Mat & dryck, Ölkalendern 2018

Lucka 6 – Ċisk Lager

Vi kommer alla till en punkt – flera, om man ska vara petig – där man valt klart. Man har valt vilken musik man gillar. Man har valt maträtterna man tycker om. Man har valt den fru man ska vara gift med resten av livet. Man har valt sina barn. Man har valt bilmärke. Man har valt öl.

När det gäller just öl har jag länge velat, men nu tror jag att jag äntligen bestämt mig. Ċisk Lager får det bli, hädanefter.

Det kommer naturligtvis att förekomma tillfällen när jag dricker någonting annat, av det ena eller andra skälet, men aldrig mer tror jag att jag kommer att sitta och fundera över vilken ljus lager jag ska ha. Det blir Ċisk Lager nu. Den är tillräckligt bra och jag har helt enkelt velat klart nu, när det gäller öl.

Tillräckligt bra förresten? Ċisk Lager är mycket mer än bara tillräckligt bra. Den är mycket god! Välbalanserad. Lagom söt. Lagom besk. Lagom stark. Snygg gul färg. Lagom stor burk som ligger bra i handen.

Så får det bli!

Mat & dryck, Ölkalendern 2018

Lucka 5 – Ċisk Lager

Ċisk Lager blir en trevlig överraskning, som överträffar mina förväntningar på alla plan. Vi vet ju alla hur det brukar vara när ett land har en egen ölsort som alla dricker, men som inte förekommer någon annanstans. Det blir som Pripps Blå en gång i tiden: Ett öl som alla dricker, för att man ska, men som ingen egentligen gillar.

När det gäller Ċisk Lager ringer alla varningsklockor, men ingen av mina farhågor besannas. Istället är det en mycket angenäm upplevelse att dricka detta välbalanserade lageröl och jag har ärligt talat svårt att förstå varför denna fina dryck – Malta’s Finest – inte säljs i fler länder.

Visst! Det är lager och i dessa tider av total IPA-psykos och en marknad som fullkomligt svämmar över av det ena hantverksölet värre än det andra kanske man inte ska vänta sig att någon bryr sig om ljus lager, men det är verkligen synd och skam, för det här är bra grejer.

Kanske i en annan, rimligare värld, att detta kunde vara en världserövrare, men till vidare får storheten hos Ċisk Lager förbli min och maltesernas lilla hemlighet.

Mat & dryck, Ölkalendern 2018

Lucka 4 – Ċisk Lager

Dagens lucka innehåller Maltas inofficiella nationalöl, Ċisk Lager. Mig veterligt har Malta inget officiellt nationalöl, men om någonting förtjänar den titeln, så är det Ċisk och stoltheten går inte att ta miste på. ”Malta’s Finest” står det skrivet på burken. Det är till och med så att Ċisk är dyrare än andra jämförbara öl.

Men vad är det då som är så märkvärdigt med Ċisk Lager? Ingenting alls faktiskt, och det kanske är precis det som är grejen. Ibland vill man bara ha en god, ljus lager och då är Ċisk Lager precis rätt dryck.

Mat & dryck, Ölkalendern 2018

Lucka 3 – Ċisk Lager

Årets tredje lucka innehåller Ċisk Lager, som initialt känns ganska söt och lite sliskig. Det är dock snabbt övergående, för sedan sätter beskan in och den härliga känslan av perfekt balanserad lager infinner sig.

Det här är ingen högtidsöl som du måste spara till speciella tillfällen. Man skulle kunna säga att det är en vardagsöl, men jag vill gå längre än så och påstå att vad vi har här är universalöl. Den går bra när som helst, med eller utan mat.

Ċisk Lager är en trevlig lager med härligt balanserad smak som du alltid bör ha hemma, ifall..

Mat & dryck, Ölkalendern 2018

Lucka 2 – Ċisk Lager

Ċisk Lager har en närmast perfekt balans mellan beska och sötma och är det idealiska valet för dig som uppskattar traditionell, ljus lager.

Den passar bra att dricka som den är, när som helst på dygnet – Hværgang! som dansken säger – oavsett om det är förmiddag, eftermiddag, kväll eller natt och det är inte ovanligt att lokalbefolkningen på Malta, där detta öl produceras, tar sig både en och två Ċisk till lunchen eller kanske redan på förmiddagsfikat.

