Politik

Det lilla oviktiga valet som påverkar allt annat

Min far resonserade som så, inför förra valet till Europaparlamentet, att det gick ju bra att rösta på Piratpartiet där, eftersom det inte är så noga med det där EU-valet.

Det bör påpekas att min far är ekonom och ser den ekonomiska politiken som extra viktig. Han måste därför rösta på ett ansvarsfullt parti som vill föra en ansvarsfull finanspolitik med en sund statsbudget. Ve och fasa om en regering med fel färg skulle få makten! Då går det omedelbart åt helvete med hela skiten!

Ja, ni förstår ju själva att med en sådan inställning går det ju inte att rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet. Vi hade ju inte ens ett fullständigt politiskt program med åsikter om allt och vi hade absolut inte någon ekonomisk politik att gå till val på. Så i riksdagen var vi inget alternativ.

Men det där EU-valet är det ju inte så noga med.

Det slog mig idag hur otroligt många som antagligen resonerade och fortfarande resonerar så. Det slog mig också vilken monumental tankevurpa det hela är.

EU bestämmer över massor av saker som vi gör här i Sverige. Enligt vissa bedömare dikterar EU mer eller mindre majoriteten av alla beslut som fattas i Riksdagen.

Exakt hur stor den där andelen är kan jag faktiskt inte uttala mig om, men jag vet helt säkert en sak: EU kan bestämma massor av saker som det sedan bara är för Sverige att genomföra, Vi kan förstås vägra, men i så fall hotas vi av böter och andra otrevligheter.

Alla de där sakerna kostar förstås något och det är pengar vi själva får stå för. Det är inte så att det kommer en påse med pengar från Bryssel för genomförandet av varje beslut. Vägrar vi göra vad EU bestämt får vi istället betala böter, även det med egna pengar.

EU bestämmer alltså i hög grad vad Sverige ska och måste göra med sina pengar och samtidigt går det omkring en massa människor och tänker att det inte är så viktigt vilka som sitter i EU:s parlament.

Visst! Jag vet! Europaparlamentet är inget riktigt parlament. Det är inte, som Riksdagen, det högsta beslutsfattande organet. Men det är den enda folkvalda församling EU har. Det är en församling med makt, även om det ofta är oklart hur stor.

Jag kommer förstås att få ångra mig nu, när min far läser det här, eftersom jag väckt den björn som sover, men hallå? Vad är det som är fel här, egentligen?

Hur kan det komma sig att inte ens en ekonom fattar hur viktigt valet till Europaparlamentet är för den ekonomiska politiken i Sverige?

Vi kanske inte ska bli så förvånade över att valdeltagandet ser ut som det gör.

Humor

Meddelande till VFF Pension AB

Första halvåret, 2014

Nu blir mina meddelanden digitala

Som ett led i att spara energi och kostnader kommer mina meddelanden till er i fortsättningen att distribueras via min blogg. Det här är alltså sista gången som jag hör av mig till er per epost. Eftersom det kan vara svårt att säga hur ofta jag vill säga er något rekommenderar jag att kolla bloggen åtminstone en gång i veckan, så ni inte missar något viktigt.

Om ni saknar internetanslutning eller av någon annan anledning inte kan komma åt min blogg kan ni kontakta mig.

Vänliga hälsningar,

Fredrik Moberg,
chefredaktör

Politik

Dags för medierna att tiga ihjäl tigande politiker!

Regering och riksdag tiger ihjäl frågeställningarna, skriver Opassande idag, angående den bedövande tystnaden som omger frågorna om hur NSA, i samarbete med FRA och GCHQ klampar runt och snokar i ditt och mitt privatliv.

Uteblivna svar från politiker gör att frågorna dör sotdöden, eftersom medierna inte kan fortsätta rapportera samma sak dag ut och dag in, utan nytt material.

Men jag undrar lite, varför reagerar inte medierna och gör något åt problemet. Om nu en politiker inte vill svara på frågor i ett visst ämne, varför då inte sluta tillfråga den politikern om kommentarer i andra ämnen?

Om statsministern inte vill svara på frågor om hur det kan komma sig att USA får diktera svensk lagstiftning så kanske inte statsministern ska förvänta sig medieutrymme i andra frågor heller. Jag är säker på att det finns andra politiker som gärna uttalar sig om regeringens politik och det är faktiskt ingen rättighet att få sina åsikter återgivna i någon tidning eller tevekanal.

