Det gick inte lika bra för alla som skulle rösta i dagens val. Ett antal väljare på Masthugget i Göteborg möttes av denna mystiska scen när de kom för att rösta.
– Jag får väl lägga min röst här på bänken då. Frågan är bara hur det blir med valhemligheten och hur vi ska klara oss undan valfusk, sa en väljare vi träffade på platsen.
I år kanske det är bäst att vi förser oss med ett exemplar av Gula sidorna. Det kan vara bra att ha när vi blir avstängda från internet för att upphovsrättslobbyn tycker att vi röstat på fel parti i EU-valet.
Idag, om bara en liten stund, börjar valspurten. 64000 valsedlar ska distribueras från förrådet och läggas ut i röstningslokalerna av massor av volontärer.
…och där var vi plötsligt igång. Nu är det bara 58000 kvar…
På onsdag öppnar röstningslokalerna. Då kan du vara med och skriva politisk historia och samtidigt slå ett slag för att dina barn ska få leva i ett fritt och öppet samhälle.
Piratpartiet ställer upp i valet till Europaparlamentet. Det är det enda politiska partiet i Sverige som sätter rätten till privat kommunikation, fri informationsspridning och ett skyddat privatliv i första rummet och aldrig kommer att kompromissa bort dessa frågor bara för att få chansen att sitta i regering.
Gå och rösta redan på onsdag! Du har tid på dig till 7 juni, men det finns ingen anledning att tveka.
Gör’t bara!
EU-kommissionärerna Viviane Reading och Meglena Kuneva vill öka mjukvaruföretags ansvar för de program de säljer. Det är intressant i och för sig, men mer intressant är vad BSA:s policychef Francisco Mingorance säger i sin kommentar till zdnet:
”Digital content is not a tangible goods and should not be subject to the same liability rules as toasters”
Eller i IDG:s översättning:
”Digitalt innehåll är inte en materiell vara och bör inte behandlas i enlighet med samma ansvar som gäller för brödrostar”
Datorprogram, film, musik och annan information är alltså, enligt BSA, inte något som bör jämföras med fysiska ting.
Minns nu detta citat nästa gång någon företrädare för BSA, eller någon annan, liknande lobbyorganisation, hävdar att piratkopiering är samma sak som stöld.
För övrigt vill jag passa på att påminna om att det nu är hög tid att betala internetavgiften för 2009.
Efter fem dagars förhandlingar i tingsrätten börjar det nu klarna vad rättegången mot människorna bakom The Pirate Bay egentligen handlar om och det är sannerligen ingen positiv bild av åklagarväsendet och upphovsrättsbranschen som framskymtar.
Åklagarsidans, dvs Håkan Roswalls och upphovsrättsindustrins tes verkar vara att The Pirate Bay varit ett vinstdrivande företag eller åtminstone ett mycket framgångsrikt brottssyndikat som tjänat stora pengar och drivits av skumma figurer med mål att förgöra underhållningsindustrin.
Uppsåtet ska uppenbarligen ha varit att förmå människor att olovligen dela upphovsrättsligt skyddat material i syfte att kunna tjäna grova pengar på annonser.
Två och ett halvt år har Håkan Roswall, Monique Wadsted, Peter Danowsky och upphovsrättsindustrins övriga lakejer ägnat åt att gräva igenom epost, nyhetsarkiv och gamla avtalsförslag för att hitta belägg för sin tes. Över två års arbete rakt ned i soporna, som det verkar.
För några åtalspunkter går egentligen inte att hitta i åklagarens sakframställning. Istället för att försöka binda de åtalade till specifika brottsliga handlingar verkar det som om åklagaren försöker få domstolen att döma de åtalade för medhjälp, inte till något specifikt brott, utan till medhjälp i största allmänhet, utan att peka ut någon huvudbrottsling och utan att peka ut något specifikt brott.
Det kommer naturligtvis aldrig att hålla i högre rätt, oavsett vad tingsrätten kan tänkas hitta på, så taktiken från åklagarsidan verkar just nu vara att svärta ned de åtalade i största allmänhet och försöka få dem att uttala sig på ett ofördelaktigt sätt.
Det blir extra tydligt att läget är desperat när vi läser om advokater som inte ens verkar veta hur en rättegång i Sverige går till, utan helt enkelt försöker låna in fula knep från USA, genom att kontinuerligt vilja lägga till nya bevis under pågående förhör.