Naturligtvis gör den sig bra till det mesta i matväg. Du dricker den med stor behållning till din ftira eller den traditionella kaningrytan, men den går naturligtvis utmärkt även till en rejäl köttbit eller en smaskig pizza.

Kort sagt: Ett universalöl!

Mat & dryck, Ölkalendern 2018

Lucka 1 – Ċisk Lager

Ċisk LagerĊisk Lager är en maltesisk ljus lager, ”Malta’s Finest” om man ska tro texten på burken.

Det här är en lager som smakar… ja, lager, kort och gott. Ett bra val för dig som tycker om riktig öl och inte nedlåter dig till att hålla på och tramsa med IPA, hantverksöl och en massa annat skräp som svämmat över ölmarknaden på senare år.

Ċisk Lager kännetecknas av en rejäl beska, och väl balanserad smak. Det här är ett öl för vuxna människor som faktiskt gillar smaken av öl och som gärna vill ha ett öl som är ganska lättdrucket, som ändå inte är helt slätstruket och ointressant.

Ċisk Lager passar bra till riktig mat. Ett rejält stycke kött, en mustig gryta eller varför inte en pizza eller ett fat med pastizzi är perfekt till denna dryck. Förmodligen passar den mindre bra till ömtåliga delikata rätter med subtila smaker och till tråkiga sallader, men då är det nog inte öl du ska dricka, över huvud taget.

Mat & dryck, Ölkalendern 2018

Julens ölkalender 2018

Det är många som unnar sig en ölkalender till jul, något vi på redaktionen tyvärr ofta missar i det allmänna jäktandet inför årets sista månad.

Det var nära att det inte blev något i år heller, men i sista stund tog vi oss samman och satte ihop denna härliga samling som det ska bli oss ett stort nöje att få prova oss igenom, med start idag och hela vägen fram till jul.

Givetvis kommer vi att recensera varje öl vi dricker och publicera resultatet här, så häng med nu och få del av julens goda, varje dag, hela vägen fram till julafton!

Humor

Panikscener efter negativt kaviarbesked

Panikscener utspelades idag hos en svensk barnfamilj boende i staden Sliema på Malta, erfar Syrrans Granne från sin korrespondent i huvudstaden Valletta. Paniken ska ha utbrutit sedan familjen nåtts av beskedet att den tub med Kalles kaviar som skulle tas med av en inresande släkting från Sverige glömts kvar i ett kylskåp på centrala Hisingen i Göteborg.

Barnfamiljen är sedan tidigare hårt prövad av kaviarbrist, sedan en annan maltasvensk, trots ihärdiga propåer, tidigare underlåtit att bidra till påfyllning och familjens sista hopp om att inte bli helt barskrapad stod nu till den släkting som, trots tydliga instruktioner, glömde den livsviktiga tuben hemma i kylskåpet.

Sveriges ambassadör för Malta, Cecilia Björner, underättades tidigare ikväll om den uppkomna situationen och säger i en kommentar att hon kontaktat svenska kyrkan i Rom, som under natten kommer att försöka upprätta nödhjälp till den drabbade familjen. Hon uppmanar också Maltaresenärer och speciellt de som tänker flytta permanent till ön, att tänka igenom sina behov noga innan resan.

– Det kan tyckas konstigt för en svensk, men Kalles kaviar, tunnbröd, surströmming och andra produkter som vi är vana vid att när som helst kunna köpa på ICA, kan vara svåra och ibland helt omöjliga att få tag i på Malta, avslutar Cecilia Björner.

Humor

Meddelande till VFF Pension AB

Första halvåret, 2014

Nu blir mina meddelanden digitala

Som ett led i att spara energi och kostnader kommer mina meddelanden till er i fortsättningen att distribueras via min blogg. Det här är alltså sista gången som jag hör av mig till er per epost. Eftersom det kan vara svårt att säga hur ofta jag vill säga er något rekommenderar jag att kolla bloggen åtminstone en gång i veckan, så ni inte missar något viktigt.

Om ni saknar internetanslutning eller av någon annan anledning inte kan komma åt min blogg kan ni kontakta mig.

Vänliga hälsningar,

Fredrik Moberg,
chefredaktör

Noterat

Billig skitförsäkring från If

Med bolånet kom ett erbjudande om en billig hemförsäkring från If. Jag slog till. Det var dumt gjort. Jag skulle gjort tvärtom istället och valt den dyraste försäkringen jag kunde hitta.

