Noterat

FRA-lagen: Hur skall det gå till, rent praktiskt?

Sydsvenskan rapporterar om kostnaderna för FRA-lagen, och då handlar det inte om den halva miljard kronor skattepengar myndigheten bränner per år i dagsläget utan om operatörernas kostnader för att ansluta sig till FRA:s samverkanspunkter, som för övrigt ingen verkar veta var de kommer att hamna.

Men det är förstås bara förjan på problemen för FRA. All den där utrikestrafiken som skall filtreras av myndighetens superdator måste naturligtvis först och främst transporteras dit. (Jag är säker på att Oscar Swartz skrivit om det här, men kan inte hitta inlägget. Hjälp, någon?) Till Lovön. Lägg samman all bandbredd som finns tillgänglig mellan Sverige och utlandet och multiplicera med två. (Det går ju trafik både in och ut.) Då får du en antagligen ganska ansenlig siffra, typ i nivå med rikets totala internet-trafik. Denna trafik skall alltså transporteras genom någon typ av nätverk, till FRA:s superdator på Lovön.

Det är nu som jag blir lite tveksam för såvida inte den där nätkapaciteten finns redan idag så måste den väl byggas och det tar väl tid och kostar väl pengar?

Jag bara undrar alltså. Vad är det som skall kopplas in 1 oktober 2009? Var skall det kopplas in och hur i helvete skall trafiken transporteras? Och vad kommer det att kosta? Jag har dessvärre inga reportrar att skicka ut, men Sydsvenskan kanske kan göra ett knäck på det. Om det nu anses intressant för läsarna att få veta hur galenskapen skall finansieras och gå till rent praktiskt.

På något sätt kommer du och jag uppenbarligen att få betala, kanske genom en avlyssningsavgift på interneträkningen.