Etikett: lagar

Henrik Pontén får polisbefogenheter

I framtiden får upphovsrättsindustrin polisbefogenheter och kan kräva ut ditt namn och adress direkt av din internetoperatör. När räkningen kommer är det bara att betala, vare sig det är du som är fildelat eller inte. Någon domstolsprocess lär du inte ha råd med och även om du skulle ha råd är dina chanser att vinna ett civilmål mot ett multinationellt företags advokater försvinnande små.

Uppgifterna om vem som har vilken adress på internet är idag belagda med sekretess. Endast efter beslut av åklagare får uppgifterna lämnas ut och bara om det finns misstanke om brott som ger minst två års fängelse. Den som hävdar att du brutit mot upphovsrätten måste alltså gå den ordinarie vägen, via polis, åklagare och rättsväsende. Om du blir åtalad har du rätt till advokat och du riskerar inte att få betala hela rättegången själv.

Men nu vill regeringen annorlunda. I en promemoria baserad på EU:s Ipred-direktiv föreslås att upphovsrättsinnehavarna själva skall få agera polis. Efter beslut i domstol skall din internetoperatör tvingas lämna ut ditt namn om du eller någon annan anses ha begått intrång i upphovsrätten.

I praktiken blir du rättslös. Om ett stort amerikanskt mediebolag bestämmer sig för att du gjort intrång i deras upphovsrätt kan de få ut ditt namn direkt från internetoperatören. Därefter kan de skicka en räkning på vad de tycker intrånget är värt. För dig är det bara att betala, oavsett om du verkligen är skyldig eller om det är någon annan som stulit din identitet.

Identiteter kan nämligen förfalskas. Det händer hela tiden. Nätverk och datorer kan hackas. Det händer också hela tiden. Datorer kan användas av fler än en personer. Det händer definitivt hela tiden. Det kan finnas massor av potentiellt skyldiga personer bakom en internetadress Men facit hittills är att domstolarna inte verkar förstå. Eller så bryr de sig inte om vem som faktiskt är skyldig. De ”bevis” som krävs för att fälla någon för upphovsrättsbrott genom fildelning har hittills inskränkt sig till skärmavbildningar och åklagarsidans egna utsagor om hur ”bevisen” tagits fram. Att knyta bevisen till någon person verkar över huvud taget inte nödvändigt för fällande dom.

Detta gäller i brottmål alltså. Mål där det skall vara bevisat ”bortom varje rimligt tvivel” att du är skyldig för att du skall fällas.

När du står där med en faktura från en multinationell mediejätte gäller andra regler. Att bestrida en fordran är ett civilmål och plötsligt måste du bevisa att du är oskyldig för att ha en chans. Den multinationella mediejätten har ju bevis för att du är skyldig. Bevis som har visat sig räcka i brottmål. Du är garanterat rökt för hur du än anstränger sig kommer motståndarsidan att ha fler och dyrare advokater än du.

Det är bara att betala och hoppas att du slipper åka dit fler gånger. För det lär inte vara billigt.

Vad jag inte kan förstå är varför, först en röd och nu en blå regering vill göra svenska folkets rättslösa mot multinationella bolag.

Läs även:

Så enkelt censureras the Pirate Bay

I torsdags skrev syrrans granne om censuren av internet som blir ett alltmer påträngande hot. Att det skulle ta mindre än en vecka innan denna fråga åter aktualiserades var det nog ingen som trodde.

Polisen hävdar att det förekommer barnpornografiskt material på the Pirate Bay. Vad det betyder i verkligheten är att det finns länkar på the Pirate Bay till var man kan ladda ned barnpornografiskt material. Eller, polisen påstår det i alla fall. Det finns inga lagliga möjligheter att kontrollera om det stämmer. Inte för journalister och inte för någon annan heller.

Eftersom dessa länkar finns på the Pirate Bay hotar polisen nu med att föra upp den på listan över sajter som distribuerar barnpornografiskt material. Detta skulle i så fall innebära att hela sajten i praktiken försvinner från internet i Sverige genom internetoperatörernas censur.

Vi har alltså en situation i Sverige där polisen egenmäktigt kan censurera internetsajter genom att påstå att där distribueras barnporr. Det här är ett skolexempel på varför det inte är en bra idé att låta myndigheter och enskilda företag styra vilken information vi får respektive inte får ta del av. Det finns nämligen ingen gräns för vad som kan tänkas behöva censureras för att hindra att det ena eller det andra att nå medborgarnas datorer, vare sig det rör sig om barnporr eller terroristers propaganda.

Om vi skall resonera som rikspolisstyrelsen kan vi lika gärna börja spärra andra sökmotorer som till exempel Google. Där finns säkerligen världens största samling av barnporrlänkar.

Det är bara en tidsfråga innan någon försöker manipulera dina sökresultat på nätet. Eller varför inte sajternas innehåll?

Är det ok? Är motverkandet av spridning av barnporr ett värde överordnat allt annat i samhället? Är det viktigare än yttrandefrihet, rätten till ett privatliv och demokratin själv?

Läs mer:

En liten lektion i konsten att förhala

Det började med att vi hade hela kursen på oss. Ett litet grupparbete på ungefär tio sidor uppdelat på fyra personer. Hur lång tid kan det ta liksom? Vi valde ämnen och gjorde en preliminär uppdelning av jobbet. Jag gjorde inte så mycket mer.

Sedan hade jag hela jullovet på mig. Någonstans ganska tidigt under lovet glömde jag helt bort allt vad skola och grupparbete heter. Julafton hade varit ett mycket bra tillfälle att lösa hela uppgiften men jag var fullt upptagen med att slappa.

Sedan kom nyårsafton och jag påmindes av mina kursare och tänkte att: ”Just det ja! Det där grupparbetet skall jag börja med imorgon.” Jag hade ju en hel vecka på mig innan det var dags för gruppen att träffas.

Veckan gick och jag var upptagen med att jobba och på lördagen skulle jag ju fylla år och då har man ju inte tid med grupparbete. Söndagen försvann i hanteringen på något sätt, men jag hade ju hela måndagen på mig. Visserligen skulle jag ju jobba på måndag men tempot är ju inte så fasansfullt högt, så det skulle jag hinna. Dessutom hade jag ju hela kvällen på mig.

På tisdag morgon hade jag inte börjat än.

– Men om jag hoppar över föreläsningen har jag ju hela förmiddagen på mig.

Klockan 11 träffades vi och jag hade ingenting gjort.

– Det är lugnt. Det är ju flera dagar till fredag när vi skall sammanställa. Det fixar sig, tänkte jag.

Sedan var det plötsligt torsdag kväll och jag hade faktiskt skrivit ut propositionen vi skulle titta på. Jag bläddrade lite förstrött i den.

På fredag morgon började jag faktiskt jobba lite. Jag tyckte det gick ganska bra tills jag var klar och räknade sidorna Då insåg jag att vi fortfarande saknar 40% av innehållet.

– Men det skall väl gå att ordna, tänkte jag och skickade ut det jag hade skrivit så långt. Sedan gick jag till jobbet.

Nu har jag hela helgen på mig. Om jag har riktig tur slipper jag skämmas på måndag 08:00 när vi skall redovisa, men jag lovar inget! Det är ju helg och jag har faktiskt annat att göra än att bläddra i dammiga papper.