Problemet när du säljer produkter och tjänster med lågt pris är att allt handlar om att sänka priset och metoden för att sänka priset är förstås att sänka kostnaderna och göra allting så billigt som möjligt.

Så du väljer den billigaste kundtjänsten hos det billigaste callcenterföretaget i den mest avlägsna obygden. Du ger din personal snålt med (billig) utbildning och du fokuserar stenhårt på effektiva processer och stor genomströmning av ärenden. Du väljer de billigaste underleverantörerna för att hantera skador och reparationer. Sedan håller du tummarna och hoppas att ingen klagar alltför högljutt.

Problemet är att alla andra gör likadant. Massor av privatpersoner, en hel del företag och varje offentlig förvaltning är helt besatta av priset. Ju mindre en produkt eller tjänst kostar, desto bättre, helt oavsett om man faktiskt får något för pengarna.

Slutresultatet är en tävling om vem som kan leverera värdelöst skräp till lägst pris och luttrade kunder med helt obefintlig lojalitet. Vi har sett det bland teleoperatörer, banker och försäkringsbolag. På senare tid har vi sett det i livsmedelsbranschen. Det är hästlasagne, alltihop. Billig skit som säljs som om det vore lika bra som dyrare alternativ.

Jag tecknade en billig hemförsäkring och därför sitter jag här som ett fån, efter fem veckor, och väntar fortfarande på att stora försäkringsbolaget If ska bestämma sig för hur de ska hantera det faktum att hemelektronikbranschen säljer varor som inte går att få tag i reservdelar till.

Det kunde kanske fått tagit fem veckor att fixa den där reparationen utan att jag hade känt mig blåst, men då hade någon faktiskt fått lyfta luren ibland och höra av sig med information om ärendet.

Men nu valde ju If att sälja sin försäkring på lågt pris och då får man ju förstå att de anlitar en billig serviceverkstad inrymd i en skokartong ute på landsbygden och där finns förstås ingen som har tid att höra av sig till slutkunden. Man får ju förstå att ingen på If:s skadeavdelning har tid att sitta och följa upp ärenden och höra av sig till kunden när tiden går. Det finns det förstås inga pengar till.

Jag bara hoppas att det inte händer något med huset medan jag fortfarande är försäkrad hos If, för då vet jag inte vad jag ska förvänta mig.

Jag vet bara en sak: Nästa gång jag betalar för en försäkring ska jag se till att den är riktigt jävla dyr, så att jag har goda skäl att klaga om inte servicen är tillräckligt bra.

Humor

Twitterförbud

Så sitter jag där och har kastat ännu en halvfärdig text i papperskorgen. Det som började med en liten glöd blev alldeles för snabbt till en stor brasa som plötsligt dog, i brist på bränsle.

Då är det skönt att Twitter finns. Max 140 tecken. Sedan är du klar. Bara att publicera och du kan luta dig tillbaka med känslan av att ha producerat något.

Men alltihop är lögn. Att skriva 140 tecken sammanhängande text är ingen bedrift. Vem som helst klarar den uppgiften. För att vara helt uppriktig så duger Twitter egentligen bara till att publicera reklam, länkar till bilder av katter och riktigt billiga ordvitsar.

Twitter är som heroin och inte bara har jag blivit beroende. Det har dessutom förstört min hjärna.

Jag kanske skulle ge mig på att öppna en avvänjningsklinik. Jag skulle kunna starta en megablogg där alla måste skriva minst tre bra texter på minst 9000 tecken vardera, varje dag i ett halvår.

Frågan är vem som skulle orka läsa allt.

Noterat

Den som ändå kunde skriva

En vecka utan Facebook. Kanske mer. Kanske tio dagar. Jag minns inte längre.

Jag minns inte hur eller när fallet började. Jag vet bara att jag plötsligt upptäckte hur det som en gång varit en social nätverkssajt hade förvandlats till en flod av reklam, rabattkuponger och automatiska uppdateringar från nätbutiker och olika appar.

Jag trodde att det här skulle vara svårt; att jag skulle trilla dit och råka logga in, av slentrian. Men nej! Istället har det varit mycket lätt.

Det som uppenbarligen är svårare är att börja skriva igen. Det där som jag skulle göra istället för att logga in och kolla att ingenting hänt gör sig uppenbarligen inte av sig själv. Nej, inte ens med stor ansträngning gör det sig.

Kanske är jag förstörd. Facebook och, på senare tid, Twitter har förstört min förmåga att tänka en koherent tanke, längre än 160 tecken. Jag kanske inte  längre kan formulera mer än två meningar åt gången, utan att behöva en ny fix.

Problemet är att fixen inte längre funkar. De som en gång gjorde att fixen funkade har dragit vidare. Kvar är bara en skrikig flod av brus.

Den som ändå kunde ta sig samman och skriva.

Noterat

Västtrafik – Ett omänskligt sätt att resa

En 18-årig man ertappas på spårvagnen utan giltig biljett. Situationen eskalerar och urartar till slut helt och en panikslagen människa hålls fast av fyra biljettkontrollanter mot spårvagnens golv i tio minuter.

Anvsvariga chefer för verksamheten rusar genast till biljettkontrollanternas försvar. Inget formellt fel har begåtts.

Nej, något formellt fel har givetvis inte begåtts. Helt säkert kommer ingen av de inblandade biljettkontrollanterna att åtalas eller fällas för något brott.

Det stora felet hittar vi istället högre upp i organisationen, hos en ledning som helt tappat kontakten med verkligheten.

De senaste årens allt hårdare satsningar på biljettkontroller till varje pris har gjort episoder som denna till återkommande händelser och kollektivtrafikresor i Göteborg har förvandlats till en potentiell mardröm, inte bara för eventuella fuskåkare, utan framför allt för alla andra, betalande kunder, med en allt hotfullare stämning vid biljettkontroller.

En biljettkontroll som urartar i tumult och panikstämning drabbar nämligen inte bara den som utsätts för biljettkontrollanternas bryska metoder. Den drabbar alla närvarande passagerare.

Förfarandet verkar ingå i ett mönster som drabbat hela Sverige på senare år. Allt hårdare kontroller i kollektivtrafiken – inte sällan kallade trygghetssatsningar – leder till raka motsatsen, med ett allt vidrigare klimat ombord på fordonen.

Denna händelse kommer mitt i en stor och påkostad kampanj som Västtrafik bedriver för att få folk att ställa bilen i samband med att trängselskatt införs i Göteborg. Det är åtskilliga miljoner som Västtrafik lika gärna kunde spolat rakt ned i toaletten. Det verkar nämligen som om de helt missat att inga reklampengar i världen kan reparera den PR-skada man orsakar genom att bete sig som svin mot sina resenärer.

När jag vill åka någonstans finns förstås flera kriterier för mitt val av transportsätt. Möjligheten att få uppleva hot, tumult, slagsmål och panikstämning är något som definitivt får mig att välja bort en transportmetod, oavsett andra eventuella fördelar.

Att välja Västtrafik är helt uteslutet. Inför risken att behöva bevittna något liknande det som nu åter inträffat väljer jag hellre att inte åka någonstans över huvud taget.

Att åka med Västtrafik finner jag inte människovärdigt.

Humor

Jätteviktigt kuvert skapar oro

Det jätteviktiga kuvert som Västtrafik skickat ut i dagarna och som vi berättat om tidigare har skapat stor oro bland göteborgarna. Redaktionen blev igår nedringd av oroliga människor tom inte visste hur de skulle hantera situationen.

Stig Kragholm i Kortedala var en av många oroliga:

– Jag blev så nervös när jag fick det i lådan! Jag har aldrig haft ett viktigt kuvert förut. Hur ska det förvaras? Behöver jag försäkra det? Vad händer om jag slarvar bort det?

Västtrafiks tilltag möter också kritik från Kurt Hammar på Konsument Göteborg:

– Detta är mycket olyckligt! Västtrafik borde verkligen veta bättre än att skicka ut ett jätteviktigt kuvert till hundratusentals människor, utan att berätta hur det bör hanteras. Nu får vi hundratusentals oroliga människor – många äldre – som inte vet vart de ska vända sig.

Redaktionen har utan framgång sökt Västtrafik för att få utförligare information. Tills situationen klarnar rekommenderar vi alla göteborgare att hantera kuvertet som en värdehandling, skydda det från slitage och väta, och gärna förvara det i bankfack.