Jag är jävligt less på politiker som bara sitter och tramsar eller tiger istället för att faktiskt diskutera viktiga frågor, men än mer less är jag på medierna som låter politikerna hållas och därigenom producerar fullständigt ointressant journalistik (om man nu verkligen ska kalla det journalistik.)

Det finns politiker som inte tiger bara för att frågan är obekväm att svara på. Och även om vi skulle få slut på politiker finns det faktiskt annat än utslätad politik att rapportera om.

Samhället består inte, hör och häpna, av politiker och politik utan av människor, företag, föreningar och en massa andra sammanslutningar som gör och säger intressanta grejer, varje dag, hela tiden. Det kanske krävs lite mer arbete för att hitta dessa nyheter än att bara läsa pressmeddelanden från riksdagspartierna, men å andra sidan kanske det skulle bli lite mer intressanta och till och med säljande nyheter.

Kanske, kanske skulle till och med riksdagspolitikerna reagera till slut, om medierna slutade att återge deras trams.

För övrigt tänker jag rösta på Piratpartiet i år. Det tycker jag du också borde göra.

Politik

Plötsligt sätter självcensuren igång

Allt jag gör på nätet – alla sajter jag besöker, alla sökningar jag gör, alla mejl jag skickar – allt registreras.

Det här har jag ju känt till länge. Datalagringsdirektivet är ingen nyhet utan något vi levt med ett tag. Ändå är det som om poletten inte trillat ned, förrän nu.

Plötsligt blir det hela väldigt obehagligt. För vad är det jag sitter och läser vid min dator, egentligen? Vad är det jag söker efter när jag är lite uttråkad, eller full, eller kåt, eller bara nyfiken?

— Om någon utomstående skulle granska min trafikdata, hur skulle det då se ut?

Det är så självcensuren börjar. Den börjar med en insikt och en känsla av att en hel del av det du håller på med kanske inte skulle se så bra ut för en utomstående. Det börjar med att du funderar över vad som skulle kunna hända om detaljerad information om dina läs- och surfvanor hamnar i fel händer.

Du tänker efter lite extra när du är på nätet. I början gör du det. Men din hjärna lär sig. Efter ett tag behöver du inte behöva tänka efter längre utan unviker instinktivt att ens tänka vissa tankar. Din hjärna låter automatiskt bli att ställa vissa frågor och du slipper hindra dig själv från att söka svar på fel frågor, för att det skulle kunna se konstigt ut om någon annan visste.

Steg för steg blir du lite tystare. Hela samhället blir tystare. Viss information slutar spridas. Vissa diskussioner förs inte offentligt, om de förs alls. Vissa samtalsämnen blir tabu. Vi bygger en järnridå runt våra tankar och bevakar den noga, så att ingenting olämpligt kommer ut.

Jag vill inte ha det såhär! Det är inte rätt att behöva censurera sig själv. Allmän registrering av människors tankar och läsvanor hör inte hemma i en demokrati, oavsett bevekelsegrunder. Men våra politiker har slutat bry sig.

Sveriges dåvarande justitieminister, Thomas Bodström (s), kämpade hårt i Bryssel, för att datalagringsdirektivet skulle bli så omfattande som möjligt. En röd-grön regering lät det hela fortsätta, utan protester. Sedan fick vi en blå-grön regering som gjorde det till lag i Sverige, fortfarande utan protester.

Våra nuvarande riksdagspartier vill gärna ge sken av att vara så olika, så profilerade, men för mig är de lika bruna, allihop. Det verkar inte finnas någon som faktiskt bryr sig om att bevara grundläggande demokratiska värden och mänskliga rättigheter.

Skatter, vård, skola och omsorg är nog så viktiga politiska frågor, men det hela blir ganska meningslöst i längden om vi samtidigt låter politikerna rasera själva fundamentet till vårt öppna, demokratiska samhälle.

Nästa år är det valår. Jag tänker rösta på Piratpartiet, för det är det enda partiet som jag vet aldrig kommer att kompromissa med frågan om min rätt till ett privatliv. Det tycker jag du också ska göra.

Eller har poletten inte trillat ned än?

