!

Det är lätt att inbilla sig att betalningssystemen är igång dygnet runt, alltid tillgängliga för att genomföra betalningar, men icke! Kvällar och helger håller banken stängt, precis som den alltid gjort.

Jag börjar misstänka att det på varje banks huvudkontor finns en enorm strömbrytare, som slår på och av strömmen till bankens stordator. En riktig feting till strömbrytare är det. Ni vet en sån där som man bara tror finns på film. En sån har de! Den sitter på väggen inne på bankens huvudkontor.

Varje dag klockan 15:00 kommer bankdirektören ut från sitt tjänsterum, puffandes på en cigar. Han har nog frack på sig tror jag och kanske en monokel. Så ställer han sig vid den enorma strömbrytaren och fiskar upp fickuret.

När klockan slår tre säger han att ”Vi ger dem en minut extra. Det är ju ändå fredag.” Sedan står han där och väntar i någon minut till. När han tycker att det räcker drar han med en bestämd rörelse ned strömbrytaren.

Så går det till i internetåldern, år 2007. Nu vet du, nästa gång du undrar, varför du måste vänta till på måndag för att få dina pengar.

Bättre betalt hos Metro, men hur blir det med trafiken?

Tre öre per sidvisning, som metrobloggen.se erbjuder, kan verka lockande. Men det blir inga pengar innan du kommit upp i 5 000 sidvisningar på en månad. 167 sidvisningar per dag skall du dra ihop. Varje dag. I en månad. Som lön för mödan får du 150 kronor före skatt. För detta tar sig Metro rättigheten att publicera din text fritt, var helst de behagar, utan vidare ersättning. Låter det fortfarande lockande?

En glamourprincessas dagbok, Konsumbloggen och Englas showroom. Det är tre bloggar som tagit sitt pick och pack och flyttat in hos metrobloggen.se, mot löfte om betalning. Men hur mycket pengar rör det sig om egentligen? Syrrans granne har jämfört med sina inkomster från Google Adsense.

Sedan november förra året har syrransgranne.se haft 32 000 sidvisningar enligt Google Adsense. Dessa har resulterat i omkring 300 klick och inkomster på 530 kronor med dagens dollarkurs. Det är ju pengar förstås men ingenting att direkt hurra över. Det täcker bloggens direkta kostnader men det är knappast något som verksamheten står och faller med.

Vi räknar på Metros erbjudande istället. 32 000 sidvisningar à 3 öre ger 960 kronor. Det är ganska mycket mer. 80 procent mer, för att vara exakt. Knappast något att gå i taket för. Om bloggen hade 32 000 sidvisningar per dag kanske. Men det är ju lite kvar. Och med så många sidvisningar kanske det finns fler intressenter med större plånbok.

Och vad händer egentligen med det egna varumärket? Plötsligt är det inte du själv utan Metro som bestämmer. Tji egen domän, tji kontroll över utseende och funktioner, och tji bestämma själv över annonser. Och hur bra är Metro på att driva trafik?

Osäkerhetsfaktorerna är många. Svaren lär väl komma på sikt, men redan nu kan man ju fråga sig till vem Metro egentligen riktar sig. Den som driver en dussinblogg som den här har mycket att riskera och lite att hämta och den som har bra besökarantal borde rimligen kunna hitta något bättre sätt att tjäna pengar.

De enda som verkligen tjänar något på det här är antagligen Metro själva.

Läs mer hos idg och svd.

intressant.se