Det är i och för sig intressant att få höra de åtalade berätta om arbetet med the Pirate Bay och om hur upphovsrättsindustrins advokater tar till alla till buds stående medel – lagliga och mindre lagliga – för att få sin vilja fram, men jag tycker inte att tingsrätten verkar vara rätt arena för denna övning.
Snarare ter sig alltihop som en präktig skandal, framtvingad av amerikanska intressen och finansierad med svenska skattepengar.
Jag bara önskar att politiker som Karin Pilsäter (fp) satte sig och studerade hur upphovsrättsindustrins företrädare beter sig innan de bestämmer sig för att klubba igenom IPRED – lagen som ska ge dessa människor möjlighet att på egen hand agera både polis, åklagare och domstol i fildelningsmål – på onsdag.
Fotnot: Ja, det blev mycket referenser till Christian Engström (pp) men han lyckas gång på gång sammanfatta läget på ett kärnfullt sätt. Hos Piratpartiet Live, kan du själv läsa hans och andras utförliga referat av rättegången.
Vad Pirate Bay–rättegången egentligen handlar om är att alla som tillhandahåller en tjänst som kan användas för att bryta mot upphovsrätten ska åtalas.
Jag har ett internetabonnemang här hemma som jag gör tillgängligt för min fru genom ett trådlöst nätverk. Jag har ingen aning om vad hon gör på nätet. Jag bryr mig inte om det och jag lägger mig inte i det.
Hon kanske sitter här bredvid mig just nu och håller på med upphovsrättsbrott. Det har jag ingen aning om, men bara det faktum att hon kan ägna sig åt upphovsrättsbrott ska tydligen vara tillräckligt för att jag ska åtalas, enligt Håkan Roswalls och upphovsrättsindustrins logik.
Alla som på något sätt tillhandahåller internetåtkomst är därmed brottslingar. Alla internetoperatörer är brottslingar, alla som driver internetcaféer är brottslingar och alla föräldrar som låter sina barn komma åt internet är brottslingar.
Precis det här är förresten logiken bakom utpressningslagen IPRED, som riksdagen ska rösta om nästa onsdag. Skillnaden blir att du inte får försvara dig vid en rättegång. Istället får du ett utpressningsbrev av någon upphovsrättsorganisation, inte för att du själv gjort något, utan för att du tillhandahållit internetåtkomst åt någon annan som gjort något.
Kanske.
För eftersom det inte finns någon rättegång finns inga krav på riktiga bevis. Det räcker att en upphovsrättsorganisation tycker att du eller någon du delar din internetanslutning med har ägnat sig åt upphovsrättsintrång för att du ska få den där fakturan.
Försvara dig får du göra på egen hand, i domstol, om du har råd med advokatkostnaden.
Den 7 juni i år är det val till Europaparlamentet. Då har du chansen att rösta på politiker som inte är beredda att skänka bort din rättsäkerhet till multinationella företag. Läs mer om hur du gör hos Piratpartiet.
Denna webbplats är inte någon blogg.
Jag skriver det för säkerhets skull på engelska så kanske även Marianne Mikko förstår:
This web site is not a blog.
Inte för att jag har några förhoppningar längre. Vissa människor saknar faktiskt förstånd
Syrrans granne – på svenska ett helt oskyldigt, humoristiskt namn på en blogg. Men hur ser det ut på engelska? Dagens avslöjande om hur Skandiabanken diskriminerar kunder med arabiskklingande namn har fått redaktionsledningen för syrrans granne att reagera. Nu snabbutreds en namnändring för bloggen.
– Det har ju framkommit med all önskvärd tydlighet idag att vad du heter kan ha väldigt stor betydelse för dina möjligheter att agera i samhället. Det verkar ju inte finnas några gränser längre för hur du kan bli diskriminerad av USA och EU bara på grund av ditt namn, säger chefredaktör Fredrik Moberg
Inget nytt namn är bestämt ännu, men helt klart är att ”syrran” i syrrans granne skall bort. Det klingar alltför likt det arabiska namnet Syrràhn.
– Vi vet inte än. Det kan bli Nilssons granne eller Larssons granne. Vårt nuvarande namn är ju kört ändå. Det viktiga är att vi inte heter något som låter misstänkt för en amerikan. Vi vill ju inte fastna i amerikanernas nät, eller få vår epost utsorterad för granskning av FRA.
Fem datorspelsföretag tänker skicka utpressningsbrev till 25 000 datorspelare i Storbritannien. I brevet kräver företagen 300 pund i skadestånd för piratkopiering. Annars, hotar de, kommer personerna att dras inför domstol.