Noterat

Billig skitförsäkring från If

Med bolånet kom ett erbjudande om en billig hemförsäkring från If. Jag slog till. Det var dumt gjort. Jag skulle gjort tvärtom istället och valt den dyraste försäkringen jag kunde hitta.

Problemet när du säljer produkter och tjänster med lågt pris är att allt handlar om att sänka priset och metoden för att sänka priset är förstås att sänka kostnaderna och göra allting så billigt som möjligt.

Så du väljer den billigaste kundtjänsten hos det billigaste callcenterföretaget i den mest avlägsna obygden. Du ger din personal snålt med (billig) utbildning och du fokuserar stenhårt på effektiva processer och stor genomströmning av ärenden. Du väljer de billigaste underleverantörerna för att hantera skador och reparationer. Sedan håller du tummarna och hoppas att ingen klagar alltför högljutt.

Problemet är att alla andra gör likadant. Massor av privatpersoner, en hel del företag och varje offentlig förvaltning är helt besatta av priset. Ju mindre en produkt eller tjänst kostar, desto bättre, helt oavsett om man faktiskt får något för pengarna.

Slutresultatet är en tävling om vem som kan leverera värdelöst skräp till lägst pris och luttrade kunder med helt obefintlig lojalitet. Vi har sett det bland teleoperatörer, banker och försäkringsbolag. På senare tid har vi sett det i livsmedelsbranschen. Det är hästlasagne, alltihop. Billig skit som säljs som om det vore lika bra som dyrare alternativ.

Jag tecknade en billig hemförsäkring och därför sitter jag här som ett fån, efter fem veckor, och väntar fortfarande på att stora försäkringsbolaget If ska bestämma sig för hur de ska hantera det faktum att hemelektronikbranschen säljer varor som inte går att få tag i reservdelar till.

Det kunde kanske fått tagit fem veckor att fixa den där reparationen utan att jag hade känt mig blåst, men då hade någon faktiskt fått lyfta luren ibland och höra av sig med information om ärendet.

Men nu valde ju If att sälja sin försäkring på lågt pris och då får man ju förstå att de anlitar en billig serviceverkstad inrymd i en skokartong ute på landsbygden och där finns förstås ingen som har tid att höra av sig till slutkunden. Man får ju förstå att ingen på If:s skadeavdelning har tid att sitta och följa upp ärenden och höra av sig till kunden när tiden går. Det finns det förstås inga pengar till.

Jag bara hoppas att det inte händer något med huset medan jag fortfarande är försäkrad hos If, för då vet jag inte vad jag ska förvänta mig.

Jag vet bara en sak: Nästa gång jag betalar för en försäkring ska jag se till att den är riktigt jävla dyr, så att jag har goda skäl att klaga om inte servicen är tillräckligt bra.

Humor

Twitterförbud

Så sitter jag där och har kastat ännu en halvfärdig text i papperskorgen. Det som började med en liten glöd blev alldeles för snabbt till en stor brasa som plötsligt dog, i brist på bränsle.

Då är det skönt att Twitter finns. Max 140 tecken. Sedan är du klar. Bara att publicera och du kan luta dig tillbaka med känslan av att ha producerat något.

Men alltihop är lögn. Att skriva 140 tecken sammanhängande text är ingen bedrift. Vem som helst klarar den uppgiften. För att vara helt uppriktig så duger Twitter egentligen bara till att publicera reklam, länkar till bilder av katter och riktigt billiga ordvitsar.

Twitter är som heroin och inte bara har jag blivit beroende. Det har dessutom förstört min hjärna.

Jag kanske skulle ge mig på att öppna en avvänjningsklinik. Jag skulle kunna starta en megablogg där alla måste skriva minst tre bra texter på minst 9000 tecken vardera, varje dag i ett halvår.

Frågan är vem som skulle orka läsa allt.

Noterat

Den som ändå kunde skriva

En vecka utan Facebook. Kanske mer. Kanske tio dagar. Jag minns inte längre.

Jag minns inte hur eller när fallet började. Jag vet bara att jag plötsligt upptäckte hur det som en gång varit en social nätverkssajt hade förvandlats till en flod av reklam, rabattkuponger och automatiska uppdateringar från nätbutiker och olika appar.

Jag trodde att det här skulle vara svårt; att jag skulle trilla dit och råka logga in, av slentrian. Men nej! Istället har det varit mycket lätt.

Det som uppenbarligen är svårare är att börja skriva igen. Det där som jag skulle göra istället för att logga in och kolla att ingenting hänt gör sig uppenbarligen inte av sig själv. Nej, inte ens med stor ansträngning gör det sig.

Kanske är jag förstörd. Facebook och, på senare tid, Twitter har förstört min förmåga att tänka en koherent tanke, längre än 160 tecken. Jag kanske inte  längre kan formulera mer än två meningar åt gången, utan att behöva en ny fix.

Problemet är att fixen inte längre funkar. De som en gång gjorde att fixen funkade har dragit vidare. Kvar är bara en skrikig flod av brus.

Den som ändå kunde ta sig samman och skriva.

Noterat

Västtrafik – Ett omänskligt sätt att resa

En 18-årig man ertappas på spårvagnen utan giltig biljett. Situationen eskalerar och urartar till slut helt och en panikslagen människa hålls fast av fyra biljettkontrollanter mot spårvagnens golv i tio minuter.

Anvsvariga chefer för verksamheten rusar genast till biljettkontrollanternas försvar. Inget formellt fel har begåtts.

Nej, något formellt fel har givetvis inte begåtts. Helt säkert kommer ingen av de inblandade biljettkontrollanterna att åtalas eller fällas för något brott.

Det stora felet hittar vi istället högre upp i organisationen, hos en ledning som helt tappat kontakten med verkligheten.

De senaste årens allt hårdare satsningar på biljettkontroller till varje pris har gjort episoder som denna till återkommande händelser och kollektivtrafikresor i Göteborg har förvandlats till en potentiell mardröm, inte bara för eventuella fuskåkare, utan framför allt för alla andra, betalande kunder, med en allt hotfullare stämning vid biljettkontroller.

En biljettkontroll som urartar i tumult och panikstämning drabbar nämligen inte bara den som utsätts för biljettkontrollanternas bryska metoder. Den drabbar alla närvarande passagerare.

Förfarandet verkar ingå i ett mönster som drabbat hela Sverige på senare år. Allt hårdare kontroller i kollektivtrafiken – inte sällan kallade trygghetssatsningar – leder till raka motsatsen, med ett allt vidrigare klimat ombord på fordonen.

Denna händelse kommer mitt i en stor och påkostad kampanj som Västtrafik bedriver för att få folk att ställa bilen i samband med att trängselskatt införs i Göteborg. Det är åtskilliga miljoner som Västtrafik lika gärna kunde spolat rakt ned i toaletten. Det verkar nämligen som om de helt missat att inga reklampengar i världen kan reparera den PR-skada man orsakar genom att bete sig som svin mot sina resenärer.

När jag vill åka någonstans finns förstås flera kriterier för mitt val av transportsätt. Möjligheten att få uppleva hot, tumult, slagsmål och panikstämning är något som definitivt får mig att välja bort en transportmetod, oavsett andra eventuella fördelar.

Att välja Västtrafik är helt uteslutet. Inför risken att behöva bevittna något liknande det som nu åter inträffat väljer jag hellre att inte åka någonstans över huvud taget.

Att åka med Västtrafik finner jag inte människovärdigt.

Humor

Jätteviktigt kuvert skapar oro

Det jätteviktiga kuvert som Västtrafik skickat ut i dagarna och som vi berättat om tidigare har skapat stor oro bland göteborgarna. Redaktionen blev igår nedringd av oroliga människor tom inte visste hur de skulle hantera situationen.

Stig Kragholm i Kortedala var en av många oroliga:

– Jag blev så nervös när jag fick det i lådan! Jag har aldrig haft ett viktigt kuvert förut. Hur ska det förvaras? Behöver jag försäkra det? Vad händer om jag slarvar bort det?

Västtrafiks tilltag möter också kritik från Kurt Hammar på Konsument Göteborg:

– Detta är mycket olyckligt! Västtrafik borde verkligen veta bättre än att skicka ut ett jätteviktigt kuvert till hundratusentals människor, utan att berätta hur det bör hanteras. Nu får vi hundratusentals oroliga människor – många äldre – som inte vet vart de ska vända sig.

Redaktionen har utan framgång sökt Västtrafik för att få utförligare information. Tills situationen klarnar rekommenderar vi alla göteborgare att hantera kuvertet som en värdehandling, skydda det från slitage och väta, och gärna förvara det i bankfack.

Noterat

Ett skitviktigt kuvert från Västtrafik

Om man inte har någonting att säga kan det löna sig att skrika. Alltid är det någon som lyssnar. Fråga Västtrafik. De har skrikit i flera veckor nu om ett ”Jätteviktigt kuvert” som vi ska få hem i brevlådan. Det är tur att de har skrikit. Annars kanske jag inte hade tittat i brevlådan och om jag hade gjort det hade jag kanske bara slängt min post direkt i soporna. Det brukar jag ju göra. Idag kom så äntligen det jätteviktiga kuvertet från Västtrafik. Jätteviktigt kuvert från Västtrafik För den som eventuellt missat reklamkampanjen, där Västtrafik tapetserat Göteborg med affischer som berättar om det jätteviktiga kuvertet så har de skrivit på kuvertet att det är jätteviktigt, så att jag inte tar fel och tror att det är något oviktigt, som en faktura eller ett brev från min gamla mormor. Vad hittar vi då inuti det jätteviktiga kuvertet? Det jätteviktiga kuvertet från Västtrafik innehåller en reklambroschyr Jo, nu ska ni få höra: Det jätteviktiga kuvertet från Västtrafik innehåller en reklambroschyr, som talar om hur fantastisk kollektivtrafiken kommer att bli från och med nu, när vi äntligen ska få trängselskatt i Göteborg. All trafik ska fortfarande gå genom Brunnsparken men det kommer att bli jättemycket bättre nu när det blir ännu fler buss- och spårvagnslinjer som ska trängas. Dessutom kommer jag att kunna åka buss 25, precis som förut.

Det är verkligen tur att Västtrafik plöjt ned en rejäl hög med pengar i den här kampanjen. Annars hade jag aldrig klarat mig.

Humor

Bloggen läggs i fleecepåse

Bloggen har tröttnat på att bo i en server. Det är mörkt och trist och luktar flamskyddsmedel. Därför har bloggen flyttat. Till en vit fleecepåse har bloggen flyttat. Där ska den bo nu.

Det är inte så att påsen kallas ”the Beatles” och är fasttejpad på någons mage. Det här är inte en sådan påse. Det här är mer som ett skydd mot omvärlden. Eller om det är ett skydd för omvärlden. Ni vet, bloggen innehåller en massa bilder och en bild säger mer än tusen ord. Ja, det blir ju ett jävla liv, som ni förstår.

Påsen är dock vit och genomsläpplig för luft, så oavsett hur det blir med ljudet kommer det att vara ljust och luftigt i påsen.

I vilket fall som helst bor bloggen nu i påsen. Jag tror att den kommer att trivas där.

Humor

När gav du din diskmaskin socker sist?

Det har kommit till min kännedom att man förväntas fylla på salt i diskmaskinen. Det var lite oväntat. Att man måste fylla på diskmedel visste jag. Det var väntat på något sätt och hörs ju lång väg på namnet att det hör ihop. Diskmaskin – Diskmedel

Men salt alltså. För mig är det något man har maten, inte något man diskar med.

Men jag vet ju inte alltså, men det finns alltså ett lock i diskmaskinen, märkt “salt” och då är det väl rimligen så att man på något sätt ska fylla på salt där.

För det kan väl inte vara så att diskmaskinen utvinner salt ur disken och att locket döljer ett saltkar, där jag kan skörda salt?

Underligt alltså och det får mig att undra vilka ytterligare kryddor diskmaskinen kan tänkas behöva.

Oregano? Timjan? Peppar?

Socker???

Humor

Sanningen om Jesus härkomst

Imorgon, 17 maj, är det Norges nationaldag. Då klär sig alla norrmän i festliga folkdräkter och går man ur huse för att vifta med norska flaggor och fira sin grundlag.

Det är i alla fall vad norrmännen vill att du ska tro.

Men vad är det mer som inträffar imorgon, 17 maj? Jo, imorgon är det Kristi himmelsfärdsdag, den dag då Jesus officiellt lämnade jorden och for upp till himmelriket.

Du får tro vad du vill, men ingen ska lura mig att ens norrmän går man ur huse för att fira en gammal dammig lag. Sanningen är mycket enkel.

Jesus kom från Norge. Norges nationaldag går egentligen ut på att fira att Jesus kom till himlen.