Sydsvenskan rapporterar om kostnaderna för FRA-lagen, och då handlar det inte om den halva miljard kronor skattepengar myndigheten bränner per år i dagsläget utan om operatörernas kostnader för att ansluta sig till FRA:s samverkanspunkter, som för övrigt ingen verkar veta var de kommer att hamna.
Men det är förstås bara förjan på problemen för FRA. All den där utrikestrafiken som skall filtreras av myndighetens superdator måste naturligtvis först och främst transporteras dit. (Jag är säker på att Oscar Swartz skrivit om det här, men kan inte hitta inlägget. Hjälp, någon?) Till Lovön. Lägg samman all bandbredd som finns tillgänglig mellan Sverige och utlandet och multiplicera med två. (Det går ju trafik både in och ut.) Då får du en antagligen ganska ansenlig siffra, typ i nivå med rikets totala internet-trafik. Denna trafik skall alltså transporteras genom någon typ av nätverk, till FRA:s superdator på Lovön.
Det är nu som jag blir lite tveksam för såvida inte den där nätkapaciteten finns redan idag så måste den väl byggas och det tar väl tid och kostar väl pengar?
Jag bara undrar alltså. Vad är det som skall kopplas in 1 oktober 2009? Var skall det kopplas in och hur i helvete skall trafiken transporteras? Och vad kommer det att kosta? Jag har dessvärre inga reportrar att skicka ut, men Sydsvenskan kanske kan göra ett knäck på det. Om det nu anses intressant för läsarna att få veta hur galenskapen skall finansieras och gå till rent praktiskt.
På något sätt kommer du och jag uppenbarligen att få betala, kanske genom en avlyssningsavgift på interneträkningen.
FRA har ett flertal gånger förklarat att man INTE kommer att kopiera all trafik som passerar över gränsen, lika lite som man idag klarar av att inhämta alla eterbundna förbindelser. Man kommer bara att hantera vissa kabelförbindelser. Detta är den första datareduktionen som görs.
Lagen medger visserligen total tillgång till trafiken, men jag tror att riksdagen i höst kommer att närma sig den tyska modellen och ändra skrivningarna. I så fall kommer begränsningar att finnas med vid själva tillståndsgivningen, så att spaningen vid varje tillfälle bara omfattar vissa bestämda trafikstråk. Det tycker jag vore bra, för man kan inte göra detta till en intern resursfråga hos FRA. Formuleringarna måste in i lagen. Hur många länkar som FRA mäktar med åt gången lär nog dessutom variera med tiden.
Det här är bara dimridåer.
Om FRA skall kunna fullfölja sitt uppdrag, dvs sortera ut de delar av internet- och teletrafiken som regeringen och deras andra uppdragsgivare är intresserade av, måste alla nätverkspaketen samlas in, sorteras i rätt ordning och därefter analyseras, innan de eventuellt klassas som ointressanta eller väljs ut för vidare analys.
Det verkar finnas gott om människor, inklusive ledande politiker och företrädare för FRA, som tror att man på något mystiskt vis skall kunna välja ut de intressanta delarna av trafiken utan att faktiskt granska nätverkspaketen. Det är ungefär lika dumt som att tro att man kan avgöra vad ett brev handlar om genom att titta på kuvertet.
Informationen måste transporteras till FRA:s dator som sedan granskar alla nätverkspaket. Man kan inte granska information utan att först överföra den till platsen där granskningen utförs. FRA MÅSTE KOPIERA ALL TRAFIK. Det är grundläggande fysik…
Så här tror jag det kommer att fungera. I samverkanspunkterna som sitter hos internetleverantörerna görs den första filtreringen. Dessa kommer att ingå i FRAs nätverk och även styras av FRA (sökord m.m.). När denna filtrering skett kommer den filtrerade trafiken skickas till Lovön och superdatorn för vidare behandling. Med andra ord så kommer inte all trafik till Lovön men ALL trafik kommer att avlyssnas men detta sker i samverkanspunkterna.
Ja, så hade man kunnat göra om man ville avlyssna telefonsamtal i det gamla kopparnätet som existerade en gång på 1900-talet. Nu beter ju sig inte internet riktigt så. Meddelandena i nätet beter sig ungefär som damm-moln en stormig dag. De far omkring på ett ganska oöverskådligt sätt tills de kommer fram till sin måladress, dvs de tar olika vägar i nätet och är allmänt bångstyriga.
Det är klart att man kan samla alla paket med en viss avsändar- eller mottagaradress och sedan skicka dessa till en central punkt för analys men det förutsätter att man på förhand vet exakt vilka datorer man vill avlyssna och då finns det mycket enklare metoder än att använda.
FRA är ju inte en polismyndighet utan en underrättelseorganisation som ägnar sig åt ”fiske” med en halv miljon sökparametrar. Om du skall kunna ägna dig åt detta fiske måste du ha tillgång till hela trafiken och det får du bara om du samlar den i en central punkt.
Egentligen är detta en bisak. Det som verkligen betyder något är vilka möjligheter FRA:s avlyssningsnätverk ger, inte vad det kommer att användas till idag. När kablarna väl är inkopplade kan vilken framtida regering som helst ge FRA i uppdrag att spana efter precis vad som helst. Riksdagen har redan gett dem tillgång till hela internet-trafiken och då finns det ingen mekanism kvar som kan hindra missbruk av systemet.
Okej, nog om FRA och över till min nya Eee.
Den är skamligt liten. Som ett förvuxet USB-minne, med tangentbord för dvärgar och tveksam airportuppkopping.
Dessutom fick jag en kalldusch när jag skulle dra igång. Efter tre minuter uppstod strul. Strulet gick visserligen att lösa, men ändock: MAC STRULAR ALDRIG. JAG HATAR PC!
Förutom allt detta är den söt som socker.
Så, nu måste jag springa. Ska låta operera om mina händer till size zero.
ajöken.
Mac är PC, sedan några år. Rätt många. Du kanske menar att du hatar Windows? Fast tydligen hatar du Linux också.
Själv orkar jag inte operera om händerna, så jag impulsköpte en Acer Aspire One som jag skall installera sen om en stund, ifall jag orkar.