Spelindustrin ser alltså ut att begå samma misstag som skivbolagen, nämligen att förklara krig mot sina kunder, istället för att fundera på varför kunderna beter sig som de gör och ändra sitt beteende därefter. Svaren finns ju där. Det är bara att fråga.
EU-parlamentarikern Marianne Mikko tycker att bloggar “förorenar cyberrymden” och har därför skrivit en rapport där hon bland annat föreslår att alla bloggare skall registreras av staten och tvingas uppge sina motiv till att blogga.
Vad som skall hända med de bloggare som har grumliga motiv, eller de som helt enkelt saknar motiv och bloggar på pin kiv är höljt i dunkel, men här på redaktionen har under dagen hörts ett oroligt mummel från medarbetare som plötsligt upptäckt att de inte riktigt vet vad vi håller på med egentligen.
Marianne Mikko tycker också att bloggare bedriver “orättvis konkurrens mot professionella mediearbetare” och tycker därför att sajter som publicerar material från privatpersoner skall tvingas betala för det. Detta är helt i linje med förslaget på bloggläsningsavgift som tidigare presenterats.
Vad som skall göras för att stävja Marianne Mikkos förorening av cyberrymden och vem som skall betala för kalaset är inte klarlagt i nuläget. Uppgifter syrrans granne tagit del av tyder dock på att ett medborgarförslag är under uppsegling som skulle innebära att EU-parlamentariker helt enkelt får betala i proportion till hur mycket lagringsyta deras mer eller mindre ogenomtänkta förslag och utspel konsumerar för Europas bloggare.
I framtiden får upphovsrättsindustrin polisbefogenheter och kan kräva ut ditt namn och adress direkt av din internetoperatör. När räkningen kommer är det bara att betala, vare sig det är du som är fildelat eller inte. Någon domstolsprocess lär du inte ha råd med och även om du skulle ha råd är dina chanser att vinna ett civilmål mot ett multinationellt företags advokater försvinnande små.
Uppgifterna om vem som har vilken adress på internet är idag belagda med sekretess. Endast efter beslut av åklagare får uppgifterna lämnas ut och bara om det finns misstanke om brott som ger minst två års fängelse. Den som hävdar att du brutit mot upphovsrätten måste alltså gå den ordinarie vägen, via polis, åklagare och rättsväsende. Om du blir åtalad har du rätt till advokat och du riskerar inte att få betala hela rättegången själv.
Men nu vill regeringen annorlunda. I en promemoria baserad på EU:s Ipred-direktiv föreslås att upphovsrättsinnehavarna själva skall få agera polis. Efter beslut i domstol skall din internetoperatör tvingas lämna ut ditt namn om du eller någon annan anses ha begått intrång i upphovsrätten.
I praktiken blir du rättslös. Om ett stort amerikanskt mediebolag bestämmer sig för att du gjort intrång i deras upphovsrätt kan de få ut ditt namn direkt från internetoperatören. Därefter kan de skicka en räkning på vad de tycker intrånget är värt. För dig är det bara att betala, oavsett om du verkligen är skyldig eller om det är någon annan som stulit din identitet.
Identiteter kan nämligen förfalskas. Det händer hela tiden. Nätverk och datorer kan hackas. Det händer också hela tiden. Datorer kan användas av fler än en personer. Det händer definitivt hela tiden. Det kan finnas massor av potentiellt skyldiga personer bakom en internetadress Men facit hittills är att domstolarna inte verkar förstå. Eller så bryr de sig inte om vem som faktiskt är skyldig. De ”bevis” som krävs för att fälla någon för upphovsrättsbrott genom fildelning har hittills inskränkt sig till skärmavbildningar och åklagarsidans egna utsagor om hur ”bevisen” tagits fram. Att knyta bevisen till någon person verkar över huvud taget inte nödvändigt för fällande dom.
Detta gäller i brottmål alltså. Mål där det skall vara bevisat ”bortom varje rimligt tvivel” att du är skyldig för att du skall fällas.
När du står där med en faktura från en multinationell mediejätte gäller andra regler. Att bestrida en fordran är ett civilmål och plötsligt måste du bevisa att du är oskyldig för att ha en chans. Den multinationella mediejätten har ju bevis för att du är skyldig. Bevis som har visat sig räcka i brottmål. Du är garanterat rökt för hur du än anstränger sig kommer motståndarsidan att ha fler och dyrare advokater än du.
Det är bara att betala och hoppas att du slipper åka dit fler gånger. För det lär inte vara billigt.
Vad jag inte kan förstå är varför, först en röd och nu en blå regering vill göra svenska folkets rättslösa mot multinationella bolag.
Läs även: